fredag 29 april 2016

Parhästar

I dagarna firar Ockra och jag ett år tillsammans. Egentligen har vi känt varandra lite längre än så, men hon har bott här i ett år. Hon har lärt mig mycket och hon liknar ingen annan häst jag känner.

Hon gillar:
- morgonhöet! Då gnäggar hon så det hörs långa vägar.
- att ligga och vila i ett hörn i hagen
- att bli kliad och borstad på huvudet
- promenader
- galoppera över fält
- simma
- leka och busa med matten (inte nödigtvis uppskattat av matten alla gånger)

På ett år har hennes man växt 20 cm och hennes hovar har fått en normal form efter fångsjukdomen som hon hade. Numera kan hon ha vanliga skor fram och de handgjorda idiotskorna ligger på kvarnstenen och rostar. Hon har varken gått upp eller ner i hull (klapp på axeln!) och verkar må bra. Den värsta åkomman under året är den svullna konjunktivan i julas. Hon har blivit mycket lugnare på alla sätt och vis och är nästan aldrig lat och stannar inte längre.
 


Hon är en väldigt känslig häst på flera sätt. Hon reagerar ofta starkt på olika intryck, som till exempel plötsliga ljud eller saker som "är på fel plats", som bilar som står parkerade där det inte brukar stå bilar. Hon är också känslig för hur jag beter mig där uppe på ryggen. Hon tar illa upp om jag nöter på och tjatar i onödan, precis som om hon menar "JAG ÄR INTE DÖV!". Hon tycker om (eller jag tror i alla fall att hon gör det - inte direkt så att hon har sagt det precis...) när man pratar med henne eller sjunger en sång för henne när vi är ute och rider eller går.

Hon är oftast glad åt mänskligt sällskap, förutom just nu när hon fäller sina tjuslockar. Hon blir öm i hårremmen och det gör säkert lite ont när man ska spänna sadeln. Då kan man få sig ett bitmärke om man inte hinner kasta sig undan i tid.

För det mesta är hon en trogen vän i alla väder. Alla borde ha en Ockra i sitt liv.

måndag 25 april 2016

Trädgårdspyssel

Vi hinner pilla i jorden hos oss ibland också. I helgen pillades det med virke, såg, skruvdragare, målfärg och pensel och det som tillverkades på löpande band var...

... insynsskydd!

Vår trädgård är öppen, och då menar jag verkligen alldeles öppen. Det finns inte mycket som skymmer sikten in. Alla ser vad vi har på vårt fat när vi äter på terrassen. Terrassen har visserligen ett räcke och utanför räcket brukar det växa dahlior som ju nog blivit 1,5 meter höga om somrarna.

Jag har några större lerkrukor som jag brukar plantera sommarblommor i, men det hjälper inte så mycket. Nytt för i år är de stora svarta lådorna i trä som ska vara på terrassen och innehålla eventuellt något uppstammat, någon buske samt något som doftar gott och är vackert att titta på. Lådorna ska ännu isoleras mot kyla och få ordentliga vattengenomsläppande botten.

I de långa lådona (13,5 meter faktiskt) tänkte jag plantera bärbuskar därför att jag inte har några och för att de ska få fungera som en häck mot resten av världen. Dit ska vinbär, blåbär och kanske hallon, samt lite integrerad gårdsbelysning.

Jag tror att det kommer att bli succé av det här.

Jag längtar till sommaren.








torsdag 21 april 2016

Kapriol och andra höga skolor som vi för tillfället tränar på

Ikväll när Ockra och jag red i skogen utförde vi något som i dressyrvärlden heter kapriol. Det är när man samlar all kraft som finns i hästen som hoppar rätt upp i luften och sen kickar rätt ut i luften med bakbenen. Förr i tiden när man stred till häst använde man kapriol till att ha ihjäl fienden och skada hens häst. Kapriol är det svåraste språnget i klassisk dressyr och det ser ut så som i filmen här. Efter levaden kommer capriole:



Man kan tydligen också utföra ett kapriolsprång om man måste gå över en stor vattenpott som är lika bred som stigen man går på. Kapriolsprånget efterföljs av högljudda frust och fnys.

Vi har alltså utvecklingspotential, Ockra och jag.

På flera plan.

Ibland fjantar vi bara till vardagen lite extra för att vi tycker om det.




onsdag 20 april 2016

Naturens gång

Det första flasklammet klarar sig utan flaska nuförtiden medan det andra lilla flasklammet inte klarade livshanken. Varje gång man försöker och misslyckas känns det lika skit, även fast det är naturens gång hela tiden. Jag kommer nog aldrig att vänja mig.


tisdag 19 april 2016

7 av 8 lika med 13

Nu väntar vi bara på den sista tackan som ska lamma så har vi lamningen anno 2016 överstökad. Imorse fick vi två stycken till, så nu har vi 13 lamm ute i ladan. Enligt lagen om min vanliga tur bryr tackan sig enbart om sin förstfödde, så nu matar jag en lilleplutt till med flaska och mjölkersättning. Det där andra flasklammet verkar vara en bra mjölktjuv för den var inte särskilt hungrig varken imorse eller idag på eftermiddagen och ikväll brydde den sig inte alls om flaskan.


Här ovan syns den tidigare "vita linjen" som numera har utökats med någon enstaka grå nyans som troligen är stulen direkt ur björnligan av fläckarna runt ögonen att döma, samt någon liten svarting. Varmt och mysigt ser det ut att vara. Kan man få en bättre huvudkudde än en riktigt varm och goo vän? Nä. Tror inte det.

Hittills är 7/13 pojkar. Vem som ska tukta dem på betet i sommar är ännu oklart. Känner du dig som om du inte vet vad du ska göra i sommar och letar efter nya och ovanliga utmaningar kunde detta vara jobbet för dig. Besitter du kreativa lösningar på de flesta logiska och ologiska problem som kan uppstå, är du en god löpare och en person som kan hålla nerverna i styr fast allt skiter sig kapitalt? Ring mig isåfall så kan vi snacka jobb.

måndag 18 april 2016

Lammen

Matten har semestrat lite och haft det riktigt bra. Avsaknaden av internet, elektricitet och vatten kan göra en mer gott än man tror. Testa så får du se. Man överlever med råge.

Nu har tackorna börjat lamma, äntligen! Det har inte gått som på Strömsö precis, men hittills har 6 av 8 dräktiga tackor lammat. Den ena tackan fick trillingar men stötte bort alla tre som senare dog. Sen fick en annan tacka tvillingar men ville bara låta den ena dia, så den andra får stjäla mat åt sig av någon annan. Den får stöd med nappflaskan, vilket fungerar bra än så länge. Det går också bra att tvinga tackan som blev utan lamm att sitta för då kan lammet som får flaskmat äta av hennes mjölk. Inte så populärt hos tackan, men hon är illa tvungen att gå med på behandlingen. Imorse fick vi ett tvillingpar till, så nu har vi 11 stycken lamm ute i kätten. Hoppas nu bara att de resterande två tackorna kan bete sig civiliserat och ta hand om sina lamm ordentligt. Jag är inte så bra på det här med att vara mamma.




fredag 8 april 2016

Vårbrall

Denna lediga, soliga, vackra dag till ära hade matten tänkt gå ut på promenad med Ockra för att sedan ta en körtur med Lumikki, men se där bet matten i gräset! Hästarna fick spunk och lattjade till det rejält ute i hagen så att hästar, lera och hårtussar flög om vartannat och ingen fyrfotad lät sig fångas! Så då får de bralla av sig bäst de vill ett tag till och så får matten göra ett nytt försök senare. Det är nog våren som ställer till det och hästarna fattar inte alls varför matten inte gillar deras jätteroliga tricks och finurligheter.

I övrigt rullar det på på gården. Vi har köpt en ny plog (ny och ny - ny för oss), en fyrskärig Fiskars och vi tror och hoppas på att 100-hästkraftaren ska räcka till... Vi har köpt en fjäderharv också, 4,3 meter bred. Var vi ska komma åt att harva med den vete fåglarna.

Tackorna ska lamma när som helst nu och det har jag sagt i tre veckor redan. Hittills har de bara sett oskyldiga ut när jag hälsat på dem. De är tjocka och feta och juvren är stora som fotbollar. När jag som minst anar det kommer de att lamma, det vet jag med allra största säkerhet.