Mina bräkande fårdamer där ute i stallet ska få en ny karl. Vi ska få en. Det var några likasinnade vänner som tyckte synd om oss (eller mina tackor, förstås) och skänker oss en brun lantrasbäss! Ja! Fred på jorden! Jag står i tacksamhetsskuld till Finnäs gård! Någon Bärtil Silver lär det ju inte vara, för det fanns bara en gullegris av den sorten, men kanske en Pelli eller en Oskar?
Igår var alla mina fårdamer ute och gick med mig på gården. Det är någon fix idé som dom fått. Jag är besviken för att jag inte hade någon filmkamera riggad när de sprang på en isfläck och inte slapp någonstans. De fick knuffas till sidan till strävare mark. Hehe. Man får inte mobba dem som är i underläge... men det kunde inte hjälpas!
Snart är det ett nytt år. Då får vi skaffa hunden, hunden, hunden! Det här med hundforskandet framskrider. Jag sitter och skrattar åt ett klipp var skulden får ett ansikte.
måndag 16 december 2013
Husmor testbakar Charlotte Russe
Ifjol bakade jag en jultårta som tog mig tre dagar i anspråk och så åt vi alla av den och gick trinda och nöjda från julbordet. Det var en tårta som hette duga (som innehöll syndigt mycket choklad men det var det värt) och receptet hittar du här. I år orkar jag inte baka någon jättemaffig super-chokladtårta så i år testar jag något nytt. Ifjol klarade jag mig utan testbakning för i grund och botten var det en enkel tårta och choklad kan ju inte smaka illa så vi behövde inte ens provsmaka för att vara säkra på att den skulle passa på julbordet. Nåja, årets tårta är... *trumvirvel*... en Charlotte Russe!
Eh.
Va?
Just det. Det tänkte jag också. Det är en tårta som man bygger upp med rulltårta och gräddgelé.
Receptet till min Charlotte Russe har jag hittat i Samarbete Mats decembernummer och det går såhär:
Charlotte Russe med plommonsmak
Ingredienser
4 ägg
1 ½ dl strösocker
1 dl vetemjöl
½ dl potatismjöl
1 tsk bakpulver
På ytan
Kanelsocker
Fyllning
½ pkt (100 g) naturell färskost
1 burk (300 g) plommonmarmelad
Gräddgelé
5 gelatinblad
100 g vit choklad
2 dl vispgrädde
½ pkt (100 g) naturell färskost
2 burkar (à 200 g) vaniljkvarg
3 msk citronsaft
Vispa äggen och sockret till skum. Blanda samman vetemjöl, potatismjöl och bakpulver och sikta ner det i smeten. Vänd ner den och rör till en jämn smet. Bred ut smeten i en långpanna klädd i bakplåtspapper. Grädda i 7 - 8 minuter i 225 graders värme. Blanda kanel och socker och trasa ut på ett bakplåtspapper liggande på en plan yta. Gör detta medan du gräddar bottnen så behöver du inte erfara att din fina botten går sönder sen för att du inte haft tillräckligt bra med fart på. Under tiden du gräddar kakan kan du också röra ihop fyllningen av färskost och plommonmarmelad. Det ser ut som sk*t men det smakar förmodligen bättre. När kakan är färdig stjälper du upp den galant med ovansidan neråt mot det sockrade papperet. Låt svalna lite grann och dra sedan bort pappret från kakans undre sida som nu har vänts uppåt. Bred över fyllningen och rulla ihop kakan till en rulle. Ställ den i kylen med fogen neråt.
Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten och låt stå i 10 minuter. Smält den vita chokladen och låt den svalna. vispa grädden. Blanda kvargen, färskosten och chokladen i en bunke. Lös gelatinbladen i kokhet citronsaft. Häll det i en tunn stråle ner i kvargblandningen. Här kan det vara praktiskt att ha tre händer. Vänd till sist i den vispade grädden. Rör om tills smeten är jämn. Smaka för att mildra den chock du (kanske) fick när du blandade plommonfyllningen och associerade vilt. Citron, vaniljkvarg, vispgrädde och vit choklad smakar GOTT. Det går inte att beskriva i ord.
Täck en bunke (ca 2 liter) med plastfilm. Skär upp rulltårtan i skivor och rada ut skivorna i bottnen och upp på kanterna. Rada så tätt det går! Häll sedan i gräddgelén. Lägg resten av rulltårtskivorna som lock och täck hela med plastfilm. Ställ i kylen över natten (eller minst 4 timmar). Stjälp sedan upp kakan på ett kallt fat.
Eh.
Va?
Just det. Det tänkte jag också. Det är en tårta som man bygger upp med rulltårta och gräddgelé.
 |
| Källa. |
Charlotte Russe med plommonsmak
Ingredienser
4 ägg
1 ½ dl strösocker
1 dl vetemjöl
½ dl potatismjöl
1 tsk bakpulver
På ytan
Kanelsocker
Fyllning
½ pkt (100 g) naturell färskost
1 burk (300 g) plommonmarmelad
Gräddgelé
5 gelatinblad
100 g vit choklad
2 dl vispgrädde
½ pkt (100 g) naturell färskost
2 burkar (à 200 g) vaniljkvarg
3 msk citronsaft
Vispa äggen och sockret till skum. Blanda samman vetemjöl, potatismjöl och bakpulver och sikta ner det i smeten. Vänd ner den och rör till en jämn smet. Bred ut smeten i en långpanna klädd i bakplåtspapper. Grädda i 7 - 8 minuter i 225 graders värme. Blanda kanel och socker och trasa ut på ett bakplåtspapper liggande på en plan yta. Gör detta medan du gräddar bottnen så behöver du inte erfara att din fina botten går sönder sen för att du inte haft tillräckligt bra med fart på. Under tiden du gräddar kakan kan du också röra ihop fyllningen av färskost och plommonmarmelad. Det ser ut som sk*t men det smakar förmodligen bättre. När kakan är färdig stjälper du upp den galant med ovansidan neråt mot det sockrade papperet. Låt svalna lite grann och dra sedan bort pappret från kakans undre sida som nu har vänts uppåt. Bred över fyllningen och rulla ihop kakan till en rulle. Ställ den i kylen med fogen neråt.
Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten och låt stå i 10 minuter. Smält den vita chokladen och låt den svalna. vispa grädden. Blanda kvargen, färskosten och chokladen i en bunke. Lös gelatinbladen i kokhet citronsaft. Häll det i en tunn stråle ner i kvargblandningen. Här kan det vara praktiskt att ha tre händer. Vänd till sist i den vispade grädden. Rör om tills smeten är jämn. Smaka för att mildra den chock du (kanske) fick när du blandade plommonfyllningen och associerade vilt. Citron, vaniljkvarg, vispgrädde och vit choklad smakar GOTT. Det går inte att beskriva i ord.
Täck en bunke (ca 2 liter) med plastfilm. Skär upp rulltårtan i skivor och rada ut skivorna i bottnen och upp på kanterna. Rada så tätt det går! Häll sedan i gräddgelén. Lägg resten av rulltårtskivorna som lock och täck hela med plastfilm. Ställ i kylen över natten (eller minst 4 timmar). Stjälp sedan upp kakan på ett kallt fat.
tisdag 10 december 2013
En sorgens dag på Antas
Det råder sorg på Antas djurgård. Bruna lantrasbässen Bärtil dog igår efter att han plötsligt blivit hängig och slutat äta. Husfar hade varit hemma och kämpat hela dagen och haft kontakt med säljaren flera gånger, som kommit med alla tips och råd de kunnat komma på. Orsaken till varför Bärtil dog är troligen tarmvred till följd av förstoppning.
Det är väldigt ledsamt och surt och orättvist att det gick som det gick men om man en gång har skaffat ett djur - må vara vilket som helst - så måste man också vara medveten om att djuret kan bli sjukt och att det inte finns några garantier för hur länge det kommer att leva. Självklart är jag egoist och tycker att det var sämsta tänkbara otur av alla onda ting på vår gård idag, men om vi gjort allt vi kunnat och ändå inte fixade det så då måste det bli så som det blev. Det är, om jag ska vara ärlig, riktigt, riktigt ledsamt för hos oss är alla djur som familjemedlemmar.
I allt det sorgliga fick vi ändå mycket mera lärdom om får och hur man reder upp förstoppningar. Att vi inte ringde någon veterinär har att göra med att vi i samråd med andra, mycket erfarna fårbönder, behandlade fåret mot förstoppning. De tyckte inte heller att det är någon idé att ta hjälp av veterinär och vi fick veta att dagens veterinärer vet för lite om får för att kunna hjälpa snabbt. Om det är sant eller ej vet jag inte. Det hade bara kostat oss skjortan och femtio.
Den som säger att får är dumma är nog själv dum. I det ögonblick när Bärtil dog stod alla tackor i ett hörn så knäpptysta att man hade kunnat höra en nål falla i halmen. De förstod helt säkert allvaret i situationen. Idag har de gått omkring och nosat i alla hörn och undrat vart deras kompis har tagit vägen.
Vi hoppas förstås att det som Bärtil hunnit göra kommer att resultera i lamm i april. Om så inte är fallet så har vi blivit lovade beteckning från säljarens gård, vilket vi förstås är tacksamma för. I något skede får vi väl försöka hitta en ersättare i Bärtils ställe, men det blir nog svårt för han var en så gullig liten bagge som kom och stoppade huvudet i knät och ville gosa varje dag. Och någon brun en lär vi inte hitta på nytt...
Det är väldigt ledsamt och surt och orättvist att det gick som det gick men om man en gång har skaffat ett djur - må vara vilket som helst - så måste man också vara medveten om att djuret kan bli sjukt och att det inte finns några garantier för hur länge det kommer att leva. Självklart är jag egoist och tycker att det var sämsta tänkbara otur av alla onda ting på vår gård idag, men om vi gjort allt vi kunnat och ändå inte fixade det så då måste det bli så som det blev. Det är, om jag ska vara ärlig, riktigt, riktigt ledsamt för hos oss är alla djur som familjemedlemmar.
I allt det sorgliga fick vi ändå mycket mera lärdom om får och hur man reder upp förstoppningar. Att vi inte ringde någon veterinär har att göra med att vi i samråd med andra, mycket erfarna fårbönder, behandlade fåret mot förstoppning. De tyckte inte heller att det är någon idé att ta hjälp av veterinär och vi fick veta att dagens veterinärer vet för lite om får för att kunna hjälpa snabbt. Om det är sant eller ej vet jag inte. Det hade bara kostat oss skjortan och femtio.
Den som säger att får är dumma är nog själv dum. I det ögonblick när Bärtil dog stod alla tackor i ett hörn så knäpptysta att man hade kunnat höra en nål falla i halmen. De förstod helt säkert allvaret i situationen. Idag har de gått omkring och nosat i alla hörn och undrat vart deras kompis har tagit vägen.
Vi hoppas förstås att det som Bärtil hunnit göra kommer att resultera i lamm i april. Om så inte är fallet så har vi blivit lovade beteckning från säljarens gård, vilket vi förstås är tacksamma för. I något skede får vi väl försöka hitta en ersättare i Bärtils ställe, men det blir nog svårt för han var en så gullig liten bagge som kom och stoppade huvudet i knät och ville gosa varje dag. Och någon brun en lär vi inte hitta på nytt...
onsdag 27 november 2013
Handarbete och fotografering
Idag har jag en "ledig" dag igen. Jag ska bara jobba lite grand. Egentligen har jag hur mycket att göra som helst här hemma, mestadels skolrelaterade saker, men jag har också så mycket annat som är så mycket ROLIGARE att göra. Motiverad studerande här hej.
Som stickning till exempel. Det är inspirerande. Förutom det här arbetet då som höll på att suga musten ur mig totalt. När jag började med den stickade jag fel och fick riva upp säkert fem gånger innan jag började få kanten under kontroll. Sedan stickade jag den lååååång och sedan stickade jag själva sjaldelen på en rundsticka. När jag sedan maskade av upptäckte jag att den blev ungefär hälften för liten. Dötrist. Men det kunde ju inte jag veta. Så nu vet jag att kanten ska vara närmare fyra meter istället för två meter om man vill uppnå något med detta tunna garn. Det är en pyttipanna och mönstret hittar man här.
Och så hade jag visst lovat att jag skulle visa bilder från djurgården också, så idag har jag gjort ett tappert försök att fotografera i mörkret. Belgiska jättekaninen Ebba växer och mår och är nu fem månader gammal. Igår vägde vi henne och nu är hon 6 kg. När hon är fullvuxen, det vill säga i juni 2014, borde hon väga någonstans mellan 9 och 11 kg.
Ebba har blivit en riktigt mysig kanindam som gärna kommer och hälsar när man kliver in i hagen. De andra två springer och gömmer sig i ett hörn.
Som stickning till exempel. Det är inspirerande. Förutom det här arbetet då som höll på att suga musten ur mig totalt. När jag började med den stickade jag fel och fick riva upp säkert fem gånger innan jag började få kanten under kontroll. Sedan stickade jag den lååååång och sedan stickade jag själva sjaldelen på en rundsticka. När jag sedan maskade av upptäckte jag att den blev ungefär hälften för liten. Dötrist. Men det kunde ju inte jag veta. Så nu vet jag att kanten ska vara närmare fyra meter istället för två meter om man vill uppnå något med detta tunna garn. Det är en pyttipanna och mönstret hittar man här.
Och så hade jag visst lovat att jag skulle visa bilder från djurgården också, så idag har jag gjort ett tappert försök att fotografera i mörkret. Belgiska jättekaninen Ebba växer och mår och är nu fem månader gammal. Igår vägde vi henne och nu är hon 6 kg. När hon är fullvuxen, det vill säga i juni 2014, borde hon väga någonstans mellan 9 och 11 kg.
Ebba har blivit en riktigt mysig kanindam som gärna kommer och hälsar när man kliver in i hagen. De andra två springer och gömmer sig i ett hörn.
På fårfronten ser det ut såhär. Det ser förresten ut såhär varje gång man går in till dem. Larsmos tamaste fårskåck bor på Antas, till kännedom. Den bruna saken i mitten är vårt nyförvärv, finska lantrasbaggen Bärtil (e. John Silver). I registret lovar jag att han ska få ett finare namn, något på B följt av Silver. Han är ju avelsbagge för sjutton! En riktig liten gosegris till bagge är det jag har fått. På en vecka har han gått från att gömma sig i ett hörn till att vilja bli kliad bakom öronen och på huvudet när helst han får en chans. Vilket inflytande mina fårdamer måste ha på honom! Kloka Stina-våro längst till höger.
tisdag 26 november 2013
Äppelpaj
Jag trotsar årstiden och gräddar äppelpaj av färska äpplen från egen täppa. Jo, det är riktigt sant. Vi har tagit tillvara vinteräpplen från det ena trädet och de har mognat nu, inlindade i tidningspapper på famos kallvind. Receptet har blivit en favorit så det ska jag dela med mig av här och nu:
Ingredienser
Några äpplen
75 g smör
1,5 dl kokosflingor
1 dl strösocker
1,75 dl vetemjöl
kanel
Smörj en ugnssäker form. Skala och skiva äpplen så mycket att det täcker formens botten. Strö socker och kanel över. Rör ihop smör, socker, kokosflingor och vetemjöl med fingrarna så att det blir grynigt. Det behöver inte vara särskilt jämnrört. Häll blandningen över äpplena. Grädda i ugnen i 200 graders värme i 25 minuter. Servera med vaniljsås/vispgrädde/vaniljglass.
Ingredienser
Några äpplen
75 g smör
1,5 dl kokosflingor
1 dl strösocker
1,75 dl vetemjöl
kanel
Smörj en ugnssäker form. Skala och skiva äpplen så mycket att det täcker formens botten. Strö socker och kanel över. Rör ihop smör, socker, kokosflingor och vetemjöl med fingrarna så att det blir grynigt. Det behöver inte vara särskilt jämnrört. Häll blandningen över äpplena. Grädda i ugnen i 200 graders värme i 25 minuter. Servera med vaniljsås/vispgrädde/vaniljglass.
måndag 25 november 2013
Idéer
Baggen fungerar. Det är bra det. Om det också fungerar så som jag har lärt mig i skolan så borde vi få lamm i april. Jag skulle gärna tjäna lite pengar på mina ulltåttar och en tanke om en gårdsbutik håller på växer fram. Inget jag skulle vilja försöka leva på, men som hobby skulle jag kunna praktisera detta. Men då behöver jag mera ull. (Lika med flera får.) Jaja. Det får framtiden utvisa.
En annan idé som vi fått på gården är - just det - gården. Den gamla. Om vi ska renovera den och hur. Och när. Och om och hur och varför. Det är faktiskt lite inspirerande just nu.
Idag är jag ledig och ska försöka sätta igång med lite skolarbeten men det går inget vidare. Jag har noll inspiration och handarbete och utochgå lockar mycket mera än att sitta inne och begrava huvudet i skolarbeten. Det är mindre än en månad kvar till jul nu. Sedan är det bara vårterminen kvar och då ska jag ta ut min examen. Det är alltså nu som inspirationen borde vara på topp.
En annan idé som vi fått på gården är - just det - gården. Den gamla. Om vi ska renovera den och hur. Och när. Och om och hur och varför. Det är faktiskt lite inspirerande just nu.
Idag är jag ledig och ska försöka sätta igång med lite skolarbeten men det går inget vidare. Jag har noll inspiration och handarbete och utochgå lockar mycket mera än att sitta inne och begrava huvudet i skolarbeten. Det är mindre än en månad kvar till jul nu. Sedan är det bara vårterminen kvar och då ska jag ta ut min examen. Det är alltså nu som inspirationen borde vara på topp.
måndag 18 november 2013
Bärtil
Tillbaka med nyheten om Antas trettiofemte husdjur: baggen Bärtil.
Vi insåg dystert nog att vi inte skulle få några lamm fastän våra fårdamer strövat fritt omkring med fårfarbröder på sitt gamla ställe året om. Egentligen hade vi tänkt vänta med baggen till våren (av någon outgrundlig orsak) men så frågade jag tackorna en dag om de skulle vilja ha en karl. Jag fick ett jakande mm-böö till svar så vi ringde en fårfarmare som råkade ha en ung brun bagge av finsk lantras som sparats från slakt enbart av den orsaken att den är brun. Ja, och på grund av stamtavlan. Bärtils pappa är en stadig herre som heter John Silver. Lättflörtade som vi är när det gäller djur så slog vi till och tog hem Bärtil.
Väl hemma hos våra damer skulle det luktas i rumpan och nosas på nacken. Tackorna tyckte först att Bärtil trängde sig på och de stirrade oförstående på husmor och husfar medan Bärtil utstötte ljud som skulle föreställa attraherande. Det såg inte ut som om tackorna tyckte det men de kanske kommer på andra tankar om ett tag.
Återkommer med ytterligare information när händelseförloppet börjar utvecklas. Med rätt vind och lite tur så kan vi ännu få lamm vid Antas i vår!
Vi insåg dystert nog att vi inte skulle få några lamm fastän våra fårdamer strövat fritt omkring med fårfarbröder på sitt gamla ställe året om. Egentligen hade vi tänkt vänta med baggen till våren (av någon outgrundlig orsak) men så frågade jag tackorna en dag om de skulle vilja ha en karl. Jag fick ett jakande mm-böö till svar så vi ringde en fårfarmare som råkade ha en ung brun bagge av finsk lantras som sparats från slakt enbart av den orsaken att den är brun. Ja, och på grund av stamtavlan. Bärtils pappa är en stadig herre som heter John Silver. Lättflörtade som vi är när det gäller djur så slog vi till och tog hem Bärtil.
Väl hemma hos våra damer skulle det luktas i rumpan och nosas på nacken. Tackorna tyckte först att Bärtil trängde sig på och de stirrade oförstående på husmor och husfar medan Bärtil utstötte ljud som skulle föreställa attraherande. Det såg inte ut som om tackorna tyckte det men de kanske kommer på andra tankar om ett tag.
Återkommer med ytterligare information när händelseförloppet börjar utvecklas. Med rätt vind och lite tur så kan vi ännu få lamm vid Antas i vår!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)