onsdag 27 november 2013

Handarbete och fotografering

Idag har jag en "ledig" dag igen. Jag ska bara jobba lite grand. Egentligen har jag hur mycket att göra som helst här hemma, mestadels skolrelaterade saker, men jag har också så mycket annat som är så mycket ROLIGARE att göra. Motiverad studerande här hej.

Som stickning till exempel. Det är inspirerande. Förutom det här arbetet då som höll på att suga musten ur mig totalt. När jag började med den stickade jag fel och fick riva upp säkert fem gånger innan jag började få kanten under kontroll. Sedan stickade jag den lååååång och sedan stickade jag själva sjaldelen på en rundsticka. När jag sedan maskade av upptäckte jag att den blev ungefär hälften för liten. Dötrist. Men det kunde ju inte jag veta. Så nu vet jag att kanten ska vara närmare fyra meter istället för två meter om man vill uppnå något med detta tunna garn. Det är en pyttipanna och mönstret hittar man här.

Och så hade jag visst lovat att jag skulle visa bilder från djurgården också, så idag har jag gjort ett tappert försök att fotografera i mörkret. Belgiska jättekaninen Ebba växer och mår och är nu fem månader gammal. Igår vägde vi henne och nu är hon 6 kg. När hon är fullvuxen, det vill säga i juni 2014, borde hon väga någonstans mellan 9 och 11 kg.

Ebba har blivit en riktigt mysig kanindam som gärna kommer och hälsar när man kliver in i hagen. De andra två springer och gömmer sig i ett hörn.


På fårfronten ser det ut såhär. Det ser förresten ut såhär varje gång man går in till dem. Larsmos tamaste fårskåck bor på Antas, till kännedom. Den bruna saken i mitten är vårt nyförvärv, finska lantrasbaggen Bärtil (e. John Silver). I registret lovar jag att han ska få ett finare namn, något på B följt av Silver. Han är ju avelsbagge för sjutton! En riktig liten gosegris till bagge är det jag har fått. På en vecka har han gått från att gömma sig i ett hörn till att vilja bli kliad bakom öronen och på huvudet när helst han får en chans. Vilket inflytande mina fårdamer måste ha på honom! Kloka Stina-våro längst till höger.



tisdag 26 november 2013

Äppelpaj

Jag trotsar årstiden och gräddar äppelpaj av färska äpplen från egen täppa. Jo, det är riktigt sant. Vi har tagit tillvara vinteräpplen från det ena trädet och de har mognat nu, inlindade i tidningspapper på famos kallvind. Receptet har blivit en favorit så det ska jag dela med mig av här och nu:


Ingredienser

Några äpplen
75 g smör
1,5 dl kokosflingor
1 dl strösocker
1,75 dl vetemjöl
kanel

Smörj en ugnssäker form. Skala och skiva äpplen så mycket att det täcker formens botten. Strö socker och kanel över. Rör ihop smör, socker, kokosflingor och vetemjöl med fingrarna så att det blir grynigt. Det behöver inte vara särskilt jämnrört. Häll blandningen över äpplena. Grädda i ugnen i 200 graders värme i 25 minuter. Servera med vaniljsås/vispgrädde/vaniljglass.

måndag 25 november 2013

Idéer

Baggen fungerar. Det är bra det. Om det också fungerar så som jag har lärt mig i skolan så borde vi få lamm i april. Jag skulle gärna tjäna lite pengar på mina ulltåttar och en tanke om en gårdsbutik håller på växer fram. Inget jag skulle vilja försöka leva på, men som hobby skulle jag kunna praktisera detta. Men då behöver jag mera ull. (Lika med flera får.) Jaja. Det får framtiden utvisa.

En annan idé som vi fått på gården är - just det - gården. Den gamla. Om vi ska renovera den och hur. Och när. Och om och hur och varför. Det är faktiskt lite inspirerande just nu.

Idag är jag ledig och ska försöka sätta igång med lite skolarbeten men det går inget vidare. Jag har noll inspiration och handarbete och utochgå lockar mycket mera än att sitta inne och begrava huvudet i skolarbeten. Det är mindre än en månad kvar till jul nu. Sedan är det bara vårterminen kvar och då ska jag ta ut min examen. Det är alltså nu som inspirationen borde vara på topp.


måndag 18 november 2013

Bärtil

Tillbaka med nyheten om Antas trettiofemte husdjur: baggen Bärtil.

Vi insåg dystert nog att vi inte skulle få några lamm fastän våra fårdamer strövat fritt omkring med fårfarbröder på sitt gamla ställe året om. Egentligen hade vi tänkt vänta med baggen till våren (av någon outgrundlig orsak) men så frågade jag tackorna en dag om de skulle vilja ha en karl. Jag fick ett jakande mm-böö till svar så vi ringde en fårfarmare som råkade ha en ung brun bagge av finsk lantras som sparats från slakt enbart av den orsaken att den är brun. Ja, och på grund av stamtavlan. Bärtils pappa är en stadig herre som heter John Silver. Lättflörtade som vi är när det gäller djur så slog vi till och tog hem Bärtil.

Väl hemma hos våra damer skulle det luktas i rumpan och nosas på nacken. Tackorna tyckte först att Bärtil trängde sig på och de stirrade oförstående på husmor och husfar medan Bärtil utstötte ljud som skulle föreställa attraherande. Det såg inte ut som om tackorna tyckte det men de kanske kommer på andra tankar om ett tag.

Återkommer med ytterligare information när händelseförloppet börjar utvecklas. Med rätt vind och lite tur så kan vi ännu få lamm vid Antas i vår!