söndag 11 oktober 2015

Spontanitet

Ja, vad säger man? Typ: "Tur att man är bra på och kan vara spontan utan att behöva tänka efter allt för länge innan." För sån är jag ibland. Tydligen.

... Eftersom att vi har dubbelt fler kaniner idag än igår och - som om inte det skulle räcka - även tre värphöns som vi inte hade igår.


Två av värphönsen, fortfarande lite chockade av miljöombytet.

Tyvärr räcker ju inte spontaniteten alltid riktigt hela vägen fram och sådant som borde göras lämnar ogjort och ältas i ur och skur istället. Som det här med fårslakten till exempel. Ni ser ju själva. När dessa föddes stålsatte jag mig och sa att de ska slaktas när de blir stora. Och nu är de det och har varit det alldeles tillräckligt länge. Det hänger på en slaktanmälan som jag som den förståndiga, kloka, vårdande fåramor jag är ska fylla i.

Nu. 

Jag ska göra det efter att jag har publicerat det här inlägget. Jag lovar. Och nu tycker en del av er att jag varken är förståndig eller klok och allra minst vårdande eftersom jag planerar att helt kallt äta upp dem.




Så till er som tycker så:
Närproducerat. Giftfritt. Fritt bete. Utevistelse. Hela vägen från parning till slakt. Jag vet precis vad djuren har levt för liv och var de kommer ifrån och jag har själv varit ansvarig för deras välmående från början till slut. Och om ni riktigt tänker efter så vill ni också äta sådan mat.

Idag passade vi på att pilla på Ronny & Jennys djur när vi ändå fick våra höns. Deras getter är mycket mysigare än den som vi hade (fadern till avkomman längst bak i bild). Dessutom fick vi oss ett gott skratt när Olga smet ur inhägnaden och det kändes så bra att andras djur också kryper ut ur sina hagar på de mest kreativa vis.

Vi är fullkomligt störda, jag vet det.



Tack och förlåt!

P.s. Ni har inte råkat se en vilsen 2,5 kg:s säck med isländskt garn adresserat till mig? Eller en 10 kg:s inhemsk dito? Man kan ha förfärligt kul med nästan 13 kg garn, och jag har väntat rätt länge nu faktiskt. Om ni snubblar i dem så passa hit dem vettja!