Från och med idag kan det börja titta fram lamm hos oss. Ännu syns inga lamm till, men jag springer ut och kollar läget antagligen alltför ofta, så jag lär inte missa det.
Idag har husse och matte ordnat med försäkringar och matten blev en bittertant och konstaterade att det är alltför dyrt att leva i Finland. Men har man inga försäkringar så är det alltför dyrt om det händer något, så man får ju välja om man betalar eller betalar...
Äsch.
Återgår till min pelarfotsdimensionering mellan varven som jag är ute i stallet och tittar till mina tackor.
onsdag 9 april 2014
tisdag 8 april 2014
Om en hund vore lärare...
"Om en hund vore din lärare, skulle du kanske lära dig saker som dessa:
När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.
Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.
Bits inte när det räcker att morra.
Låt andra få veta när de inkräktar på ditt område.
Spring, hoppa och lek en stund varje dag.
Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.
Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.
Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.
När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.
Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.
Njut av den enkla glädjen i en promenad.
Var lojal.
Låtsas aldrig vara något du inte är.
Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det.
När någon har en dålig dag - var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara."
(ur Det är aldrig kört!)
När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.
Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.
Bits inte när det räcker att morra.
Låt andra få veta när de inkräktar på ditt område.
Spring, hoppa och lek en stund varje dag.
Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.
Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.
Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.
När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.
Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.
Njut av den enkla glädjen i en promenad.
Var lojal.
Låtsas aldrig vara något du inte är.
Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det.
När någon har en dålig dag - var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara."
(ur Det är aldrig kört!)
söndag 6 april 2014
Hoppträning
Idag har jag varit på hopplektion eftersom att jag hoppar alldeles för lite. Hoppar med häst, alltså. Vi hoppade vattenmattan. Jag har ridit på ridskola i snart tio år och det var första gången som jag hoppade vattenmattan idag. Bättre sent än aldrig. Det gick bra, det var ingen som dog.
Som sagt så hoppar jag alldeles för lite och för sällan. En av orsakerna är väl att jag borde ha börjat hoppa när jag ännu var ca en meter över havet och inte när jag blivit vuxen (om jag nu någonsin blir vuxen). Man blir så feg och mesig när man börjar för sent.
Ridning är en sport som inte lämpar sig för mesiga människor. Men så går det inte heller om man är kaxig för då slutar det med att man faller till marken rätt fort. Man ska vara ödmjuk men bestämd. Lite tuff. Man ska absolut inte vara rädd för hästar men det hjälper om man har respekt. De väger ändå ett halvt ton och är otroligt starka så om man inte klarar av att hantera dem så ska man inte heller leka med dem, för de är inga leksaker. Hästar är levande djur som ibland har en räv bakom örat och som kan få för sig lite vad som helst.
Jag har alltid tyckt att hoppningen är en ordentlig utmaning. Dessutom hoppar jag så sällan att jag aldrig riktigt lär mig tekniken ordentligt. Det är så mycket att hålla reda på i hoppningen: man ska ha en bra takt, hästen ska bjuda framåt, den ska vara mellan hjälperna, man ska rida bra vägar, man ska kunna avgöra avstånden före och mellan hindren, man ska komma ihåg banan och det svåraste av allt: man ska kunna hålla ordning på sin egen kropp också.
Jag upprepar samma fel alla gånger jag hoppar. Jag håller inte ordentligt med vikt i hälarna och mina skänklar åker gärna bakåt. Det sker eftersom att jag kniper om hästen med knäna. Därför lutar jag mig allt för mycket framåt över hästens nacke. Det betyder att om hästen tappar balansen eller gör något som jag inte är beredd på så flyger jag över huvudet på den och får äta sand. Det enda sättet att få slut på detta ekorrhjul är att träna mera.
Jag har fastnat mera för dressyren genom åren därför att det är på ett helt annat sätt. Visst måste man hålla reda på en massa saker när man rider dressyr också, men det är på ett helt annat sätt. Det är skönt att rida dressyr för jag koncentrerar mig så hårt så att jag glömmer allt runtom.
Ändå skulle jag så gärna vilja bli bättre på att hoppa.
En vacker dag, kanske...
 |
| Källa. |
Ridning är en sport som inte lämpar sig för mesiga människor. Men så går det inte heller om man är kaxig för då slutar det med att man faller till marken rätt fort. Man ska vara ödmjuk men bestämd. Lite tuff. Man ska absolut inte vara rädd för hästar men det hjälper om man har respekt. De väger ändå ett halvt ton och är otroligt starka så om man inte klarar av att hantera dem så ska man inte heller leka med dem, för de är inga leksaker. Hästar är levande djur som ibland har en räv bakom örat och som kan få för sig lite vad som helst.
Jag har alltid tyckt att hoppningen är en ordentlig utmaning. Dessutom hoppar jag så sällan att jag aldrig riktigt lär mig tekniken ordentligt. Det är så mycket att hålla reda på i hoppningen: man ska ha en bra takt, hästen ska bjuda framåt, den ska vara mellan hjälperna, man ska rida bra vägar, man ska kunna avgöra avstånden före och mellan hindren, man ska komma ihåg banan och det svåraste av allt: man ska kunna hålla ordning på sin egen kropp också.
Jag upprepar samma fel alla gånger jag hoppar. Jag håller inte ordentligt med vikt i hälarna och mina skänklar åker gärna bakåt. Det sker eftersom att jag kniper om hästen med knäna. Därför lutar jag mig allt för mycket framåt över hästens nacke. Det betyder att om hästen tappar balansen eller gör något som jag inte är beredd på så flyger jag över huvudet på den och får äta sand. Det enda sättet att få slut på detta ekorrhjul är att träna mera.
Jag har fastnat mera för dressyren genom åren därför att det är på ett helt annat sätt. Visst måste man hålla reda på en massa saker när man rider dressyr också, men det är på ett helt annat sätt. Det är skönt att rida dressyr för jag koncentrerar mig så hårt så att jag glömmer allt runtom.
Ändå skulle jag så gärna vilja bli bättre på att hoppa.
En vacker dag, kanske...
lördag 5 april 2014
Min fina, fina bagge
Okej, kakan ÄR god. Här finns receptet. Jag hittade även upphovskvinnan till receptet: hovkonditorn.blogspot.fi.
Imorse när Sindi och jag promenerade lite i kopplet på kissochbajsrundan tog vi en sväng via stallet för att titta till fåren som vi särade på igårkväll. Jag hann bara få upp ladudörren så hoppade bagghelvetet över staketet och kom rakt på mig. Sådana gånger är goda råd dyra, så med en liten hund i koppel och tre andra potentiella rymningskandidater släppte jag hunden och jagade fatt baggen för att sedan hålla honom och fundera hur man lättast får honom att flyga tillbaka över staketet. Typ 60 kilo bagge väger, ja, 0,06 ton så det kan vara lite jobbigt att bära en sådan samtidigt som den försöker stångas med mattes ben. Till sist fick jag bökat in honom tillbaka och jag hade nog fått en massa stilpoäng - om bara någon annan än Sindi hade betraktat min gärning. Sedan slog jag huvudet i dörrkarmen. Bra där!
... Och baggen är liten ännu. En bagge av finsk lantras väger som fullvuxen mellan 85 och 105 kg. Sådeså. Få en sådan att flyga över staket ni också!
Vi har med andra ord hunnit med mycket redan idag, fastän det inte ens har gått halva dagen ännu.
Idag har jag varit hundägare i exakt tre veckor. Det går och har gått mycket bättre än jag trodde att det skulle. (Så är det oftast när det gäller mig.) Sindi lär sig så snabbt och hon är ganska lugn jämfört med vad jag har hört av andra valpägare. Lite svårt är det faktiskt att dimensionera stålkonstruktioner när hon skäller på sina leksaker, slickar på sin spegelbild, river fram mattorna som matte så omsorgsfullt försökt gömma under soffan, rusar genom huset och kissar på golvet. Men så finns det ju allt det här positiva som kommer med hunden: att hon alltid är glad när någon bryr sig om henne, att hon busar, att hon har fattat att jag är hennes matte, att vi lär oss saker tillsammans o.s.v. Listan kan nog göras hur lång som helst.
Min senaste upptäckt när det gäller Sindi är att hon har förstått att hon inte får gå på vägen själv. När vi går på vägen har vi alltid kopplet på. Ett bra exempel på hur hon fattat är till exempel när hon busade omkring med Farbrorn här om kvällen och han fick nog och strosade till andra sidan vägen, då Sindi nitbromsade och satte sig på dikskanten. "Hördu katten, kom tillbaka! Dit får jag inte komma!" Eller som igår då jag skulle gå till postlådan 50 meter från vår uppfart och skulle testa henne. Hon följde med, så som hon alltid gör när hon är lös, ända till diket vid uppfarten men där satte hon sig ner. Jag lockade på henne och då började det rycka i henne och hon tittade på mig och undrade om jag faktiskt menade allvar. Då sa jag "kom" en gång till och så gick hon bredvid mig hela vägen till och från postlådan, precis som om kopplet hade varit på.
Frågar man någon vad de tycker om att man har en så ung valp lös på gården så får man säkert lika många åsikter som personer man frågar. Själv tycker jag att det är viktigt att hon redan nu lär sig att vara lös på gården. För vem har en vallhund kopplad när den blivit så vuxen att den kan börja valla får? Det är ju inte så att hon får gå lös hela tiden, för ibland håller vi henne kopplad för att lära henne det också. Särskilt om hon börjar trotsa. Med "trotsa" menar jag att hon inte bryr sig om kommandot "kom".
Så är det inte heller någon stor väg som går förbi utan en liten grusväg som slutar i en återvändsgränd längre fram. Hon följer oss tätt i hälarna eller så leker hon med katten när vi är ute. Hon hålls förvånansvärt lätt.
This is where we are going! Titta på det här klippet MED LJUD!
Dagens kanon: Kakan jag bakade igår och som får ätas idag, samt min smarta hund
Dagens kalkon: Baggens rymning
Imorse när Sindi och jag promenerade lite i kopplet på kissochbajsrundan tog vi en sväng via stallet för att titta till fåren som vi särade på igårkväll. Jag hann bara få upp ladudörren så hoppade bagghelvetet över staketet och kom rakt på mig. Sådana gånger är goda råd dyra, så med en liten hund i koppel och tre andra potentiella rymningskandidater släppte jag hunden och jagade fatt baggen för att sedan hålla honom och fundera hur man lättast får honom att flyga tillbaka över staketet. Typ 60 kilo bagge väger, ja, 0,06 ton så det kan vara lite jobbigt att bära en sådan samtidigt som den försöker stångas med mattes ben. Till sist fick jag bökat in honom tillbaka och jag hade nog fått en massa stilpoäng - om bara någon annan än Sindi hade betraktat min gärning. Sedan slog jag huvudet i dörrkarmen. Bra där!
... Och baggen är liten ännu. En bagge av finsk lantras väger som fullvuxen mellan 85 och 105 kg. Sådeså. Få en sådan att flyga över staket ni också!
Vi har med andra ord hunnit med mycket redan idag, fastän det inte ens har gått halva dagen ännu.
* * *
Idag har jag varit hundägare i exakt tre veckor. Det går och har gått mycket bättre än jag trodde att det skulle. (Så är det oftast när det gäller mig.) Sindi lär sig så snabbt och hon är ganska lugn jämfört med vad jag har hört av andra valpägare. Lite svårt är det faktiskt att dimensionera stålkonstruktioner när hon skäller på sina leksaker, slickar på sin spegelbild, river fram mattorna som matte så omsorgsfullt försökt gömma under soffan, rusar genom huset och kissar på golvet. Men så finns det ju allt det här positiva som kommer med hunden: att hon alltid är glad när någon bryr sig om henne, att hon busar, att hon har fattat att jag är hennes matte, att vi lär oss saker tillsammans o.s.v. Listan kan nog göras hur lång som helst.
Min senaste upptäckt när det gäller Sindi är att hon har förstått att hon inte får gå på vägen själv. När vi går på vägen har vi alltid kopplet på. Ett bra exempel på hur hon fattat är till exempel när hon busade omkring med Farbrorn här om kvällen och han fick nog och strosade till andra sidan vägen, då Sindi nitbromsade och satte sig på dikskanten. "Hördu katten, kom tillbaka! Dit får jag inte komma!" Eller som igår då jag skulle gå till postlådan 50 meter från vår uppfart och skulle testa henne. Hon följde med, så som hon alltid gör när hon är lös, ända till diket vid uppfarten men där satte hon sig ner. Jag lockade på henne och då började det rycka i henne och hon tittade på mig och undrade om jag faktiskt menade allvar. Då sa jag "kom" en gång till och så gick hon bredvid mig hela vägen till och från postlådan, precis som om kopplet hade varit på.
Frågar man någon vad de tycker om att man har en så ung valp lös på gården så får man säkert lika många åsikter som personer man frågar. Själv tycker jag att det är viktigt att hon redan nu lär sig att vara lös på gården. För vem har en vallhund kopplad när den blivit så vuxen att den kan börja valla får? Det är ju inte så att hon får gå lös hela tiden, för ibland håller vi henne kopplad för att lära henne det också. Särskilt om hon börjar trotsa. Med "trotsa" menar jag att hon inte bryr sig om kommandot "kom".
Så är det inte heller någon stor väg som går förbi utan en liten grusväg som slutar i en återvändsgränd längre fram. Hon följer oss tätt i hälarna eller så leker hon med katten när vi är ute. Hon hålls förvånansvärt lätt.
This is where we are going! Titta på det här klippet MED LJUD!
Dagens kanon: Kakan jag bakade igår och som får ätas idag, samt min smarta hund
Dagens kalkon: Baggens rymning
fredag 4 april 2014
Husmor testbakar Makeat Sitruunaneliöt
Ingredienser:
Botten:
120 g smör
1½ dl farinsocker
2½ dl havregryn
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1/4 tsk salt
Fyllning:
1 burk (397 g) kondenserad mjölk
3/4 dl citronsaft
2-3 tsk rivet skal av citron
Gör såhär:
Blanda rumsvarmt smör med farinsocker i en bunke. (Går bra med händerna eller en trägaffel.) Blanda resten av ingredienserna och blanda ihop med smör-farinsockerblandningen. Rör till en jämn smet som ändå får vara grynig.
Klä in en liten (!) form med bakplåtspapper (jag använde en springform med diametern 20 cm). Ta lite mer än hälften men lite mindre än 2/3 av degen och platta ut den på bottnen av formen.
Riv citronskal i en bunke. Pressa sedan citronen och häll över 3/4 dl citronsaft. Blanda ihop med den kondenserade mjölken. Rör till en jämn smet och häll över bottnen. Smula resten av degen över kakan och grädda i 175 grader Celcius i 20-25 minuter.
Låt kakan svalna. Förvara den i kylskåp.
Receptet hittade jag i senaste Pirkkatidningen som kom.
Botten:
120 g smör
1½ dl farinsocker
2½ dl havregryn
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1/4 tsk salt
Fyllning:
1 burk (397 g) kondenserad mjölk
3/4 dl citronsaft
2-3 tsk rivet skal av citron
Gör såhär:
Blanda rumsvarmt smör med farinsocker i en bunke. (Går bra med händerna eller en trägaffel.) Blanda resten av ingredienserna och blanda ihop med smör-farinsockerblandningen. Rör till en jämn smet som ändå får vara grynig.
Klä in en liten (!) form med bakplåtspapper (jag använde en springform med diametern 20 cm). Ta lite mer än hälften men lite mindre än 2/3 av degen och platta ut den på bottnen av formen.
Riv citronskal i en bunke. Pressa sedan citronen och häll över 3/4 dl citronsaft. Blanda ihop med den kondenserade mjölken. Rör till en jämn smet och häll över bottnen. Smula resten av degen över kakan och grädda i 175 grader Celcius i 20-25 minuter.
Låt kakan svalna. Förvara den i kylskåp.
* * *
Jag har inte smakat på min kaka ännu. Jag tog den ur ugnen alldeles nyss och har i alla fall glädjen att meddela att det doftar hur gott som helst! Jag skulle nog ta ut den ur springformen om jag bara visste hur den kondenserade mjölken beter sig när den har varit i ugnen. Om den är rinnig så kommer den att förstöra hela min kaka... så jag väntar lite till tills den svalnat lite.Receptet hittade jag i senaste Pirkkatidningen som kom.
Vårkänslor
Det måste vara något med våren. Alla är knäppa. Den ena värre än den andra.
Igår t.ex. hade man fått köpa hundvalp hos oss, relativt billigt. Den åker på som ett ånglok genom hela huset (som inte är så stort...) och river ner allt i sin väg. Så kissar den bakom en när man står och diskar. Gissa var kisset hamnar när man tar ett steg bakåt. Katten himlar med ögonen och undrar "när ska den gå hem?".
Fåren (i alla fall Allan) kunde man också få köpa billigt. Nästan avhämta om jag ska vara ärlig. Igår stod han och stångades med dynggrepen som husse höll i så det bara small av horn som stötte mot metall. Sedan smet han och försökte på att stångas med folk utanför sin hage också och dit räcker inte husfolkets tålamod så då blev hon en väldigt arg matte och han en väldigt sur husse och så åkte Allan på en propp och flög in i hagen igen (där han fortsatte att stångas med dynggrepen).
Smarta djur man har.
Nästa vecka blir det lamma av. På onsdag är det exakt 142 dagar sedan vi släppte in baggen och såg den första tackan betäckas. Juvren är sprängfyllda och tackorna börjar bli svullna där bak. Husse har fixat en hage till i höladan så snart får Allan flytta dit tillsammans med de tackor som inte lammar först. Det riskerar att bli lite logistikproblematik på den fronten eftersom att lamningsboxen inte är så stor. Visserligen går det nu sex stora får i det som får vara lamningsboxar men jag vill ogärna göra det allt för trångt för tackorna. Vi måste balka av så att de får vara ifred från andra. Det är också farligt för lammen ifall det är många vassa fåraklövar som trampar omkring var de lever sina första dygn. Dessutom är får nyfikna djur som gärna adopterar andra tackors lamm innan de själva lammar.
Det kan bli spännande här på gården nästa vecka. Jag lovar att hålla er uppdaterade.
Igår t.ex. hade man fått köpa hundvalp hos oss, relativt billigt. Den åker på som ett ånglok genom hela huset (som inte är så stort...) och river ner allt i sin väg. Så kissar den bakom en när man står och diskar. Gissa var kisset hamnar när man tar ett steg bakåt. Katten himlar med ögonen och undrar "när ska den gå hem?".
Fåren (i alla fall Allan) kunde man också få köpa billigt. Nästan avhämta om jag ska vara ärlig. Igår stod han och stångades med dynggrepen som husse höll i så det bara small av horn som stötte mot metall. Sedan smet han och försökte på att stångas med folk utanför sin hage också och dit räcker inte husfolkets tålamod så då blev hon en väldigt arg matte och han en väldigt sur husse och så åkte Allan på en propp och flög in i hagen igen (där han fortsatte att stångas med dynggrepen).
Smarta djur man har.
Nästa vecka blir det lamma av. På onsdag är det exakt 142 dagar sedan vi släppte in baggen och såg den första tackan betäckas. Juvren är sprängfyllda och tackorna börjar bli svullna där bak. Husse har fixat en hage till i höladan så snart får Allan flytta dit tillsammans med de tackor som inte lammar först. Det riskerar att bli lite logistikproblematik på den fronten eftersom att lamningsboxen inte är så stor. Visserligen går det nu sex stora får i det som får vara lamningsboxar men jag vill ogärna göra det allt för trångt för tackorna. Vi måste balka av så att de får vara ifred från andra. Det är också farligt för lammen ifall det är många vassa fåraklövar som trampar omkring var de lever sina första dygn. Dessutom är får nyfikna djur som gärna adopterar andra tackors lamm innan de själva lammar.
Det kan bli spännande här på gården nästa vecka. Jag lovar att hålla er uppdaterade.
tisdag 1 april 2014
Lek
Igår trillade polletten äntligen ner för Farbrorn. Dessvärre, om man nu kan säga så i det här fallet, inträffade det på sena kvällen när det var beckmörkt ute. Därför har jag inga bilder från när han lekte med Sindi ute på gården! Och det var katten som började den här gången.
De busade omkring på gräsmattan, den ena lyckligare än den andra. Sedan klättrade Farbrorn upp i en tall en liten bit och hoppade sedan ner framför eller bakom Sindi igen. Han kan nog busa, den gamle räven, om han får välja själv när han tänker göra det.
Idag har jag stannat hemma från skolan. Jag trodde att jag skulle orka dimensionera lite stål men det gick inte så jag har strecksett de senaste åtta avsnitten av Ponnyakuten istället.
De busade omkring på gräsmattan, den ena lyckligare än den andra. Sedan klättrade Farbrorn upp i en tall en liten bit och hoppade sedan ner framför eller bakom Sindi igen. Han kan nog busa, den gamle räven, om han får välja själv när han tänker göra det.
Idag har jag stannat hemma från skolan. Jag trodde att jag skulle orka dimensionera lite stål men det gick inte så jag har strecksett de senaste åtta avsnitten av Ponnyakuten istället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)