Hästväg?

Jag har stött på patrull. För första gången i min tänkta ryttarkarriär känns det som om det inte är roligt att rida. Över huvud taget.

Jag vet inte vad som har hänt.

Eller jo, i och för sig. Det vet jag nog. Priset på undervisningen har stigit med 100 % på åtta år och hästarna är fortfarande på samma nivå som de var för åtta år sedan. Min ridlärare sa åt mig för ett par veckor sedan att jag blivit så bra att jag kommit till den nivå där jag inte längre har så mycket att lära av ridskolehästarna. Problemet har flertalet lösningar. Här följer några:

1: Skaffa egen häst.
2. Skaffa projekthäst.
3. Sluta.

Problemen med lösningarna i sin tur är ekonomiska. Man kan inte köpa egen, utbildad, lagom ung häst om man inte har femtusen euro i skjortärmen. Inte jag i alla fall. I dagens läge har jag inte heller tid att ha en egen häst. Hemma skulle det gå att ha den, men det skulle genast kräva omstrukturering på gården gällande var alla djur ska bo om natten och var deras hagar ska vara. Dessutom är utrustning, försäkringar, veterinärer och foder inte heller gratis.

Löten's Alfreda

Det här med projekthäst har ju också sina sidor. Om man riktigt vill och kan och har nerver av stål så kan man kanske få den mest envisa eller mest dumma häst eller ponny att bli riktigt bra. Jag har haft en projekthäst i mitt liv, en tjugoårig föredetta-travhäst och den spöade mig. Det krävs mer än man tror. Det gör det alltid. Dessutom kan det rentav vara farligt.

Islandshästar i Äkäslompolo, husfar och jag.

Om husfar får välja så väljer han ingen häst alls. Om han får välja mellan häst och islandshäst så väljer han islandshäst utan att fundera. Han har blivit lite fascinerad av djuret, det har jag sett. I höstas töltade han omkring i lapplandsskogarna hur fint som helst och lyckades också galoppera. Efteråt var han en stolt och rakryggad ung hästkarl. Islandshäst på gården kan han gå med på, men det kostar fortfarande pengar och tid.

Uki

Tävling har jag också försökt mig på men det är inte min grej, även om vi fått rosetter i klubbhopp.

Birka.

Vara kompis med djuret, det är vad jag vill. Birka som jag fick vara medryttare på mina två första år i studiestaden var en riktig läromästare och min bästa vän. Nu betar hon evigt gröna ängar, men hon är ändå orsaken till att jag stannade kvar i studiestaden och att jag fick nya vänner.

Att sluta är nog inget alternativ heller, egentligen. Det skulle kännas så bortkastat att ge upp nu när det ändå går bra, för det gör det. Det är bara det att det inte är lika roligt längre.

Vi får se oss i tiden an.

Vi tänker

Vi "har" ett gammalt hus som är byggt år 1907. Det står på samma tomt som den stuga som vi bor i nu. Det går inte att bo i det så som det är i skick idag, men med en envis husbyggare till husfar och en kreativ byggnadsingenjör till husmor så ska det inte vara något större problem att få det i beboeligt skick.

Nu är problemet bara att huset finns på ett föreslaget "slyddat område", så utgången är inte säker ännu. Det är på gång att redas ut.

Huset är byggt utan kvistar och daglyktor, men med en solfjäderkvist som vätter mot gården (och söder) och med daglyktor mot norr och söder, samt en liten grovköksingång mot öster får det ett nytt liv. De små fönstrena under taksprånget finns inte heller på originalet. Färgsättningen är röd med vita knutar, förstås.

Den tänkta rumsindelningen. De punktade linjerna visar väggar som kommer att rivas. Planlösningen är öppen.

Planritningarna är inte klara ännu, men det syns ungefär vad som är tänkt. Hade gärna gjort 3D-ritningar av huset, så jag ska se om jag hinner få det gjort innan motivationen tryter.

Svacka

Jag är två sekunder ifrån att hoppa av skolan och råna en bank istället för att säkra mina förlorade inkomster. Jag har slitit mitt hår och rivit sönder papper och HATAR MIN UTBILDNING mest av allt i hela världen!

Hindra mig ifall jag får för mig att börja arbeta som konstruktör. Aldrig i livet så länge jag lever.

Klövverkning

Idag har vi verkat Stinas klövar. Det här med klövar är sådant som jag inte har kunnat ett jota om innan jag köpte mina får men om man ska ha klöv- eller hovdjur så måste man i något skede sätta sig in i hur man ska bete sig med djurens fötter för att de inte ska få problem.

Igår när vi synade Stina närmare upptäckte vi att hennes ena framklöv var krökt som en banan och så ska det ju inte vara. Gjorde därför slag i saken och gick ut med en sekatör (en hovtång hade varit det ypperliga verktyget) och lockade ut vår smarta gamla tacka som snällt gick med på manikyren. Särskilt svårt var det inte, men det var lite värre då hornet på den ena klöven hade växt sig runt omkring hela klöven. När vi var färdiga med nagelklippningen skuttade Stina runt på gården som ett lyckligt litet lamm. Jag antar att vi fick godkänt. De andra fårens klövar var inte för långa, men det blir till att titta till dem nästa gång det är dags för klippning. Klövarna slits nämligen inte ner i samma takt som de växer när de går på halmbotten som sommartid när de går i sina beteshagar.

Sommaren skulle förresten få komma när som helst, det är ju ändå +5 grader ute och inte en snöflinga fast det är den 28 december.

Kajsa ser dig!

Igår fick damerna sin efterlängtade karl. Han är två år, är brun, har blåa ögon och vitt krulligt pannludd (och en massa hö i ullen)

Prinsen och Bärtils efterträdare.

Alva följer med händelseutvecklingen.

Kajsa följer noga med vad som händer utanför fårhusets väggar. Om man går förbi fönstret kan man bli slickad på från insidan.

Kajsa ser dig!

Vädret spelar oss ett spratt i år. Det ser ut som 22 oktober ute, inte som dan före dan före dopparedan. Det kunde lika gärna bli sommar på nytt. Vädret som vi har nu är så bedrövligt så jag tänker inte förstöra detta inlägg med att fotografera det. Istället visar jag vårt äppelträd som blommade som om det hade fått betalt i våras.

"Sommar, sommar, sommar..."

Naturens underverk.

 

Julstök

Julklappsfabriken går med full gång! Varje år detta samma elände som egentligen är rätt mysigt. I år är det lite extra mysigt på grund av nedanstående. Om jag någon gång har en gårdsbutik ska jag tillverka alla etiketter själv. Det var hur kul som helst och jag höll på i timmar utan att veta om att klockan gick.'

Nu ska jag återgå till paketerandet.

Birka

Jag saknar henne med de vackra ögonen.

Länk till blogginlägget: http://idatecknar.blogspot.fi/2013/03/tribute-to-birka.html