Framsteg

Igår gjorde vi ett framsteg Uni och jag. Jag passar på och slår ett slag för findit.fi här på samma gång för jag har köpt ett oanvänt longeringsset för en lagom fin peng och dessutom passade det perfekt. Longeringen passar bra åt honom för han tycker inte om att jag rider honom. Jag önskar att han kunde prata och berätta varför, men det lär ju inte ske så jag kan lika gärna sluta vänta. Istället får jag ta till alternativa motionsformer för den lille rackaren för att hålla igång honom.

Han lär inte ha blivit longerad mycket tidigare av olika orsaker så jag hade nog bara för avsikt att testa. De första fem minuterna brallade han bara på och bockade och förstod inte vad jag ville, men när han lugnade ner sig lite grann gick det plötsligt bra. Inga dumheter alls. Jag tror att ställningen mellan oss jämnade ut sig till 2 - 1 till honom i och med gårdagen. Att det tidigare stått 2 - 0 till honom kommer från att jag har "ridit" honom två gånger och han har slängt av mig lika många gånger.

Skynda långsamt tycks vara känslige Unis melodi.

Han har fått mycket bättre rörlighet redan, fast han bara har promenerat i skogen och i diken (...) under tiden han har bott här. Innan han kom hit var han väldigt styv i framdelen och gick och klampade med framhovarna. Det är borta nu. Bakdelens muskulatur står på programmet framöver. Samt att jag ska vinna så pass mycket tillit att han låter mig rida honom.

Vad gäller Lumikki så har hon legat i träning för att få bort stora magen och hennes kondition har gått upp ordentligt. Det verkar som om både hon och matten tycker lika mycket om ponnytrav.

Igår höll jag på att ha ihjäl getskrället igen. Om någon vill ha honom är det bara att komma och hämta! Han hade haft sönder dörren IGEN och var hemskt arg och hemskt stark. Tänk på det i alla fall!

Välkommen på Öppet hus

Igår blev det fastslaget att Öppet hus sker lördagen den 11 oktober kl. 11 - 14. Här är reklamaffischen som Larsmo kommun har gjort åt oss för ändamålet:

Jag tackar det ödmjukaste.

Horsepower

Nu har jag, eftersom att jag är ingenjör och samtidigt intresserad av fysik, definierat enheten hästkraft:

Take it or leave it. Sådär riktigt på fullaste allvar är det inte och Lumikki representerar nog mera ponnykraft än hästkraft. En hästkraft är ju 75 kilopondmeter per sekund (kpm/s) som alltså är den effekt som krävs för att från Jordens yta lyfta 75 kg en meter rakt upp i luften på en sekund, där 1 kilopond är 9,80665 N (newton), vilket ger att en hästkraft är lika med 735,49875 W (watt).

Det var bara lite kul som min hjärna fick för sig.

Jag har hittat Lumikkis V75-växel. Den hittas genom att man lurar henne. Jag hittade den på följande sätt: Först lät jag henne gå med kärran bakom Uni när han gick på promenad därför att han fungerar som draghjälp. Sen körde vi om Uni och började trava i vår vanliga fart, om än en aning vingligt eftersom att Uni inte fanns framför. Sedan svängde Uni av in i skogen utan att Lumikki lade märke till det. Jag och Lumikki fortsatte lite till längs vägen och när vi vände hemåt upptäckte hon att Uni inte längre var med och DÅ kom farten!

Hon har aldrig "orkat" hem i den takten tidigare. Visserligen har hon fått bra mycket bättre kondition på två veckor redan, men den nya växeln är något alldeles speciellt. Och vet ni vad? Vi hittade den igen igår när jag för första gången körde henne ensam utan att Uni följde med. Först var hon ytterst misstänksam mot mig och mina påhitt och funderade och velade och tyckte att jag var från vettet som bad henne att ENSAM gå förbi elskåp och vedhopar och gud vet vad! På hemvägen var hon märkligt nog inte alls misstänksam... Undrar varför jag kunde förutse det?

För det är faktiskt bara så att en häst måste kunna gå själv, hur fäst den än är vid sin kompis.

Öppet fähus vid Antas djurgård

Nu har djuren bestämt att evenemanget för Fritidsveckorna i Larsmo kommer att vara Öppet fähus vid Antas djurgård. Matten och hussen hänger med för säkerhets skull. Programmet är ännu oklart så därför har vi startat en liten enkel undersökning på den här bloggen. Det är lätt och går fort att delta. Undersökningen hittar man högst upp till höger. Man kryssar för det eller de alternativ man önskar sig mest av. Om det - trots vår vilda fantasi - skulle förekomma andra förslag får man meddela det i en kommentar någonstans så ska vi ta förslaget i beaktan. Vi återkommer om mera information om datum och tid när vi vet.

Hehe!

Jag hittade något väldigt kul i min grannes blogg som jag blir tvungen att dela med mig av här för det var så skojigt och dessutom rör det oss eftersom att det är våra får som har varit där på bete:

" Ivar kan säga tre ord.

Säger varken mamma eller pappa. 

Men bää kan han säga 

och drar upp persiennerna för att se var de håller hus

 det första han gör när han vaknar! "

Hela inlägget hittar du här tillsammans med fina bilder av mina pedagogiska ulltåttar.

Vad BRA att våra får har muntrat upp den lille gossen till att börja använda riktiga ord i kommunikationen! Bää är ett riktigt ord som man kommer långt med, titta bara på oss!

Vi har förresten beställt en klippmaskin nu. Den heter Heiniger Xpert och kommer alltifrån Svea rike. Den var förskräckligt  dyyyyyr men förhoppningsvis ska det inte slita sönder rygg och tålamod i fortsättningen när vi ska frisera våra ulltåttar.

So long!

Strandpromenad

Lycka är att bo vid vattnet.

Lumikki, drändzi, matten och Uni. Sannes bild.

Filosofier kring rinnande ögon samt hästskor

Dagen är ung och matte har hunnit med mycket. Imorse började jag med att ringa veterinären för vi har haft ett litet gissel med Sindis öga som rinner. Förra gången fick jag Fucitalmic-droppar som vi gav henne i en veckas tid. Det blev inte bra utan har nu fortsatt rinna, lite mindre dock. Det är ingen färg på det som kommer ut så det är ju bra i alla fall. Veterinären tyckte att det lät som trånga tårkanaler och hänvisade oss till en ögonspecialist. Suck.

Jag har letat på nätet och har lärt mig att man nog kan vidga tårkanaler men att det inte är någon garanti för att det slutar, och dessutom dyrt. Däremot läste jag i flera olika forum, att rinnande ögon kan bero på fodret och det enda foder man nämnde i detta sammanhang var Royal Canin, som jag ju har matat min hund med hittills. Istället rekommenderade man raw food.

Någon som vet?

Förstås har ju forumen varit vinklade på ett eller annat sätt. Nu vill jag ha ett objektivt och bra svar.

Efter forskningen gick vi på morgonpromenad. Det är nog dagens skönaste stund tillsammans med min hund. Man slås av tanken: Hur kan man någonsin ha levt utan det här?

Sindi, snart 8 månader.

Sedan gick jag ut och ägnade mig åt IQ-befriad sysselsättning: mocka dynga. Hästarna är väldigt nyfikna på vad man gör med deras bajshögar och kan inte lämna en ifred ens en gång. Det gör att det tar en stund för det är alltid någon som ställer sig mitt i högen.

Efter mockningen ringde jag hovslagaren och fixade ett möte. Grusvägar och barfota är ingen bra kombination om man tänker köra/gå/skutta omkring/rida på grus. Vi har inte så mycket att välja på här på landet. Då får man anpassa don efter person och sko hästarna.

Efter morgonens jobbpass tog jag med mig Uni på en skogspromenad. Vi travade längs sandvägen och det tyckte han att var kul. Sedan visade jag honom vattnet för det tycker jag att en larsmobo bör känna till. Först blev han rädd för det när det var blankt så han såg sin spegelbild men när jag skvätte i det kom han på att det var vatten och att det gick att dricka.

Coola bananer!

Uni