tisdag 28 oktober 2014

Som tå Hanna harva igen.

När man prackar med hästar så som jag brukar och för det mesta har gjort så får man vara beredd på att det kommer bakslag ibland. För det kommer det, på ett eller annat sätt. Det kan du slå dig i backen på. När hästen befinner sig i ett mera intensivt inlärningsskede än vad den annars är så är det helt säkert att det kommer bakslag för det är så omständigt alltihop. När det går fel i inlärningen får man gå tillbaka flera steg, till och med ända till början i något fall. (Vilken tur att homo sapiens inte fungerar likadant! Då hade det inte funnits några ingenjörer på den här planeten.)

Eftersom att Uni blev rädd för kärran så får vi börja om från tömkörningen utan något desto mera dragverk.

Surt.

Men det är så det är.

Rewind, reload, repeat. Rytmi, reitti, rentous.

Jag tror att den som gjorde hästen tam hade en förkärlek till bokstaven R.

fredag 24 oktober 2014

Ensilumi

Första snön. No words needed.
Husse och Sindi åker fint.


... medan matte och Uni skottar snö.

Det gick bäst vad det någonsin har gått med tömkörningen idag. Det blev naturlig vikt i bildäcket också eftersom det drog med sig av den blöta snön. Uni var lugn som en filbunke.

... Ända tills vi var hemma igen och hade hakat på kärran för att se om den passade när han p.g.a. yttre omständigheter blev skrämd och fick panik och störtade in i ladan med kärran efter sig. Tur att vi hade panikhakar som gick upp. 

Mattes puls låg på ca 700 slag per minut. Bara han inte är livrädd för kärran nu då. Skulle bara fattas det.  

Tack loppis

Igår gjorde vi världens loppisfynd! En rockard, knappt använd, perfekt storlek, inom acceptabelt avstånd hemifrån och framför allt: BILLIGT. Vilken tur att findit finns! Har suttit och vänt på eurona för att klura ut hur vi ska ha råd med en bra vagn åt Uni sen när han börjar med sånt. Hade faktiskt börjat klura på att tillverka en förlängningsmekanism på Lumikkis skaklar istället för att skaffa en egen kärra. Priserna har legat runt 500 - 900 €, så 220 € är nästan som en gåva! Inte en skråma, däckena nya och stoppningen hel. (Hörnet på reflexet på vänster sida har husse kickat av i ett rent glädjeskutt.)


Ser ni förresten att det har kommit snö? Det har hållit på hela natten och hela förmiddagen.Vi har inte satt några vinterdäck på vår bil ännu så idag får husse köra mig till jobbet med traktorn. Vilken entré! Haha! Man är väl bonde.

Efter jobbet ska vi dra lite bildäck med hästapållen.

torsdag 23 oktober 2014

Inkörning del 3

Igår fick Uni träna med sin splitternya, riktiga sele. Den sitter riktigt bra.

Igår monterade vi draglinor på skaklarna som vi använder så att det blir som på riktigt och så satt dessutom skaklarna ihop med varandra, vilket de inte har gjort tidigare. Uni tog inget större bekymmer över det, utan vände brant genom att göra sidvärtesrörelser, precis som vi ville att han skulle. Metalldelen som håller ihop skaklarna och gör så de kan ledas är tung som ett berg och skramlar och dundrar men det var inte heller något som vår häst brydde sig något extra om.

I princip var det såhär vi gjorde. Det var så mörkt så det tjänade inget till att försöka ta egna bilder.  Källa.
Eftersom att det gick så bra så (nu finns det risk för att någon annan hästförståsigpåare skriker till och tycker att vi har alldeles för bråttom här) fäste vi ett bildäck i en lina längst bak som han drog längs backen. Det gick också hur bra som helst. Hakuna matata, liksom!

I övrigt är det den här filosofin vi har arbetat efter när vi kör in honom: Att förbereda sin häst för inkörning

Man skäms

Matte hatar sig själv på några plan. Bland annat det där felet jag har att glömma bort saker, som till exempel att gräva upp dahliorna innan det fryser. Eller att ta in dammpumpen innan det fryser. Nu har jag glömt bägge, fast jag har gått förbi dem ca 20 gånger dagligen. Det är helt sjukt! Jag har varit helfokuserad på vattnet åt djuren som hela tiden fryser att jag har glömt bort trädgården totalt.

Nu har jag i alla fall grävt upp dahliorna och tagit in dem. Jorden kring knölarna var inte frusen ännu, så med lite tur har jag inte haft ihjäl alla. Någon som vet hur det gick med livet?

Dammen är knappast bottenfrusen ännu så pumpen borde ha klarat sig.

Nästan så man skäms.

onsdag 22 oktober 2014

Hovar

Igår var hovis här och prövade skor på hästapållarna. Vi hittade två storlekar, så snart blir det skoning av. Vi hittade också en liten spricka i Unis ena stråle så det blir att leta fram lite tjära i förebyggande syfte så att det inte blir någon strålröta.

Källa.
Det här med hästar, hovar och skor tycker jag att är väldigt intressant. Någon undrar säkert vad jag kan ha fått för en smäll i huvudet när jag tycker att hovar är intressant - but hey, it's just me. Hä baa jag.

Igår fick jag lära mig hur man verkar, vilka verktyg man använder och vad man ska tänka på. Snart får jag lära mig hur man sätter skor också.

Så fick jag en lampa till utsidan av stallet igår också, så nu behöver jag inte längre sela i nattlampans sken. Alltid något! Ikväll ska husse och jag fixa skaklarna och ta en tur med Uni och nya selen.

tisdag 21 oktober 2014

Sindi 9 månader

Idag har vi kalas hos oss för världens bästa hund som fyller 9 månader jämnt!

Källa.
Här kommer Sindis historia i bilder:


Myhappiness Good Looking's first official. Här är hon hos uppfödaren som visar upp G-kullen. Här visste vi inte att det var Sindi som vi skulle få.


Här har vi varit och valt ut en valp (vilket minsann inte var lätt!). Det blev den här tiken för den var så otroligt söt. Här är hon ca 6 veckor gammal.


Här är Sindi hemma hos oss för första gången. Här är hon 8 veckor gammal.


Såhär liten har hon varit. Det är knappt så man tror det. Här är hon ca 10 veckor.


Här har utelivet börjat. Ca 12 veckor.


Ca 14 veckor. Jag kommer inte ihåg.


Första träffen med ulltåttarna.


Här är hon ca 16 veckor... about.

Idag ser hon ut såhär:


Hon är vacker när hon står...


Hon grimaserar när vi ska ta foton...


Hon är vacker när hon sitter...


... Och hon är nog den finaste hund som finns på deheer siido om Seinäjoki.


måndag 20 oktober 2014

Pipsvängen

Däckeln passar, svanskappan passar, gjorden passar, tränset passar, tömmarna är fina - so far so good. Men kärrans skaklar måste längas och det måste monteras draglinor på den för annars funkar det inte med bröstan. Men annars så. Nu ska jag bara konsultera hustomten.

Någon borde konsultera vädermakarna också. Det är förfärligt. Matten körde fast med skottkärran i hästhagen och höll sedan på att dratta omkull i dynghögen. Sen när hon skulle köra vattentunnan tillbaka till stallet fick tunnan för sig att lägga sig på sidan och så åkte 200 miljoner liter vatten ut på backen. Då kändes det som om det var dags för en hundpromenad istället... i leran.

Sen när kvällen kom hann jag bara pröva sela på Uni och så kom mörkret och tog oss. Jag hade tänkt mig Lumikkikörning ikväll, men det gick åt pipsvängen.

Hela vädret har förresten gått åt pipsvängen!


Läderdoft

Hejhej. Nu har Unis sele anlänt. Hurraa, hurraa! Bara att pröva den på honom och hoppas på att den passar. Det är faktiskt lite nervöst för tänk om den inte passar?! Jag avskyr att krångla på med post avochanochhitochdit.

Det blir hursomhelst kvällens syssla för matten har mockat så mycket dynga och blivit så trött på vädret så det går nog inte utan en paus först. Dessutom doftar nytt läder så gott att det gärna får ligga ett öppet paket på golvet ett tag till... Hehe.

Till alla er som väntar på något om körning: Här ska ni få titta på ett videoklipp från Youtube där man kör hästen Miranda.

 

Snart kommer hovis på besök också. DET gillar vi! Jag hade gärna både verkat och skott själv om jag bara kunde. En utdöende kunskap, tyvärr. Förr kunde man sånt i vart och varannat torp.

fredag 17 oktober 2014

Körutrustning

Nu har husfolket förstört lite pengar på djuren igen. Den här gången har vi investerat i (nästan) komplett körutrustning åt Uni. Det är bara kärran som fattas, men det tar vi en annan gång.

Källa.
Utrustningen som han får är av märket Finn-Tack och helt i läder. Matten tror inte på syntetmaterial när det gäller hästutrustning. Satsar man på kvalitet och håller utrustningen hel och ren så får man garanterat sålt den. Settet innehåller däckel, gjord, remmar, brösta, svanskappa, träns och tömmar. Och det är mycket för en förhållandevis liten peng.

Vi har haft kontakt med kundtjänsten på Ravikauppa innan köpet och fått bra hjälp med att välja rätt storlek åt havremopeden som ju är av märkvärdig storlek eftersom att man i princip aldrig kör med islandshästar. Någon som har kört med sin islandshäst? Jag har sett en eller två när jag har googlat runt.

Nu sitter jag och väntar på att det ska komma med posten och håller tummarna för att det passar.

En orsak till att man inte använder islandshästen till körning är för att när man kör med en häst så håller man hästens tyngdpunkt långt framme eftersom att den ska dra och då drar den framifrån (den blir alltså mer eller mindre framtung). Framtunga islandshästar har svårare när man ska lära dem tölta uppsuttet eftersom att tölten ska komma bakifrån och inte alls framifrån (som den då har vant sig vid att arbeta om den i huvudsak används som draghäst).

Det kanske finns flera orsaker än den här. Jag tycker inte ens att det låter som en absolut sanning eftersom att man ju nog kan köra hästar i samlad form.

Nu inser jag att det här resonerandet kräver ett ensklit inlägg om körning. Och jag har inte heller glömt det där utlovade inlägget dedikerat till islandshästen.


onsdag 15 oktober 2014

Fruset oktober

Äntligen är kladdet borta och termometern visar minusgrader. Det är så det ska vara. Helst ska Finland gå direkt från ruska till fruset utan att göra den där mellanlandningen i lerigt oktober + november. Verkställ!

Matten kunde inte motstå att fotografera lite av det frusna under morgon... ehrm... förmiddagspromenaden med Sindi.

Astilbe från dammen. Jag låter alla blad och vissna blomstänglar stå kvar över vintern.

Kärleksörten i sin allra vackraste skepnad.

Astilben igen.

Sindis reaktion på promenaden: "JAG ÄR HELT SLUT!". Typ.
Nu har jag varit duktig som har lagt upp flera bilder på samma gång. Jag riktigt försökte, för er skull.

Igårkväll  tömkörde vi Uni med skaklarna igen. Vi fick inte till stånd några nervösa situationer fast matten försökte utöva skrämseltaktik på honom (vilket innebär springa om honom, sjunga och springa om honom, klampa, stampa, hoppa, ropa... Ni fattar.). Han är fortfarande lugn som en filbunke. Och det är bra det för vi har fått en bokning. Vi finns på julmarknaden vid Bjärgas anno 2014. Mera information fås senare.

måndag 13 oktober 2014

Inkörning del 2

Vi fortsätter att hurra för Uni och hans lynne! Igår tog vi inkörningen ett steg framåt när vi hängde skaklar utmed sidorna på honom. Träskaklarna är av gammal och uttjänad sort men det finns en massa skramlande genomgångsbultar kvar på dem och så är de sådär lagom tunga för att Uni ska märka att de finns där.


Vi lät honom titta och lukta på skaklarna innan vi gjorde någon större affär av det. Sedan strök vi honom med den ena skakeln utmed sidan innan vi knäppte fast den. Så gjorde vi likadant med den andra. Först rörde han inte en fena. När vi tog våra första steg framåt blev han lite nervös, ökade på takten i skritten och frustade, men efter några tiotal meter framåt lunkade han på med skaklarna hängande utmed sidorna precis som om det var något som han alltid har hållit på med.

Smart gubbe den där Uni.

Nu ska jag så småningom skaffa en sele till honom. Hittills har vi använt longeringsgjorden och det har fungerat bra. Det enda problemet är att den inte hålls på plats utan brösta nu när han kan det här med skaklarna. Den vill gärna åka bakåt.

Nu låter vi honom smälta det han lärt sig och så nöter vi på med sådant som han redan kan tills vi tar nästa steg som är att fästa skaklarna i varandra så att de är styva. Tills dess mockar vi dynga och äter hö tills det står ut ur öronen!

Summan av kardemumman

Vårt ödmjukaste tack till samtliga inblandade i vår Öppet hus-dag vid Antas djurgård! Vi hade bra väder (det regnade inte en droppe), alla var glada och ungarna tjöt av lycka när de fick rida på världens snällaste ponny Lumikki.

Foto: Mathias Sundqvist
Jag ångrar mig djupt att jag inte anställde någon fotograf, så nu har jag stulit en bild från Annikas facebook (igen). Bilden är väldigt beskrivande. Jag hoppas att man förstår innebörden.

Vi räknade inget exakt men vi tror att vi hade någonstans mellan 150 och 200 besökare i lördags. Det slapp en hel massa bullar av (det gör faktiskt inte ett dugg tycker husse), men de lär ha varit goda. Kaffet också, av ryktet att döma.Vi hade också fixat med ett mysigt grillställe som användes flitigt av både stora och små.

Lumikki delar första plats med geten i tävlingen "att stjäla showen". Ibland såg man inte ens var Lumikki var för det var så många som stod och klappade henne. Om man räknade alla fötter man såg och jämförde med antalet huvuden så kunde man med hjälp av lite enkel matematik lista ut att fyra av benen tillhörde ponnyn.

I tävlingen "att få ut så mycket som möjligt av dagen" vann Uni - helt klart. Han stod och drog in magen och såg mager ut och fick därmed äta grönt gräs hela dagen för att alla barn plockade gräs och matade honom. En väldigt bra social träning för Uni.

Kaninerna var också något väldigt intressant för de flesta. Ebbas storlek fascinerade de flesta och skrämde någon enstaka. Resten av långöronen blev klappade på och gosade med i tre timmar så de klagar inte!

När kvällen kom var Sindi en mycket trött med nöjd hund.

Vi hoppas att vi får flera möjligheter att samarbeta med Larsmo kommun, för det här var riktigt kul!


fredag 10 oktober 2014

Väderlek

Det händer nästan aldrig att jag avskyr djur. Men nu gör jag det (nästan) och det är vädrets fel. Det har regnat tre dagar i streck och jag kan lova att ingen vill veta hur hästhagen ser ut, hur gott den doftar, hur hovarna ser ut, hur våt man blir när man försöker göra något ute, hur skitig man blir när man försöker göra något ute, hur blöta hästarna är... och så vidare. Och det värsta av allt, som jag knappt täcks skriva: MATTE HAR INGEN REGNROCK!

Om tomten (eller någon rik tant eller farbror som kan tänka sig att sponsra) läser det här så kommer mattes lilla önskelista här:

1. Rengkläder i varselfärger. Färgen och reflexen behövs när man skuttar omkring med fyrfotingar längs vägarna.

Källa.
2. En rejäl vinterhalare. Det är inte vinter ännu, men om det går som jag har tänkt mig så fryser det på nästa vecka så att vi slipper det här eländiga kladdet. (Det får gärna frysa redan imorgon.)

Källa.
Imorgon är det bäst att vädret skärper till sig.

Forecas 10-dygnsprognos för Larsmo.
Förstås ljuger man om vädret idag, i alla fall gällande det där med regnet. För det andra lovar de regn tills imorgon, typ den enda dagen på tio dagar framöver som det inte borde regna.

torsdag 9 oktober 2014

Som tå Hanna harva

Matten har bakat så mycket bullar så att det står ut ur öronen!

Igår hade jag 164 st och nu har jag ytterligare två satser på jäsning vilket ger ungefär 100 st till. När dagens bullar är gräddade tror jag att jag drar streck för bakandet den här veckan. Om det råkar komma fler än vad bullarna räcker till så säger jag bara vojvoj. Jag har absolut ingen statistik att gå på så jag kan omöjligen vänta mig något som jag kan baka efter. Matematiker som man är...

Det här med att baka jästdeg är något väldigt intressant i sig. Den första degen gick åt... ja, det behöver jag kanske inte förtydliga. Den andra, tredje och fjärde degen blev riktigt bra. Men den femte och den sjätte är jag lite orolig för.

En gång skulle famo lära mig baka bröd och hon sa att man vet när degen är bra.

Tack för den.

Det var i stora drag JUST PRECIS DET jag ville lära mig.

Jag har misslyckats och lyckats och lyckats och misslyckats gång på annan men det är bara att, som man säger i mina trakter: att he gick som tå Hanna harva. Man fick alltså göra om det.

Grejen är den att jag aldrig vet vad jag har gjort fel eller rätt. Nu har jag försökt göra likadant alla gånger sen jag hittade ett sätt som degen blev bra på, men där kom undantaget som gjorde regeln. Det blev ändå inte likadant!

Det här var vad jag hade att bjuda på just nu. En väderrapport hade varit på sin plats så här inför öppet hus men jag tänker inte delge den här och nu för det bara regnar och regnar. Katten går från att vara en meter lång till att bli 30 cm lång när man öppnar dörren. Det sker på 0,001 sekunder att han ändrar sig, nitbromsar och INTE ALLS vill gå ut.


måndag 6 oktober 2014

Tömkörning

Jag kommer att fortsätta skryta på "min" häst Uni. Han är så cool!


Som sagt så introducerade vi tömkörning igår med fina resultat som tack. Igår gick husse vid huvudet med ett grimskaft som säkerhet medan jag gick bakom med tömmarna och fick hästen dit jag ville. Idag tömkörde vi igen, den här gången höll jag i grimskaftet medan husse körde. Vi fortsatte med att vänja hästen vid tyglar som slog mot hela kroppen - inga problem! Först frustade han och ville trampa på stället men efter bara någon halv minut eller så så tyckte han att det inte var farligt längre och rörde inte en fena!

Sedan tränade vi mera på stanna och svänga och gick omkring i krusiduller där vi brukar longera. Sedan gick vi ut i skogen och där släppte jag loss grimskaftet och husse fick klara det själv. (Och därmed det första egna filmklippet på den här bloggen!)

Nu ska vi fortsätta nöta på det här viset tills han kan alla kommandon och känner sig trygg i situationen. När han gör det tar vi nästa steg som är att släpa på kättingar eller skaklar utmed sidorna.

Det här var ett bra avslut på en annars skitdag. Jag fick inte igenom gamla bilen i besiktningen och blir tvungen att ha den på verkstad nu igen. Sedan fanns det ingen säckväv i hela Jakobstad verkade det som tills jag slutligen prövade med Sunds där jag hittade.

Men man kan ju int va på topp jämt!

söndag 5 oktober 2014

Stolt hästmamma

Idag är jag en stolt hästmamma. Igår uppförde sig ponnyn exemplariskt när en flicka var här och red och idag har hon dragit vagnen hur fint som helst fast det suttit främmande folk i den. Jag har också tömkört Uni för första gången och jag kan säga er att den hästen, den är inte dum! Nu håller husfolket på och letar rätt på en WQ-sele till honom, så att vi får någon ordentligare utrustning. Nu tömkörde jag i longeringsgjorden för det fick duga för idag.

Här är vi ute och söndagsseglar. Malins foto.

lördag 4 oktober 2014

Vad man gör för sina hårbollars skull

Det första man gör när man vaknar är att man gulligullar med hunden och katten och matar dem båda INNAN man äter själv. Ibland är man också ute på kissrunda med hunden innan man äter själv.

Innan man åker hemifrån går man ut och ser till att hästarna har hö och vatten och att alla har överlevt natten.

När man kommer hem släpper man ut hunden det första man gör, sedan tar man en promenad och efter det ser man till att hästarna har mat och vatten och att alla lever. Då får också fåren mat och vatten ifall de för sånt oljud att de inte kan vänta några timmar tills efter människornas middag, då de vanligtvis får sin mat.

Sedan äter man själv.

Efter maten tar hästarnas träning vid, vilket kan ta upp till två och en halv timme inklusive all ryktning, selning och träning. Då står man kanske och fryser om fingrarna och dessutom blir man kanske skitig lite här och där.

När hästarna är tränade kommer man till den skitroliga delen av det hela: bajset. Man mockar och gör det fint både ute och inne. Det är kallt, mörkt, kladdigt och luktar men man gör det ändå.

Sedan är det kaninernas tur att få sin dagliga del av det sociala. De klappas och matas och får det städat åt sig. Sedan plockar man ägg ifall man fått några och matar hönsen, städar kanske åt dem. Sedan ska fåren och geten ha sitt hö och vatten och ibland kraftfoder.

Efteråt tar man kanske en kvällspromenad med hunden innan man går in. Då är klockan oftast mellan 20.30 och 22.00 beroende på vad man anstaltat med.

Det skulle vara intressant med en stegmätare, för jag yr omkring något alldeles väldigt när jag utför det ovanstående.

Men det går så bra så.

fredag 3 oktober 2014

Fåren är hemma och klippmaskinen har anlänt

Nu har husfolket räddat det tekniska underverket från fördärv och fixat ny hårddisk, strömkälla samt nytt moder- och grafikkort - så i princip en hel datamaskin. Förhoppningar om bilder stiger upp till ytan. (Kameran har ju alltid fungerat, men den tar inga foton för sig själv här inne på hyllan vad jag vet...)

Fåren har kommit hem för vintern. De hade bestämt sig för att nu får det vara slut på betessäsongen så de stod och väntade på att husse skulle släppa in dem i höladan en dag när han kom hem. Sagt och gjort. Nu är betessäsongen alltså över för den här gången och Uni och Lumikki har fått något nytt att fundera på. De tycker att fåren låter så förskräckligt mycket.

Klippmaskinen har förresten också kommit från Lyckliga Fåret i Sverige. Vi ska till att testa den, kanske redan i helgen, bara vi får hem husse från hajken. Han är bättre än mig på att få fåren att sitta. När de väl sitter kan jag nog klippa med maskin.


Så ser den ut. Den heter Heiniger Xpert, är lätt och skön att hålla i, har lång sladd och vibrerar inte så att man blir trött i hela armen. Dessutom så låter den inte så mycket. På köpet fick vi rabatt på första service samt gratis vässning av skäret. Och så såg någon till att det planterades ett träd någonstans i Afrika.

Nu börjar det bli dags att gå och lägga sig. Eftersom att husse är borta över natten har katten, hunden och jag hela jättestora sängen (1,20 bred...) för oss själva heeeela natten! Det betyder att Farbror Ernst sover tvärs över vilket slutar med att matten får trängas på typ 30 centimeter.

Vad gör man inte för sina hårbollar?