Igår trotsade jag duggregnet och dimman och leran - ja, rubbet - och tog nämnda ponny på en låååååång körtur. Den längsta vi någonsin varit på, faktiskt. Det har varit så dåligt före längs vägarna så man har helt enkelt inte kunnat (man vill ju inte köra fast eller köra ner i diket hur som helst heller) men så tänkte jag att det nog vore klokt att köra med henne lite grann före jobbet ifall att hon skulle råka besitta en större del överskottsenergi som hon inte gjort utlopp för i hagen. Igår var vägföret dessutom det bästa på länge, även om det verkligen inte var bra!
Man vet aldrig när det gäller fyrfotingar, det vet ni säkert.
Vi lunkade på i en salig arbetstrav Svede runt (vilket på klarspråk betyder ungefär 8 km). Snacka om att ponnyn har fått förbättrad kondition! Jag drev inte på ens en gång under hela körturen. Bara i början när hon alltid tror att postlådorna ska attackera henne och äta upp henne tills bara svansen återstår.
Postlådor kan naturligtvis göra sådana utfall. Det gäller även soptunnor och elskåp i en del fall. Belysningsstolpar kan också vara skräckinjagande. Jag vet inte om ni har sett dem, men bakom stolparna så bor det troll med 10 cm långa huggtänder och dubbelt längre klor och som tycker att svarta shettisar är det godaste som finns!
Vid Bjärgas spanade matten förstås efter farliga saker som ponnyn eventuellt skulle kunna tänkas bli förskräckt över men hittade inga. Tack och lov!
Ikväll ska vi hämta hem hyrtransporten (tack igen Sussy!), putsa lite seldon och gräva fram tomteluvan åt kusken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar