söndag 30 november 2014

Julmarknad

Igår inföll alltså den årliga julmarknaden vid Bjärgas i Larsmo. Vi ställde upp på talko (eftersom att man ringt och frågat för ett bra tag sedan om vi kunde tänka oss att komma).

Sagt och gjort. Klockan 9 packade vi ihop oss, Lumikki, matte, husse och Sindi och begav oss till hembygdsgården. Bjärgas är ett vackert ställe och julmarknaden brukar vara ett mysigt tillfälle. I år fattades snön men vi var ju där istället. Man har aldrig haft så mycket besökare som i år, påstod man.

Lumikki drog vagnen som värsta proffset! Hon hittade inte på några rackartyg alls och gjorde som hon blev tillsagd hela tiden och fick sig två välförtjänta pauser med mellanmål (=hö och vatten). Idag har hon fått vara ledig också, den svarta lilla storfräsaren!

Källa.
Jag passar på att låna en bild från Bjärgas hemsida. Som vanligt har jag varit dålig på att dokumentera det skedda. Skämmas!


I betalning fick vi en dörrkrans. Tacktack, den gör sig fin på vår ytterdörr!

Idag har min mommo och moster varit på julmarknad vid Stundars i Solf. De har sålt produkter som tillverkats av vårt eget garn och produkterna har gått åt som smör i solsken! Det tackar vi också för och hoppas att de ska värma frusna händer och fötter i vinter.

fredag 28 november 2014

Avmaskning

Jag mitt klantarsle har inte avmaskat fåren alls. Nu har vi en stackars tacka som alldeles uppenbarligen lider av parasiter som tar hennes näring. Så idag ska vi avmaska bara husse kommer hem.

Det låter lätt.

Maskmedel plus får lika med enkelt. Inget kråtasverk här.

Väl?

Ända tills matte hämtade ut maskmedlet från apoteket och veterinärens dosering lyder "1 gram per får" och tuben är graderar från 100 kg till 600 kg med 50 kg:s intervaller. Det går alltså inte att använda tuben varken ordentligt, säkert eller på ett vettigt sätt. För 50 kg fårtarm motsvarar inte 50 kg hästtarm. Så är det bara.

Så då får matte ta fram hushållsvågen och väga upp ett-grams-klickar och så får vi på något väldigt kreativt sätt klura ut hur vi sedan får maskmedlet att hamna där det ska.

Inte är det i det här landet tänkt att man ska ha små djurbesättningar whatsoever. Maskmedlet ämnat för får får man nämligen köpa i minst litersförpackningar. Det räcker åt typ 500 får. Minst. Ekonomiskt och hemåt på alla sätt för en liten knegare som jag. Inte. Så därför skrev veterinären ut Axilur som man avmaskar katter, hundar och hästar med. Hästdosen är tydligen så stor att man måste ha recept, för katt- och hundmedel får man från varje apotek. Däremot räcker en hästdos ämnad för häst som väger 600 kg till 24 får.

Nu ska det bli ordning på torpet!

Fårsidan har det blivit tillräckligt slarvat med för i år. Inte nog med att det inte har skett någon avmaskning, men somliga tackor är redan högdräktiga och har lagts i lamningsboxen eftersom att juvret för varje dag som går blir ännu mera sprängfullt. Orsaken till att tackorna ska lamma snart är att baggarna gick tillsammans med tackorna hela sommaren för att det var omöjligt att skilja på dem i våras när det begav sig, då den ena ännu diade och den andra inte kunde gå i hage ensam. En tacka av finsk lantras är dräktig i 143 dygn och det hade varit skönt att veta exakt när det 143 dygnet inträffar. Nästa år ska pojkarna ha en egen hage alldeles från början till slut!

Lumikkis jobbförberedelse och om saker som äter ponnyer

Imorgon ska vi jobba. Eller rättare sagt: Lumikki ska jobba. Vi ska på julmarknad till Bjärgas med ponnyn och kärran. Idag har matte varit och tittat var vi får parkera vårt enorma ekipage för att lastningen ska gå så smärtfritt som möjligt. Bjärgas är ju inte direkt känt för att ha bra med parkeringsutrymme. Nu har vi i alla fall en plan, så bara ponnyn är med på noterna och bilen startar imorgon bitti så blir det k a l a s !

Igår trotsade jag duggregnet och dimman och leran - ja, rubbet - och tog nämnda ponny på en låååååång körtur. Den längsta vi någonsin varit på, faktiskt. Det har varit så dåligt före längs vägarna så man har helt enkelt inte kunnat (man vill ju inte köra fast eller köra ner i diket hur som helst heller) men så tänkte jag att det nog vore klokt att köra med henne lite grann före jobbet ifall att hon skulle råka besitta en större del överskottsenergi som hon inte gjort utlopp för i hagen. Igår var vägföret dessutom det bästa på länge, även om det verkligen inte var bra!

Man vet aldrig när det gäller fyrfotingar, det vet ni säkert.

Vi lunkade på i en salig arbetstrav Svede runt (vilket på klarspråk betyder ungefär 8 km). Snacka om att ponnyn har fått förbättrad kondition! Jag drev inte på ens en gång under hela körturen. Bara i början när hon alltid tror att postlådorna ska attackera henne och äta upp henne tills bara svansen återstår.

Postlådor kan naturligtvis göra sådana utfall. Det gäller även soptunnor och elskåp i en del fall. Belysningsstolpar kan också vara skräckinjagande. Jag vet inte om ni har sett dem, men bakom stolparna så bor det troll med 10 cm långa huggtänder och dubbelt längre klor och som tycker att svarta shettisar är det godaste som finns!

Vid Bjärgas spanade matten förstås efter farliga saker som ponnyn eventuellt skulle kunna tänkas bli förskräckt över men hittade inga. Tack och lov!

Ikväll ska vi hämta hem hyrtransporten (tack igen Sussy!), putsa lite seldon och gräva fram tomteluvan åt kusken.

tisdag 25 november 2014

Bra

För att liva upp stämningen lite i Vädret så får ni göra som jag: Se på kattvideo.




Hälsningar

Matte som har tappat nerverna på November anno 2014

måndag 24 november 2014

Tröjstickning

Det här hemska mittemellanvädret suger musten ur en. Ena dagen är det torrt, fruset och vitt och vackert och följande dag är det grått och kladdigt och så är gräsmattan grön igen. Snart borde jag gå ut och ta hand om en ridelev så det gäller att samla kraft.

Såhär långt har jag hunnit på husses islandströja. Jag håller som bäst på med oket och har börjat ta ihop för halsen. Mönstret tar ganska länge att sticka, mest på grund av att inte så smidiga matte tvinnar trådarna på avigsidan så att det inte ska bli för spänt och för att det inte ska bli så långa trådar bakom. Jag har redan lagt mera tid på mönstret än på hela resten av tröjan.

På bilden är den skrynklig för att stickan inte går att töja (förstås). Annars hade mina maskor trillat huller om buller. Sen när den är färdig ska jag visa en bra bild på den, jag lovar på heder och samvete!

Garnet som jag använder är ett 100 %-igt ullgarn som heter Alafoss Lopi och är importerat från Island. Det säljs nog i Finland också, men de butiker som jag har letat i hade inte så många färger och dessutom var det ganska mycket dyrare. Mönstret till den här tröjan är ur en bok som heter Islantilaisia neuleita. Mönstret heter Alafoss. (Och det går riktigt bra att sticka på finska. Särskilt så länge man gör det med lite mera eftertanke än om det vore på svenska.)

Tröjan stickas på rundstickor hela vägen (utom ärmresåren). Till resår används stickor nummer 4,5 och till resten nummer 6.



Ikväll ska mamma och jag gjuta ljus.

Ha det så bra i mörkret!

onsdag 19 november 2014

Om ljusstöpning

Happ. Det går inget vidare med att få Uni att hållas inne i hagen. Det är tydligen för lite kräm i akkun. Idag ska vi byta akku och tråd och slå ner grövre stolpar på rymningsstället.

Jag inser att jag har spräckt teorin om att en djurgård är det mest idylliska man kan bo på. Ifall att någon fortfarande tror det efter de senaste dagarnas inlägg får de gärna komma och bo hos oss lite.

Igår stöpte jag ljus tillsammans med Åsa, sådär helt spontant. Det var roligt! Jag har aldrig stöpt ljus förut. Det är så mycket tillställas fram och tillbaka innan man kan sätta igång och stöpa att man liksom inte gör det ensam.

För att stöpa ljus behöver man:

Stearinmassa
Paraffinmassa
Stöpkärl
Plåtburkar för att smälta ljusmassa i
Kastrull för vattenbad
Träpinnar/lister
Veke (en tunn så att ljuset inte brinner upp med det samma, det hade varit tråkigt)
Tyngder, t.ex. muttrar
Vattenkokare (kan vara bra att ha)

Om man inte vill ha ljusmassa på golvet kan det vara klokt att breda ut tidningar där man håller på.

Ljusstöpning går till så att man i vattenbad smälter ungefär 1/3 paraffin och 2/3 stearin. Under tiden kokar man upp vatten som man ska ha i sitt stöpkärl som ska vara högt och smalt och helst inget man är särskilt rädd om. I stöpkärlet ska vattnets temperatur hållas mellan 65 och 75 grader Celcius. Vi hade stöpkärlet att stå på en kokplatta så att temperaturen inte skulle sjunka så snabbt. Ibland fick vi fylla på med mera kokande vatten.

När ljusmassan är smält häller man den i stöpkärlet. Ljusmassan kommer att flyta ovanpå vattnet. Vattnet får inte bli för kallt för då stelnar massan och inte heller för varmt eftersom att massan då smälter.

Under tiden man smälter massan och fixar hett vatten i stöpkärlet klipper man till vekarna, längre än vad det färdiga ljuset ska bli. Man knyter vekens ena ände i träpinnen och i vekens andra ände knyter man fast tyngden.

Sedan är det bara att börja stöpa! Första gånger man blöter veken ska man göra det i enbart ljusmassa. Om man råkar blöta den i vatten så kommer ljuset aldrig att brinna eftersom att stearinet isolerar fukten i veken. Doppa så länge att det slutar komma luftbubblor.

När man doppat vekarna i enbart stearin och låtit det stelna och svalna så kan man doppa hela vägen ner tills pinnen tar i kanten eller tills tyngden tar i bottnen. Om man doppar för långsamt så smälter stearinet och om man doppar för snabbt så fastnar inget stearin. Man måste låta lagren stelna och svalna mellan doppen så man får utarbeta ett system som fungerar.

När man doppat tillräckligt mycket och ljuset har en bra form så låter man det svalna och stelna och så skär man av det så att tyngden kommer bort. Sen är det bara att elda!

 

tisdag 18 november 2014

Hur har ni det idag då?

Hur många gånger har ni haft hästarna på rymmen idag då? Här är svaret två gånger. (Sprid ut frågan på flera dagar och lägg till gårdagens rymning så blir det tre gånger.) Kamelmor skrev ett inlägg för en tid sedan om hennes hästars illdåd och jag känner en otrolig lättnad över att inte vara den enda här i världen med knäppa djur som gör elaka illdåd bara för att!

Nu är hagen hel, tråden leder, elen är på och hästarna är för stunden inne i hagen. Matte har eventuellt tänkt vara ännu mera elak och sätta upp en ståltråd varvet runt inhägnaden. Det sticker lite mer än vanlig elstängseltråd.

Må nu samtliga hållas där de ska resten av dagen!

måndag 17 november 2014

Nöjda dagar

Om någon nyss precis hörde en massa malliga och löjligt pipande ljud ute så var det Uni och hans matte som tränade longering... Med 10 poäng och papegojmärke som resultat!

Han brukar nästan alltid trava i takten fullt-ös-medvetslös och bralla på något bara för att skrämma matte lite och se om hon menar allvar när hon säger till. Idag kom det inga brallgaloppsprång och inga travhäst-på-upploppet-påhitt.

Det är ett tag sen jag har varit så nöjd över Uni och hans finurliga påhitt.

Han har fått ha en vilopaus mer eller mindre, medan husse och matte semestrade i Äkäslompolo, givetvis i skogen på en islandshäst. Jag behöver knappast säga det, men vi har haft så uselt väder så det har liksom inte gått att motionera honom. Eller går det för er i 40 cm djup lera och totalmörker samt lite regn på det?

Nu är det i varje fall fruset och vackert ute så nu passar vi på!

fredag 14 november 2014

Ja Ja JA!

Äntligen är mitt enorma isländska garnberg hemma på golvet! Nu struntar jag alltså i allt vad "sysslor i hemmet" kan heta och kastar mig över mönstret och stickorna och påbörjar min första isländska tröja!

torsdag 13 november 2014

Äntligen påfruset!

Det går bättre och bättre att gå med två hundar samtidigt nu när jag har fått träna några gånger. Min fröken Sindi är så väluppfostrad att hon inte drar mig i kopplet när vi går. Hon går bredvid mig hela tiden. Cosmo däremot går gärna så långt framför som kopplet räcker, utom när Sindi har stått stilla för länge då han kommer och ser efter vad hon håller på med.

Nu har jag varit taktisk av mig och tröttat ut dem på en femkilometers förmiddagslänk så nu tänker jag ta tillfället i akt och gå ut och longera Uni för idag går det för marken har frusit.

Mitt isländska garn fanns i Seinäjoki i morse. Tänk om det rentav kommer hem idag eller imorgon?!

Nu är det dags för min isländska häst. Varsågod och titta på en isländsk inspirationsbild innan ni går!

Källa.

onsdag 12 november 2014

Geten med mera

Dags för en liten uppdatering här.

Idag har en reporter från Larsmo kommuns tidning varit på gården och tittat och fotat. Håll utkik efter en djurnörd i nästa nummer av kommuntidningen! Det kan nämligen vara jag.

Vi har fått besök också. Sindis kompis sheltien Cosmo är här och ska vara här tills fredag då hans husse kommer hem från sin semester. Sindi är i sjunde himlen. Matte har redan hittat den första utmaningen med två hundar: att gå med två hundar i varsitt koppel. Höll på att dratta i diket där ett tag... INTE lätt!

Geten har vi blivit tvugna att avliva. Om ni har läst tidigare inlägg så vet ni att han har varit på kärlekssemester hos Selma & co men Herrman kunde inte bete sig tillsammans med andra getter, inte heller hölls han i sin hage. Han levde rövare och förstörde. Några damgetter förstod han sig inte på alls. Dessutom tenderade han att flyga på folk med all kraft och stångas, och det är inte bra att göra om man väger 80 kg och har två hårda och vassa horn på huvudet. Så när han hade flugit på damgetternas hussbonn ett par gånger och tagit sig ut ur hagen på eget bevåg så fick det vara nog. Några killingar blir det antagligen inte.

Jag tror faktiskt att han aldrig har haft getsällskap. Det är sorgligt men förmodligen sant. Den vi fick honom av hade bara Herrman och tidigare hade han också varit ensam så vitt jag vet. I somras gick han tillsammans med fåren och det gick bra - ända tills han började bete sig elakt mot lammen som var små då. I höst har han gått tillsammans med bässarna som har fått stå ut med både ett och annat. Inte heller då kunde han hålla sig utan att riva sönder och leva rövare.

Gränsen för när vi kan ha ett djur går någonstans där när djuret börjar attackera människor. Det är verkligen inte okej! Så nu bor Herrman i korparnas rike.

Det jag ville komma till är alltså: Håll inte ett flockdjur ensamt!

* * *

Jag har köpt isländskt garn direkt från Island samt lyckats tullklarera det alldeles själv! (Man är väl ingenjör.) Vilken dag som helst nu ska jag få hämta ut mina 2,7 kg Álafoss Lopi. Det var invecklat men jag har faktiskt lyckats välja två bland etthundra tröjmönster att förverkliga. Det kliar i fingrarna något så in i norden! Det fungerar som en ljuspunkt i den för tillfället beckmörka tillvaron i regnet och leran.

Jag har inte kunnat longera Uni sedan förra veckan för att det är så lerigt överallt. Lumikki har jag inte heller kört för kärran skulle nog sugas fast i lervällingen om vi hade försökt.

Usch.



onsdag 5 november 2014

Oordningens mecka

Hemma hos oss bor det en Stökpelle och en Slarvmaja. Ni får själva klura ut vilken av dem som är vem. Därtill bor vi på 33 kvadratmeter och det har vi gjort i tre år. Vårt hus (ja, det är ett hus som är trettiotre kvadratmeter stort) är mysigt. Det har ett "stort" rum där sovrum, kök och vardagsrum samsas, ett vindfång/en hall med skjutdörrar på en hel vägg var datorn och "arbetsrummet" finns mitt i, samt ett förhållandevis stort badrum på det. Huset har jag planerat enligt centimeter. Vi har smarta förvaringar i stora rummet. En hög säng (ca 105 cm hög) under vilken det får plats klädskåp samt övrig förvaring. Köksbordet är ett klaffbord som går att vika ihop eller vika ut. TV:n sitter fast på en arm som man kan vrida ut från bokhyllan. Bokhyllan är ett ihopkok av en massa Billy-delar från IKEA.

Problemet med ett hus på 33 kvadratmeter där Stökpelle och Slarvmaja bor är att det blir råddigt omedelbart. Stökpelle och Slarvmaja bor inte ensamma, bör man kanske tillägga. Sindi och Ernst bor ju också här. Slarvmaja är dålig på att upprätthålla ordning. Var sak har inte sin plats. Slarvmaja och Stökpelle har helt enkelt för mycket saker. Problemet är bara att vi inte vet vad vi ska göra oss av med. Vi har faktiskt rätt lite onödiga saker jämfört med många andra vi känner.

Köket är litet (förstås, man kan ju inte överdimensionera) och saknar diskmaskin och arbetsytor. Det gör att man drar sig för att t.ex. baka för att det blir så fruktansvärt rörigt bara av att man lagar en sockerkaka. Det finns liksom ingenstans att ställa ner saker.

Kläderna är det största problemet. Vintertid tar alla tjocka plagg dubbelt så mycket plats jämfört med sommarkläderna. Stökpelle är dålig på att hålla ordning på sina kläder (han har arbetskläder och föuskläder och vanliga kläder och...) och så viker han dem inte, han TÅRAR in dem. Slarvmaja är också dålig på att hålla reda på sina kläder. Hon kan vika kläderna men däremot kommer hon aldrig ihåg var ett särskilt plagg finns. Dessutom har Stökpelle och Slarvmaja ett litet förråd på mellantaket dit man kommer genom en liten lucka på gaveln. Där är det enbart Stökpelle som huserar för Slarvmaja vågar inte kliva på stegen dit in. Dit förpassas i varje fall vinterkläderna när det är sommar och tvärtom.

Slarvmajas uppgift idag är att packa väskan inför semester. Gissa om det är svårt. Hälften av kläderna hittas förstås inte. Slarvmaja har plötsligt fått en uppgift att utföra efter semestern: röja bland kläderna.

* * *

Missförstå mig inte: vi trivs bra i vårt lilla hus och Slarvmaja älskar sin Stökpelle. Det är bara det att när det är så trångt och när man inte gör annat än går och röjer undan för att kunna ta sig fram, då börjar lusten efter flera kvadratmeter göra sig påmind! Vi har planer på ett stockhus men sådana kostar pengar. Däremot ska jag inte sticka under stol med att vi tänker på ett större - eller varför inte bekvämare - boende. Planerare som jag är så har jag och vi idéer som väntar på att förverkligas. Så länge vi spelar på Lotto så kan väl ni titta på inspirationsbilderna. (Det gör vi rätt ofta. Tittar på inspirationsbilder alltså. Inte spelar Lotto.)

Källa.
Källa.
Källa.



måndag 3 november 2014

I görningen

Det är nog dags för en liten uppdatering här.

Vädret behöver jag förmodligen inte reda ut eftersom alla redan vet att det är det värsta i mannaminne. (Fast vi har en liten hemlighet gällande semester... Fast det är ju en hemlis så jag säger inte mer.)

Här demonstrerar jag mot vädret genom att visa en somrig bild på Herrman.


Geten Herrman har fått åka på kärlekssemester i onsdags. Han åkte inte så långt bort, bara en kilometer närmare Holm. Vi hälsade på honom i lördags i dagsljus och då lät han hälsa att han har det bra - det bästa han någonsin haft faktiskt - tillsammans med Olga och Selma och allt vad getterna heter. Han sade också att han gärna stannar längre ifall han får... Han önskar sig också flera getter hit hem. (Undrar om han har förstått vad det är tänkt att han ska göra under sin kärlekssemester?)

Fåren är färdigklippta för säsongen. Nu är 17 kg ull på tork i säckväv så snart blir det packa av. Det blev bra mycket bättre kvalitet på ullen nu när vi fick använda klippmaskin. Betydligt fortare gick hela spektaklet - framför allt! Nu gäller det alltså att ladda upp med stickinspiration i mängd och massor. Själv ska jag sticka isländska tröjor åt mig själv och åt husse. Jag vet redan hur husses ska se ut, det är min egen jag tvivlar på. När jag har kommit fram till ett bra svar ska jag beställa garn. Garnet tänkte jag köpa direkt från Island, åtminstone till de här två tröjorna.

Uni och Lumikki har fått skor på fötterna och går bra med dem - också på grus. Nu är felet mest det att det är så halt och lerigt där jag brukar longera Uni så det blir inget longerande alls. Man vill ju inte att de ska bryta benen av sig heller, de där havremopederna. Lumikki har blivit envis i hanteringen. Eller blivit och blivit, det är väl snarare så att det har kommit fram mera envishet nu jämfört med för en månad sen. När husse var ute och körde i helgen försökte hon vända om hemåt inte mindre än fyra gånger. Husse får minsann lära sig att bestämma över ponnyn.

Annars håller vi väl på som vanligt.