Häst

För första gången i mitt liv har jag ringt på en häst till salu-annons. Men hästarna i fråga hade blivit sålda i förrgår, bör jag väl tillägga för att min mamma inte ska sätta hjärtat i halsgropen i onödan.

Vi letar. Kanske. Åtminstone för intressets skull. Om vi inte hittar något så blir det inget. Och skulle vi hitta så prövar vi kanske på. Drömscenariot är att hitta en eller två som någon kunde tänka sig att ge på foder för en tid alternativt sälja.

Nu har vi ju faktiskt allt vi behöver för att kunna ha häst(ar). Vi har hö så det räcker, betesmark, stallutrymme och till och med lösdriftmöjligheter. Vi har elstängsel, vilja och kunskap. Vi har sällskap i form av får/getter ifall hästen är ensam.

För att jag ska få ut något av min stora hobby nuförtiden så måste jag börja tänka om. Jag har ridit på ridskola i 9 år, runt på samma hästar år ut och år in. Det känns som om det inte ger tillbaka lika mycket längre och jag börjar sukta efter nya utmaningar. Jag har haft medryttarhästar och hyrt en häst över en sommar, men jag har aldrig haft någon hemma på vår gård. Det känns som en utmaning som skulle vara nyttig och rolig på samma gång, särskilt eftersom att husfar också visar en del intresse för djuret i fråga.

Men, jag vill inte hyra häst i stan. Det tar alltför lång tid i resor och tid borta från resten av gården. Då kan jag lika gärna sluta med mina djur som jag har här hemma. Typen av häst vi söker är en frisk, snäll, ung eller gammal, som man kan rida men som man inte behöver tävla med. En skogsmulletyp, kanske. Gärna inkörd. Ingen travhäst dock. Och ingen omöjlig inriden före detta travhäst, för sådana har jag redan en massa erfarenheter av som jag ogärna upprepar.

Har du, eller känner du någon som har, en eller två hästkompisar som är i behov av foderhem eller ett nytt hem och som låter som beskrivningen ovan får du gärna ta kontakt.

Vad blir det för mat?

Ett inlägg dedikerat till alla som undrar vad och hur mycket djuren äter! Varsågod, här kommer det!

Hönsen äter, förutom hushållsrester och sådant som de själva hittar på marken, värpfoder och balansfoder. De får en blandning på ungefär hälften hälften. Fodret köpes i 40 kg:s säckar och 80 kg räcker i ca 2-3 månader. Kostar ca 50 € när vi köper en säck av varje.

Fåren äter något som heter Lammas Krossi (ett foder i pelletsformat) samt mineraler (selen) och vitaminer (E) (Lammas Hertta). Fördelen med lantrasfår är att så länge höet är av god kvalitet så behöver de egentligen inte kraftfoder förutom när de är dräktiga och ger di. Pelletsen köps i 40 kg:s säckar och mineralerna i 20 kg:s säckar. Pelletsen kostar ca 25 €/säck och mineralerna ca 20 €/säck. Pelletsen räcker, lite beroende på, i ca 1,5 månad. Mineralerna går åt så lite att jag inte hunnit byta säck ännu ens.

Medan jättekaninerna växer får de Racing Prix som egentligen är ett hästfoder. Köpes i 25 kg:s säckar och kostar ca 15 €. När jätten är fullvuxen får den Riista-Elo (25 kg, ca 15 €/säck) som egenligen är ett stödfoder för vitsvanshjort men som även passar för kaniner. De små kaninerna äter också av Riista-Elo och gillar det. Det innehåller inte lika stora mängder vitaminer som Racing Prix som faktiskt inte är ett särskilt bra foder. Däremot verkar det fungera bra på jättarna som växer så väldans mycket på ett år. Fodret räcker ca 3 månader åt mina fyra kaniner.

Katten är en finsmakare som bara tycker om den allra dyraste kattmaten (...). Han får Purina One som jag köper i 1,5 kg säckar och som kostar ca 12 €. Men min hårboll mår bra och det är huvudsaken. (...) Sen att matten blir bankrutt är mindre relevant.

Hunden är också en finsmakare och ska ha Royal Canin-foder. Just nu äter hon Mini Junior men vi ska övergå till Mini Adult snart. 8 kg kostar ca 40 € och räcker i ca 2 månader.

Förutom allt uppräknat så äter fåren och kaninerna självfallet hö och dricker en massa vatten. Tillsammans dricker samtliga (människorna borträknat) ca 500 liter vatten i veckan. I vintras käkade sex får ungefär 15 kg hö om dagen. Kaninerna ett par kilo, ingen nämnvärd mängd i jämförelse. I år har vi ca 1200 höbalar som tillsammans väger 8,4 ton. Men då har vi också - innan våren kommer - tre gånger så mycket får som vi hade i vintras.

Summan av kardemumman: Det är inte billigt att ha hund eller katt. Det är inte dyrt att ha får eller höns.

Skralt

Finland badar för tillfället i något som kallas värmebölja. Vi har trettio grader varmt dagarna i ända och folk får värmeslag till höger och vänster - inte ens matten klarar sig undan. Därför händer det inget på bloggen och ingen annanstans heller för den delen. Vi försöker mest bara överleva.

Fast lite sker nog. Fåren går på bete så vi tittar till dem flera gånger om dagen. Inte för att de heller gör så mycket dagtid i den här hettan. Kaninkraken växer så det knakar och geten beter sig illa. En dvärgsilkeskyckling har vi fått och jag har börjat prakticera clickerträning med Sindi. I övrigt mår vi mest bara illa och har förstått innebörden av S I E S T A.

Fåraherde

Imorse vaktade jag får i nattskjorta och gummistövlar. Vad gör man inte för sina djur? De var inne i sin hage när jag åkte hemifrån, men det kan ändra snabbt. Uff. Men det var i alla fall uppfriskande att vara ute i arla morgonstund.

Flaggan i topp!

Höbärgningssäsongen 2014 är överlevd!

För att inte tala om bränslekostnaderna för äventyret, eller alla liter svett som runnit. Eller antalet höbalar som balats. Om någon vill köpa kanin- eller hästhö till vintern så borde vi ha så det räcker till några.

Jag är skyldig er några bilder senare i helgen.

Höbärgning

Vi befinner oss mitt i höbärgningstider för nu är det sommar och 30 grader varmt och alla har semester utom stackars matte...

Nåja. Hö behöver jag ju. I år får jag hö i överflöd. Prima sådant, mycket av det. Många timmar i traktorerna och hett som tusan men vad gör man inte för sina hårbollar. Dessutom finns det något som på österbottniska heter "talko" och som är väldigt tillämpbart på den här typen av sysselsättning.

På söndag är det Öppna trädgårdar och gårdsmiljöer och dagen för vårt Öppet hönshus. Jag har inte hunnit rensa ett enda ogräs eller ens ta ett varv via trädgårdsbutiken (för det gapar tomma jordplättar lite här och var) men det får duga ändå. Gräset är klippt och så har jag städat bort lite skit ur hönshuset men det finns fortfarande mycket på min att-göra-lista. Garnet har kommit så det borde jag nysta och prissätta, äggen borde gås igenom och förpackas ordentligt och så borde jag väl vattna lite så att allt inte dör tills söndag.

Envisget

Geten med envisheten och jag kommer rätt så bra överens. I alla fall på getens villkor. Det är en envis och respektingivande liten rackare. En kväll skulle jag kamma honom för att han har så råddig och tovig päls. Medan matte ännu hade bröd kvar i påsen gick det för sig att bli borstad men när brödet tog slut och borsten borstade så kom vi i otakt. Så stod vi där, geten och jag, och knuffades och spjärnade emot varandra (bra handtag de där hornen). Den ena för att den andra inte skulle komma åt att stångas och den andra för att den ena inte skulle komma åt att borsta.

Happ. Ingen borstning alltså. Och ponnygrimman som jag köpte var alldeles för stor så det gick inte att binda fast honom heller. Det måste vara en fölgrimma eller så får jag väl lov att knyta ihop en repgrimma åt spektaklet.

Spektaklet ska snart träffa några getflickor, bara brunsten infaller. Det är bra med utlåningsbara och funktionsdugliga djur. I betalning ska jag få en killing - om det lyckas.

Så har jag också en del bilder på kaninhanen, Ebbsons blivande pojkvän. Dem får ni en annan gång. Nu behöver jag bara bestämma mig för namnet åt honom, så är saken biff!