Raindrops keep falling on my head

Idag har vi stängslat halva dagen. När vi var färdiga började det förstås regna. Jag hade planerat ridning ikväll men det blev inget av i ösregnet. Vem vill göra det liksom? Fullt så dåligt samvete har jag ändå inte, för igår red jag Ockra i en och en halv timme (fast jag pratade bort en halvtimme men det säger vi inte). Det är en dag imorgon också och förmodligen regnar det då också.

Det har regnat så mycket i vår att det har varit konstant blött överallt jämt. Stackars storbönder som inte kan så för att det regnar för mycket. Oss är det inte alls synd om i jämförelse. Vi har en liten plätt som vi borde så in men det är så blött så det går inte ens att harva så ingen behöver tänka tanken på några timotejfrön på ett bra tag ännu. Vädret rår vi inte på så det går inte att göra så mycket annat än att vänta ut det.

Fåren trivs på sina beten. Det blir så fint efter dem när de har betat i lövskogsmarkerna. Problemet är bara att vi har så små plättar att det inte tar många dagar innan vi får stängsla på nytt och bygga nya hagar på ett annat område. Baggarna har det bäst: de har en lite mer än en hektar fördelat på fyra stycken, vilket innebär att gräset växer mer än de betar. Bra där, matte! Nu slipper du jaga baggar halva sommaren.

Det här är från förra årets betessläpp. Årets betesbilder blir bara dyngblöta och trista så det blir inget. Inte just nu i alla fall.

Bättre väder, tack! På momangen!

Gräset växer

Det känns som om det inte händer så mycket på vår gård för tillfället. Vi sitter mest och ser på när gräset växer.

Fåren har (äntligen!) flyttat ut på bete och hönsen bor numera i utehagarna. Vi har lagt ut uppskattningsvis 5 km eltråd och hittills har samtliga djur hållits på rätt sida om sina trådar. Hästarna traskar fortfarande på hemma på gården men snart börjar vi nog fundera på deras bete också. I teorin ska det gå till såhär: När fåren har betat ett område och flyttat till nästa ska hästarna få gå efter. Det för att eliminera det allra kraftigaste betet för att inte utveckla fång och för att fårens parasiter åker rakt igenom hästamagar och tvärtom. Sen om det kommer att fungera i praktiken vet jag ej.

Ockra går bra. Jag som hatar att hoppa har faktiskt hoppat några små skutt med henne och ikväll tänkte jag skutta lite till. Hon är den bästa hoppare jag någonsin ridit, faktiskt.

Linett har börjat bråka med mig. Hon har latat ner sig, tror jag. Hon har gått mycket i terräng på senaste tiden och där är hon alltid pigg men när jag ska rida henne på planen släpper hon inte upp mig på ryggen ens. Istället traskar hon runtrunt tills jag tappar fattningen och ger upp eller någon kommer och håller i henne. Ibland har vi ljusa stunder också och då går det bra.

Nu är det dags att tömma hårddisken på arbetsrelaterat och ta en ridtur istället.

Kakbak och fårklipp

Idag blåser det 20 m/s och regnar så vad passar då bättre än att baka lite kakor så att mina arbetare på jobbet tycker om mig lite extra mycket på måndag? Jag har bakat kolasnittar och cookies med nötter och choklad. Originalcookiesen finns beskrivna i Åsas blogg, Bland mina grytor. Den kan ni läsa, där finns en helmassa gott! Själv har jag gjort en liten receptmanipulation men den håller jag för mig själv... :)

Husse klipper får idag, av samma orsak som jag bakar. Baggarna är redan klippta och utsläppta och har hållit sig alldeles lugna och fina på betet hittills. Hatten av! Jag måste jaga papperssäckar nästa vecka så jag får börja packa ner ullen som ska säljas till spinneriet. Om det finns någon där ute som redan vet att den gärna vill köpa finskt ullgarn så får man höra av sig gällande önskemål. Jag återkommer om närmare datum för beställning.

Senare ikväll när blåsten lugnar ner sig blir det ridning med Ockra. Hon har gått riktigt bra allt sedan hon kom. Jag väntar fortfarande på bakslaget när hon ska börja testa igen. Men det händer aldrig. Hon är hela tiden lika positivt inställd till ridningen.

Jag har hittat ett par flickor i lämplig storlek och med bra ridvana så att Lumikki kan tillridas och det är solsken för själen (och för Lumikki, förstås). Nu jagar jag en sadel till henne för den vi har är en barnsadel som sitter dåligt och som är obekväm. Inte lätt att hitta en liten begagnad ponnysadel men jag letar med ljus och lykta och hoppas att jag ska hitta något förr eller senare. Hör av dig om du vet om någon.

 

Fel

Jag har bränt alldeles för mycket krut på landsbygds-, hälsovårds- och miljövårdsmyndigheter idag så jag har blivit alldeles tjock i skallen. Någon med ett pissigt arbetsschema har tydligen tagit mycket god tid på sig att först komma fram till att det inte finns några fel i vår djurhållning till att sedan ändra sig och konstatera att det nog kanske gör det i alla fall. Dessutom har personerna inte läst protokollet från senaste mötet och konstaterat oriktigt två gånger i rad. Det ska jag få äran att betala för också, tydligen.

Folk! Skaffa inga djur. Det ställer bara till med besvär. Hejdå Håll Landsbygden Levande. Det var trevligt att råkas!

Ursäkta tonen i detta inlägg som kanske borde ha varit oskrivet men ändå inte.

Vår i luften

Sådär. Nu är baggarna klippta och utsläppta på bete. Det blev mycket lugnare i stallet nu, även om det kostade ett och annat blåmärke... Baggar är inte det mest lätthanterliga man kan tänka sig. Nu betar de i alla fall ungefär en hektar och jag hoppas att de hålls där till hösten. Snart börjar klippningen av tackorna så att resten också kan få gå ut på bete. Det kommer vi att fördröja lite grann med flit så det hinner växa mera gräs att äta.

Ockra har varit duktig i helgen. Hela veckan, faktiskt. Vi börjar komma bra underfund med varandra nu och jag litar mer och mer på henne för varje pass som går. I fredags hade vi det riktigt mysigt när det äntligen slutade regna och blev en väldigt vacker solnedgång för då slarvade vi husse och Linett med oss på en barbackaterrängtur över åkrarna. Det höll på att bli en aning spännande för det involverade visst två hästinnor som gärna hade sträckt ut i full galopp... men vi hölls på. Husse skötte sig finfint! Resten av helgen har jag haft ridsällskap av Mira&Nea som ridit Linett och Lumikki riktigt bra. Lumicken sköter sig alldeles (nåja...) utmärkt och det märks hur hon stortrivs när hon får vara med. Imorgon ska hästarna få en ledig dag för det har de minsann gjort sig förtjänta av.

Vi har hunnit pilla lite grann i trädgården också i helgen. Vi har planterat dahliorna, rensat ogräs, klippt gräsmattorna, rensat i jordgubbslandet och planterat lök. I varmbänken har det också hänt grejer: där finns nu ätbar dill, sallad, och spenat och morötter, rödbetor, persilja och palsternacka frodas för fulla muggar. Snart är det så varmt ute så man kan lämna bort fönsterglasen. Nästa helg (om vi inte hinner före) ska vi ta itu med potatislandet och växthuset. Växthuset har jag på känn att sparkas igång redan innan helgen.

Det är så roligt med vår för det händer massor ute!

Hoppas att ni har haft en bra vecka! Ha det så bra!

Allt som kaplar kan va Raamt

Fast i Larsmo finns inte Raamt utan Häsigubbi och Lövskärsmoora. Jag tror bestämt att han har varit här och busat med mig. För någon annan vettig förklaring har jag inte.

Igår morse när jag skulle ut och mata hästarna mötte jag Linett och Lumikki bakom ladudörren. Utanför hagen, bakom dörren, inne i ladan. Inget underligt i sig; hästar kan som bekant rymma ur hagen. Men hur det sedan gick till när de pillade upp skjutregeln och sedan pillade fast den igen från andra hållet är en gåta och orsaken till att jag misstänker Häsigubben den övernaturlige. Ockra var på rätt sida om grinden. Trägrinden och staketet som skiljer ladan från hästhagen är ungefär 150 cm höga och varken Linett eller Lumikki kan hoppa sådant utan att lämna några spår. Alltså måste det vara Häsigubbi eller Lövskärsmoora som har varit i farten.

Eller Raamt.

Häst är bäst

Hur man sammanfattar veckan som gått? Tja... Regn + häst = sant.

De fyrbenta flickorna har äntligen blivit kompisar och insett att de utgör en Flock.

Det här var innan sjudagarsregnet kom... Med hopp om att kanske få återuppleva stämningen flera gånger i år.

I söndags var Linn och jag på terrängritt med tanterna. Linett drog alla tiders galopp och Ockra (hon med öronen) hann inte ens med!! Det du, Kerstin! Ponnyn har blivit 10 år yngre, tror jag bestämt.

Och i torsdags red vi ut igen, den här gången Mira och Nea på varsin tant. Ockra och jag följde med som ordningsvakter. Lumikki har fungerat ganska bra. Lite envis är hon, men det hör väl till märket på hästen. När en mera erfaren ryttare sätter sig på henne går hon riktigt bra. Synd att jag är en halvmeter för lång.