Djurfunderingar i allmänhet och hundfunderingar i synnerhet

Hejhopp i lingonskogen!

Här har det varit tyst ett tag men det har nog hänt grejer för det! En intressant grej som hände här om dagen var att fåren hade rymt ur stallet och krupit in till hönsen och kaninerna och slukat allt i matväg. Till och med värpfodret fick se insidan av fåramagar. Tuppen hade fått nog av uppståndelsen och sökt skydd i kaninkojan. Kaninerna gillade varken tuppens eller fårens intrång så de hade flyttat ut i fårkätten istället. Himmel och pannkaka vad det såg ut när jag öppnade dörren till fähuset! Det är verkligen inte lätt att vara matte alla dagar.

En annan rolig grej som hänt är att det har fötts sheltievalpar! Däremot befinner vi oss på första reservplats i både tik- och hanekön. Det kan ännu hända att det räcker en valp åt oss ur den kullen eftersom det ju kan hända att någon avbokar av olika orsaker, till exempel att man upptäcker att man inte har tid eller att man vet för lite eller att man inte har råd. Eller så har det kanske inte fötts en sådan valp som man letar efter, till exempel att färg och kön inte stämmer.

Så finns det ju också en möjlighet att uppfödaren väljer att inte sälja någon valp åt en person, av en eller flera orsaker. Det vet vi alla att alla människor inte har god hand med djur. Det finns tyvärr människor som skaffar ett djur men som sedan inte kan/orkar/ids/vill ta hand om det och lämnar det vind för våg. (Rekommenderas "Djurskyddsinspektörerna" på Sveriges TV4 på torsdagar kl. 22 finsk tid.) Inte skulle jag heller som uppfödare vilja sälja en hund eller vilket djur som helst till någon som inte ger rätt intryck.

Vi har ingen skillnad om det blir tik eller hane eftersom att vi inte har någon hund sedan tidigare. Dessutom är sheltien en jämn ras där det inte är några stora skillnader mellan könen. Färgen kvittar också även om jag är mera förtjust i färgerna sobel och tricolor än blue merle. Jag tycker spontant att blue merle ger ett kallare intryck än de övriga två, även fast jag vet att lynnet är det samma.

Blue merle. Källa.

Sobel. Källa.

Tricolor. Källa.

I alla fall så ska vi få hälsa på valparna vecka 9! Så jag är som ett barn på julafton och funderar förstås om någon redan har ballat ur och att en av valparna som fötts faktiskt ska bli min?! Om det inte räcker en valp ur den här kullen så lär det ju komma flera kullar under våren/sommaren.

Både jag och husfar studerar för fullt och lär oss så mycket vi kan om rasen och hundar överlag. Jag har köpt en bok som heter "Skaffa och leva med hund" av Åsa Ahlbom och Anders Hallgren och den tycker jag att är riktigt bra. Där står lite om allt och mycket om en del. Bland annat det att hundägare mår bättre både fysiskt och psykiskt. Det viktigaste ligger i relationen, att ha någon att bry sig om och att ha nära kontakt med. Händernas kontakt med en mjuk och varm päls utlöser nämligen en ökad frisättning av oxytocin som är ett hormon som produceras i hjärnan och som ger behagfulla upplevelser.

Husfar fick en annan bok då han fyllde år (Ja må han leva, ja må han leva!) här alldeles nyligen, "Lyckas med din hund i brukslydnaden" av Mette Klavenes. I julklapp fick vi också en bok om Shetland Sheepdog som heter just det samma av Anita Axelsson. Då till och med husfar med sin dyslexi och sin papper- och byråkratiallergi har läst igenom böckerna och faktiskt kommer ihåg vad han har läst - då MÅSTE det vara bra böcker!

Återkommer med uppdateringar när jag får några.

Byggsemester

Lyckligt hemkommen från Stockholm och Svea rike. Har varit på minisemester och lagt femtio kvadratmeter golv, listat, reglat en mellanvägg, spacklat och målat i tre dagar. Har också monterat ett sängskåp utan anvisningar. Det krävdes två ingenjörsstuderanden och ett och ett halvt dygn för att få ihop det. Ett större legobygge kan man säga.

På lördagskvällen firade vi husfars födelsedag med att äta lammytterfilé ute. Vi hann med två timmars semester på söndagen och då hälsade vi på några vänner i Huddinge.

Så har jag varit på IKEA i Kungens kurva. Det tog trettio minuter, varav kassan tog tio. Köpte ett fårskinn och en dataskåpslampa.

Grace fungerade båda vägarna men höll på att ruinera mig... eller så är det bara jag som är gnidig. Men 48 € för två pinnar i bastu och pool och 68 € för två pinnar på buffémiddag där det egentligen inte fanns något extra, där tycker jag att min gräns går. Inte särskilt imponerad av båten alltså. Därtill gav den mig sjösjuka på hemvägen. Till råga på allt fick jag feber på fredag och har varit förkyld sedan dess. Alla andra har också varit förkylda.

Ankomsten till fosterlandet blev inte särskilt lyckat dock, för på ABC i Björneborg råkade man elda upp min panini som jag hade beställt. Det var tacken för att jag returnerat ett upphittat bankkort i bensinautomaten. Kom hem mitt i natten och jag hade inga planer alls på någon skolgång idag. Så jag steg upp klockan fjorton. Jag är fortfarande dålig, så jag försöker vila.

Roligt har vi haft och resultatet av renoveringen blev riktigt bra. Nu är det mest skönt att vara hemma.

Success!

Jag har galopperat barbacka med Stig! Det gick! Vi ska inte diskutera blåmärkena på insidan av mina lår och mina krampande magmuskler.

Vinter

"Nu blir det vinter, nu blir det vinter, som vi har önskat, hurraa!!"

Klottvädret är borta, istället har vi femton minusgrader och vattenrambambulan har startat på djurfronten istället. Igår blev det till att flytta på vattenhinken i fårhuset för att det frusit där den stod vid yttre sockeln. Mycket varmare in mot hönshuset. Kaninernas vatten har hållit sig bra i drickflaskorna nu när de är installade bland fjäderfä och klövdjur, så det har blivit så mycket enklare. Fattar inte hur jag har klarat mig i sex år utan uppvärmt kaninhus...

Fröken Ebba väger förresten 8,5 kg. Det är ett skapligt mått för en sju månader gammal belgisk jätte.

Valpar föds det inom två veckor och vi håller både tummar och tår och hoppas att det ska räcka en hund åt oss ur den kullen! Isåfall flyttar Hund in i slutet av mars eller början av april. Farbror Ernst har inte fattat ännu, tror jag.

Hästväg?

Jag har stött på patrull. För första gången i min tänkta ryttarkarriär känns det som om det inte är roligt att rida. Över huvud taget.

Jag vet inte vad som har hänt.

Eller jo, i och för sig. Det vet jag nog. Priset på undervisningen har stigit med 100 % på åtta år och hästarna är fortfarande på samma nivå som de var för åtta år sedan. Min ridlärare sa åt mig för ett par veckor sedan att jag blivit så bra att jag kommit till den nivå där jag inte längre har så mycket att lära av ridskolehästarna. Problemet har flertalet lösningar. Här följer några:

1: Skaffa egen häst.
2. Skaffa projekthäst.
3. Sluta.

Problemen med lösningarna i sin tur är ekonomiska. Man kan inte köpa egen, utbildad, lagom ung häst om man inte har femtusen euro i skjortärmen. Inte jag i alla fall. I dagens läge har jag inte heller tid att ha en egen häst. Hemma skulle det gå att ha den, men det skulle genast kräva omstrukturering på gården gällande var alla djur ska bo om natten och var deras hagar ska vara. Dessutom är utrustning, försäkringar, veterinärer och foder inte heller gratis.

Löten's Alfreda

Det här med projekthäst har ju också sina sidor. Om man riktigt vill och kan och har nerver av stål så kan man kanske få den mest envisa eller mest dumma häst eller ponny att bli riktigt bra. Jag har haft en projekthäst i mitt liv, en tjugoårig föredetta-travhäst och den spöade mig. Det krävs mer än man tror. Det gör det alltid. Dessutom kan det rentav vara farligt.

Islandshästar i Äkäslompolo, husfar och jag.

Om husfar får välja så väljer han ingen häst alls. Om han får välja mellan häst och islandshäst så väljer han islandshäst utan att fundera. Han har blivit lite fascinerad av djuret, det har jag sett. I höstas töltade han omkring i lapplandsskogarna hur fint som helst och lyckades också galoppera. Efteråt var han en stolt och rakryggad ung hästkarl. Islandshäst på gården kan han gå med på, men det kostar fortfarande pengar och tid.

Uki

Tävling har jag också försökt mig på men det är inte min grej, även om vi fått rosetter i klubbhopp.

Birka.

Vara kompis med djuret, det är vad jag vill. Birka som jag fick vara medryttare på mina två första år i studiestaden var en riktig läromästare och min bästa vän. Nu betar hon evigt gröna ängar, men hon är ändå orsaken till att jag stannade kvar i studiestaden och att jag fick nya vänner.

Att sluta är nog inget alternativ heller, egentligen. Det skulle kännas så bortkastat att ge upp nu när det ändå går bra, för det gör det. Det är bara det att det inte är lika roligt längre.

Vi får se oss i tiden an.

Vi tänker

Vi "har" ett gammalt hus som är byggt år 1907. Det står på samma tomt som den stuga som vi bor i nu. Det går inte att bo i det så som det är i skick idag, men med en envis husbyggare till husfar och en kreativ byggnadsingenjör till husmor så ska det inte vara något större problem att få det i beboeligt skick.

Nu är problemet bara att huset finns på ett föreslaget "slyddat område", så utgången är inte säker ännu. Det är på gång att redas ut.

Huset är byggt utan kvistar och daglyktor, men med en solfjäderkvist som vätter mot gården (och söder) och med daglyktor mot norr och söder, samt en liten grovköksingång mot öster får det ett nytt liv. De små fönstrena under taksprånget finns inte heller på originalet. Färgsättningen är röd med vita knutar, förstås.

Den tänkta rumsindelningen. De punktade linjerna visar väggar som kommer att rivas. Planlösningen är öppen.

Planritningarna är inte klara ännu, men det syns ungefär vad som är tänkt. Hade gärna gjort 3D-ritningar av huset, så jag ska se om jag hinner få det gjort innan motivationen tryter.

Svacka

Jag är två sekunder ifrån att hoppa av skolan och råna en bank istället för att säkra mina förlorade inkomster. Jag har slitit mitt hår och rivit sönder papper och HATAR MIN UTBILDNING mest av allt i hela världen!

Hindra mig ifall jag får för mig att börja arbeta som konstruktör. Aldrig i livet så länge jag lever.