lördag 27 juni 2015

Bete och polisen

Vädret gör mig knäpp. Sådär, då var det sagt.

Hästarna ska snart gå ut på bete. Det är faktiskt lite spännande för Ockra har haft fång tidigare och Lumikki blir tjock så snabbt. Nu har vi deras hage färdig och just nu betar fåren av det grövsta innan hästarna ska in dit. Vi har gett hästarna grönt gräs tillsammans med höet i ungefär två veckor nu men ändå är jag lite skakis ifall det är invänjning nog. Kan hända att jag låter dem beta några timmar per dag först innan jag låter dem gå dygnet runt. Ingen av hästarna ska ha någon desto mera semester fast de går på bete utan de ska få röra på sig som vanligt ändå. Det är vad jag har planerat. Hönsmamma här hej.

Igår tog Ockra och jag en barbackatur i regnet. Det blev miljöträning på samma gång då vi fick utstå skylift, motorcykel, gräsklippare, cyklar, bilar, hundskall och mönkijä. Hon börjar småningom tycka att det inte är så farliga saker längre och kan nöja sig med att bara titta utan att behöva hoppa på stället och darra som ett asplöv. Det blir nog bra det här. Någon polishäst blir hon aldrig pga "könsdiskriminering" men hon kan ändå utstå vardagen.

Så här tränas Malmös polishästar:




I väntan på bättre väder,

Dyblöt Matte

onsdag 24 juni 2015

Det lekande vädret

Happ. Det blev ingen fårklippning vid Pedersheim idag... för att det regnade. Det kunde man ju räkna ut att det skulle behöva göra. Tråk-Matte som hade fixat semester och allt (för en halv dag...) tog inte ens ut den. Trivs-på-jobbet-här-hej. Om solen hade skinit hade det kanske varit en heelt annan sak!

Jag skulle gå ut för en stund sen för det var så vackert väder men jag skulle bara plocka undan lite i köket först... och så började det regna igen. Skulle kännas skönt med en ridtur, typ. Fast inte när det häller ner. I trädgårdslandet vill det inte växa som det ska heller för det är så blött i jorden och så kallt i luften. Varför kan det inte bara bli sommar nu när det ändå snart är juli?! Jag blir snart tokig, fast det hjälper ju inte ett dugg.

Men igår. Igår var det så vackert väder på kvällen att man blev alldeles varm. Solen sken och det var vindstilla. Det gick inte en krusa på vattnet i viken. Sådana kvällar ska man ta vara på för de kommer alldeles för sällan.

söndag 21 juni 2015

Midsommar

Midsommaren blev perfekt. Eller så perfekt den kan bli med myggor, regnskurar, snålblåst och förkylning, men det förträngde vi in i det längsta.

Midsommaraftonen spenderades till havs. Vi åt rökt lax och åt jordgubbstårta med grädde ute på Flaskskär. Sen gick vi genom skogen och satte oss på en klipphäll i kvällssolen i Tolvmangrundsviken där vi stekte plättar på muurikka över öppen eld. Sindi kom på att hon egentligen tycker om vatten och hämtade pinnen som vi slängde i havet. Cosmo visste att redan att han inte tycker om att simma så han behövde aldrig testa.

På midsommardagen åt vi rövarstek på får, älg och gris och matte kunde konstatera att originalet på får drog det längsta strået. Älgen smakade förvisso bra, men den var inte lika mör som fåret som dessutom smakade mer.


Midsommarblomster i min rabatt.

Idag tog Linn och jag en ridtur med Linett och Ockra. I början hade vi något smålata hästar (kan kanske ha att göra med gårdagens pass då vi körde och red ikapp?) men när vi vände om hemåt och gav galoppskänkel på en rak vägstump blev det kimppakiva i en väldans fart i full galopp! Det var bara att stiga upp i sadeln och hålla i sig – bromsa hade varit omoraliskt för hästarna hade så roligt när de fick sträcka ut så mycket de bara kunde. När vi kom hem igen gick vi via stranden. Ockra lär tycka om vatten men fast jag har visat henne strandkanten flera gånger har hon aldrig velat gå i. Men idag gick hon först ner och drack, sen ner med framhovarna och helt plötsligt från ingenstans kom hon på att trava rätt ner i vattnet och simma med mig på ryggen. Jag fick blöjto – såklart – men överlevde. Sen gjorde hon det igen, två gånger om.

Lumikken i kvällssolen.
Klibolaget Ab.



Kaninerna har fått flytta ut. Eriksson bor i en bur med tak och solskydd och Ted och Ebba bor i en liten hage under äppelträdet. Teds vänstra öra har börjat hänga på sistone. Med ålderns rätt, antar jag. Hans mamma var en vädurkanin med hängöron, kan hända att det har inverkan. Han är så söt när han har blivit lite dement...


Ebba får bo med Ted. Ted mår så mycket bättre när han får ha sällskap. Ebba vet att när man är stor måste man vara snäll, så hon tar hand om Ted på bästa sätt. Kolla dubbelhakan förresten! It sure is a giant rabbit!

tisdag 16 juni 2015

En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar

Jaha. Vi lever och mår fast det inte ser ut så om man enbart ser på bloggverksamheten. Ingen orkar sitta vid datorn den här tiden på året. Inte hos oss i alla fall. Bara lite grann, nu som då, som i söndags till exempel när vi beställde mer elstängsel och en till vallpojk för alldeles för mycket pengar. Nåja. Nevermind. Vi måste ha hagar. Igår fick vi åter igen erfara vad som händer när maten tar slut i en fårhage - precis som om vi inte redan visste det...

På ridfronten går det rätt så bra, vågar jag säga. Ockra har bott in sig nu och nu har de där små bakslagen börjat inträffa för det är inte nyhetens behag längre att hon bor med sjöutsikt. Hon testar ibland men det har hittills gått att muta henne tillrätta alla gånger. I det stora hela är hon en trevlig och snäll häst.

Igår miljötränade vi. Det var inget vi planerade att vi skulle råka ut för en högtryckstvätt högt uppe i en skylift precis där vi skulle förbi. Vi höll på att gå in någons garage där ett tag men vi kunde behärska oss. Jag hoppade av och stod bredvid en stund tills hon lugnat ner sig och först då hoppade jag upp igen. Sen brydde hon sig inte ett dugg om vare sig högtryckstvätten eller skyliften.

Fast jag har gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle vilja: jag rider på lektion en gång varannan vecka istället för en gång i veckan som jag har gjort konstant i tio år. För dig som läsare spelar det väl ingen roll kan du kanske tycka men det spelar faktiskt en jätteroll för mig just nu. Den där timmen varje vecka har varit det viktigaste lufthålet på hela veckan i tio år. Tro mig nu bara, jag går igenom någonslags trauma här.

Nå, farligt är det väl inte. Men det tar emot lite grann. Snyft!

Jag tycker att tio timmar hästrygg per vecka är alldeles tillräckligt ändå. På sex veckor har jag magrat två hål i byxbältet utan att ens försöka. Och mera muskler har jag fått, lite här och där. Bara bra. Tacka vet jag naturen!

söndag 7 juni 2015

Kommunikation

Matte har upptäckt en sak. Att kommunicera med djur tränar samtidigt upp färdigheten att kommunicera med raka rör människor emellan.

Det ni.

Ett exempel: Ridning är ickeverbal kommunikation. Hästen och jag kommunicerar med hjälp av kroppsspråk och tankar. Jag måste vara tydlig, annars når min tanke inte fram. Jag måste vara lyhörd, annars uppfattar jag inte signalerna som hästen ger mig. Kommunikation fungerar aldrig om det inte finns en signal och en mottagare. Om mottagaren inte fungerar når budskapet inte fram. Tvåpipigt.

Ett annat exempel: Hunden. Den läser mig bättre än någon människa. Den snappar upp alla signaler jag förmedlar, även de jag ger ifrån mig omedvetet. Det syns på hunden hur jag beter mig och mår. Min röst påverkar den genast. Om jag låter glad viftar den på svansen och är glad tillbaka. Ber jag den om ett trick kommer den att utföra det lika glatt som jag bett den om. Om jag istället ropar SITT! så rappt och argt jag kan sker reaktionen lika snabbt och hunden blir paff och skäms för den trodde att jag var arg för det var så jag lät. Om jag kommuncerar på ett attackerande sätt kommer hunden att attackera tillbaka, alltså ifrågasätta, och inte lyda. Precis som folk.

Det ni.

lördag 6 juni 2015

Raindrops keep falling on my head

Idag har vi stängslat halva dagen. När vi var färdiga började det förstås regna. Jag hade planerat ridning ikväll men det blev inget av i ösregnet. Vem vill göra det liksom? Fullt så dåligt samvete har jag ändå inte, för igår red jag Ockra i en och en halv timme (fast jag pratade bort en halvtimme men det säger vi inte). Det är en dag imorgon också och förmodligen regnar det då också.

Det har regnat så mycket i vår att det har varit konstant blött överallt jämt. Stackars storbönder som inte kan så för att det regnar för mycket. Oss är det inte alls synd om i jämförelse. Vi har en liten plätt som vi borde så in men det är så blött så det går inte ens att harva så ingen behöver tänka tanken på några timotejfrön på ett bra tag ännu. Vädret rår vi inte på så det går inte att göra så mycket annat än att vänta ut det.

Fåren trivs på sina beten. Det blir så fint efter dem när de har betat i lövskogsmarkerna. Problemet är bara att vi har så små plättar att det inte tar många dagar innan vi får stängsla på nytt och bygga nya hagar på ett annat område. Baggarna har det bäst: de har en lite mer än en hektar fördelat på fyra stycken, vilket innebär att gräset växer mer än de betar. Bra där, matte! Nu slipper du jaga baggar halva sommaren.


Det här är från förra årets betessläpp. Årets betesbilder blir bara dyngblöta och trista så det blir inget. Inte just nu i alla fall.

Bättre väder, tack! På momangen!

onsdag 3 juni 2015

Gräset växer

Det känns som om det inte händer så mycket på vår gård för tillfället. Vi sitter mest och ser på när gräset växer.

Fåren har (äntligen!) flyttat ut på bete och hönsen bor numera i utehagarna. Vi har lagt ut uppskattningsvis 5 km eltråd och hittills har samtliga djur hållits på rätt sida om sina trådar. Hästarna traskar fortfarande på hemma på gården men snart börjar vi nog fundera på deras bete också. I teorin ska det gå till såhär: När fåren har betat ett område och flyttat till nästa ska hästarna få gå efter. Det för att eliminera det allra kraftigaste betet för att inte utveckla fång och för att fårens parasiter åker rakt igenom hästamagar och tvärtom. Sen om det kommer att fungera i praktiken vet jag ej.

Ockra går bra. Jag som hatar att hoppa har faktiskt hoppat några små skutt med henne och ikväll tänkte jag skutta lite till. Hon är den bästa hoppare jag någonsin ridit, faktiskt.

Linett har börjat bråka med mig. Hon har latat ner sig, tror jag. Hon har gått mycket i terräng på senaste tiden och där är hon alltid pigg men när jag ska rida henne på planen släpper hon inte upp mig på ryggen ens. Istället traskar hon runtrunt tills jag tappar fattningen och ger upp eller någon kommer och håller i henne. Ibland har vi ljusa stunder också och då går det bra.

Nu är det dags att tömma hårddisken på arbetsrelaterat och ta en ridtur istället.