måndag 28 april 2014

Antas BESÖKSgård

Skepp ohoj!

Vi får snart starta ett bolag här. En besöksgård. Idag har vi haft 13 besökare, igår hade vi 10, i lördags hade vi typ 15... Listan kan göras hur lång som helst!

Det är roligt, förstås. Många är intresserade av djuren och frågar en massa och så vill ungarna klappa kaniner och får. När man riktigt tänker efter så finns det inte så mycket folk som har en massa djur för skojs skull längre. Förr i tiden hade man en ko och en häst, ett gäng höns och kanske ett par får i de flesta hushåll - för att man behövde dem. Nuförtiden har man kanske en katt eller en hund. Förutom jag då som inte är som andra barn så därför har jag en katt, en hund, tre kaniner, ett dussin får och ett tjog höns. Och ett akvarium.

Tanken på en besöksgård har på allvar börjat gro, men jag vet inte riktigt hur jag skulle ordna det fullt ut. Det kanske kommer med tiden.

söndag 27 april 2014

Får får inte får, får får lamm!

Sedan i onsdags har vi minsann legat i.

Om vi börjar med det som vi har lyckats med nu senast så är det så att min fina fröken Stina har fått två tacklamm som är mamma upp i dagen. Husse gissar att ett tredje är på väg men jag tror att det är moderkakan och att hon inte får några fler. Tackorna är fläckiga och hur söta som helst! Den ena är stor och den andra är pytteliten, men båda äter så jag tror att de klarar sig.

Igår gjorde jag något som ligger långt utanför min bekvämlighetszon: shoppade kläder. Eller rättare sagt: provade kläder. Mor stod för fiolerna. Vi måste ju (tydligen) klä upp oss om vi ska ha gemensam examensfest senare i vår. Varför jag avskyr finkläder kan jag inte börja redogöra för nu, men det bottnar säkert i något onödigt.

I samma veva som vi handlade kläder skulle jag byta märktången som husse handlat i Coccola. Det blev fel tång första gången... OCH andra gången, så det blir ännu en tredje Kokkolaresa för den där arma märktångens skull.

Kajsas lamm lever och mår! Igår fick de vara ute i hagen första gången med de andra lammen och morsorna. Det är så soligt och varmt ute nu så det är nog ingen fara.

Sindi är nästan rumsren skulle jag kunna viska, bara så att hon inte hör för då kissar hon säkert om ett par minuter. Hon har inte kissat inne hos oss på hela veckan. Däremot kissar hon på sväris matta varje gång hon är där. Fast bara lite. Det lär vara för att mattan redan luktar Sindi.

Nu blir det smörgås så att jag hinner stärka upp mig inför morgondagens näst sista skoldag någonsin!! och så att jag orkar gå ut och titta till lammen ett par gånger till innan det blir dags att gå till sängs. Dessutom skulle jag dammsuga och diska, men det var en massa lamm som distraherade mig när jag kom ut i stallet för att stilla.

torsdag 24 april 2014

Kajsas lamm

Igår kväll såg Kajsa mera lammstinn ut än vanligt och mycket riktigt: hon lammade igår kväll. Jag missade det hela - igen.

Hon fick också tvillingar. En stor, vit tacka och en lite mindre, brun bagge. Hon sköter om dem så man blir alldeles varm inombords. Nog är det allt bra fantastiskt när det funkar som det ska!

Namnen som de ska få ska börja på Antas och fortsätta med ett namn på A. Hittills har jag inte gett dem några namn för det är så tråkigt om de har fått namn och sedan dör. Baggen som föddes igår är ett undantag för han verkar så stark och ser precis ut som sin far så han fick namnet Antas Bärtil II, sådär på stående fot.

Matdags. He e bra me ryyma ondi stoorin tacko.

Den stora lilla tackan.

Fixat frillan.

onsdag 23 april 2014

Error

Mattes byggnads(OBS!)ingenjörsexamen kommer att falera på grund av att hon inte kan programmera(OBSOBSOBS!!!) Autocad Action Macros. När blev programmering en del av konstruktörsutbildning? Brukar det inte vara datafolk som gör det här? Om jag vore häst hade jag sparkat och hade jag varit hund hade jag bitit.

Behöver jag ens nämna att jag är smått frustrerad? Det var att ta i. Egentligen är jag förbannad.

Källa.
Grrrrr..!

Källa.

måndag 21 april 2014

Önskelista

Need one!


Men priset på stadiga 589,46 finska pengar avskräcker mig.

Det är snart dags med fårklippningsrambambulan igen och den här gången är ullen tjock och tackorna stora så det lär ta ett bra tag. Det tar ungefär två timmar per får om man klipper med sax och man orkar ett får per kväll för man blir så trött av att hålla fast dem.

Det kanske går att hyra en maskin för en dag. Isåfall hade det räckt med en dag istället för en vecka. När min sponsor skaffar fårklippningsmaskinen kan hen skaffa följande på samma gång:

Minigris. Källa.
Ett gäng alpackor. Källa.
Häst. Källa.
Det är tokigt men ibland är det enda som cirkulerar i min hjärna faktiskt djur.

fredag 18 april 2014

Utepremiär

I natt dog också den andra lille lammpojken. Det var ju egentligen inte oväntat eftersom att det faktiskt såg dåligt ut redan från början. Ändå är jag lite bitter för jag försökte ju faktiskt. Då får man hejda sig för när det gäller djur får man inte vara egoistisk eftersom att djurets hälsa går före människans nytta av djuret: man kan inte hålla ett djur vid liv om det inte har förutsättningar för ett gott liv.

Så klart funderar jag över vad som gick fel och jag har konstaterat att det gick fel hela vägen från början till slut. För det första var tackan så liten att hennes storlek antagligen har inverkat på att lammen inte har fått tillräckligt med näring innan de föddes. Baserat på det facto att de var så små när de föddes. Eftersom att det ena föddes på en olämplig plats (mitt ibland andra får som var elaka) och det andra kom ut med sidan före så var tackan inte som hon borde i kombination med att lammen var svaga och därför kastade hon dem. Jag borde ju förstås ha varit snabbare med råmjölken än vad jag var.

Det är sånt som händer. Man kan inte ge ett lamm förutsättningar som det inte har fått med födseln. Naturens gång. Jag hoppas att resten av tackorna ska ha bättre tur och få starkare lamm. De som är kvar att lamma är mycket större och starkare så det är i alla fall lite bättre förutsättningar.

* * *
Det roliga är att lammen som föddes för en vecka sedan växer och mår. Idag fick de gå ut i hagen med sin mamma för första gången.

En helt ny värld har plötsligt öppnat sig!

Naating ti ita?

Sötare djur får man leta efter.
Sindi är i ett så kallat "mellanstadie" nu. Hennes öron kan inte bestämma sig för om de ska hänga (som de ska) eller stå rätt upp. Snart blir det nog till att limma ner dem så de hålls. Idag har hon vallat lammen för hon tycker att det är så otroligt roligt  när det finns små får på gården!

Sindi, 12,5 veckor.

torsdag 17 april 2014

Bakslag

Nu går det inte alls bra här på lammfronten. Alva vägrade ju dia sina två lamm som hon fick igår så jag har flaskmatat hela gårdagen, hela natten och hela dagen idag, tills den ena i morse bara låg ner. Då sondmatade vi den men den med mjölk som jag äntligen fick mjölka av tackan men den klarade inte livhanken utan dog för en stund sedan. Den andra lever fortfarande och har varit pigg tills i eftermiddag då den också blev dålig. Den har vi också sondmatat och gett mjölk från tackan, men nu hänger den bara och man får inte i den något alls.

Idag har inte alls varit någon vidare bra dag. Jag steg upp ganska tidigt eftersom att den ena blev så dålig. Jag glömde att äta frukost eller något överhuvudtaget, och så blev jag tvungen att åka ett varv till studiestaden och skriva mognadsprov. Den ligger 120 km hemifrån och det tar tre timmar i bara resande. Fel dag, helt klart! 14.30 åt jag frukost.

Just nu har jag rest agg mot tackan som inte ville dia sina lamm fast hon har juvret fyllt av mjölk. Det stör mig så förbannat att jag har försökt hålla liv i lammen i ett dygn bara för att de ändå ska dö. Jag hoppas fortfarande på den lille som ännu lever, men jag tvivlar på att det klarar sig.

Det är såhär det är, djurlivet. Ibland räcker man inte till.

onsdag 16 april 2014

Mera lamm

Idag har jag redan hunnit med så mycket att jag säkert har glömt hälften! I förmiddags presenterade jag mitt ingenjörsarbete och fick bra kritik för det (så något har jag gjort rätt åtminstone). När jag kom hem från studiestaden gick jag via stallet innan jag gick in och hittade ett nyfött svart bässlamm i hagen där de tackor som ännu inte ska lamma går. Typ. Inga som helst tecken den här gången heller. Lilla Alva var det som hade lammat.

Vi flyttade tackan och lammet till lamningsboxen men tyvärr blev det stackars lammet nobbat av sin mamma och fick inte dia. Hon sparkade det och betedde sig tokigt hela tiden och det gick inte att hålla fast henne heller så att lammet skulle kunna få dia. Matte åkte till butiken och handlade modersmjölkersättning och husse gick hem och letade fram sin gamla tuttflaska och så började vi mata. Efter någon timme och en massa funderande åt jag en snabb middag och när jag gick ut igen höll hon på att lamma fram en till. Den här gången låg lammet fel, det kom ut med sidan före. Vi lyckades ändå få vänt det rätt och få ut det levande. Det var kanske därför som tackan inte lät den första dia, hann jag tänka, men det andra lammet, också en bäss (tror jag), får inte heller dia. Dessutom är det så litet så det är nästan ingenting. Tackan är tokig, hon tvättar dem nog men hon låter dem inte äta.

Nu flaskmatar jag båda samtidigt som de får vara hos sin mamma i hopp om att hon kanske låter dem börja dia om hon lugnar ner sig först. Tills dess håller vi uppsikt och flaskmatar om det behövs.

Och lammen är svarta fast tackan är vit och fadern brun. Svart verkar vara på mode i år.

tisdag 15 april 2014

Sindi 12 veckor

Idag blev en dag som jag får improvisera lite grann. Till att börja med skulle jag till skolan men försov mig så min pendelvän fick åka utan mig. Så nu har jag då all tid i världen (?) att göra klart mina skolarbeten. Imorgon ska jag presentera mitt ingenjörsarbete så då borde jag ju plugga in lite siffror och ha en fin liten Power Point-presentation att visa, samt en del bra frågor åt den som jag ska vara opponent åt. I eftermiddag ska Sindi och jag till veterinären för Sindi fyller 12 veckor idag, min fina dam.

Hon växer så det knakar. Igår vägde hon 4,3 kg om man ska tro vår badrumsvåg som har en räv bakom örat. Sindis öron har lite börjat ställa sig rätt upp, så det är nog inte länge tills mjölktänderna trillar och vi får limma pälsen i öronen så att de viker ner sig tillbaka. Pälsen har börjat ändra. Man märker att den blir längre runt huvudet, på bringan, på svansen och bakom benen. Snart blir hon en stor och vacker sheltietik innan jag vet ordet av.

Sindi i söndags.
Snowglow's Zorro's Spirit, "Zombie", Sindis pappa. Källa.
High-Glade's Flaming Star, "Star", Sindis mamma. Källa.
Ja. Vackert!

Nu ska vi tro att återstoden av dagen går bättre än början.

En liten lammuppdatering är jag väl tvungen att ge er, eftersom att jag vet att ni ändå undrar. Malins lamm mår finfint och studsar omkring runt sin mamma. Båda äter och bajsar. (Jag har spenderat en hel natt i ett stall och väntat på att ett föl ska bajsa så jag vet att det är värt att veta!) Malin sköter om dem så bra så man blir alldeles varm i hjärtat när man betraktar henne.

Näst på tur är Kajsa som är tjock som jagvetintevad och ligger och stånkar och pustar och har gjort det i ett par dagar nu. Ännu har det inte kommit några lamm, men hon kan ju inte behålla dem inne i evighet heller. Hon är mycket tjockare än vad Malin var och tackorna är jämnstora i ickedräktigt tillstånd så jag undrar hur många hon har. Jag vågar mig på en gissning och säger tre.

lördag 12 april 2014

Fårhund

Malins lamm har överlevt natten och har börjat skutta omkring, om även på något skrangliga ben. Tackan är nöjd och låter som jagvetintevad. Man kan jämföra ljudet med när en häst gnäggar. Det är som bomull för själen.

Hur söt som helst, för att inte tala om ljudet.

Sindi klappar Kajsa.

Sindi, 11 veckor och 4 dagar.

Premiär för lamning

Så har då äntligen min knepiga och luriga tacka Antas Malin fött två tacklamm ikväll. Jag tittade till henne strax efter klockan 18 och då stod hon och tuggade sitt hö precis som vanligt. Då for jag och Sindi och hälsade på Elisabeth och Pendi och vi var där en god stund. Klockan var strax efter 22 då vi kom hem och då for jag ut i stallet för att mata djuren. Tackorna hade jag nästan glömt bort, för jag har ju sprungit och tittat till dem femtio gånger de senaste tre dagarna och inget hade ju hänt.

Så när jag öppnade dörren till stallet hördes det pipiga små bäääääbääääbäää och så blev matten och Sindi i extas och skuttade och dansade en stund när vi förstod att vi fått tillökning.

Två tacklamm blev det, svarta med vita fläckar i pannan. Den ena var nästan torr och sprang redan omkring i halmen och diade medan den andra ännu var kladdig och låg ner. Tackan tycktes först bara bry sig om den förstfödda så när jag hade tittat på dem ett litet tag och hon fortfarande inte hade börjat slicka den andra började jag torka den. Medan jag torkade kom min andra höggravida tacka och tittade på. Hon lade huvudet på min axel och betraktade det lilla miraklet. Säg inte att får är dumma! Fårskallig är ett ord som skulle skrotas!

Nu diar de båda och husfar har satt igång värmefläkten. Inte för att det blir så kallt där, men man kan inte vara nog försiktig.

Dagens kanon: Lamm!

Dagens kalkon: Finns ej!

fredag 11 april 2014

Husmors sticktips

Inga lamm ÄNNU heller! Det tar så lång tid när man går och väntar. Det braiga med allt detta väntande är att jag har räknat färdigt alla ståluppgifter. Flaggan i topp!

Ifall att någon har missat det så tycker jag om att sticka och gör det ganska ofta, nästan varje dag faktiskt. När jag gick i grundskolan avskydde jag handarbete och textilslöjd eller vad det nu hette för att det aldrig blev till något det jag gjorde och att jag aldrig klarade något själv. På senare tid har det hänt något för plötsligt har det här med garn blivit hur kul som helst. Man ska dock inte sticka under stol med att jag fortfarande avskyr att sy, men det är väl också för att jag inte kan.

Husmors resårtips:

Dela upp maskorna så att det går jämt ut. (Alltså om jag har 48 maskor så är det jämt delbart med 4.) Det spelar ingen roll om det är delbart med 3, 4, 5 eller 6 för mönstret funkar ändå. Min beskrivning nedan bygger på en repris om 4 maskor.

Första varvet:
Sticka första maskan i reprisen rätt. Sticka sedan de tre följande avigt. Håll på så varvet ut.

Andra varvet:
Sticka första och andra maskan rätt. Sticka tredje och fjärde avigt. Fortsätt varvet ut.

Tredje varvet:
Sticka första, andra och tredje maskan rätt. Sticka fjärde maskan avigt. Fortsätt varvet ut.¨

Fjärde varvet:
Sticka alla maskor rätt.

Börja om från början och upprepa tills resåren har fått önskad längd.

Inte alls svårt fast resultatet ser invecklat ut. Man behöver inte vara stickmästare för att få till fina resårmönster. På det här paret gjorde jag dessutom ränder i resåren men det är inte nödvändigt eftersom att jag tycker att mönstret i sig självt ger tillräckligt.

Resårbeskrivning ovan. Karastorlek 42.

Karastorlek 46.

Ett annat alternativ (och kanske klassikern) är att sticka två räta, två aviga hela vägen. Resåren drar ihop sig bättre och sockan hålls bättre på foten. Den blir ganska snygg om man stickar ränder, som ju går att variera i miljontal.


Hälen då? Jag hade i något skede tänkt skriva ihop en beskrivning över hela sockan, men det har inte blivit så. Ett litet hältips är att sticka den grövre och tjockare (eftersom att sockan slits mest på hälen om man har skor utanpå). Detta fixar man rätt enkelt genom att för varje varv som man stickar rätt så lyfter man varannan maska som om man skulle sticka den rätt. När man sedan vänder och stickar nästa varv avigt så stickar man alla maskor. När man senare ska sticka ihop hälen gäller det att kunna räkna lite för att man ska få lyftet på rätt ställe, men det är inte så svårt som det låter.

Nu är det tyvärr så att allt mitt ullgarn är slut, men tack och lov så har mina ulltåttar ute i stallet säcken full så bara de får lammat och det blir lite mildare väder så ska jag klippa dem och skicka ullen till spinneriet.

På tur står nämligen ett par tröjor och några tovade plagg.

torsdag 10 april 2014

Svett, blod och tårar

Inga lamm än så länge, men min ena tacka stånkar och pustar så det kan inte vara långt borta.

Medan jag väntar på att de ska få ut sina fotbollar sitter jag och dimensionerar stål så att jag svettas. Det har jag gjort hela veckan nu och högen jag ska traggla igenom blir mindre, så det är bra. Jag börjar se ljuset i tunneln. (Eller väggen...) När jag går och lägger mig och blundar så ser jag svetsar, förband och plåtar som svävar omkring och bildar konstigheter.

Min syster som är så förstående försökte vara rolig och lade upp följande klipp på min facebooksida. Jag har sett det förr och det är faktiskt ganska kul men på ett skrämmande sätt, om man nu får ha kul åt andras olycka. Vartefter min utbildning börjar närma sig slutet får jag mer och mer förståelse och tycker mer och mer synd om folket i klippet, men ändå skrattar jag.


onsdag 9 april 2014

The day

Från och med idag kan det börja titta fram lamm hos oss. Ännu syns inga lamm till, men jag springer ut och kollar läget antagligen alltför ofta, så jag lär inte missa det.

Idag har husse och matte ordnat med försäkringar och matten blev en bittertant och konstaterade att det är alltför dyrt att leva i Finland. Men har man inga försäkringar så är det alltför dyrt om det händer något, så man får ju välja om man betalar eller betalar...

Äsch.

Återgår till min pelarfotsdimensionering mellan varven som jag är ute i stallet och tittar till mina tackor.

tisdag 8 april 2014

Om en hund vore lärare...

"Om en hund vore din lärare, skulle du kanske lära dig saker som dessa:

När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.

Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.

Bits inte när det räcker att morra.

Låt andra få veta när de inkräktar på ditt område.

Spring, hoppa och lek en stund varje dag.

Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.

Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.

Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.

När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.

Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.

Njut av den enkla glädjen i en promenad.

Var lojal.

Låtsas aldrig vara något du inte är.

Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det.

När någon har en dålig dag - var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara."

(ur Det är aldrig kört!)

söndag 6 april 2014

Hoppträning

Idag har jag varit på hopplektion eftersom att jag hoppar alldeles för lite. Hoppar med häst, alltså. Vi hoppade vattenmattan. Jag har ridit på ridskola i snart tio år och det var första gången som jag hoppade vattenmattan idag. Bättre sent än aldrig. Det gick bra, det var ingen som dog.


Källa.
Som sagt så hoppar jag alldeles för lite och för sällan. En av orsakerna är väl att jag borde ha börjat hoppa när jag ännu var ca en meter över havet och inte när jag blivit vuxen (om jag nu någonsin blir vuxen). Man blir så feg och mesig när man börjar för sent.

Ridning är en sport som inte lämpar sig för mesiga människor. Men så går det inte heller om man är kaxig för då slutar det med att man faller till marken rätt fort. Man ska vara ödmjuk men bestämd. Lite tuff. Man ska absolut inte vara rädd för hästar men det hjälper om man har respekt. De väger ändå ett halvt ton och är otroligt starka så om man inte klarar av att hantera dem så ska man inte heller leka med dem, för de är inga leksaker. Hästar är levande djur som ibland har en räv bakom örat och som kan få för sig lite vad som helst.

Jag har alltid tyckt att hoppningen är en ordentlig utmaning. Dessutom hoppar jag så sällan att jag aldrig riktigt lär mig tekniken ordentligt. Det är så mycket att hålla reda på i hoppningen: man ska ha en bra takt, hästen ska bjuda framåt, den ska vara mellan hjälperna, man ska rida bra vägar, man ska kunna avgöra avstånden före och mellan hindren, man ska komma ihåg banan och det svåraste av allt: man ska kunna hålla ordning på sin egen kropp också.

Jag upprepar samma fel alla gånger jag hoppar. Jag håller inte ordentligt med vikt i hälarna och mina skänklar åker gärna bakåt. Det sker eftersom att jag kniper om hästen med knäna. Därför lutar jag mig allt för mycket framåt över hästens nacke. Det betyder att om hästen tappar balansen eller gör något som jag inte är beredd på så flyger jag över huvudet på den och får äta sand. Det enda sättet att få slut på detta ekorrhjul är att träna mera.

Jag har fastnat mera för dressyren genom åren därför att det är på ett helt annat sätt. Visst måste man hålla reda på en massa saker när man rider dressyr också, men det är på ett helt annat sätt. Det är skönt att rida dressyr för jag koncentrerar mig så hårt så att jag glömmer allt runtom.

Ändå skulle jag så gärna vilja bli bättre på att hoppa.

En vacker dag, kanske...

lördag 5 april 2014

Min fina, fina bagge

Okej, kakan ÄR god. Här finns receptet. Jag hittade även upphovskvinnan till receptet: hovkonditorn.blogspot.fi.

Imorse när Sindi och jag promenerade lite i kopplet på kissochbajsrundan tog vi en sväng via stallet för att titta till fåren som vi särade på igårkväll. Jag hann bara få upp ladudörren så hoppade bagghelvetet över staketet och kom rakt på mig. Sådana gånger är goda råd dyra, så med en liten hund i koppel och tre andra potentiella rymningskandidater släppte jag hunden och jagade fatt baggen för att sedan hålla honom och fundera hur man lättast får honom att flyga tillbaka över staketet. Typ 60 kilo bagge väger, ja, 0,06 ton så det kan vara lite jobbigt att bära en sådan samtidigt som den försöker stångas med mattes ben. Till sist fick jag bökat in honom tillbaka och jag hade nog fått en massa stilpoäng - om bara någon annan än Sindi hade betraktat min gärning. Sedan slog jag huvudet i dörrkarmen. Bra där!

... Och baggen är liten ännu. En bagge av finsk lantras väger som fullvuxen mellan 85 och 105 kg. Sådeså. Få en sådan att flyga över staket ni också!

Vi har med andra ord hunnit med mycket redan idag, fastän det inte ens har gått halva dagen ännu.

* * *

Idag har jag varit hundägare i exakt tre veckor. Det går och har gått mycket bättre än jag trodde att det skulle. (Så är det oftast när det gäller mig.) Sindi lär sig så snabbt och hon är ganska lugn jämfört med vad jag har hört av andra valpägare. Lite svårt är det faktiskt att dimensionera stålkonstruktioner när hon skäller på sina leksaker, slickar på sin spegelbild, river fram mattorna som matte så omsorgsfullt försökt gömma under soffan, rusar genom huset och kissar på golvet. Men så finns det ju allt det här positiva som kommer med hunden: att hon alltid är glad när någon bryr sig om henne, att hon busar, att hon har fattat att jag är hennes matte, att vi lär oss saker tillsammans o.s.v. Listan kan nog göras hur lång som helst.

Min senaste upptäckt när det gäller Sindi är att hon har förstått att hon inte får gå på vägen själv. När vi går på vägen har vi alltid kopplet på. Ett bra exempel på hur hon fattat är till exempel när hon busade omkring med Farbrorn här om kvällen och han fick nog och strosade till andra sidan vägen, då Sindi nitbromsade och satte sig på dikskanten. "Hördu katten, kom tillbaka! Dit får jag inte komma!" Eller som igår då jag skulle gå till postlådan 50 meter från vår uppfart och skulle testa henne. Hon följde med, så som hon alltid gör när hon är lös, ända till diket vid uppfarten men där satte hon sig ner. Jag lockade på henne och då började det rycka i henne och hon tittade på mig och undrade om jag faktiskt menade allvar. Då sa jag "kom" en gång till och så gick hon bredvid mig hela vägen till och från postlådan, precis som om kopplet hade varit på.

Frågar man någon vad de tycker om att man har en så ung valp lös på gården så får man säkert lika många åsikter som personer man frågar. Själv tycker jag att det är viktigt att hon redan nu lär sig att vara lös på gården. För vem har en vallhund kopplad när den blivit så vuxen att den kan börja valla får? Det är ju inte så att hon får gå lös hela tiden, för ibland håller vi henne kopplad för att lära henne det också. Särskilt om hon börjar trotsa. Med "trotsa" menar jag att hon inte bryr sig om kommandot "kom".

Så är det inte heller någon stor väg som går förbi utan en liten grusväg som slutar i en återvändsgränd längre fram. Hon följer oss tätt i hälarna eller så leker hon med katten när vi är ute. Hon hålls förvånansvärt lätt.

This is where we are going! Titta på det här klippet MED LJUD!


Dagens kanon: Kakan jag bakade igår och som får ätas idag, samt min smarta hund

Dagens kalkon: Baggens rymning

fredag 4 april 2014

Husmor testbakar Makeat Sitruunaneliöt

Ingredienser:

Botten:
120 g smör
1½ dl farinsocker
2½ dl havregryn
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1/4 tsk salt

Fyllning:
1 burk (397 g) kondenserad mjölk
3/4 dl citronsaft
2-3 tsk rivet skal av citron

Gör såhär:

Blanda rumsvarmt smör med farinsocker i en bunke. (Går bra med händerna eller en trägaffel.) Blanda resten av ingredienserna och blanda ihop med smör-farinsockerblandningen. Rör till en jämn smet som ändå får vara grynig.

Klä in en liten (!) form med bakplåtspapper (jag använde en springform med diametern 20 cm). Ta lite mer än hälften men lite mindre än 2/3 av degen och platta ut den på bottnen av formen.

Riv citronskal i en bunke. Pressa sedan citronen och häll över 3/4 dl citronsaft. Blanda ihop med den kondenserade mjölken. Rör till en jämn smet och häll över bottnen. Smula resten av degen över kakan och grädda i 175 grader Celcius i 20-25 minuter.

Låt kakan svalna. Förvara den i kylskåp.

* * *
Jag har inte smakat på min kaka ännu. Jag tog den ur ugnen alldeles nyss och har i alla fall glädjen att meddela att det doftar hur gott som helst! Jag skulle nog ta ut den ur springformen om jag bara visste hur den kondenserade mjölken beter sig när den har varit i ugnen. Om den är rinnig så kommer den att förstöra hela min kaka... så jag väntar lite till tills den svalnat lite.

Receptet hittade jag i senaste Pirkkatidningen som kom.


Vårkänslor

Det måste vara något med våren. Alla är knäppa. Den ena värre än den andra.

Igår t.ex. hade man fått köpa hundvalp hos oss, relativt billigt. Den åker på som ett ånglok genom hela huset (som inte är så stort...) och river ner allt i sin väg. Så kissar den bakom en när man står och diskar. Gissa var kisset hamnar när man tar ett steg bakåt. Katten himlar med ögonen och undrar "när ska den gå hem?".

Fåren (i alla fall Allan) kunde man också få köpa billigt. Nästan avhämta om jag ska vara ärlig. Igår stod han och stångades med dynggrepen som husse höll i så det bara small av horn som stötte mot metall. Sedan smet han och försökte på att stångas med folk utanför sin hage också och dit räcker inte husfolkets tålamod så då blev hon en väldigt arg matte och han en väldigt sur husse och så åkte Allan på en propp och flög in i hagen igen (där han fortsatte att stångas med dynggrepen).

Smarta djur man har.

Nästa vecka blir det lamma av. På onsdag är det exakt 142 dagar sedan vi släppte in baggen och såg den första tackan betäckas. Juvren är sprängfyllda och tackorna börjar bli svullna där bak. Husse har fixat en hage till i höladan så snart får Allan flytta dit tillsammans med de tackor som inte lammar först. Det riskerar att bli lite logistikproblematik på den fronten eftersom att lamningsboxen inte är så stor. Visserligen går det nu sex stora får i det som får vara lamningsboxar men jag vill ogärna göra det allt för trångt för tackorna. Vi måste balka av så att de får vara ifred från andra. Det är också farligt för lammen ifall det är många vassa fåraklövar som trampar omkring var de lever sina första dygn. Dessutom är får nyfikna djur som gärna adopterar andra tackors lamm innan de själva lammar.

Det kan bli spännande här på gården nästa vecka. Jag lovar att hålla er uppdaterade.

tisdag 1 april 2014

Lek

Igår trillade polletten äntligen ner för Farbrorn. Dessvärre, om man nu kan säga så i det här fallet, inträffade det på sena kvällen när det var beckmörkt ute. Därför har jag inga bilder från när han lekte med Sindi ute på gården! Och det var katten som började den här gången.

De busade omkring på gräsmattan, den ena lyckligare än den andra. Sedan klättrade Farbrorn upp i en tall en liten bit och hoppade sedan ner framför eller bakom Sindi igen. Han kan nog busa, den gamle räven, om han får välja själv när han tänker göra det.

Idag har jag stannat hemma från skolan. Jag trodde att jag skulle orka dimensionera lite stål men det gick inte så jag har strecksett de senaste åtta avsnitten av Ponnyakuten istället.