Hur har ni det idag då?

Hur många gånger har ni haft hästarna på rymmen idag då? Här är svaret två gånger. (Sprid ut frågan på flera dagar och lägg till gårdagens rymning så blir det tre gånger.) Kamelmor skrev ett inlägg för en tid sedan om hennes hästars illdåd och jag känner en otrolig lättnad över att inte vara den enda här i världen med knäppa djur som gör elaka illdåd bara för att!

Nu är hagen hel, tråden leder, elen är på och hästarna är för stunden inne i hagen. Matte har eventuellt tänkt vara ännu mera elak och sätta upp en ståltråd varvet runt inhägnaden. Det sticker lite mer än vanlig elstängseltråd.

Må nu samtliga hållas där de ska resten av dagen!

Nöjda dagar

Om någon nyss precis hörde en massa malliga och löjligt pipande ljud ute så var det Uni och hans matte som tränade longering... Med 10 poäng och papegojmärke som resultat!

Han brukar nästan alltid trava i takten fullt-ös-medvetslös och bralla på något bara för att skrämma matte lite och se om hon menar allvar när hon säger till. Idag kom det inga brallgaloppsprång och inga travhäst-på-upploppet-påhitt.

Det är ett tag sen jag har varit så nöjd över Uni och hans finurliga påhitt.

Han har fått ha en vilopaus mer eller mindre, medan husse och matte semestrade i Äkäslompolo, givetvis i skogen på en islandshäst. Jag behöver knappast säga det, men vi har haft så uselt väder så det har liksom inte gått att motionera honom. Eller går det för er i 40 cm djup lera och totalmörker samt lite regn på det?

Nu är det i varje fall fruset och vackert ute så nu passar vi på!

Ja Ja JA!

Äntligen är mitt enorma isländska garnberg hemma på golvet! Nu struntar jag alltså i allt vad "sysslor i hemmet" kan heta och kastar mig över mönstret och stickorna och påbörjar min första isländska tröja!

Äntligen påfruset!

Det går bättre och bättre att gå med två hundar samtidigt nu när jag har fått träna några gånger. Min fröken Sindi är så väluppfostrad att hon inte drar mig i kopplet när vi går. Hon går bredvid mig hela tiden. Cosmo däremot går gärna så långt framför som kopplet räcker, utom när Sindi har stått stilla för länge då han kommer och ser efter vad hon håller på med.

Nu har jag varit taktisk av mig och tröttat ut dem på en femkilometers förmiddagslänk så nu tänker jag ta tillfället i akt och gå ut och longera Uni för idag går det för marken har frusit.

Mitt isländska garn fanns i Seinäjoki i morse. Tänk om det rentav kommer hem idag eller imorgon?!

Nu är det dags för min isländska häst. Varsågod och titta på en isländsk inspirationsbild innan ni går!

Källa.

Geten med mera

Dags för en liten uppdatering här.

Idag har en reporter från Larsmo kommuns tidning varit på gården och tittat och fotat. Håll utkik efter en djurnörd i nästa nummer av kommuntidningen! Det kan nämligen vara jag.

Vi har fått besök också. Sindis kompis sheltien Cosmo är här och ska vara här tills fredag då hans husse kommer hem från sin semester. Sindi är i sjunde himlen. Matte har redan hittat den första utmaningen med två hundar: att gå med två hundar i varsitt koppel. Höll på att dratta i diket där ett tag... INTE lätt!

Geten har vi blivit tvugna att avliva. Om ni har läst tidigare inlägg så vet ni att han har varit på kärlekssemester hos Selma & co men Herrman kunde inte bete sig tillsammans med andra getter, inte heller hölls han i sin hage. Han levde rövare och förstörde. Några damgetter förstod han sig inte på alls. Dessutom tenderade han att flyga på folk med all kraft och stångas, och det är inte bra att göra om man väger 80 kg och har två hårda och vassa horn på huvudet. Så när han hade flugit på damgetternas hussbonn ett par gånger och tagit sig ut ur hagen på eget bevåg så fick det vara nog. Några killingar blir det antagligen inte.

Jag tror faktiskt att han aldrig har haft getsällskap. Det är sorgligt men förmodligen sant. Den vi fick honom av hade bara Herrman och tidigare hade han också varit ensam så vitt jag vet. I somras gick han tillsammans med fåren och det gick bra - ända tills han började bete sig elakt mot lammen som var små då. I höst har han gått tillsammans med bässarna som har fått stå ut med både ett och annat. Inte heller då kunde han hålla sig utan att riva sönder och leva rövare.

Gränsen för när vi kan ha ett djur går någonstans där när djuret börjar attackera människor. Det är verkligen inte okej! Så nu bor Herrman i korparnas rike.

Det jag ville komma till är alltså: Håll inte ett flockdjur ensamt!

* * *

Jag har köpt isländskt garn direkt från Island samt lyckats tullklarera det alldeles själv! (Man är väl ingenjör.) Vilken dag som helst nu ska jag få hämta ut mina 2,7 kg Álafoss Lopi. Det var invecklat men jag har faktiskt lyckats välja två bland etthundra tröjmönster att förverkliga. Det kliar i fingrarna något så in i norden! Det fungerar som en ljuspunkt i den för tillfället beckmörka tillvaron i regnet och leran.

Jag har inte kunnat longera Uni sedan förra veckan för att det är så lerigt överallt. Lumikki har jag inte heller kört för kärran skulle nog sugas fast i lervällingen om vi hade försökt.

Usch.

Oordningens mecka

Hemma hos oss bor det en Stökpelle och en Slarvmaja. Ni får själva klura ut vilken av dem som är vem. Därtill bor vi på 33 kvadratmeter och det har vi gjort i tre år. Vårt hus (ja, det är ett hus som är trettiotre kvadratmeter stort) är mysigt. Det har ett "stort" rum där sovrum, kök och vardagsrum samsas, ett vindfång/en hall med skjutdörrar på en hel vägg var datorn och "arbetsrummet" finns mitt i, samt ett förhållandevis stort badrum på det. Huset har jag planerat enligt centimeter. Vi har smarta förvaringar i stora rummet. En hög säng (ca 105 cm hög) under vilken det får plats klädskåp samt övrig förvaring. Köksbordet är ett klaffbord som går att vika ihop eller vika ut. TV:n sitter fast på en arm som man kan vrida ut från bokhyllan. Bokhyllan är ett ihopkok av en massa Billy-delar från IKEA.

Problemet med ett hus på 33 kvadratmeter där Stökpelle och Slarvmaja bor är att det blir råddigt omedelbart. Stökpelle och Slarvmaja bor inte ensamma, bör man kanske tillägga. Sindi och Ernst bor ju också här. Slarvmaja är dålig på att upprätthålla ordning. Var sak har inte sin plats. Slarvmaja och Stökpelle har helt enkelt för mycket saker. Problemet är bara att vi inte vet vad vi ska göra oss av med. Vi har faktiskt rätt lite onödiga saker jämfört med många andra vi känner.

Köket är litet (förstås, man kan ju inte överdimensionera) och saknar diskmaskin och arbetsytor. Det gör att man drar sig för att t.ex. baka för att det blir så fruktansvärt rörigt bara av att man lagar en sockerkaka. Det finns liksom ingenstans att ställa ner saker.

Kläderna är det största problemet. Vintertid tar alla tjocka plagg dubbelt så mycket plats jämfört med sommarkläderna. Stökpelle är dålig på att hålla ordning på sina kläder (han har arbetskläder och föuskläder och vanliga kläder och...) och så viker han dem inte, han TÅRAR in dem. Slarvmaja är också dålig på att hålla reda på sina kläder. Hon kan vika kläderna men däremot kommer hon aldrig ihåg var ett särskilt plagg finns. Dessutom har Stökpelle och Slarvmaja ett litet förråd på mellantaket dit man kommer genom en liten lucka på gaveln. Där är det enbart Stökpelle som huserar för Slarvmaja vågar inte kliva på stegen dit in. Dit förpassas i varje fall vinterkläderna när det är sommar och tvärtom.

Slarvmajas uppgift idag är att packa väskan inför semester. Gissa om det är svårt. Hälften av kläderna hittas förstås inte. Slarvmaja har plötsligt fått en uppgift att utföra efter semestern: röja bland kläderna.

* * *

Missförstå mig inte: vi trivs bra i vårt lilla hus och Slarvmaja älskar sin Stökpelle. Det är bara det att när det är så trångt och när man inte gör annat än går och röjer undan för att kunna ta sig fram, då börjar lusten efter flera kvadratmeter göra sig påmind! Vi har planer på ett stockhus men sådana kostar pengar. Däremot ska jag inte sticka under stol med att vi tänker på ett större - eller varför inte bekvämare - boende. Planerare som jag är så har jag och vi idéer som väntar på att förverkligas. Så länge vi spelar på Lotto så kan väl ni titta på inspirationsbilderna. (Det gör vi rätt ofta. Tittar på inspirationsbilder alltså. Inte spelar Lotto.)

Källa.

Källa.

Källa.

I görningen

Det är nog dags för en liten uppdatering här.

Vädret behöver jag förmodligen inte reda ut eftersom alla redan vet att det är det värsta i mannaminne. (Fast vi har en liten hemlighet gällande semester... Fast det är ju en hemlis så jag säger inte mer.)

Här demonstrerar jag mot vädret genom att visa en somrig bild på Herrman.

Geten Herrman har fått åka på kärlekssemester i onsdags. Han åkte inte så långt bort, bara en kilometer närmare Holm. Vi hälsade på honom i lördags i dagsljus och då lät han hälsa att han har det bra - det bästa han någonsin haft faktiskt - tillsammans med Olga och Selma och allt vad getterna heter. Han sade också att han gärna stannar längre ifall han får... Han önskar sig också flera getter hit hem. (Undrar om han har förstått vad det är tänkt att han ska göra under sin kärlekssemester?)

Fåren är färdigklippta för säsongen. Nu är 17 kg ull på tork i säckväv så snart blir det packa av. Det blev bra mycket bättre kvalitet på ullen nu när vi fick använda klippmaskin. Betydligt fortare gick hela spektaklet - framför allt! Nu gäller det alltså att ladda upp med stickinspiration i mängd och massor. Själv ska jag sticka isländska tröjor åt mig själv och åt husse. Jag vet redan hur husses ska se ut, det är min egen jag tvivlar på. När jag har kommit fram till ett bra svar ska jag beställa garn. Garnet tänkte jag köpa direkt från Island, åtminstone till de här två tröjorna.

Uni och Lumikki har fått skor på fötterna och går bra med dem - också på grus. Nu är felet mest det att det är så halt och lerigt där jag brukar longera Uni så det blir inget longerande alls. Man vill ju inte att de ska bryta benen av sig heller, de där havremopederna. Lumikki har blivit envis i hanteringen. Eller blivit och blivit, det är väl snarare så att det har kommit fram mera envishet nu jämfört med för en månad sen. När husse var ute och körde i helgen försökte hon vända om hemåt inte mindre än fyra gånger. Husse får minsann lära sig att bestämma över ponnyn.

Annars håller vi väl på som vanligt.