Hovar

Igår var hovis här och prövade skor på hästapållarna. Vi hittade två storlekar, så snart blir det skoning av. Vi hittade också en liten spricka i Unis ena stråle så det blir att leta fram lite tjära i förebyggande syfte så att det inte blir någon strålröta.

Källa.

Det här med hästar, hovar och skor tycker jag att är väldigt intressant. Någon undrar säkert vad jag kan ha fått för en smäll i huvudet när jag tycker att hovar är intressant - but hey, it's just me. Hä baa jag.

Igår fick jag lära mig hur man verkar, vilka verktyg man använder och vad man ska tänka på. Snart får jag lära mig hur man sätter skor också.

Så fick jag en lampa till utsidan av stallet igår också, så nu behöver jag inte längre sela i nattlampans sken. Alltid något! Ikväll ska husse och jag fixa skaklarna och ta en tur med Uni och nya selen.

Sindi 9 månader

Idag har vi kalas hos oss för världens bästa hund som fyller 9 månader jämnt!

Källa.

Här kommer Sindis historia i bilder:

Myhappiness Good Looking's first official. Här är hon hos uppfödaren som visar upp G-kullen. Här visste vi inte att det var Sindi som vi skulle få.

Här har vi varit och valt ut en valp (vilket minsann inte var lätt!). Det blev den här tiken för den var så otroligt söt. Här är hon ca 6 veckor gammal.

Här är Sindi hemma hos oss för första gången. Här är hon 8 veckor gammal.

Såhär liten har hon varit. Det är knappt så man tror det. Här är hon ca 10 veckor.

Här har utelivet börjat. Ca 12 veckor.

Ca 14 veckor. Jag kommer inte ihåg.

Första träffen med ulltåttarna.

Här är hon ca 16 veckor... about.

Idag ser hon ut såhär:

Hon är vacker när hon står...

Hon grimaserar när vi ska ta foton...

Hon är vacker när hon sitter...

... Och hon är nog den finaste hund som finns på deheer siido om Seinäjoki.

Pipsvängen

Däckeln passar, svanskappan passar, gjorden passar, tränset passar, tömmarna är fina - so far so good. Men kärrans skaklar måste längas och det måste monteras draglinor på den för annars funkar det inte med bröstan. Men annars så. Nu ska jag bara konsultera hustomten.

Någon borde konsultera vädermakarna också. Det är förfärligt. Matten körde fast med skottkärran i hästhagen och höll sedan på att dratta omkull i dynghögen. Sen när hon skulle köra vattentunnan tillbaka till stallet fick tunnan för sig att lägga sig på sidan och så åkte 200 miljoner liter vatten ut på backen. Då kändes det som om det var dags för en hundpromenad istället... i leran.

Sen när kvällen kom hann jag bara pröva sela på Uni och så kom mörkret och tog oss. Jag hade tänkt mig Lumikkikörning ikväll, men det gick åt pipsvängen.

Hela vädret har förresten gått åt pipsvängen!

Läderdoft

Hejhej. Nu har Unis sele anlänt. Hurraa, hurraa! Bara att pröva den på honom och hoppas på att den passar. Det är faktiskt lite nervöst för tänk om den inte passar?! Jag avskyr att krångla på med post avochanochhitochdit.

Det blir hursomhelst kvällens syssla för matten har mockat så mycket dynga och blivit så trött på vädret så det går nog inte utan en paus först. Dessutom doftar nytt läder så gott att det gärna får ligga ett öppet paket på golvet ett tag till... Hehe.

Till alla er som väntar på något om körning: Här ska ni få titta på ett videoklipp från Youtube där man kör hästen Miranda.

 

Snart kommer hovis på besök också. DET gillar vi! Jag hade gärna både verkat och skott själv om jag bara kunde. En utdöende kunskap, tyvärr. Förr kunde man sånt i vart och varannat torp.

Körutrustning

Nu har husfolket förstört lite pengar på djuren igen. Den här gången har vi investerat i (nästan) komplett körutrustning åt Uni. Det är bara kärran som fattas, men det tar vi en annan gång.

Källa.

Utrustningen som han får är av märket Finn-Tack och helt i läder. Matten tror inte på syntetmaterial när det gäller hästutrustning. Satsar man på kvalitet och håller utrustningen hel och ren så får man garanterat sålt den. Settet innehåller däckel, gjord, remmar, brösta, svanskappa, träns och tömmar. Och det är mycket för en förhållandevis liten peng.

Vi har haft kontakt med kundtjänsten på Ravikauppa innan köpet och fått bra hjälp med att välja rätt storlek åt havremopeden som ju är av märkvärdig storlek eftersom att man i princip aldrig kör med islandshästar. Någon som har kört med sin islandshäst? Jag har sett en eller två när jag har googlat runt.

Nu sitter jag och väntar på att det ska komma med posten och håller tummarna för att det passar.

En orsak till att man inte använder islandshästen till körning är för att när man kör med en häst så håller man hästens tyngdpunkt långt framme eftersom att den ska dra och då drar den framifrån (den blir alltså mer eller mindre framtung). Framtunga islandshästar har svårare när man ska lära dem tölta uppsuttet eftersom att tölten ska komma bakifrån och inte alls framifrån (som den då har vant sig vid att arbeta om den i huvudsak används som draghäst).

Det kanske finns flera orsaker än den här. Jag tycker inte ens att det låter som en absolut sanning eftersom att man ju nog kan köra hästar i samlad form.

Nu inser jag att det här resonerandet kräver ett ensklit inlägg om körning. Och jag har inte heller glömt det där utlovade inlägget dedikerat till islandshästen.

Fruset oktober

Äntligen är kladdet borta och termometern visar minusgrader. Det är så det ska vara. Helst ska Finland gå direkt från ruska till fruset utan att göra den där mellanlandningen i lerigt oktober + november. Verkställ!

Matten kunde inte motstå att fotografera lite av det frusna under morgon... ehrm... förmiddagspromenaden med Sindi.

Astilbe från dammen. Jag låter alla blad och vissna blomstänglar stå kvar över vintern.

Kärleksörten i sin allra vackraste skepnad.

Astilben igen.

Sindis reaktion på promenaden: "JAG ÄR HELT SLUT!". Typ.

Nu har jag varit duktig som har lagt upp flera bilder på samma gång. Jag riktigt försökte, för er skull.

Igårkväll  tömkörde vi Uni med skaklarna igen. Vi fick inte till stånd några nervösa situationer fast matten försökte utöva skrämseltaktik på honom (vilket innebär springa om honom, sjunga och springa om honom, klampa, stampa, hoppa, ropa... Ni fattar.). Han är fortfarande lugn som en filbunke. Och det är bra det för vi har fått en bokning. Vi finns på julmarknaden vid Bjärgas anno 2014. Mera information fås senare.

Inkörning del 2

Vi fortsätter att hurra för Uni och hans lynne! Igår tog vi inkörningen ett steg framåt när vi hängde skaklar utmed sidorna på honom. Träskaklarna är av gammal och uttjänad sort men det finns en massa skramlande genomgångsbultar kvar på dem och så är de sådär lagom tunga för att Uni ska märka att de finns där.

Vi lät honom titta och lukta på skaklarna innan vi gjorde någon större affär av det. Sedan strök vi honom med den ena skakeln utmed sidan innan vi knäppte fast den. Så gjorde vi likadant med den andra. Först rörde han inte en fena. När vi tog våra första steg framåt blev han lite nervös, ökade på takten i skritten och frustade, men efter några tiotal meter framåt lunkade han på med skaklarna hängande utmed sidorna precis som om det var något som han alltid har hållit på med.

Smart gubbe den där Uni.

Nu ska jag så småningom skaffa en sele till honom. Hittills har vi använt longeringsgjorden och det har fungerat bra. Det enda problemet är att den inte hålls på plats utan brösta nu när han kan det här med skaklarna. Den vill gärna åka bakåt.

Nu låter vi honom smälta det han lärt sig och så nöter vi på med sådant som han redan kan tills vi tar nästa steg som är att fästa skaklarna i varandra så att de är styva. Tills dess mockar vi dynga och äter hö tills det står ut ur öronen!