Summan av kardemumman

Vårt ödmjukaste tack till samtliga inblandade i vår Öppet hus-dag vid Antas djurgård! Vi hade bra väder (det regnade inte en droppe), alla var glada och ungarna tjöt av lycka när de fick rida på världens snällaste ponny Lumikki.

Foto: Mathias Sundqvist

Jag ångrar mig djupt att jag inte anställde någon fotograf, så nu har jag stulit en bild från Annikas facebook (igen). Bilden är väldigt beskrivande. Jag hoppas att man förstår innebörden.

Vi räknade inget exakt men vi tror att vi hade någonstans mellan 150 och 200 besökare i lördags. Det slapp en hel massa bullar av (det gör faktiskt inte ett dugg tycker husse), men de lär ha varit goda. Kaffet också, av ryktet att döma.Vi hade också fixat med ett mysigt grillställe som användes flitigt av både stora och små.

Lumikki delar första plats med geten i tävlingen "att stjäla showen". Ibland såg man inte ens var Lumikki var för det var så många som stod och klappade henne. Om man räknade alla fötter man såg och jämförde med antalet huvuden så kunde man med hjälp av lite enkel matematik lista ut att fyra av benen tillhörde ponnyn.

I tävlingen "att få ut så mycket som möjligt av dagen" vann Uni - helt klart. Han stod och drog in magen och såg mager ut och fick därmed äta grönt gräs hela dagen för att alla barn plockade gräs och matade honom. En väldigt bra social träning för Uni.

Kaninerna var också något väldigt intressant för de flesta. Ebbas storlek fascinerade de flesta och skrämde någon enstaka. Resten av långöronen blev klappade på och gosade med i tre timmar så de klagar inte!

När kvällen kom var Sindi en mycket trött med nöjd hund.

Vi hoppas att vi får flera möjligheter att samarbeta med Larsmo kommun, för det här var riktigt kul!

Väderlek

Det händer nästan aldrig att jag avskyr djur. Men nu gör jag det (nästan) och det är vädrets fel. Det har regnat tre dagar i streck och jag kan lova att ingen vill veta hur hästhagen ser ut, hur gott den doftar, hur hovarna ser ut, hur våt man blir när man försöker göra något ute, hur skitig man blir när man försöker göra något ute, hur blöta hästarna är... och så vidare. Och det värsta av allt, som jag knappt täcks skriva: MATTE HAR INGEN REGNROCK!

Om tomten (eller någon rik tant eller farbror som kan tänka sig att sponsra) läser det här så kommer mattes lilla önskelista här:

1. Rengkläder i varselfärger. Färgen och reflexen behövs när man skuttar omkring med fyrfotingar längs vägarna.

Källa.

2. En rejäl vinterhalare. Det är inte vinter ännu, men om det går som jag har tänkt mig så fryser det på nästa vecka så att vi slipper det här eländiga kladdet. (Det får gärna frysa redan imorgon.)

Källa.

Imorgon är det bäst att vädret skärper till sig.

Forecas 10-dygnsprognos för Larsmo.

Förstås ljuger man om vädret idag, i alla fall gällande det där med regnet. För det andra lovar de regn tills imorgon, typ den enda dagen på tio dagar framöver som det inte borde regna.

Som tå Hanna harva

Matten har bakat så mycket bullar så att det står ut ur öronen!

Igår hade jag 164 st och nu har jag ytterligare två satser på jäsning vilket ger ungefär 100 st till. När dagens bullar är gräddade tror jag att jag drar streck för bakandet den här veckan. Om det råkar komma fler än vad bullarna räcker till så säger jag bara vojvoj. Jag har absolut ingen statistik att gå på så jag kan omöjligen vänta mig något som jag kan baka efter. Matematiker som man är...

Det här med att baka jästdeg är något väldigt intressant i sig. Den första degen gick åt... ja, det behöver jag kanske inte förtydliga. Den andra, tredje och fjärde degen blev riktigt bra. Men den femte och den sjätte är jag lite orolig för.

En gång skulle famo lära mig baka bröd och hon sa att man vet när degen är bra.

Tack för den.

Det var i stora drag JUST PRECIS DET jag ville lära mig.

Jag har misslyckats och lyckats och lyckats och misslyckats gång på annan men det är bara att, som man säger i mina trakter: att he gick som tå Hanna harva. Man fick alltså göra om det.

Grejen är den att jag aldrig vet vad jag har gjort fel eller rätt. Nu har jag försökt göra likadant alla gånger sen jag hittade ett sätt som degen blev bra på, men där kom undantaget som gjorde regeln. Det blev ändå inte likadant!

Det här var vad jag hade att bjuda på just nu. En väderrapport hade varit på sin plats så här inför öppet hus men jag tänker inte delge den här och nu för det bara regnar och regnar. Katten går från att vara en meter lång till att bli 30 cm lång när man öppnar dörren. Det sker på 0,001 sekunder att han ändrar sig, nitbromsar och INTE ALLS vill gå ut.

Tömkörning

Jag kommer att fortsätta skryta på "min" häst Uni. Han är så cool!

Som sagt så introducerade vi tömkörning igår med fina resultat som tack. Igår gick husse vid huvudet med ett grimskaft som säkerhet medan jag gick bakom med tömmarna och fick hästen dit jag ville. Idag tömkörde vi igen, den här gången höll jag i grimskaftet medan husse körde. Vi fortsatte med att vänja hästen vid tyglar som slog mot hela kroppen - inga problem! Först frustade han och ville trampa på stället men efter bara någon halv minut eller så så tyckte han att det inte var farligt längre och rörde inte en fena!

Sedan tränade vi mera på stanna och svänga och gick omkring i krusiduller där vi brukar longera. Sedan gick vi ut i skogen och där släppte jag loss grimskaftet och husse fick klara det själv. (Och därmed det första egna filmklippet på den här bloggen!)

Nu ska vi fortsätta nöta på det här viset tills han kan alla kommandon och känner sig trygg i situationen. När han gör det tar vi nästa steg som är att släpa på kättingar eller skaklar utmed sidorna.

Det här var ett bra avslut på en annars skitdag. Jag fick inte igenom gamla bilen i besiktningen och blir tvungen att ha den på verkstad nu igen. Sedan fanns det ingen säckväv i hela Jakobstad verkade det som tills jag slutligen prövade med Sunds där jag hittade.

Men man kan ju int va på topp jämt!

Stolt hästmamma

Idag är jag en stolt hästmamma. Igår uppförde sig ponnyn exemplariskt när en flicka var här och red och idag har hon dragit vagnen hur fint som helst fast det suttit främmande folk i den. Jag har också tömkört Uni för första gången och jag kan säga er att den hästen, den är inte dum! Nu håller husfolket på och letar rätt på en WQ-sele till honom, så att vi får någon ordentligare utrustning. Nu tömkörde jag i longeringsgjorden för det fick duga för idag.

Här är vi ute och söndagsseglar. Malins foto.

Vad man gör för sina hårbollars skull

Det första man gör när man vaknar är att man gulligullar med hunden och katten och matar dem båda INNAN man äter själv. Ibland är man också ute på kissrunda med hunden innan man äter själv.

Innan man åker hemifrån går man ut och ser till att hästarna har hö och vatten och att alla har överlevt natten.

När man kommer hem släpper man ut hunden det första man gör, sedan tar man en promenad och efter det ser man till att hästarna har mat och vatten och att alla lever. Då får också fåren mat och vatten ifall de för sånt oljud att de inte kan vänta några timmar tills efter människornas middag, då de vanligtvis får sin mat.

Sedan äter man själv.

Efter maten tar hästarnas träning vid, vilket kan ta upp till två och en halv timme inklusive all ryktning, selning och träning. Då står man kanske och fryser om fingrarna och dessutom blir man kanske skitig lite här och där.

När hästarna är tränade kommer man till den skitroliga delen av det hela: bajset. Man mockar och gör det fint både ute och inne. Det är kallt, mörkt, kladdigt och luktar men man gör det ändå.

Sedan är det kaninernas tur att få sin dagliga del av det sociala. De klappas och matas och får det städat åt sig. Sedan plockar man ägg ifall man fått några och matar hönsen, städar kanske åt dem. Sedan ska fåren och geten ha sitt hö och vatten och ibland kraftfoder.

Efteråt tar man kanske en kvällspromenad med hunden innan man går in. Då är klockan oftast mellan 20.30 och 22.00 beroende på vad man anstaltat med.

Det skulle vara intressant med en stegmätare, för jag yr omkring något alldeles väldigt när jag utför det ovanstående.

Men det går så bra så.

Fåren är hemma och klippmaskinen har anlänt

Nu har husfolket räddat det tekniska underverket från fördärv och fixat ny hårddisk, strömkälla samt nytt moder- och grafikkort - så i princip en hel datamaskin. Förhoppningar om bilder stiger upp till ytan. (Kameran har ju alltid fungerat, men den tar inga foton för sig själv här inne på hyllan vad jag vet...)

Fåren har kommit hem för vintern. De hade bestämt sig för att nu får det vara slut på betessäsongen så de stod och väntade på att husse skulle släppa in dem i höladan en dag när han kom hem. Sagt och gjort. Nu är betessäsongen alltså över för den här gången och Uni och Lumikki har fått något nytt att fundera på. De tycker att fåren låter så förskräckligt mycket.

Klippmaskinen har förresten också kommit från Lyckliga Fåret i Sverige. Vi ska till att testa den, kanske redan i helgen, bara vi får hem husse från hajken. Han är bättre än mig på att få fåren att sitta. När de väl sitter kan jag nog klippa med maskin.

Så ser den ut. Den heter Heiniger Xpert, är lätt och skön att hålla i, har lång sladd och vibrerar inte så att man blir trött i hela armen. Dessutom så låter den inte så mycket. På köpet fick vi rabatt på första service samt gratis vässning av skäret. Och så såg någon till att det planterades ett träd någonstans i Afrika.

Nu börjar det bli dags att gå och lägga sig. Eftersom att husse är borta över natten har katten, hunden och jag hela jättestora sängen (1,20 bred...) för oss själva heeeela natten! Det betyder att Farbror Ernst sover tvärs över vilket slutar med att matten får trängas på typ 30 centimeter.

Vad gör man inte för sina hårbollar?