Fårmalet nästa

Blir det närmare än såhär så struntar jag i fåraveln och sätter baggarna i frysen utan att grubbla. Staketet är redan uppe i 1,20 meter och LIKVÄL hoppar de ut. Jag vet att de hoppar ut för de hoppar in tillbaka...  efter att de har sprungit omkring och levt rövare med matten efter sig i ungefär en halvtimme! Detta har de hunnit träna på tio gånger den här veckan. Hur man sen ska förfara när man ensam ska få in dem är alldeles för invecklat och består av alldeles för många fula ord för att redovisas här.

Länge sen jag varit så sjuk på fårinnerfilé.

Dojjor

Matten har varken dött eller trillat av hölasset. Matten har varit lite trött och krånglat lite med skorna på sistone. Nej, Ockra har krånglat med skorna. Hon har tappat sin ena framsko två gånger och nu är den fastspikad för tredje gången. Den här gången fick hon två sidokappor istället för en tåkappa - måtte den sitta bättre.

Hovarna är så porösa efter att hon hade fång så de spricker och går i bitar runt sömmen och då lossnar allt. Nu funderar jag på kalcium och biotin. Vet inte om det fungerar och om någon har något bättre förslag så släng hit det för all del!

Skönt

Ni ska få några rader. Det råder en sorts sällan skådad harmoni på gården just nu. Djuren är ute på bete och vi bara stängde dörren till fähuset när sista kaninen var ute. Där borde någon (verkligen) städa men det är så s k ö n t att alla bara är... borta.

Okej, inte borta. Ute. Fåren har stora fina hagar där betet inte tar slut och hästarna bor i en hage lite längre bort. Hönsen och kaninerna bor i hagar hemma, men helt utomhus - vilket är hela orsaken till varför det är så skönt.

Det närmsta semester man kan komma som djurägare.

Rider gör jag som förr, visserligen, men nu har Ockra faktiskt varit ledig i tre dagar för ovanlighetens skull. Vi motionerade rätt mycket förra veckan och det satte kanske sina spår. Imorgon ska vi köra ett lugnt pass, har jag tänkt. Hästarna är så lugna och beskedliga på betet. De njuter för fulla muggar.

Nu är det bara det att matte är så förfärligt trött. Men det är väl så man blir när man frångår rutiner och gillar läget. Räker mee. En klok vän sa: Sluta gå mot strömmen om dagen blir fel, åk med dit den bär istället.

Bra där.

Nu ska matte definitivt gå och lägga sig, men spana in vår vackra bygd, vetja!

Kameläventyret

JA! Min idol Kamelmor är snart här! Här som i hemma hos mig! Och oanmäld till på köpet!

Bete och polisen

Vädret gör mig knäpp. Sådär, då var det sagt.

Hästarna ska snart gå ut på bete. Det är faktiskt lite spännande för Ockra har haft fång tidigare och Lumikki blir tjock så snabbt. Nu har vi deras hage färdig och just nu betar fåren av det grövsta innan hästarna ska in dit. Vi har gett hästarna grönt gräs tillsammans med höet i ungefär två veckor nu men ändå är jag lite skakis ifall det är invänjning nog. Kan hända att jag låter dem beta några timmar per dag först innan jag låter dem gå dygnet runt. Ingen av hästarna ska ha någon desto mera semester fast de går på bete utan de ska få röra på sig som vanligt ändå. Det är vad jag har planerat. Hönsmamma här hej.

Igår tog Ockra och jag en barbackatur i regnet. Det blev miljöträning på samma gång då vi fick utstå skylift, motorcykel, gräsklippare, cyklar, bilar, hundskall och mönkijä. Hon börjar småningom tycka att det inte är så farliga saker längre och kan nöja sig med att bara titta utan att behöva hoppa på stället och darra som ett asplöv. Det blir nog bra det här. Någon polishäst blir hon aldrig pga "könsdiskriminering" men hon kan ändå utstå vardagen.

Så här tränas Malmös polishästar:




I väntan på bättre väder,

Dyblöt Matte

Det lekande vädret

Happ. Det blev ingen fårklippning vid Pedersheim idag... för att det regnade. Det kunde man ju räkna ut att det skulle behöva göra. Tråk-Matte som hade fixat semester och allt (för en halv dag...) tog inte ens ut den. Trivs-på-jobbet-här-hej. Om solen hade skinit hade det kanske varit en heelt annan sak!

Jag skulle gå ut för en stund sen för det var så vackert väder men jag skulle bara plocka undan lite i köket först... och så började det regna igen. Skulle kännas skönt med en ridtur, typ. Fast inte när det häller ner. I trädgårdslandet vill det inte växa som det ska heller för det är så blött i jorden och så kallt i luften. Varför kan det inte bara bli sommar nu när det ändå snart är juli?! Jag blir snart tokig, fast det hjälper ju inte ett dugg.

Men igår. Igår var det så vackert väder på kvällen att man blev alldeles varm. Solen sken och det var vindstilla. Det gick inte en krusa på vattnet i viken. Sådana kvällar ska man ta vara på för de kommer alldeles för sällan.

Midsommar

Midsommaren blev perfekt. Eller så perfekt den kan bli med myggor, regnskurar, snålblåst och förkylning, men det förträngde vi in i det längsta.

Midsommaraftonen spenderades till havs. Vi åt rökt lax och åt jordgubbstårta med grädde ute på Flaskskär. Sen gick vi genom skogen och satte oss på en klipphäll i kvällssolen i Tolvmangrundsviken där vi stekte plättar på muurikka över öppen eld. Sindi kom på att hon egentligen tycker om vatten och hämtade pinnen som vi slängde i havet. Cosmo visste att redan att han inte tycker om att simma så han behövde aldrig testa.

På midsommardagen åt vi rövarstek på får, älg och gris och matte kunde konstatera att originalet på får drog det längsta strået. Älgen smakade förvisso bra, men den var inte lika mör som fåret som dessutom smakade mer.

Midsommarblomster i min rabatt.

Idag tog Linn och jag en ridtur med Linett och Ockra. I början hade vi något smålata hästar (kan kanske ha att göra med gårdagens pass då vi körde och red ikapp?) men när vi vände om hemåt och gav galoppskänkel på en rak vägstump blev det kimppakiva i en väldans fart i full galopp! Det var bara att stiga upp i sadeln och hålla i sig – bromsa hade varit omoraliskt för hästarna hade så roligt när de fick sträcka ut så mycket de bara kunde. När vi kom hem igen gick vi via stranden. Ockra lär tycka om vatten men fast jag har visat henne strandkanten flera gånger har hon aldrig velat gå i. Men idag gick hon först ner och drack, sen ner med framhovarna och helt plötsligt från ingenstans kom hon på att trava rätt ner i vattnet och simma med mig på ryggen. Jag fick blöjto – såklart – men överlevde. Sen gjorde hon det igen, två gånger om.

Lumikken i kvällssolen.

Klibolaget Ab.

Kaninerna har fått flytta ut. Eriksson bor i en bur med tak och solskydd och Ted och Ebba bor i en liten hage under äppelträdet. Teds vänstra öra har börjat hänga på sistone. Med ålderns rätt, antar jag. Hans mamma var en vädurkanin med hängöron, kan hända att det har inverkan. Han är så söt när han har blivit lite dement...

Ebba får bo med Ted. Ted mår så mycket bättre när han får ha sällskap. Ebba vet att när man är stor måste man vara snäll, så hon tar hand om Ted på bästa sätt. Kolla dubbelhakan förresten! It sure is a giant rabbit!