Premiärkörtur

Idag har vi provkört med Lumikki. Det var kanske fjärde gången i mitt liv som jag satte mig i en kärra bakom en häst men det gick bra ändå! Dessutom fick husfolket använda insidan av skallen när vi skulle sela för det har jag inte heller gjort så förskräckligt många gånger.

Körningen gick bra och i sann shetlandsponnyanda var vi lite envisa ibland med hålligånget, men Lumikki tycker tydligen om att vara travponny så när hon väl hade fått upp farten travade hon för brinnkäraliv!

Uni följde med som övervakare. Han ska ju ändå få lära sig att dra en vagn så det underlättar ju kanske om han har sett och hört vagnen bakom sig förut.

Hästarna är lugna och verkar trivas här vid vattnet. Inga missöden hittills och alla är glada och nöjda. Nästa steg är att skaffa ett träns åt Uni och en longeringsgjord så att vi kan börja nöta på honom så småningom. Hittills består hans träning väldigt mycket i att bara gå i skogen och inte krångla till det så mycket. Så småningom ska han förhoppningsvis börja få starkare muskler också i bakdelen så att han inte är så styv i framdelen.

Ha en bra dag alla djurvänner!

P.S. Är det någon som vet hur man får in den där omtalade "Gilla oss på Facebook"-knappen i en blogspot? Mitt projekt stagnerade tyvärr på grund av tekniska problem.

Premiär

Igår hämtade vi hem Uni och Lumikki. Tack Sussy för att vi fick låna transporten! Allt blev så väldigt mycket lättare tack vare den!

Jag har fortfarande inte stött på något tekniskt underverk och min dator är alltså fortfarande ledsen ifall jag pratar med den om kameran, så det blir telefonbilder idag. Förlåt så mycket.

Så här vackert var det imorse. Vad är en gård utan häst? Och den blir faktiskt ännu bättre med två...

När vi lastade ur transporten hemma på gården så började hästarna med att titta på vattnet och båtarna. De tyckte att "det här kan vi väl nog leva med" och så kastade de sig över höet. Gårdagen gick lugnt till och de fann sig väldigt snabbt på sitt nya ställe.

Idag har de minsann fått vara med om social träning som heter duga när alla förbipasserande har pratat med dem och klappat dem.

Ikväll har vi varit på kvällspromenad hela bunten. Vi gick först längs grusvägen och sedan längs sandvägen och sedan genom skogen och sedan på en annan sandväg och sedan tog vi en annan grusväg hem. Båda hästarna uppförde sig finfint. Till och med fast en bil med släp körde förbi. Godkänt där!

Husse med Uni och Sindi och Vicki med Lumikki.

Sedan tvättade och putsade vi alla selar och tömmar och grejer så snart ska vi testa att köra lite med Lumikki.

Sindi tycker att det är väldigt kuligt med hästapållar. Hon skulle kunna vara i hagen hela dagarna. Hon har nog glömt att hon är en FÅRhund.

Karaförkylning

Nu har jag åkt på en väldig förkylning - av karavariant. Typiskt när det finns hur mycket som helst att göra hemma. Ikväll ska vi hämta Uni och Lumikki så vi borde fixa ströbädden och fylla hönäten och vattentunnan, bland annat. Vilken tur att de får vara ifred de första dagarna så att de hinner vänja sig vid sin nya boningsmiljö. Då får jag en chans att piggna till under tiden.

De senaste tre dagarna har jag gjort något som jag får fylla ut min CV med: jag har vikarierat som matematiklärare i högstadiet. Det var intressant. Även om jag inte är någon pedagog så lyckades jag ändå hålla tio lektioner. Det ni!

Nu är det mest bara soffan och Ibusal som gäller tills husse slutar jobbet. Sen får vi sätta igång med hästeriet vare sig vi orkar eller ej.

Var snälla mot varandra!

Trevligt telefonsamtal

"Ja, hej! Är den där geten er farlig?"
Matten anar onåd och blir knäsvag och piper nästan ut svaret som är "Njää, om du lyckas med att han inte stångar dig så är han väl inte det nej. Men släpp inga barn i närheten!" varpå jag ställer frågan som jag redan vet svaret på: "Har den rymt?"
"Han står hos oss och gnuggar hornen mot väggen och äppelträdet."

Man tackar. Getskrälle. Det tog oss tio minuter att komma hem från stan och evakuera den fasansfulle marodören. Den stackars drabbade grannen hade mest bara haft roligt och tyckte att det var exotiskt att ha en getabock i trädgården. Jag lovade ersätta äppelträdet och så fick husse släpa hem Envisgeten som inte alls ville hem. (Det blev fyra stycken bromsspår längs grusvägen, så om någon undrar var dem kom ifrån så har ni nu fått svaret.)

Väl hemma hittade vi dörren sönderstångad. Han är bra på att göra dålig reklam för sig själv den där geten.

Nu är dörren reglad och getskrället på insidan. Tack och lov!

Hästar, bässar, getter och höbalar

Jag lovade återkomma med information angående hästarna så fort jag hade någon information att komma med. Nu är det klart att islandshästen Uni fra Nevala samt dennes kompanjon shetlandsponnyn Lumikki ska bo hos oss på foder en tid. Oklart ännu när de flyttar hit, men det blir nog aktuellt inom ett par veckor. Uni är 7 år och vi ska se om det blir en rid- eller en körhäst av honom. Lumikki kan man både rida och köra, så snart blir det ponnytrav vid Antas!

Det här är Uni och bilden är Annas. På Lumikki har jag ingen bild, men tänk er samma färg och något mindre.

Idag har vi bökat runt i föuse hela dagen och försökt få ordning på det. Eftersom att det blev så att hästarna kommer på foder så behöver de någonstans att bo även när det är kallt och ruggigt, så vi har gjort i ordning en ligghall som enkelt blir två boxar om man stänger grinden mellan dem. Jag har inga bildbevis över bravaderna, men ni ska få.

Det är inte bara husfolket som har bökat omkring. Jag fick behärska mig så att jag inte skulle göra slarvsylta av bässen och hans medbrottsling geten som i samlad tropp har rivit ner och haft sönder ett trettiotal höbalar och sedan bajsat i det. Tack älsklingar. 

He sko va ti saalu: In grannan plättoan getabock me temperament!

Ååååååhhhhh....aaaaarrrrgh.

Jah! Nu ska bi åka bort och plocka lite äpplen. Jag orkar inte titta på hömissödet flera gånger idag.

Facebook

Hejhej! Nu finns Antas djurgård på Facebook också. Det lär vara där som de stora pojkarna leker (?). Om du brukar läsa den här bloggen eller annars bara råkar tycka särskilt mycket om oss så är du självklart välkommen att gilla sidan. Jag jobbar på att försöka få in en Gilla oss på Facebook-knapp men jag har stött på patrull för jag fattar inte hur man gör. Det tänkte jag försöka klura ut under dagen, för man är väl ingenjör.

Jag vet att jag har varit lat med vår blogg, men nu ska det snart få bli ändring på det!

Angående det där inlägget med hästarna så bör jag väl hålla er uppdaterade och meddela att vi har varit och tittat på en islandshäst och en shetlandsponny som kanske ska bo hos oss en tid. Jag återkommer nog med mera information när jag har någon.

I övrigt ska kommunens Fritidsveckoprogram börja planeras och där ska Antas djurgård vara med på något hörn. Vi ska se vart det tar vägen. Om någon har önskemål eller fina idéer får man meddela mig t.ex. genom att kommentera detta inlägg eller maila mig på antasdjurgard@outlook.com eller varför inte gilla vår Facebooksida och skriva in en rad där.

Ha en bra dag!

Höst

Är det någon annan än jag som har sett hur vackert det är ute om morgnarna den här tiden på året? Bara det är orsak nog att släpa sig ur sängen. Det är nästan så jag vågar säga att hösten är min favoritårstid. Åtminstone den tidiga hösten, innan all lera och allt mörker äter upp oss. Det händer så mycket i trädgården: kärleksörten rodnar, bären mognar och rudbeckian blommar bara för att nämna en del.

På djurfronten händer det också grejer. Djuren går på bete som vanligt ännu några månader men vi måste planera var vi ska hålla dem i vinter. Vi tycks ju ha svårt att bestämma oss så vi bygger om i fähuset ännu en gång. Hittills har det bara blivit större för varje år som har gått... Hehe. Konstigt. Nu hänger det främst på var kaninerna ska bo, hur många kaniner som ska bo och om alla får ska ha kallt eller om några ska ha varmt. Och hur hönsgårdarna ska placeras.

Så borde vi investera i en fårklippningsmaskin småningom också. Vi har hittat en passande, så det skulle gälla att få hem den. Det är ännu några månader kvar till "ullskörden" som kommer att bli riktigt fin den här gången. Höstullen är ju alltid den bästa ullen.

I födelsedagspresent fick jag en bok fullproppad med mönster till isländska sticktraditioner, mest tröjor. Gissa om jag är inspirerad! Det finns nog inget finare än isländska stickade tröjor. Visserligen är boken på ugriska men det brukar nog fungera ändå, åtminstone när det gäller stickning.