Karaförkylning

Nu har jag åkt på en väldig förkylning - av karavariant. Typiskt när det finns hur mycket som helst att göra hemma. Ikväll ska vi hämta Uni och Lumikki så vi borde fixa ströbädden och fylla hönäten och vattentunnan, bland annat. Vilken tur att de får vara ifred de första dagarna så att de hinner vänja sig vid sin nya boningsmiljö. Då får jag en chans att piggna till under tiden.

De senaste tre dagarna har jag gjort något som jag får fylla ut min CV med: jag har vikarierat som matematiklärare i högstadiet. Det var intressant. Även om jag inte är någon pedagog så lyckades jag ändå hålla tio lektioner. Det ni!

Nu är det mest bara soffan och Ibusal som gäller tills husse slutar jobbet. Sen får vi sätta igång med hästeriet vare sig vi orkar eller ej.

Var snälla mot varandra!

Trevligt telefonsamtal

"Ja, hej! Är den där geten er farlig?"
Matten anar onåd och blir knäsvag och piper nästan ut svaret som är "Njää, om du lyckas med att han inte stångar dig så är han väl inte det nej. Men släpp inga barn i närheten!" varpå jag ställer frågan som jag redan vet svaret på: "Har den rymt?"
"Han står hos oss och gnuggar hornen mot väggen och äppelträdet."

Man tackar. Getskrälle. Det tog oss tio minuter att komma hem från stan och evakuera den fasansfulle marodören. Den stackars drabbade grannen hade mest bara haft roligt och tyckte att det var exotiskt att ha en getabock i trädgården. Jag lovade ersätta äppelträdet och så fick husse släpa hem Envisgeten som inte alls ville hem. (Det blev fyra stycken bromsspår längs grusvägen, så om någon undrar var dem kom ifrån så har ni nu fått svaret.)

Väl hemma hittade vi dörren sönderstångad. Han är bra på att göra dålig reklam för sig själv den där geten.

Nu är dörren reglad och getskrället på insidan. Tack och lov!

Hästar, bässar, getter och höbalar

Jag lovade återkomma med information angående hästarna så fort jag hade någon information att komma med. Nu är det klart att islandshästen Uni fra Nevala samt dennes kompanjon shetlandsponnyn Lumikki ska bo hos oss på foder en tid. Oklart ännu när de flyttar hit, men det blir nog aktuellt inom ett par veckor. Uni är 7 år och vi ska se om det blir en rid- eller en körhäst av honom. Lumikki kan man både rida och köra, så snart blir det ponnytrav vid Antas!

Det här är Uni och bilden är Annas. På Lumikki har jag ingen bild, men tänk er samma färg och något mindre.

Idag har vi bökat runt i föuse hela dagen och försökt få ordning på det. Eftersom att det blev så att hästarna kommer på foder så behöver de någonstans att bo även när det är kallt och ruggigt, så vi har gjort i ordning en ligghall som enkelt blir två boxar om man stänger grinden mellan dem. Jag har inga bildbevis över bravaderna, men ni ska få.

Det är inte bara husfolket som har bökat omkring. Jag fick behärska mig så att jag inte skulle göra slarvsylta av bässen och hans medbrottsling geten som i samlad tropp har rivit ner och haft sönder ett trettiotal höbalar och sedan bajsat i det. Tack älsklingar. 

He sko va ti saalu: In grannan plättoan getabock me temperament!

Ååååååhhhhh....aaaaarrrrgh.

Jah! Nu ska bi åka bort och plocka lite äpplen. Jag orkar inte titta på hömissödet flera gånger idag.

Facebook

Hejhej! Nu finns Antas djurgård på Facebook också. Det lär vara där som de stora pojkarna leker (?). Om du brukar läsa den här bloggen eller annars bara råkar tycka särskilt mycket om oss så är du självklart välkommen att gilla sidan. Jag jobbar på att försöka få in en Gilla oss på Facebook-knapp men jag har stött på patrull för jag fattar inte hur man gör. Det tänkte jag försöka klura ut under dagen, för man är väl ingenjör.

Jag vet att jag har varit lat med vår blogg, men nu ska det snart få bli ändring på det!

Angående det där inlägget med hästarna så bör jag väl hålla er uppdaterade och meddela att vi har varit och tittat på en islandshäst och en shetlandsponny som kanske ska bo hos oss en tid. Jag återkommer nog med mera information när jag har någon.

I övrigt ska kommunens Fritidsveckoprogram börja planeras och där ska Antas djurgård vara med på något hörn. Vi ska se vart det tar vägen. Om någon har önskemål eller fina idéer får man meddela mig t.ex. genom att kommentera detta inlägg eller maila mig på antasdjurgard@outlook.com eller varför inte gilla vår Facebooksida och skriva in en rad där.

Ha en bra dag!

Höst

Är det någon annan än jag som har sett hur vackert det är ute om morgnarna den här tiden på året? Bara det är orsak nog att släpa sig ur sängen. Det är nästan så jag vågar säga att hösten är min favoritårstid. Åtminstone den tidiga hösten, innan all lera och allt mörker äter upp oss. Det händer så mycket i trädgården: kärleksörten rodnar, bären mognar och rudbeckian blommar bara för att nämna en del.

På djurfronten händer det också grejer. Djuren går på bete som vanligt ännu några månader men vi måste planera var vi ska hålla dem i vinter. Vi tycks ju ha svårt att bestämma oss så vi bygger om i fähuset ännu en gång. Hittills har det bara blivit större för varje år som har gått... Hehe. Konstigt. Nu hänger det främst på var kaninerna ska bo, hur många kaniner som ska bo och om alla får ska ha kallt eller om några ska ha varmt. Och hur hönsgårdarna ska placeras.

Så borde vi investera i en fårklippningsmaskin småningom också. Vi har hittat en passande, så det skulle gälla att få hem den. Det är ännu några månader kvar till "ullskörden" som kommer att bli riktigt fin den här gången. Höstullen är ju alltid den bästa ullen.

I födelsedagspresent fick jag en bok fullproppad med mönster till isländska sticktraditioner, mest tröjor. Gissa om jag är inspirerad! Det finns nog inget finare än isländska stickade tröjor. Visserligen är boken på ugriska men det brukar nog fungera ändå, åtminstone när det gäller stickning.

Häst

För första gången i mitt liv har jag ringt på en häst till salu-annons. Men hästarna i fråga hade blivit sålda i förrgår, bör jag väl tillägga för att min mamma inte ska sätta hjärtat i halsgropen i onödan.

Vi letar. Kanske. Åtminstone för intressets skull. Om vi inte hittar något så blir det inget. Och skulle vi hitta så prövar vi kanske på. Drömscenariot är att hitta en eller två som någon kunde tänka sig att ge på foder för en tid alternativt sälja.

Nu har vi ju faktiskt allt vi behöver för att kunna ha häst(ar). Vi har hö så det räcker, betesmark, stallutrymme och till och med lösdriftmöjligheter. Vi har elstängsel, vilja och kunskap. Vi har sällskap i form av får/getter ifall hästen är ensam.

För att jag ska få ut något av min stora hobby nuförtiden så måste jag börja tänka om. Jag har ridit på ridskola i 9 år, runt på samma hästar år ut och år in. Det känns som om det inte ger tillbaka lika mycket längre och jag börjar sukta efter nya utmaningar. Jag har haft medryttarhästar och hyrt en häst över en sommar, men jag har aldrig haft någon hemma på vår gård. Det känns som en utmaning som skulle vara nyttig och rolig på samma gång, särskilt eftersom att husfar också visar en del intresse för djuret i fråga.

Men, jag vill inte hyra häst i stan. Det tar alltför lång tid i resor och tid borta från resten av gården. Då kan jag lika gärna sluta med mina djur som jag har här hemma. Typen av häst vi söker är en frisk, snäll, ung eller gammal, som man kan rida men som man inte behöver tävla med. En skogsmulletyp, kanske. Gärna inkörd. Ingen travhäst dock. Och ingen omöjlig inriden före detta travhäst, för sådana har jag redan en massa erfarenheter av som jag ogärna upprepar.

Har du, eller känner du någon som har, en eller två hästkompisar som är i behov av foderhem eller ett nytt hem och som låter som beskrivningen ovan får du gärna ta kontakt.

Vad blir det för mat?

Ett inlägg dedikerat till alla som undrar vad och hur mycket djuren äter! Varsågod, här kommer det!

Hönsen äter, förutom hushållsrester och sådant som de själva hittar på marken, värpfoder och balansfoder. De får en blandning på ungefär hälften hälften. Fodret köpes i 40 kg:s säckar och 80 kg räcker i ca 2-3 månader. Kostar ca 50 € när vi köper en säck av varje.

Fåren äter något som heter Lammas Krossi (ett foder i pelletsformat) samt mineraler (selen) och vitaminer (E) (Lammas Hertta). Fördelen med lantrasfår är att så länge höet är av god kvalitet så behöver de egentligen inte kraftfoder förutom när de är dräktiga och ger di. Pelletsen köps i 40 kg:s säckar och mineralerna i 20 kg:s säckar. Pelletsen kostar ca 25 €/säck och mineralerna ca 20 €/säck. Pelletsen räcker, lite beroende på, i ca 1,5 månad. Mineralerna går åt så lite att jag inte hunnit byta säck ännu ens.

Medan jättekaninerna växer får de Racing Prix som egentligen är ett hästfoder. Köpes i 25 kg:s säckar och kostar ca 15 €. När jätten är fullvuxen får den Riista-Elo (25 kg, ca 15 €/säck) som egenligen är ett stödfoder för vitsvanshjort men som även passar för kaniner. De små kaninerna äter också av Riista-Elo och gillar det. Det innehåller inte lika stora mängder vitaminer som Racing Prix som faktiskt inte är ett särskilt bra foder. Däremot verkar det fungera bra på jättarna som växer så väldans mycket på ett år. Fodret räcker ca 3 månader åt mina fyra kaniner.

Katten är en finsmakare som bara tycker om den allra dyraste kattmaten (...). Han får Purina One som jag köper i 1,5 kg säckar och som kostar ca 12 €. Men min hårboll mår bra och det är huvudsaken. (...) Sen att matten blir bankrutt är mindre relevant.

Hunden är också en finsmakare och ska ha Royal Canin-foder. Just nu äter hon Mini Junior men vi ska övergå till Mini Adult snart. 8 kg kostar ca 40 € och räcker i ca 2 månader.

Förutom allt uppräknat så äter fåren och kaninerna självfallet hö och dricker en massa vatten. Tillsammans dricker samtliga (människorna borträknat) ca 500 liter vatten i veckan. I vintras käkade sex får ungefär 15 kg hö om dagen. Kaninerna ett par kilo, ingen nämnvärd mängd i jämförelse. I år har vi ca 1200 höbalar som tillsammans väger 8,4 ton. Men då har vi också - innan våren kommer - tre gånger så mycket får som vi hade i vintras.

Summan av kardemumman: Det är inte billigt att ha hund eller katt. Det är inte dyrt att ha får eller höns.