Uti skogen finns det smådjur

Hej från skogen!

Nu visar sig Vädret helt plötsligt från sin bästa sida och man kan lätt luras att det är maj och inte mars. I Finland brukar vi skotta snö och skida på isen den här årstiden. Dagens väder kan man ändå inte klaga på för det har varit lagom varmt och riktigt soligt!

När husse kom från jobbet tog vi en terrängtur. Och då menar jag terräng.

Först gick vi på en gräsbeväxt skogsväg, sedan slalom mellan träden i en tät granskog, sedan lite grusväg, sedan lite blåbärs- och lingonris (bilden), sedan snöplums i snårskog, sedan hopp över ett dike (!), sen lite granskog igen och så hem längs vägen. Linett fick gå på långa tyglar hela vägen. Husse promenerade framför med Lumikki som hade hur kul som helst. Den går överallt, den där ponnyn!

Ridning av den här sorten passar Linett perfekt. Linett är en tant som inte riktigt håller koll på sin kropp och särskilt inte hovarna, så det händer hemskt lätt att hon snubblar på platt mark. Det blir bättre genom att sadla någon centimeter längre bak än vanligt (eftersom att hon är framtung) och att ännu till rida halvhalter på vart åttonde steg typ, tänka på att inte luta framåt och ge henne uppgifter så att hon måste tänka. Det är bara det att det blir så fasligt mycket att tänka på. Då är det skönt med den här typen av ridning när man bara behöver tänka på att hållas kvar på hästen så får hon sköta jobbet själv. Hehe.

På söndag ska vi hälsa på en häst som är ny för mig. Det är en korsning mellan basjkir och american curl och jag har aldrig rört en lockig häst förut. Det ska bli spännande. En googlebild på det så blir ni nöjda när ni vet vad jag yrar om.

Källa.

Hoppsan!

Ooops!

She is mine!

Tänk så det kan gå!

Jag är 23 år och min första egna häst är en shetlandsponny. Det trodde jag faktiskt inte, men det känns jättebra!

(I själva verket är hon bara delvist betald ännu men det är något vi jobbar på. Rent praktiskt är hon vår.)

Kaninkul

Dags för nyheter.

Stinas lamm växer, bräker, äter och skiter. Det är bra. Ni ska få bilder... snart?

Igår släppte jag in belgiska jättekaninen Ebba till belgiska jättekaninen Eriksson så om en månad har vi (kanske) kaninungar vid Antas! Själv vet jag inte om jag behöver fler kaniner men om inte annat så hoppas jag att Hon Med Det Fruktansvärda Temperamentet ska lugna ner sig något om hon får en kull ungar. Så gick det i alla fall med min andra hona som fick ungar för snart 7 år sen. Om det kommer några ungar ska de säljas (eller ätas upp!).

Det är två fina exemplar som vi har så då kan ju ungarna inte bli annat än fina. Erikssons mamma är samma färg som Ted så jag hoppas förstås att just den färgen kan tänka sig att gå i arv. Färgen heter viltgul (tror jag).

Ebba är i alla fall järngrå och Eriksson är viltbrun.

Tedden på en av sina otaliga utfärder.

Det är hon på bilden som har det där humöret, ni vet...

Belgisk jättekanin är världens största kaninras. De väger ca 10 kg men det finns också undantag som gör regeln då kaninen kan väga närmare 20 kg. Rasen har stora och maffiga öron (16 cm eller längre), frambenen är kraftiga och kroppen rektangulärt formad. 

På dagens schema står att försöka göra rent Lumikkis täcke. Jag har nästan gett upp hoppet redan utan att ens ha börjat.

Ha en bra dag!

Helgstrapatser och söndagstrav

Vi har surat. Därför har det varit tyst här i helgen. Egentligen har vi inte surat hela helgen utan gjort en massa annat.

I fredags till exempel. Då bestämde sig min äldsta tacka Stina för att hon skulle lamma. Hon födde ett vitt bagglamm och ett svartvitt tacklamm. De är pyttepyttesmå och jag trodde inte att tacklammet skulle klara sig men det gjorde det minsann. Tuttflaskan med mjölkersättning dög inte då det redan fått smaka på mammas feta råmjölk så jag gick all in och struntade i stödmatningen och höll upp det så att det fick dia så många gånger tills det blev starkt nog att stå själv och äta själv. Nu, tre dygn senare, är hon stadig i benen.

På fredagsförmiddagen fick jag åka på islandshästen Pelle som bar omkring på mig i passgång! Det fick mina sura tankar att passa iväg åt ett annat håll för Pelle var precis vad jag behövde!

Här finns ett gäng fina bilder på bland annat Pelle och Uni. Rasmus Libäck har tagit bilderna.

Lördagen gick åt till ett hovslagarseminarium vid Optima. Jag skulle vilja kunna sko och dessutom vill jag kunna se på hovar om de är bra eller dåliga och likandant med hästskor. Jag lärde mig massor om anatomin och tillvägagångssätt samt en hel del om hovsjukdomar, men jag saknade en praktisk del. (Det får man väl ta på sin egen häst, lätt! Hmm...)

Igår kördes Söndagstravet i Kackur. Starthästarna Linett och Lumikki hade preparerats och peppats på dagen för att köra sitt alla tiders bästa lopp! Lumikki ledde starkt med Husse i sulkyn men Linett med Matte i sulkyn fick segersmak ungefär halvvägs in i loppet och travade starkt in i ledningen på innerspår. Lumikki gjorde ett panglopp och Linett galopperade ut sig strax innan upploppsspurten men kom igen och travade hela vägen över mållinjen. Oklart vem som slutligen vann loppet då det rådde skilda meingar om var mållinjen gick... Båda galopperade ut sig och kommentatorn var så kass (...) så det var nog inte så allvarligt ändå.

Men både hästar, mattar och hussar hade skitkul!

Linett efter sitt lyckade lopp som innebar fartrekord!

... Och Lumikki som är så fruktansvärt oförsiktig med sina täcken!! Suck.

Mor och jag hade också skitkul igår när vi gjorde en varmbänk. Vi grävde och grävde och grävde och mockade och skottade och mockade och mockade och skottade och trampade och packade och trampade och trampade och rörde om och trampade lite till. Sen hällde vi på hett vatten och täckte in med ett lager jord. Sedan isolerade vi lådan utvändigt och satte fönsterglas över. Det var precis så jobbigt som det låter. Jag ska återkomma till det projektet senare.

Nu har matte dragit på sig värsta förkylningen och får lov att vila ordentligt.

Åskväderhumör

Tack för stödet.

Jag måste förtydliga en sak här: Om någon stör sig på våra djur ber vi å det ödmjukaste den personen att ta kontakt med antingen Jocki eller mig. Man behöver inte skriva ut det på nätet om man inte känner för det, man kan komma hit och säga det eller ringa oss också. Vår avsikt är inte att störa någon.

Men om det inte är okej att det luktar "landet" på landet så är det väl ändå lite... Ja, vad ska man säga? Nymodigt?

Det stinker inte hos oss. Det stinker inte heller i omgivningen. Det vet jag för jag rör mig till fots runt Kackur varje dag, oavsett väder. Vi mockar hagen minst en gång om dagen och den som inte ser skillnad på gödsel och lera kan komma och ta en närmare titt när som helst! Tror bestämt att det inte finns en en endaste vacker hästhage den här tiden på året! Därtill tömmer vi gödselstacken ungefär en gång i veckan så att det inte ska börja lukta och för att vi helt enkelt inte har plats annars. Gödseln placeras på en plats långt från folk, på en icke-grundvattenförande backe och komposteras och används som gödning på åker samt i potatisland, vilket torde vara bra mycket bättre än bigödning. Det stinker inte heller ammoniak eller annat otrevligt. Jag använder DryMaxx i ströet, vilket bland annat är till för att reducera lukt. (Det är helt vanligt kiselgur.)

Om någon tycker att vi ska fällas för att märkbart smutsa ner båthamnen kan ni ju ta en titt på vattenytan när det är högsäsong för båtar. Jag vågar lägga huvudet i pant på att då flyter det minsann omkring bränsle, olja och både det ena och det andra!

Inte heller låter det särskilt mycket om oss. Det enda som låter är tuppar som gal och de bor inomhus både dag och natt. Omöjligt att höra om man inte går precis förbi. Det andra som låter är fåren som bräker på kvällen när de vet att de ska få kraftfodergiva. De tystnar när lamporna släcks och människorna försvinner.

Om någon fortfarande har något att klaga på vad gäller mig eller mina djur så ber jag den personen att läsa detta inläggs första stycke en gång till.

Om ni undrar varför det inte finns flera djurgårdar än vad det gör så har myndigheterna svaret

Vi har ett fundamentalt problem i Finland och det kallas byråkratspöket. Som om det inte räckte med blanketter till kommunens landsbygdsnäringsmyndighet samt till livsmedelssäkerhetsverket Evira har jag nu också (tydligen) missat att jag ska anmäla alla mina djur till hälsoinspektionsmyndigheten också. Till och med kaninernas antal. Och till och med platsen var jag förvarar min ridutrustning! Jag ska också reda ut avstånd till grannar, hur mycket kaninerna bajsar per år, vad jag använder för strö, hur jag hanterar riskavfall och så vidare bla bla bla. Det här avslutas med en inspektion av min djurhållningsplats tillsammans med hälsoinspektör samt veterinär och kostar mig 250 - 300 €.

När jag ringde och frågade varför jag inte fick någon information om det här när jag anmälde mig som djurhållare fick jag inget svar. Man kunde inte heller svara på ifall det finns begränsningar gällande huruvida jag får ha t.ex. mina hästar och mina får på den här platsen. Inte heller vad min ridutrustning har för betydelse i det här fallet...

Men jag förstår ändå myndigheten till viss del. (Det trodde ni inte va?) Det finns folk som håller djur så som man inte borde och det finns folk som håller sjuka djur som plågas. Men jag förstår inte varför man måste ödsla så mycket energi på någon stackars småskalig bonde som sliter för sitt dagliga bröd för att kunna ha sina älskade djur på sin gård så att djuren lever ett så behagligt liv som möjligt och jag förstår inte heller vad min ridutrustning och mina tio balband per dag har med det att göra! Dessutom lyfter jag inga bidrag och jag skickar inga djur till slakt. Det är SÄLLSKAPSDJUR som jag har! Jag har alltså inte fifflat med några pengar och inte har jag heller slaktat och sålt några sjuka djur.

Så mycket är säkert att mina djur är friska och mår bra. Om mina djur inte skulle må bra så skulle jag märka det eftersom att jag sköter om dem morgon, lunch, middag, kväll. Ibland även nattetid. Tror ni att jag skulle kunna bedriva ullproduktion och föda upp lamm ifall att fåren inte mår bra? Eller hantera mina hästar ifall jag vanvårdat dem? Knappast! Om någon påstår annat så får den personen mycket gärna bevisa det. 

Dessutom: Om någon granne störs av våra djur så är det i sin ordning att meddela oss snarast! Jag håller inga djur för att göra livet surt för mina grannar, men jag vill inte heller bli påtrampad för att jag håller djur på min bondgård! 

Varför det inte finns fler gårdar?

Svaret är väl rätt så enkelt nu.

Nu ska jag deppa ihop en aning och skrapa ihop mina undansparade slantar (som det inte finns av i överflöd) och försöka fylla i blanketthelvetet så att myndigheten blir glad. Jag är inte glad. Jag får banta fåren i ett år för att ha råd med det här.

Blörk

Är lite förargad på byråkratin här. Och inte så lite heller. Vänta er inget trevligt inlägg nästa gång. Jag besparar er dock idag.