tisdag 3 november 2015

Sy dragkedja i stickat plagg

Den som känner matten här rätt satte kaffet i vrångstrupen och läste rubriken en gång till och undrar hur det gick.

Tadaa!

Igår stickade jag en provlapp som jag skulle öva på (innan jag klipper upp en stickad tröja med mönstrat ok och misslyckas... ja, ni fattar). Jag gjorde så att jag tråcklade ut färdvägen med en tråd i en annan färg innan jag tog sats med symaskinen. Dragkedjan sydde jag över tre maskor så att den mittersta maskan blev den som jag klippte mitt i. När jag hade tråcklat klart sydde jag en raksöm med små stygn i samma spår. Sedan klippte jag upp rätt mellan sömmarna. Sedan sicksackade jag kanterna. Sedan vek jag in kanten och nålade och tråcklade fast dragkedjan så som den skulle komma att se ut från framsidan. Till sist sydde jag fast den med raksöm.

Jag satte ju ingen vikt i färgen så ja, jag sydde med vit tråd fast resten är grått men det är en världslig sak.

Allt ovanstående gjorde jag utan att säga ett enda fult ord och för att vara ett övningsobjekt blev det riktigt bra. Jag var mest rädd över det där klippmomentet för av olika orsaker litar jag inte på att sömmen ska hålla och vem vill ha flera timmars mönsterstickning sönderklippt? Inte jag i alla fall! Men det gick bra. Det kritiska är egentligen att klara av att vika in kanten och få den fin. 

Jag önskar att jag inte vore en sån mes när det gäller att sy saker. Som tur har jag famo som kan lära mig sånt man behöver för husbehovet. Så får jag väl själv börja göra som jag lär och konstatera att den som aldrig har gjort något fel har inte gjort något annat heller!


måndag 2 november 2015

Slakten som blev av

Förra veckan hämtade jag köttet från slakteriet. Mitt alldeles egna lammkött. Min första egenproducerade köttprodukt.

Ni ska veta att jag drog mig för att göra den där arma slaktanmälan, för det var nämligen där och då som jag bestämde vilket djur som skulle dö när. Sen när det var avklarat var det inte det minsta jobbigt längre och när vi förde djuren till slakteriet kände jag mig enbart stolt.

Och det är precis så det ska kännas när man har gjort hela kedjan från början till slut. Inte en gång att jag tycker synd om mina lamm!

Idag är premiären när det gäller tillredningen: Jag steker köttbullar som bäst. Smakar alldeles utsökt! Nu är jag verkligen stolt!

Recept på Antas köttbullar (4 portioner):

500 g lammfärs
1 st gul lök
1 st vitlöksklyfta
½ dl skorpmjöl
ca 1 ½ dl vatten
1 st ägg
ca ½ dl potatismjöl
salt
svartpeppar

Låt skorpmjölet svälla i vattnet. Hacka och bryn löken i smör. Tillsätt hackad vitlök. Tillsätt ägg, salt och peppar i skorpmjölsblandningen. Rör ner löken när den är genomskinlig. Tillsätt färsen och rör om ordentligt. Tillsätt potatismjölet så håller bullarna bättre ihop. Rulla till små bollar och stek ordentligt i smör. Servera med potatis, sallad och sås.



söndag 11 oktober 2015

Spontanitet

Ja, vad säger man? Typ: "Tur att man är bra på och kan vara spontan utan att behöva tänka efter allt för länge innan." För sån är jag ibland. Tydligen.

... Eftersom att vi har dubbelt fler kaniner idag än igår och - som om inte det skulle räcka - även tre värphöns som vi inte hade igår.


Två av värphönsen, fortfarande lite chockade av miljöombytet.

Tyvärr räcker ju inte spontaniteten alltid riktigt hela vägen fram och sådant som borde göras lämnar ogjort och ältas i ur och skur istället. Som det här med fårslakten till exempel. Ni ser ju själva. När dessa föddes stålsatte jag mig och sa att de ska slaktas när de blir stora. Och nu är de det och har varit det alldeles tillräckligt länge. Det hänger på en slaktanmälan som jag som den förståndiga, kloka, vårdande fåramor jag är ska fylla i.

Nu. 

Jag ska göra det efter att jag har publicerat det här inlägget. Jag lovar. Och nu tycker en del av er att jag varken är förståndig eller klok och allra minst vårdande eftersom jag planerar att helt kallt äta upp dem.




Så till er som tycker så:
Närproducerat. Giftfritt. Fritt bete. Utevistelse. Hela vägen från parning till slakt. Jag vet precis vad djuren har levt för liv och var de kommer ifrån och jag har själv varit ansvarig för deras välmående från början till slut. Och om ni riktigt tänker efter så vill ni också äta sådan mat.

Idag passade vi på att pilla på Ronny & Jennys djur när vi ändå fick våra höns. Deras getter är mycket mysigare än den som vi hade (fadern till avkomman längst bak i bild). Dessutom fick vi oss ett gott skratt när Olga smet ur inhägnaden och det kändes så bra att andras djur också kryper ut ur sina hagar på de mest kreativa vis.

Vi är fullkomligt störda, jag vet det.



Tack och förlåt!

P.s. Ni har inte råkat se en vilsen 2,5 kg:s säck med isländskt garn adresserat till mig? Eller en 10 kg:s inhemsk dito? Man kan ha förfärligt kul med nästan 13 kg garn, och jag har väntat rätt länge nu faktiskt. Om ni snubblar i dem så passa hit dem vettja!

söndag 27 september 2015

Johannas fina bilder

För några månader sedan var Johanna Granlund här för tidningen Kurirens räkning. Hon tog en massa fina bilder på oss som jag har fått. Hon är väldigt duktig.

Nu ska jag släta över att jag har försummat bloggen i sommar och i höst och visar därför Johannas bilder.

Belgiska jätten Eriksson

Matten, hussen och havremopederna

Dvärgsilkisarna

Vinterbilden

Sommarbilden

Brahmadam (Mycket snällare än hon ser ut.)

Linett

Matte & Sindi
Tack och förlåt!

lördag 12 september 2015

Vill du beställa garn?

Hejhopp i lingonskogen!

Nu ska matten här beställa garn igen så nu har du möjlighet att förhandsbeställa om du vill ha något särskilt.

T.ex. det mest användbara garnet i denna värld: kardgarnet:

140 tex x3 (jämför Novitas "Nalle") ofärgat/färgat: 46/58 €/kg
180 tex x3 (jämför Novitas "7 bröder") ofärgat: 46 €/kg

Garnet säljs i nystan om 100 g. Färgkartor finns hemma hos mig samt här: http://www.pirtinkehraamo.fi/lankakartatvarivalikoimat?tm=verkkokauppa/yrityksille 

Det går att beställa annat också. Samtliga produkter som finns i Pirtin Kehräämös sortiment, faktiskt!

Nästa vecka skickar jag in råullen.





lördag 5 september 2015

Maja

Jag har försummat min blogg och det vet jag, men det har varken gjort världen bättre eller sämre så det spelar ingen roll. Idétorka kunde man också kalla det.

Vi har gått och blivit med en katt till här i huset. Maja heter spektaklet och är ungefär 11 veckor gammal i skrivandets stund. När vi fick henne var det med namnunderskrift på att hon skulle bli pyytsam i sitt liv, vilket hon visade prov på i en mogen ålder om 9 veckor då hon tog sin första spikmus. En till så har hon gått om Farbror Ernst på den fronten.

Vi är alltså en katt rikare och en spikmus samt två krukväxter fattigare. Det går förfärligt hårt runt knutarna och husse och matte tackar vår lyckliga stjärna för att vi inte tog hem Majas syster också...

Annars har vi hållit på som vanligt. Slitit häcken av oss och mellan varven haft det riktigt skönt.

lördag 8 augusti 2015

Fårmalet nästa

Blir det närmare än såhär så struntar jag i fåraveln och sätter baggarna i frysen utan att grubbla. Staketet är redan uppe i 1,20 meter och LIKVÄL hoppar de ut. Jag vet att de hoppar ut för de hoppar in tillbaka...  efter att de har sprungit omkring och levt rövare med matten efter sig i ungefär en halvtimme! Detta har de hunnit träna på tio gånger den här veckan. Hur man sen ska förfara när man ensam ska få in dem är alldeles för invecklat och består av alldeles för många fula ord för att redovisas här.

Länge sen jag varit så sjuk på fårinnerfilé.