lördag 31 januari 2015

Islandströjor och fotografering

Nu har vi engagerat oss här, både matte och husse! Nu är sunkiga mobiltelefonbildseran slut för den här gången och så bjuder vi istället på ordentliga bilder på oss själva och våra havremopeder! Husse förtjänar en riktig eloge för att han ställde upp som modell (inte alltför välbetald, dock).

Jag har nämnt att jag har stickat två stycken islandströjor i höst/vinter. Här kommer bevisen!

Husse med fjordhästen Linett. Islandshästen Uni i bakgrunden. Låter sig sällan fångas när det gäller!

Alldeles utomordentligt vackert!

Och som sig bör ska hunden också vara med.

Om man pjasar tillräckligt länge för Linett så somnar hon i famnen.
... Men det här är hästen som tar priset i att vara famnråtta! Lumikki med sin fina pannlugg och sitt stora hjärta.
Tröjorna är stickade i 100 % ullgarn som jag har importerat från Island. Garnet heter Álafosslopi och säljs bland annat av Lankava i Kauhava. Jag köpte det från Island för att det fanns mera färger att fås plus att det blev billigare även fast jag åkte på frakt och mervärdesskatt innan jag kunde börja sticka. Löjligt att det blev billigare att frakta garnet 3600 km än att köpa det 100 km hemifrån...

Husses tröja heter Álafoss och min Dalur. Mönstrena finns i boken Islantilaisia neuleita av Vedis Jonsdottir. Boken finns än så länge bara på isländska och finska så vitt jag vet men det vållade inga större bekymmer. Jag blev tvungen att läsa två gånger ibland och riva upp någon enstaka men det finns så bra beskrivningar i boken att det är rätt tydligt vad man menar. Helt kass på att sticka ska man inte vara om man ska ge sig på en tröja men med envishet och lite stickvana så går det bra.

Om jag nu ska klaga över något så gick det inte lika mycket garn som det stod att det skulle gå, vilket innebär att jag har köpt alldeles för mycket. Men det är egentligen inget problem för hos oss har inget garn fallit för något bäst-före-datum.

Den andra lilla fallgropen som jag upptäckte var att mönstrena inte passade till alla storlekar och därför blev jag ibland tvungen att lägga upp fler maskor än angivet alternativt ta ihop någon extra maska här och där.





fredag 30 januari 2015

Ridövning och matkörning

Här kommer en liten dressyrövning som ni kan ägna er åt såhär i helgen ifall ni har en stel häst och rikligt med tålamod: Rid på stor volt i skritt, ställ hästen utåt och rid skänkelvikning. Upprepa i kort trav. Det låter väl inte så svårt?

Huh?!

Övningen sätter griller i huvudet på mig varje gång jag försöker mig på den och min ridlärare har tydligen valt den till sin favorit. Det känns som om jag har hästen formad som ett S varje gång jag ska göra det, istället för en bananform som vore det mest naturliga på volt. Dessutom blir det så invecklat att hålla reda på inner- och yttertygel när man ställer åt "fel" håll. Ni fixar det säkert bra mycket bättre än mig!

Det må vara jobbigt men det ger lösgjorda hästar och vackert så.

Idag har vi struntat i allt vad dressyr heter och kört hem vår mat istället. Lumikki fastnade aldrig på bild men ni skulle ha sett henne när hon fick svaret på sitt livs svåraste fråga hittills: Varifrån kommer maten?

Svaret som Lumikki kom fram till: Från ladan.

Ha en skön helg på er!

onsdag 28 januari 2015

Nu får ni vara med här!

Från och med nu kommer Antas djurgårds blogg att vara en renodlad träningsblogg!

TRODDE NI!

Nej, verkligen inte.

Däremot kommer undertecknad att se till att det vankas en undersökning om vad ni vill läsa om. På senaste tiden har inläggen mest handlat om väder, hästar och ridning och det är ju för att det är det som är mest komplext/irriterande/avgörande/tidskrävande på det här stället. Därför finns nu (hoppas jag) en undersökning till höger i bild där man får klicka på alternativ som man tycker är bra. Om man har annat önskemål än det som föreslås kan man enkelt kommentera t.ex. det här inlägget (eller något annat inlägg). 2000 människor kan inte ha fel, liksom!

Ni har en månad på er att klicka. Man kan välja flera alternativ på en gång.

måndag 26 januari 2015

Hoppla!

Nu är det faktiskt lite tråkigt på hästfronten här. Jag vet inte om jag törs säga det men det är Vädrets fel nu igen. Det är h a l t längs vägarna och annars också för den delen. Fast hästarna har vinterskor slinter de och slinter och slinter så det passar sig inte alls med någon desto mera ridning eller körning. I lördags var det på gränsen till att vara för halt men det gick med ett visst överseende, men vi kunde inte ha något Finlandia-ajotempo på (precis som om vi kunde det annars...).

Husse plogade en liten plan åt mig för ett par veckor sedan men den har inte gått att använda en endaste gång. Eller jo, så mycket så att jag vet att den också är h a l. Istället har jag ridit lite längs vägarna, även om det också är h a l t.

Det går faktiskt rätt bra att rida dressyr i terräng. Man har den där naturliga framåtbjudningen och slipper banka på med skänkel i tid och evighet och så är det lättare att få hästen rakställd jämfört med på bana. Jag brukar rida skänkelvikningar, öppna och sluta på något ställe var det är lite trafik och jag kan utnyttja mer än bara kanten av vägen och där det är mera trafik satsar jag på att rida rakt och att träna tempoväxlingar. Önskar att jag hade bilder från ridningen, men det har jag ju förstås inte. Ni känner mig.

Men jag hade nog behövt en liten i s f r i plan för galopparbetet som jag aldrig kommer åt att träna. Ingen bra idé att träna galopp på hala vägar, nämligen. Det finns faktiskt andra trafikanter än jag och Linett...

Träningen med Linett har verkligen gått framåt. När hon kom hit snavade hon titt som tätt men efter att ha ridit och tränat mera samling så har snavandet försvunnit helt och hon har blivit mycket mera medveten om var hennes kropp är. (Fast inte när vi kör för då har hon ingen aning om hur lång hon är. Men man kan inte vara bäst på allt här i världen.) Det vi har kvar att träna på är galopparbetet för hon orkar inte bära sig särskilt länge i galoppen. Inte för att jag har gett upp hoppet, för all träning hittills har bidragit till bättre ryggmuskler så tids nog kommer nog galoppen att fungera bra också. Det är jag helt säker på.

Källa.

söndag 25 januari 2015

Flunsig men inspirerad

Idag är det husses födelsedag, hurra hurra! Vi har firat med paket, gäster och tårta.

Det går sakta hos oss den här helgen. Jag hade lyckats fånga en rutten bacill som gjorde så att jag hellre befann mig vågrätt än upprätt igår. När kvällen kom redde det upp sig något och jag kunde till och med åka på körtur med Linett och Lumikki. Idag har jag varit som vanligt men det märktes nog en skillnad när jag skulle mocka lösdriften för jag fick flås och blev riktigt trött. Så nu blir det soffa och ta det lugnt resten av kvällen.

Jag väntar på ett stort paket som ska komma med posten. Det bör innehålla ungefär 4,6 kg ullgarn. En del av det är redan sålt men jag har låtit spinna lovikagarn som jag ska sticka vantar av och tova i maskin. Ungefär som de här fast mycket tjockare. Jag har ett par som jag har gjort av den egna ullen. Jag stickade dem i höstas någon gång och har använt dem varje dag sedan dess och det syns inte ens vara nötta! De håller dessutom mina frusna fingrar varma fast det är -20 grader kallt ute.

I min stickkorg just nu finns en islandströja som ska bli min egen. Jag har oket kvar men det är mönstrat så det lär ta sin tid... Husses islandströja blev klar sent i höstas och han har använt sin när det var som kallast. Han trivs i den och den blev riktigt fin om jag får skryta på mig själv (och det får jag eftersom att det är min blogg). Ni ska få en bild när han är villig att ställa upp som modell.

Under våren ska jag sticka flera par sockor samt några par vantar och så borde jag sticka något som passar till bånakonamat. (Något man ger åt en som just har fått barn.) Tips mottages!

onsdag 21 januari 2015

Minus sjutton grader ridning

Nu är det inte att vara vacker som är eftersträvansvärt (precis som om det vore det annars liksom?!) utan att överleva den finska vintern!


Iklädd huvtröja, joggingbyxor, orange vinterhalare (overall, alltså [Försöker hjälpa mina svenska läsare.]) med ordentliga reflex, ullsockor, kängor, vinterhandskar, mössa som bara näsan sticker ut ur, samt en potta på huvudet attackerade jag hästen barbacka och tog en tur. Termometern på utsidan visade -17 grader när vi kom hem från turen.

Och förresten, Sindi fyller 1 år idag!


På fotot är hon 9 månader, men det får lov att duga för det är minsann inte lätt att fotografera en ettåring hund som firar sin födelsedag med fullt pådrag!

måndag 19 januari 2015

Som tur är...

...så finns det andra likasinnade i vårt land och om jag nu får säga det så känns det lite bättre att andra också krånglar. Läs här i Bondbloggen.

Lammben

Blir man glad så int halls man! Ett av våra tacklamm stöder inte på sitt ena framben sedan sent igår kväll. Det känns lealöst när man rör vid det men hon verkar inte ha ont. Det är inte svullet, inte felställt (annat än att hon inte stöder på det), inte varmt, inte kallt och inget annat märkligt heller.

Jag har funderat på alternativen
a) brutet
b) stukat
c) ledinflammation
d) vitaminbrist
men inget av alternativen verkar passa in riktigt bra, förutom stukning då. Om det hade varit brutet borde hon ju protestera när man rör benet och böjer alla leder. Om det är ledinflammation borde man väl känna någonsorts svullnad och/eller värme. Alternativet vitaminbrist har jag minst koll på, men hon är vid gott hull, går upp i vikt som hon ska, äter, diar, skiter och kissar som hon ska, så det känns ändå lite avlägset. Teorin som jag går efter just nu (det kan ändras om ett par timmar om det vill sig) är att de har busat och hon har blivit påtrampad och gjort illa sig. De hoppar omkring som galningar så det är faktiskt inget omöjligt.

Just nu väntar jag och väntar, tittar till och väntar lite till. Det har varken blivit bättre eller sämre sedan sent igår kväll. Med lite tur är det bara en stukning och hon kommer att börja stöda på det snart igen. Det är bara det att "tur" och "lamm" sällan går ihop.

Förslag på vad det kan vara och vad jag kan göra mottages!




onsdag 14 januari 2015

Djupdykning

Något som alldeles nyligen slagit mig som en stekpanna rätt i ansiktet är hur länge det tar att lära känna en häst. Med "lära känna" menar jag inte att minnas hur den ser ut och hur den doftar utan hur man ska göra för att kommunicera med den.

Det är inte helt svårt att fatta att hästen inte kommer att göra ett dugg om ryttaren överöser den med intryck hela tiden. Ridning handlar egentligen om att försöka göra så lite som möjligt under så lång tid som möjligt. Word of today.

Hästar är intelligenta och har känslor, precis som vi. Dessutom besitter de krafter som kan mosa en människa hur lätt som helst... Om den bara skulle vilja.


"När vi klampar på och rör till det och upprepar samma misstag om och om igen och försöker komma underfund med hur vi ska bete oss, så förlåter de och förlåter och förlåter och låter oss sedan få ännu ett försök." 
-Perry Wood

I och med Linetts ankomst (för lite mer än en månad sedan) har jag minsann fått börja analysera min egen ridning och dess inverkan på hästen och min egen kropp, icke att förglömma! Att rida för lärare och tränare på ridskola i tio år (som jag har gjort till hösten) utan att rida självständigt däremellan är inte det optimala. Jag hade turen att vara medryttare på ett fint sto under studietiden, men annars har min ridning skett på ridskolan... inför tränare som hela tiden säger åt en vad och hur och varför. Inget tänka själv här, med andra ord.

Nu är det annorlunda ska jag tala om! Aldrig tidigare har jag behövt tänka så här mycket på mitt kroppsspråk som med Linett. För att inte tala om mina stackars ytterhjälper som förmodligen har varit icke-existerande tidigare. (Okej, inte helt.) Det är otroligt hur jag ens har kunnat rida utan att bli avslängd.

Hemligheten i att rida Linett kallas som redan nämnt: att försöka göra så lite som möjligt under så lång tid som möjligt. Och pang! Hästen går i form!

söndag 11 januari 2015

Grejt

Vi rider fortfarande på vågen från igår när Unipunipäronhäst drog släden så fint! Han har fått vila idag för det har varit -14 grader kallt och blåst många meter per sekund. Idag har vi haft besök här på gården (igen) och fått en massamassa insikt i Univärlden samt en hel del goda råd om hur man ska hantera svarta nervknippen på fyra ben.

Till alla er som undrar varför jag inte sätter upp några bilder på lammen kan jag tala om att det är så mörkt ute i lamningsboxen och eftersom jag saknar fotograferingsinspiration så blir det inte så vidlyftigt på den fronten. Till tröst kan jag säga att lammen har fått börja vistas ute på gården med sina mammor när vädret tillåter (alltså när det är liiite varmare än -14 grader). När de är ute skulle jag med andra ord kunna fotografera dem. Jag vill inte ha dörren vidöppen och släppa in all kalluft när jag försöker hålla plusgrader inne. Jag kan inte heller låsa ut dem i kylan, så ni får snällt vänta. :)

lördag 10 januari 2015

Inkörning del 4: Uppdrag slutfört

Idag lyfter vi på hatten för Uni ty idag har han dragit husse i släde för allra första gången! Och dessutom har jag fått det på filmsnutt. Viktor stod lägligt vid vägkanten och filmade när husse körde förbi.


Fast han är ett nervknippe har vi alltså lyckats köra in kusen. Däremot tror jag nog att vi har gråtit mer än skrattat åt hans bravader under tiden... Han har gått från att vara rädd för selen och aldrig varit tömkörd till att göra det här. Kärran är fortfarande ett problem men det här känns som en lottovinst i Univärlden! Det kan ju hända att om han får mogna i sin uppgift som släddragare så kanske han accepterar kärran senare.

Hatten av, korka champagneflaskan! Nu är det fest!

torsdag 8 januari 2015

Hästkrafter

Tjolahopp! Tycker ni också att vädret är extra allt i år? Ena dagen -20 grader för att nästa dag övergå till +1 och slask. Man tackar. Underbart väder att planera ridturer.

(Nu inser undertecknad att om jag inte lugnar ner mig nu så kommer årskrönikan för 2015 att lyda: "Vi hade bara väder.")

Igår var förresten en reporter från Kuriren här på gården. Hon intervjuade och fotograferade hela förmiddagen och hade hittat hit till gården tack vare den här bloggen (och kanske lite tack vare Facebook också, man vet aldrig). Reportaget kommer mot hösten. Tidningen distribueras i hela Svenskfinland.

Förändringarnas vind blåser vid Antas djurgård. Uni och Lumikki är till salu. Det visste vi ju hela tiden och i princip har de varit till salu hela tiden också. Att de skulle försvinna från gården är inget som kommer att hända den här veckan helt plötsligt, men det kommer förmodligen att ske någongång ganska snart i alla fall. ...Vilket är lite jobbigt för man har ju hunnit fästa sig vid dem. De kommer i varje fall inte att försvinna sålänge Linett bor här, det är klart, för ingen häst ska gå ensam vid Antas.

För att kompensera detta kommande bortfall letar vi efter häst på svenska marknaden för nu börjar tiden vara inne för att skaffa egen häst. Letandet har börjat, men än så länge tittar vi vad som finns och till vilket pris och funderar vad det är vi söker. Intressanta hästar är kallblod, har vi kommit fram till. På grund av lynne, storlek, utseende och pris.

Fjordhästar,

islandshästar,
Källa.


ardennrar,
Källa.

nordsvenska brukshästar,
Källa.

finnhästar,
Källa.

shire,
Källa.
thinker,
Källa


Varför Sverige och inte vårt eget land har att göra med utbudet och priset (och språket på vilket vi kan kommunicera, fast det egentligen inte borde vara något problem).

"Nåja. Vad är väl en bal på slottet..."

måndag 5 januari 2015

Fryssäkert

Nu är det -20 grader kallt istället för töväder. Det finns tydligen bara ytterligheter i år. Jag hann i alla fall med ett barbackapass med Linett när det fortfarande var -16 grader. Men det var kallt ändå!

Ni undrar hur vi gör för att inte vattnet ska frysa i stallet?

Jo, det ska jag tala om. Smarta matte konstruktören har nämligen i samråd med smarta morbror elingenjören hittat på ett sätt som gör att vi inte behöver hugga isbitar ur dricksämbaren när temperaturen sjunker under 0. Vi behöver ändå 230 liter varje dag, i runda slängar, så det är inget man slösar med något extra. Vi har ingen vattenledning till stallet utan skottar det i vattentunnor med mjölkkärran en gång varje dag (minst).

Så här tänkte vi:
Problem: Vattnet fryser.
Lösning: Vattnets temperatur får inte sjunka under 0 grader Celcius.

Det här använde vi:

2 st murbruksämbar varav ett rymmer 60 liter och det andra 80 liter
superlon (mjuk isolering, "liggunderlag")
aluminiumfolie
en speciell sorts kabel (ett motstånd) som reglerar temperaturen
smältlim
en genomföringsattiralj
en armerad skyddsslang
elkontakt

Så här gjorde vi:

Vi vände det mindre av murbruksämbaren uppochner. På bottnen limmade vi fast motståndskabeln (som jag inte vet vad heter) med smältlim. Vi ringlade den från mitten utåt så att den täckte hela bottnen. Det blev kanske 2 cm mellanrum mellan varven. Längden på kabeln hade morbror klurat ut för att vi skulle få tillräcklig effekt för att värma 60 liter vatten till +10 grader Celcius. Varför vi satte kabeln i bottnen istället för på sidorna har att göra med att värmen stiger uppåt samt vattnets cirkulation som sker automatiskt eftersom att det varma vattnet vill vara överst i kärlet. Då värms vattnet upp jämnt.

Sedan täckte vi in bottnen med aluminiumfolie så att värmen strålas inåt mot kärlet. Sedan klädde vi in vårt kärl med superlon för att isolera mot kyla utifrån. Sedan passade vi in ett ställe var kabeln skulle ut och vidare till vägguttaget. Där borrade vi hål i det större ämbaret och monterade genomföringen för minsta värmeförlust. Sedan var det bara att släppa ner det mindre ämbaret i det större, vilket gick nästan på millimetern stundom (men det hade vi ju räknat på innan).

Sedan klädde vi in resten av kabeln i en armerad skyddsslang (ifall att en hästapålle skulle komma på att bita i den) och monterade kontakten. Kostnaden för den här lilla leken blev ungefär 130 €. Men det var det minsann värt! (Dessutom gjorde vi två stycken medan vi ändå var i farten. Fåren ska ju också dricka vatten, även vintertid.)

Nu hålls vattnets temperatur över 0 grader Celcius fast det är 20 grader kallt där ute.

Säkerhet när det gäller el och vatten kan man ju ägna någon liten tanke åt nu som då, eftersom att dessa två inte utgör någon bra kombination. Det vet till och med den som annars inte kan något om el. Därför använde vi murbruksämbar som tål kyla utan att spricka samt den där skyddsslangen utanpå kabeln som är utanför kärlet. Dessutom placerade vi kärlen så att alla kablar är dragna på utsidan av alla boxar så att inget djur kommer åt att gnaga på dem. Uttagen har kapslingsklassningen IP64.

Jag hittade ett begagnat kärl för 3650 kronor på blocket när jag annars bara tittade. Så vi vann nog på att tillverka egna även fast materialkostnaderna blev ganska höga.

söndag 4 januari 2015

Ridning i skitföre

Idag har det äntligen varit någorlunda uteföre för hästarna. I veckan som gått har det varit 20 cm blidsnö eller också glashalt. Ingetdera passar tunga fyrbenta. Idag är det uppehåll och några minusgrader så idag har jag passat på att rida Linett, även om jag en liten bit in i leken kunde konstatera att det nog inte var så bra före i alla fall. På vägen var det fortfarande halt och på "planen" där jag brukar rida lite dressyr var det djup snö och blött under, så det blev halt ändå. Sånt får man ta när närmaste ridplan/ridhus ligger 20 km bort. Däremot gick ridningen ganska bra. Det fina med att inte ha någon inhägnad plan att rida på är att jag kommer att bli riktigt bra på att använda mina ytterhjälper!

Nu är det dags för middag. Sen tänker jag återkomma.

torsdag 1 januari 2015

Det nya året

År 2014 nådde sin ända och 2015 fick sin början. Vädret hatar oss som vanligt så därför får hästarna vila idag. Onödigt att bryta benen så här på nyårsdagen. Helikopter alternativt sparkstötting är passande färdmedel för den som ska vara ute. På hundpromenaden var det så halt så att Sindi halkade omkull. Det är plusgrader och knappt någon snö kvar. Det var i alla fall kul så länge det varade! (Bara vi står ut till söndag så lovar man minusgrader och snö.)

Året som gått har fört med sig mycket på vår gård. Vi antar att det här året kommer att göra det samma. Här är något av det vi minns:


Apassionata i Hartwall Arena, februari.

Myhappiness Good Looking, mars.

Första kullen lamm, april.
Eget ullgarn, året runt!

Hästar, september.

Öppet hus, oktober.

Julmarknad, december.

Härbärge, december.

Funnit det roliga i körning.

Andra kullen lamm, december.
Av bilderna att döma kan vi väl lätt konstatera att år 2014 inte innefattade så mycket annat än djur... Konstigt.

Till våra flitiga bloggläsare riktar vi ett tack. Vi tackar också alla besökare och hoppas att ni haft det trevligt på vår gård. Tack till Larsmo kommun för stödet och Bjärgas hembygdsförening för att vi fick komma på julmarknaden. Tack också till Sussy för transporten under året som gått. Tack även till alla dem som hjälpt oss med djuren och svarat på våra konstiga frågor när vi inte själva kunnat svaret, skott hästarna och hjälpt oss med hö. Utan er hade det inte blivit något av.

Tack och förlåt!