måndag 27 april 2015

Sympati

Man borde vara förstående och inte fnissa åt andras odågor men ibland hjälps det inte då Kamelmor varit i farten. Men för att trösta både er och mig själv kan jag citera henne själv:

"Fantastiskt trevligt att höra om andras odågor!! Då känner man sig inte som ett ensamt pucko;)"

Bara så ni vet.

Igår hälsade jag på hos Ockra som jag red lite. Det går faktiskt ganska bra med tanke på att jag inte har ridit henne mer än fem gånger ännu. Hon är fortfarande speciell på alla sätt och vis men nu har jag hittat framåtknappen och då går hon alldeles trevligt. Det finns saker att fila på men det kommer att bli mycket lättare snart...

När jag kom hem och hade ridutrustningen på tänkte jag försöka mig på att rida Linett också eftersom att hon vilat i snart en månad och eftersom att det småregnade kunde det ju inte flyga omkring pollen. Allt bra, hästen pigg och glad men full av olater och annat otyg. Tänk att det kan hopa sig på det sättet i en hästhjärna som vilat! Hur det nu var med det där att vara bufflig och gå rakt över folk och inte vilja stå still... Tja, det kan hon egentligen om hon bara vill koncentrera sig ordentligt. Att hon vände hemåt inte mindre än två gånger ska vi inte ens diskutera. Arbetsmoralen är på noll. Men målet nåddes i alla fall: vi kunde skritta utan att snubbla.

Snart är ridplanen färdig så då har vi ett ställe att träna på ordentligt utan en massa störande moment. Tills dess får vi försöka uppföra oss så gott det går. Om någon har boken "Hur man tröttar ut ett överpiggt sto med en åsnas envishet" liggandes i hyllan kan jag gärna låna den.

Jag behöver väl inte nämna att småregnet övergick i spöregn under tiden jag sadlade? Och att det gick att vrida ur samtliga kläder efteråt.

lördag 25 april 2015

Naturens gång, hjul, drummelpellar och skor

Naturen gick sin gång och det blev inga jättekaninungar. Det blev en men den hade honan bitit ihjäl. Det sker nästan aldrig att en kaninhona får en unge. Nu vet jag inte om jag ska vänta en tid och para på nytt eller om jag ska glömma det helt och hållet. Hanen fungerar i alla fall, för den andra honan som parades här har fått tio ungar.

Nu har jag beställt nya däck till Lumikkis kärra för andra gången på en vecka. Jag skickade tillbaka de där "barnvagnshjulen" och beställde nya från Savenmaa i hopp om att de passar bättre när de till och med heter "ponikärryn ratas".

Vi verkar också ha läkt ett andra lammbenbrott. Det har tagit ungefär 3 veckor från det att vi spjälat tills lammet går obehindrat på benet. Så även förra gången det hände, men då var det ett annat lamm. Det syns ingenstans att den tackans ben har varit brutet. Nu hoppas vi att vi är klara med benbrotten för den här säsongen och att drummelpellarna inte föds nästa år igen...

Nu ska jag gå ut och leta reda på hästarna som ska träffa hovis idag. Linett ska få sommarskor och Lumikki ska bli barfota. Hon gick barfota hela hösten så jag tänkte pröva med barfota i vår och se om det fortfarande går lika bra.

fredag 24 april 2015

Vi är alldeles OK

Igår var den stora dagen då vår gård blev granskad av hälsoinspektören och djurskyddsveterinären. Det hällde ner vatten som om himlen hade öppnat sig. Trots det fick vår hästhage betyget: "En av de renaste hästhagar som skådats i nejden." även om hälsoinspektören klagade på leran. Undrar vad hen hade förväntat sig egentligen... Asfalterade hagar med ytvattenbrunnar?

Alla våra utrymmen uppfyller de krav som ställs för respektive djurart. Våra djur är friska och välmående och blir väl omhändertagna. Vår verksamhet utgör inga "faror" för miljön och vi räknas inte som störande. Taxan gick ner med hälften så den ekonomiska smällen blir bara hälften så stor.

Myndigheterna fick sig en ordentlig känga för påhoppet och att man inte informerar tillräckligt om paragrafer och tillstånd och allt annat mer eller mindre onödigt. Man lovade utveckla samarbetet med landsbygdsnäringsmyndigheten i samband med att man anmäler sig som djurhållare så att man kanske undviker liknande incidenter i framtiden.

Snart får vi hem ett papper på att vi är OK och - gissa vad - en till BLANKETT som ska fyllas i för näringsverksamheten. Må icke den också vara av FPA-stuk! Det är väl ändå snart slut med blankettflödet på gården, hoppas jag, för de tar livet av oss annars.

Och inga fler anonyma anmälningar i onödan tack!! Sånt tar också musten ur en djurhållare! SÄRSKILT NÄR DET INTE FÖREKOMMER NÅGRA FEL OCH MAN BARA GÖR DET PÅ RENT JÄVELSKAP! Meddelande till anonym: Du kan ange din faktureringsadress så får du betala för granskningen. Det blir inte så dyrt, ungefär 150 €, som du kan hosta upp. Själv hade jag kunnat göra mycket roligt för de pengarna.


tisdag 21 april 2015

Inget nytt

Här är inget nytt under solen. Ebba har inte fått några ungar ännu så jag börjar snart tro att hon luras med mig.

Linett är fortfarande svullen och rinnig men har blivit betydligt piggare. Jag har inte ridit ännu sedan den där vurpan men ska ta upp ridningen på nytt bara den värsta pollenruschen avslutas (hur jag nu ska veta när det inträffar...). Tills dess promenerar vi.

Kärrhjulen till Lumikkis kärra var en flopp. Hur små och pjasoga som helst, ingen chans att de passar. Eller kanske en liten men då måste man svetsa om underredet och gafflarna. Roko! Skulle jag ha råd skulle kärran hamna på skroten och så skulle jag handla en ny, men pengar finns ju inte i överflöd här heller.

Igår var jag på tur med finnhäststoet Ralli tillsammans med Therese och Tristan. Vi hade en galopperande unge tre meter bakom bakdelen i en timme. Hade velat tacka allmänheten för bondvett när det gäller hästar i trafiken, men det går nog inte. För det mesta går det alldeles bra här hemma men igår blev jag riktigt sur. Usch!

Det roliga är att lammen växer och trivs utomhus och att blommorna börjar vakna till liv. Jag har börjat rensa bort fjolårets blomstänglar och blad och har redan hittat en massa liv!




torsdag 16 april 2015

Hembakt bröd

Jag gör det näst intill omöjliga: bakar bröd.

Famo har ideligen försökt få mig att fatta att man inte ska baka efter recept utan enligt känsla. (Det är väl inte så svårt?!) Hur som helst. Såhär gör jag alltså när jag bakar bröd:

Jag tar fram min köksassistent Bosch (därför att hen är bättre på att knåda än mig). Jag monterar degkroken och häller i ett par, tre deciliter ekologiskt vetemjöl. Nu råkar jag veta hur mycket degspad jag kan laga deg på innan hatten åker av på Bosch så jag häller i två och en halv påse torrjäst. Jag tycker bättre om torrjäst än färsk för då behöver jag inte springa och handla färskjäst stup i kvarten. (Hur jag har kommit fram till att jag kan ha 8 dl degspad är en mycket kladdig historia.)

Sedan låter jag Bosch blanda torrjästen med mjölet.

Sedan häller jag ett par, tre deciliter mjölk i ett litersmått. I det tappar jag varmt vatten tills temperaturen är bra (och då visar måttet förhoppningsvis 8 dl). Detta häller jag ner i grytan. Jag passar på att ha ett ägg också, eget, självfallet. Sedan tillsätter jag ungefär en tesked salt och kanske lite socker, men inte mycket, max en matsked. Jag smälter också en klick smör, mellan 50 och 100 gram, som jag häller ner i grytan.

Sedan tillsätter jag ett par deciliter ekologiskt rågmjöl. Beroende på vilket bröd jag ska baka lägger jag olika mycket: mera till bröd och mindre till semlor. Sedan häller jag på vetemjöl och låter maskinen gå. Jag sätter inte i allt mjöl på en gång, då skulle degen inte alls bli bra. Jag låter Bosch knåda på och mellan varven stannar jag och känner på degen med ett mjölat finger. Degen ska inte vara kladdig men definitivt inte vara hård! Den ska vara jämn och kännas lätt.

När den är bra häller jag upp den på ett mjölat bakbord eller i en skål och knådar till den lite för hand för att försäkra mig om att den är bra. Sedan låter jag den jäsa under bakduk i ungefär 30 minuter eller lite mera.

När jag sedan bakar ut den till semlor i det här fallet, skär jag degen i bitar som jag rullar till bullar. De får jäsa ytterligare på plåten under bakduk. Bröd blir bättre om det får jäsa i flera omgångar. Sedan gräddar jag semlorna i en varm ugn: någonting mellan 200 och 250 grader i ungefär 10 - 15 minuter. Det gör inget fast de jäser ihop, det går bra att bryta loss dem när man tar dem ur ugnen.

Låt svalna under bakduk.

* * *

Jag föredrar ekologiskt mjöl och mjölk för det känns snällare mot naturen. Fettet ska vara riktigt smör alternativt rapsolja. Jag föredrar också hembakt bröd framom köpt för det är billigare plus att det inte finns något godare bröd än det man bakat själv. :)

tisdag 14 april 2015

På bättringsvägen

Nu är Linett bättre. Hon har ingen feber längre och verkar allmänt piggare. Sekundaversionen Linett börjar mer likna vanliga Linett. Hon får multivitaminer varje dag och dessutom får hon torkade björkblad, brännässlor och älggräs varje kväll. Vitaminrikt! Det ska jag ta till vara innan midsommar i år så vi har tills nästa vinter.

Och som om det inte räckte med att Linett är dålig så har Lumikkis kärrhjul sagt upp kontraktet. Det är gamla mopeddäck under kärran så jag tvivlar på att vi lyckas hitta ett som är likadant. Jag har lyckats hitta ett par nya däck i en internetbutik men de är mindre än de jag har. Sucka mitt hjärta... Men sånt som är mekaniskt går att fixa till och det är i alla fall enklare och trevligare än sjuka hästar!

måndag 13 april 2015

Stickade pippivantar

Här är ett par vantar som jag har stickat i vår. De blev riktigt fina (men jag vet inte vem som ska ha dem på sig...). He sko vaa ti saalu! som man brukar säga i Efterlysningen i Radio Vega. Vantarna är i storlek baby (kanske 0 - 18 månader, typ?).


Såhär gjorde jag: 

Strumpstickor nr. 3
Garn: vit + färger till ränder. Åtgång totalt: ca 35 g. Jag använde eget ullgarn i grovlek med Nallegarn.
Storlek: baby, småbarn (0-18 mån)

Lägg upp 38 maskor (m) på stickor nr 3 med vit. Sticka 4 varv (v) rätt med vit.
Sticka varannan m blå och varannan m vit i 2 v. Följande 2 v kastar man om färgerna så att vit hamnar ovanör blå m och tvärtom.
Sticka 4 v vit.

Sticka resår 9 v (1 r, 1 a), vit.
Efter resåren: öka 2 m (efter första m, före sista m, vridet). Nu ska arbetet ha 40 m fördelat på 4 stickor.

Sticka 1 v vit.
Gör 1 röd serie, mönster som tidigare.
Sticka 4 v vit.
Gör 1 blå serie, mönster som tidigare.
Sticka 2 v vit.
Om man mäter från slutet av resåren till sista 2 v vit ska arbetet mäta ca 4,5 cm.

Minska:

Minska på vartannat varv tills arbetet har 20 m.
Minska såhär: Sticka ihop 2 första m i bakre maskbågen på sticka 1 och 3. Sticka ihop 2 sista m på sticka 2 och 4 i främre maskbågen.

Minska sedan varje varv likadant tills arbetet har 4 m.
Dra garnet igenom.

Jag har också stickat ett band som man kan trä igenom halarärmarna (overallärmar...) så att ingen vante tappas bort. Bandet är stickat som en I-cord.

I-cord:
Lägg upp 3 eller 4 m. (Till mitt garn passade 3 m. Pröva först och se vad som blir bra.)
Sticka alla m rätt. Vänd inte på arbetet utan flytta bara fram maskorna på stickan så att arbetet hela tiden stickas runt-runt. Det finns säkert en instruktionsvideo på youtube ifall ni inte fattar vad jag menar. Det är busenkelt! Maska av när arbetet mäter ca 60 cm. Sy fast bägge ändor i varsin vante.

Jag har hittat på mönstret själv, men räds inte för det utan sticka på bara! Du kan ju länka till den här bloggen om du lånar mönstret till din egen.

Vitaminer, regnkläder och lammfoto

Tur då man har vänner som är bättre än mig på att ta bilder på mina djur..!

Foto: Kerstin Åsvik-Boström
Söt så det förslår! Lilla lamm, väx aldrig upp! Tack!

Eller jo förresten, gör det.

Det är faktiskt lite synd om Linett just nu. Igår hade hon feber också och idag regnar det och blåser kallt så nu går hon omkring i regnkläder för att inte börja frysa. Vi proppar henne full med vitaminer och tvättar bort kladdet som rinner ur ögon och näsa varje dag. Hon kommer nog att överleva pollensäsongen. Det gäller bara att försöka lindra besvären så gott det går.

Ebba har inte fått några kaninungar ännu. Hon är stinn, har byggt bo, är hormonstinn och ligger och stånkar. Igår var det precis 30 dagar sedan jag släppte in henne till hanen där hon var i fyra dagar, så det finns en viss datumspridning på eventuell nedkomst.

lördag 11 april 2015

Bakslag

Being me sucks! Sometimes.

Sen vi kom hem från påskresan har Linett betett sig lite konstigt. Eller kanske annorlunda för att vara mera exakt. Det började med att hon tjurade, vilket hon nästan aldrig annars gör (om det inte gäller konkurrens om mat, för då är hon inte snäll!). Hon gick undan när jag skulle fånga eller borsta henne. Jag tänkte inte desto mera på det då för Lumikki var en tjurskalle i en vecka efter att vi var i Lappland några dagar i höstas. Ston, ni vet.

Igår fick jag efter lite lirkande fångat henne och bundit upp henne. När jag skulle borsta henne trängde hon undan mig med sin bakdel (=sparkutrustning) och jag vågade inte röra mig ifall att hon hade för avsikt att sparka. Men det hade hon tack och lov INTE! Då hade vi en inte så tystlåten diskussion, och hon blev alldeles paff på kuppen. Hon lugnade ner sig i alla fall och det var vitsen.

Men så idag. Tänkte mig en skritt-tur eftersom att hon vilat i två veckor. Vad kan gå fel? Jo, man kan gå omkull. Man kan nästan gå omkull och hinna tänka ut sina memoarer på mindre än en sekund! Snubblat har hon alltid gjort, mer och mindre. Idag var hon en riktigt vinglig dam som både var pigg och slö på samma gång. Snubblandet är värst när vi bara går på långa tyglar eller bara "slörider" omkring. Så helt plötsligt, på slät väg, försvann 450 kg häst under min kropp. På ett ögonblick hade hon trasslat in sig i sig själv och tappat balansen med frambenen och vikit dem under sig. Jag klarade mig oskadd men jag var en väldigt skakig ryttare när jag kom hem. Jag trillade tack och lov inte av men jag har minsann aldrig hållit i mig så hårt i sadel och man!

Efter några textmeddelanden och samtal hit och dit dök förklaringen upp: Linett har pollenallergi.

Hon är svullen runt ögonen som också rinner (det har jag skyllt på blåsten som suttit i i flera dagar) och det rinner ur nosen ibland också. Stackarn mår inte så bra. Nu blir det mera tadetlugnt och försöka hitta något som lindrar besvären. Och tvätta ögon och nos varje dag.

fredag 10 april 2015

Vårkänslor

Nu visar sig aprilvädret från mörka sidan. Ena dagen solsken och blåst på ungefär 20 m/s, andra dagen regn och idag snöslask.


Linett har vilat i ungefär två veckor nu på grund av det där överbenet på hennes bakben. Det har inte ändrat på sig varken till eller från. Så länge hon inte lider av det får hon ha det. Jag borde börja rida igen men när det blåser så man blåser ur sadeln (om man inte blir avslängd före vill säga) så lockar det inte riktigt mycket.

Linett är riktigt pigg för att vara 20 år, springer omkring och busar i hagen "så mycket hon hinner". Det inträffar när vi ska fånga, borsta eller mocka. Hon försöker säga att hon är understimulerad och tycker att matte inte alls fattar vad hon menar.

Om det slutar blåsa skiten ur oss ska jag ta en tur i helgen.

Husse har blivit hemskt snäll (kanske för att jag lyckades överleva tandläkaren?) och börjat anlägga en ridplan åt oss. DET gillar vi, för om det är något som har fattats så är det en tillräckligt stor inhägnad med någotsånär ändamålsenligt botten! Den blir på 500 meters avstånd från stallet och ungefär 35 x 15 meter stor. TACK!


Nu har fåren med lammen fått en liten utehage att spralla i. Måste bara visa er den här inte så vackert komponerade bilden men min Aino-tacka har fått så söta avkommor! Man smälter lite inombords. Släktskapet är rätt så uppenbart, tycker ni inte?

onsdag 8 april 2015

Ebbens förvandling

Ebba (hon med humöret) och jag har tagit vår relation till ett nytt plan. Hon låter sig nämligen skrapas på ryggen nuförtiden. Det kanske har att göra med att hon gick och blev preggo för snart en månad sen. Hon har aldrig riktigt gillat att man pillar på henne och brukar fräsa och bitas om man pillar för mycket och för länge. Nu är hon som förbytt och kan sjåpa sig hur länge som helst sålänge man tar i ordentligt.

På söndag har det gått 30 dagar sedan jag släppte in henne till hanen så det lär visa sig, rätt vad det är redan under helgen. Bo har hon byggt så jag antar att hon är dräktig på riktigt den här gången och inte skendräktig, för det har hon också testat.

Den som lever får se.

tisdag 7 april 2015

Vita vidder

Nu är vi hemma igen. Vi flydde fältet och firade påsk på världens vackraste plats. Ibland måste man kasta bort klockan och alla måsten och bara göra sådant som man har lust med, t.ex. åka skidor. Under blå himmel och över vita vidder är det (nästan) inga problem att ägna sig åt den förbenade sporten längdskidåkning. Av hatkärlek och sisu skidade husse och jag ungefär 65 kilometer. Det var mest jag som stod för hatkärleken. Husse stod ensam för sisun. Jag har alldeles för bra skidor och en egen vallare så jag kan inget annat än åka skidor. Efteråt är det ju alltid skönt. Men utför går liksom enklare...

Av någon orsak hittade vi en nersnöad grävmaskin på Yllästoppen. Foto: Susanne Sjölund

The dogz följde med. Sindi tyckte att vi skulle ta hem lite snö i en påse.

Nu är vi alltså hemkomna och tvättmaskinen går med full fart. Här är en som saknat oss, tydligen, för han är visst rädd att han ska missa något väsentligt. Ser ni vad jag pratar om?


Nu är det vardag som gäller igen. Här hemma 600 km söderut finns inte en snöflinga kvar. Men tulpaner, påskliljor, narcisser och krokusar kommer upp ur backen och hästarna fäller päääääääls. Till och med jag snörvlar fast jag inte ens är allergisk.

onsdag 1 april 2015

Lammsnusk, berner sennenkiss och centrifugalkraft

Tjolahopp! Idag är en dag som är betydligt bättre än medeltalet. Matte har bland annat skrivit under ett kontrakt så i framtiden kommer CV:n att se mycket bättre ut än vad den gör nu! Och så har hon städat bilen också så nu törs man åter säga att man äger den. Dessutom... Nåja. Det får ni veta sen.

Våra lamm knallar och går. Benjamin och Ballerina har tyvärr ärvt sina mödrars gener och är hemskt skraja av sig när det gäller kontakt med stora farliga människor. De får vara hur otämjda de behagar bara de växer, äter, och skiter som de ska. Annat är det med tremånaderslammen som vill vara i famnen och snutta på kragen och som aldrig får nog. Hur ska det bli när de blir ännu större och inte kommer ihåg hur stora de är? Fullvuxna tackor väger 65 - 75 kg och baggar 85 - 105 kg. Särskilt bagge nummer 6782 (om det är Bore eller Balder vete fåglarna!) känd som "82:an" är en riktig liten klätterapa som tror att husse är en tacka så därför slickar han husse i örat..! Nu bör jag växla stycke, annars får vi så konstiga sökresultat.

Igår höll jag på att få Berner Sennenkiss i skon. Det var så nära så om det blir närmre blir jag blöt om foten. Varför kissar hanhundar på okända människor?

Igår red jag Ockra också. Jag har ridit henne fyra gånger nu och sett massvis med olika nyanser av samma häst. Jag har sett lat-Ockra, sur-Ockra, glad-Ockra, kvick-Ockra, nöjd-Ockra och igår pigg-Ockra och utansjälvbevarelsedrift-Ockra. Vi red bommar igår, något jag inte gillar precis men det går an om jag måste. Första travbomserien med fyra bommar gick i max två steg. Inga halvhalter gick igenom. Där tog vi itu med saken direkt och bromsade tills hon ryggade och därmed gav efter för trycket från bettet. Först då fortsatte vi över nästa bom. Till slut gick det flera bra omgångar utan att vi behövde rusa och skutta omkring som tokiga.

Jag höll på att centrifugeras ut i sargen i galoppen också, det var inte den mest behagliga känsla man kan ha när man rider. Sånt kommer av dålig balans, både hos häst och ryttare och av att man inte hålls sittandes i sadeln ordentligt för att man blir gungad fram och tillbaka utan att kunna hålla emot med magmusklerna. Det är våldsamma krafter må ni tro. Någon knepikus har kommit fram till att man väger tre gånger sin normalvikt när man sitter på hästryggen. Jag saknar källor för mitt påstående, men jag kan intyga att jag tror att jag vägde ungefär fem gånger min normalvikt igår...

Nu tar jag bloggpaus några dagar. Ni får läsa gamla inlägg och kolla länkar och andras bloggar medan jag är borta. Glad påsk på er!