Djupdykning

Något som alldeles nyligen slagit mig som en stekpanna rätt i ansiktet är hur länge det tar att lära känna en häst. Med "lära känna" menar jag inte att minnas hur den ser ut och hur den doftar utan hur man ska göra för att kommunicera med den.

Det är inte helt svårt att fatta att hästen inte kommer att göra ett dugg om ryttaren överöser den med intryck hela tiden. Ridning handlar egentligen om att försöka göra så lite som möjligt under så lång tid som möjligt. Word of today.

Hästar är intelligenta och har känslor, precis som vi. Dessutom besitter de krafter som kan mosa en människa hur lätt som helst... Om den bara skulle vilja.

"När vi klampar på och rör till det och upprepar samma misstag om och om igen och försöker komma underfund med hur vi ska bete oss, så förlåter de och förlåter och förlåter och låter oss sedan få ännu ett försök." 

-Perry Wood

I och med Linetts ankomst (för lite mer än en månad sedan) har jag minsann fått börja analysera min egen ridning och dess inverkan på hästen och min egen kropp, icke att förglömma! Att rida för lärare och tränare på ridskola i tio år (som jag har gjort till hösten) utan att rida självständigt däremellan är inte det optimala. Jag hade turen att vara medryttare på ett fint sto under studietiden, men annars har min ridning skett på ridskolan... inför tränare som hela tiden säger åt en vad och hur och varför. Inget tänka själv här, med andra ord.

Nu är det annorlunda ska jag tala om! Aldrig tidigare har jag behövt tänka så här mycket på mitt kroppsspråk som med Linett. För att inte tala om mina stackars ytterhjälper som förmodligen har varit icke-existerande tidigare. (Okej, inte helt.) Det är otroligt hur jag ens har kunnat rida utan att bli avslängd.

Hemligheten i att rida Linett kallas som redan nämnt: att försöka göra så lite som möjligt under så lång tid som möjligt. Och pang! Hästen går i form!

Grejt

Vi rider fortfarande på vågen från igår när Unipunipäronhäst drog släden så fint! Han har fått vila idag för det har varit -14 grader kallt och blåst många meter per sekund. Idag har vi haft besök här på gården (igen) och fått en massamassa insikt i Univärlden samt en hel del goda råd om hur man ska hantera svarta nervknippen på fyra ben.

Till alla er som undrar varför jag inte sätter upp några bilder på lammen kan jag tala om att det är så mörkt ute i lamningsboxen och eftersom jag saknar fotograferingsinspiration så blir det inte så vidlyftigt på den fronten. Till tröst kan jag säga att lammen har fått börja vistas ute på gården med sina mammor när vädret tillåter (alltså när det är liiite varmare än -14 grader). När de är ute skulle jag med andra ord kunna fotografera dem. Jag vill inte ha dörren vidöppen och släppa in all kalluft när jag försöker hålla plusgrader inne. Jag kan inte heller låsa ut dem i kylan, så ni får snällt vänta. :)

Inkörning del 4: Uppdrag slutfört

Idag lyfter vi på hatten för Uni ty idag har han dragit husse i släde för allra första gången! Och dessutom har jag fått det på filmsnutt. Viktor stod lägligt vid vägkanten och filmade när husse körde förbi.

Fast han är ett nervknippe har vi alltså lyckats köra in kusen. Däremot tror jag nog att vi har gråtit mer än skrattat åt hans bravader under tiden... Han har gått från att vara rädd för selen och aldrig varit tömkörd till att göra det här. Kärran är fortfarande ett problem men det här känns som en lottovinst i Univärlden! Det kan ju hända att om han får mogna i sin uppgift som släddragare så kanske han accepterar kärran senare.

Hatten av, korka champagneflaskan! Nu är det fest!

Hästkrafter

Tjolahopp! Tycker ni också att vädret är extra allt i år? Ena dagen -20 grader för att nästa dag övergå till +1 och slask. Man tackar. Underbart väder att planera ridturer.

(Nu inser undertecknad att om jag inte lugnar ner mig nu så kommer årskrönikan för 2015 att lyda: "Vi hade bara väder.")

Igår var förresten en reporter från Kuriren här på gården. Hon intervjuade och fotograferade hela förmiddagen och hade hittat hit till gården tack vare den här bloggen (och kanske lite tack vare Facebook också, man vet aldrig). Reportaget kommer mot hösten. Tidningen distribueras i hela Svenskfinland.

Förändringarnas vind blåser vid Antas djurgård. Uni och Lumikki är till salu. Det visste vi ju hela tiden och i princip har de varit till salu hela tiden också. Att de skulle försvinna från gården är inget som kommer att hända den här veckan helt plötsligt, men det kommer förmodligen att ske någongång ganska snart i alla fall. ...Vilket är lite jobbigt för man har ju hunnit fästa sig vid dem. De kommer i varje fall inte att försvinna sålänge Linett bor här, det är klart, för ingen häst ska gå ensam vid Antas.

För att kompensera detta kommande bortfall letar vi efter häst på svenska marknaden för nu börjar tiden vara inne för att skaffa egen häst. Letandet har börjat, men än så länge tittar vi vad som finns och till vilket pris och funderar vad det är vi söker. Intressanta hästar är kallblod, har vi kommit fram till. På grund av lynne, storlek, utseende och pris.

Fjordhästar,

islandshästar,

Källa.

ardennrar,

Källa.

nordsvenska brukshästar,

Källa.

finnhästar,

Källa.

shire,

Källa.

thinker,

Källa

Varför Sverige och inte vårt eget land har att göra med utbudet och priset (och språket på vilket vi kan kommunicera, fast det egentligen inte borde vara något problem).

"Nåja. Vad är väl en bal på slottet..."

Fryssäkert

Nu är det -20 grader kallt istället för töväder. Det finns tydligen bara ytterligheter i år. Jag hann i alla fall med ett barbackapass med Linett när det fortfarande var -16 grader. Men det var kallt ändå!

Ni undrar hur vi gör för att inte vattnet ska frysa i stallet?

Jo, det ska jag tala om. Smarta matte konstruktören har nämligen i samråd med smarta morbror elingenjören hittat på ett sätt som gör att vi inte behöver hugga isbitar ur dricksämbaren när temperaturen sjunker under 0. Vi behöver ändå 230 liter varje dag, i runda slängar, så det är inget man slösar med något extra. Vi har ingen vattenledning till stallet utan skottar det i vattentunnor med mjölkkärran en gång varje dag (minst).

Så här tänkte vi:
Problem: Vattnet fryser.
Lösning: Vattnets temperatur får inte sjunka under 0 grader Celcius.

Det här använde vi:

2 st murbruksämbar varav ett rymmer 60 liter och det andra 80 liter
superlon (mjuk isolering, "liggunderlag")
aluminiumfolie
en speciell sorts kabel (ett motstånd) som reglerar temperaturen
smältlim
en genomföringsattiralj
en armerad skyddsslang
elkontakt

Så här gjorde vi:

Vi vände det mindre av murbruksämbaren uppochner. På bottnen limmade vi fast motståndskabeln (som jag inte vet vad heter) med smältlim. Vi ringlade den från mitten utåt så att den täckte hela bottnen. Det blev kanske 2 cm mellanrum mellan varven. Längden på kabeln hade morbror klurat ut för att vi skulle få tillräcklig effekt för att värma 60 liter vatten till +10 grader Celcius. Varför vi satte kabeln i bottnen istället för på sidorna har att göra med att värmen stiger uppåt samt vattnets cirkulation som sker automatiskt eftersom att det varma vattnet vill vara överst i kärlet. Då värms vattnet upp jämnt.

Sedan täckte vi in bottnen med aluminiumfolie så att värmen strålas inåt mot kärlet. Sedan klädde vi in vårt kärl med superlon för att isolera mot kyla utifrån. Sedan passade vi in ett ställe var kabeln skulle ut och vidare till vägguttaget. Där borrade vi hål i det större ämbaret och monterade genomföringen för minsta värmeförlust. Sedan var det bara att släppa ner det mindre ämbaret i det större, vilket gick nästan på millimetern stundom (men det hade vi ju räknat på innan).

Sedan klädde vi in resten av kabeln i en armerad skyddsslang (ifall att en hästapålle skulle komma på att bita i den) och monterade kontakten. Kostnaden för den här lilla leken blev ungefär 130 €. Men det var det minsann värt! (Dessutom gjorde vi två stycken medan vi ändå var i farten. Fåren ska ju också dricka vatten, även vintertid.)

Nu hålls vattnets temperatur över 0 grader Celcius fast det är 20 grader kallt där ute.

Säkerhet när det gäller el och vatten kan man ju ägna någon liten tanke åt nu som då, eftersom att dessa två inte utgör någon bra kombination. Det vet till och med den som annars inte kan något om el. Därför använde vi murbruksämbar som tål kyla utan att spricka samt den där skyddsslangen utanpå kabeln som är utanför kärlet. Dessutom placerade vi kärlen så att alla kablar är dragna på utsidan av alla boxar så att inget djur kommer åt att gnaga på dem. Uttagen har kapslingsklassningen IP64.

Jag hittade ett begagnat kärl för 3650 kronor på blocket när jag annars bara tittade. Så vi vann nog på att tillverka egna även fast materialkostnaderna blev ganska höga.

Ridning i skitföre

Idag har det äntligen varit någorlunda uteföre för hästarna. I veckan som gått har det varit 20 cm blidsnö eller också glashalt. Ingetdera passar tunga fyrbenta. Idag är det uppehåll och några minusgrader så idag har jag passat på att rida Linett, även om jag en liten bit in i leken kunde konstatera att det nog inte var så bra före i alla fall. På vägen var det fortfarande halt och på "planen" där jag brukar rida lite dressyr var det djup snö och blött under, så det blev halt ändå. Sånt får man ta när närmaste ridplan/ridhus ligger 20 km bort. Däremot gick ridningen ganska bra. Det fina med att inte ha någon inhägnad plan att rida på är att jag kommer att bli riktigt bra på att använda mina ytterhjälper!

Nu är det dags för middag. Sen tänker jag återkomma.

Det nya året

År 2014 nådde sin ända och 2015 fick sin början. Vädret hatar oss som vanligt så därför får hästarna vila idag. Onödigt att bryta benen så här på nyårsdagen. Helikopter alternativt sparkstötting är passande färdmedel för den som ska vara ute. På hundpromenaden var det så halt så att Sindi halkade omkull. Det är plusgrader och knappt någon snö kvar. Det var i alla fall kul så länge det varade! (Bara vi står ut till söndag så lovar man minusgrader och snö.)

Året som gått har fört med sig mycket på vår gård. Vi antar att det här året kommer att göra det samma. Här är något av det vi minns:

Apassionata i Hartwall Arena, februari.

Myhappiness Good Looking, mars.

Första kullen lamm, april.

Eget ullgarn, året runt!

Hästar, september.

Öppet hus, oktober.

Julmarknad, december.

Härbärge, december.

Funnit det roliga i körning.

Andra kullen lamm, december.

Av bilderna att döma kan vi väl lätt konstatera att år 2014 inte innefattade så mycket annat än djur... Konstigt.

Till våra flitiga bloggläsare riktar vi ett tack. Vi tackar också alla besökare och hoppas att ni haft det trevligt på vår gård. Tack till Larsmo kommun för stödet och Bjärgas hembygdsförening för att vi fick komma på julmarknaden. Tack också till Sussy för transporten under året som gått. Tack även till alla dem som hjälpt oss med djuren och svarat på våra konstiga frågor när vi inte själva kunnat svaret, skott hästarna och hjälpt oss med hö. Utan er hade det inte blivit något av.

Tack och förlåt!