söndag 27 december 2015

Chokladen

Julhelgen är överstökad för den här gången. Den kan kort och gott sammanfattas med verbet umgås, vilket jag har gjort och önskar att jag kunde ha gjort ännu mer. Choklad har vi också ätit alldeles för mycket av.

Ockras öga är snart bra. Det har slutat rinna ur det och det är inte svullet längre. Idag tog vi en efterlängtad, lång och skön ridtur. Den hade gärna fått bli ännu längre om det inte hade varit för att det blåste rakt igenom mina tjockaste kläder. Men vi fick en ordentlig stund och det lever jag länge på!


Det är inte läge för vinterbild just idag så ni får en midsommarbild istället.

Ha det gott och ta hand om varandra!

onsdag 23 december 2015

Vi kommer igen

Jag vet inte, men jag tror att det mot förmodan är någon sorts julfrid som stilla sänker sig över Antas djurgård. Att matten är totalt slutkörd är också ett faktum: 7 timmar sömn på två dygn är för lite.

Ockras öga är på bättringsvägen och det är bra. Vi vet fortfarande inte vad det är, men det verkar som om det är en superinflammation som drabbat henne. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag lyckades få nejdens förmodligen mest engagerade veterinär på tråden när jag ringde journumret. Ockra får antibiotika fyra gånger om dagen och jag spolar det lika ofta. Jag har blivit rätt bra på att pricka ögat med droppar och salva nu. I måndags och igår hade jag behövt sprutkanna för att träffa. Ingen motgång som inte gör en starkare.

Igår var Mirka från Equi-Hammas här och raspade tänderna på Linett och Lumikki. Linett hade en avslagen vargtand och ganska mycket piggar så det behövdes verkligen en specialist. Min förhoppning är att hon ska gå upp i hull efter den här rumban. Lumikkis tänder var alldeles fina.

Nu tar vi lite "jullov" här och ska bara mata, mocka, städa, rida, kråta och vårda som vi annars också gör.

Hoppas att ni får en god jul, vänner!

måndag 21 december 2015

Seriebeklas

Denna dagen ett liv, sa farbror Melker.

Hur så då? Jo, först jagade vi läckage på jobbet hela dagen vilket betyder stövlar och apostlahästar i skog och mark. Men motion är bara bra och matten klagar inte. Sen lyckades vi aldrig hitta läckan så vi ska jaga på nytt inatt.

Idag är första dagen på en vecka som vi inte har glashalt runt omkring oss så matten hade planerat en ridtur med Ockra efter jobbet, och sen sova lite för att orka vara vaken i natt. Gissa vad som mötte i hästhagen när vi kom hem om inte...



Jaha.

Först trodde jag att ögat var söndersparkat för det var så mörkt när vi kom hem. När vi fick ut henne ur hagen och hittade en lampa såg vi att det inte var sönder men att det inte alls var bra, så jag ringde jourveterinären som kom ut två timmar senare. Ögat är helt men det går inte att säga vad som är fel, för allt är så svullet. Något skräp kunde vi inte heller se men det krävdes både lugnande och brems för att komma fram till det. Nu får hon antibiotikadroppar som jag ska lyckas pricka i hennes öga fyra gånger per dag samt värkmedicin som jag ska få ner i strupen på henne en gång i dygnet, helst utan att hon äter upp mig.

Och så räknade ni just ut att det inte blev någon ridning ikväll. Det drog ut lite på tiden kan man säga.

Som om ögat inte vore nog så hade fyra får brutit sig ut ur kätten och levt rövare bakom stängda dörrar i föuse; det vill säga käkat en massa kraftfoder, trampat sönder hinkar, kastat skopor omkring sig och skitit på varenda tillgänglig kvadratmillimeter av golvet.

Ibland är vägen från kätt till frysbox kortare än vanligt.

Nu ska vi på Antas djugård kämpa vidare och försöka hålla ordning på oss själva medan ni firar jul.

söndag 20 december 2015

Battle Sheep

I år fick vi ett sällskapsspel i julklapp av våra vänner som känner oss så bra så att de fattar att spelet Battle Sheep kommer att gå hem här. Fyndigt, fyndigt!


Spelet spelas av 2 - 4 spelare och går ut på att man ska rada ut sin fårahjord så att motståndaren inte kommer förbi och på så vis erövra betesmark. Den som har flest får på flest betesmarker när ingen längre kan flytta sina får vinner.

Känns som taget ur verkligheten.

Det är bara det att någon (och det är inte matten) kommer att bli riktigt sur här om vinnartrenden inte vänder snart.

Ha en bra dag!

lördag 19 december 2015

Limpor

Igår bakade matten limpor. Det gick till ungefär såhär:


½ l vatten
½ l surt (t.ex. fil som "löknat" eller surmjölk)
ca 2 dl mörk sirap
½ dl farinsocker
½ dl strösocker
anis
fänkol
2 st ägg
4 påsar torrjäst
½ kg rågmjöl
vetemjöl tills degen är bra
ca 1 dl russin
kaffe

Blanda lite av mjölet och torrjästen i en degblandare. Ha i vattnet och filen/surmjölken, sirapen, äggen, russinen, farinsockret och sockret. Koka upp anis och fänkol i lite vatten så ger kryddorna mer smak. Häll ner i degen. Tillsätt rågmjölet och börja knåda. Tillsätt vetemjöl tills degen blir jämn. Degen ska kännas lätt och elastisk när man trycker i den med ett mjölat finger. (Man lär sig hur den ska vara efter sina misstag.) Knåda degen i ca 10 minuter. Låt degen jäsa i ca 45 minuter.

Skär degen i bitar och knåda den lite till för hand. Forma till runda bullar och låt jäsa under bakduk på bakplåtspapper. Tryck ner limporna lite lätt när de är jästa till dubbel storlek. Låt jäsa upp igen. Nagga med sticka och pensla med uppvispat ägg och lite vatten. Grädda i 200 grader i ca 30 minuter. Pensla de färdiggräddade limporna med kaffe och sirap.  Detta recept blev till 9 stycken.

Slutresultatet blev sådär den här gången för jag lyckades klanta till det med torrjästen. Jag glömde nämligen att blanda den med mjölet före och hade istället i degspadet först. Sen när jag skulle ha i jästen som jag nog hade blandat i mjölet blev det säkert klimpar utav det så jäsningen blev en aning ojämn... Tankspridd här hej. Men smaken är det inget fel på och ingen är perfekt på utsidan!


fredag 18 december 2015

När katten är borta dansar råttorna på bordet

Vad gör matten de gånger då hussen är borta men lämnar traktorn hemma? Tja, lånar den förstås och tränar på växellådorna eller frontlastaren eller något annat intressant. Eller kör en runda. Som ikväll, till exempel. Ikväll är en sådan kväll.

söndag 13 december 2015

Så bra det gick

Medan andra julstressar för kung och fosterland glider matten med i en långsam takt som passar för tillfället och gör inte så mycket överhuvudtaget. Skäms lite över fyrfotingarna istället.

Igår till exempel. Det började med att Ockra försökte bita hovis i baken flera gånger. Sen tog frassen fast en sork som han gav åt Sindi som slukade den hel - nåja, den tuggades i några omgångar först, vilket ledde till pussförbud och en väntan på en välplacerad spya. Under tiden hade husses kanin (honan) hoppat över till den andra kaninen (hanen) och - ja, ni fattar. Sen när matte skulle mysa med adventsljusen svansade plötsligt Maja runt ljusen lite väl entusiastiskt och lyckades bränna vid sin svans och satte nästan eld på både sig själv och huset. Vi kom undan med en frän lukt och blotta förskräckelsen. Matten hann kasta ett öga på diskhon där ett tag...

Annars har vi haft en lugn och sansad helg som bara djurägare kan ha.

tisdag 1 december 2015

Giv mig styrka

"S  å mörk är natten i midvintertid,
 så mörk är dagen för svalan.
Hon lämnar sitt näste,
hon lämnar sin ro,
att flyga mot himmelens fäste och bo
 hon flyger mot ljusnande dagar."





Det här skulle jag kunna ta. Det där svarta där ute börjar gå matten åt huvudet. Det är mörkt, man får blöjto, allt är genomvått, det går inte att rida, det går inte att köra, det går inte att städa hagen, det går praktiskt taget ingenting för det finns ingen inspiration heller.

Men vi har hö och hö går att äta om man är häst, får eller kanin så den delen klarar vi av utan problem.

En sak gick faktiskt: det gick att krypa in till fåren och sitta i halmen en stund.



Sindi önskar sig snö. Nu. Hon fattar inte grejen med det här.

Matten som alltid försöker vara positiv börjar stöta på patrull.


lördag 28 november 2015

Årets julmarknad

Idag har vi firat lillajul på julmarknaden vid Bjärgas. Där var så mycket folk att Lumikki knappt räckte till, trots att hon är väldigt mycket ponny. Husse fick agera hästkarl idag för matte har hostat och hostat och hostat... ja, ni fattar. Länge sedan jag har varit så nära döden.

Vi tog med oss Eriksson också. Han fick sitta i en bur och äta grönt gräs... den 28 november då det borde finnas 30 cm snö på marken. Men han trivdes. Och han lyckades charma in sig hos publiken.

Sindi var också med, förstås. Det gick bra så länge hon fick gömma sig bakom matten när det blev för mycket publik. Hon tycker nämligen inte om när främmande människor dyker ner över henne. Däremot har hon blivit mycket bättre på att bara titta på folk. Hon kryper inte ur skinnet i stökiga miljöer längre. Bra där!

Vi får som vanligt tacka alla som ville rida ponny och pilla på våra djur. Vi trivs i ert sällskap. Tack för i år Bjärgas! Vi kommer på nytt på första maj.

söndag 22 november 2015

Islandströja nummer fyra

Årets femte tröja och fjärde islandströja är färdig. Tadaa!

Den här gången tog jag tjuren vid hornen och sydde i ett blixtlås. Det tog lika länge som det tog att sticka oket. Okej, inte riktigt, men nästan. Till alla stickare: lyd ett gott råd och tänk efter om du verkligen ska ha det där blixtlåset i ditt plagg. Om du är tillräckligt envis och verkligen ska ha det så går det att sy i det... förutsatt att det blåser från rätt håll.

Men tröjan blev riktigt fin.

Såhär såg resten ut. Den första fick en tokig färgkombination som jag inte alls tycker om. Den mittersta blev fin men oket hade ett taskigt rosmönster som var pilligt. Den sista blev stickad av restgarn och delar favorittiteln med den blåa (som jag har gett bort).




Tröjorna är stickade i Alafosslopi som är 100 % isländsk ull. Isländsk ull är unik för att den består av olika typer av inre och yttre fibrer: långa, glansiga, hårda fibrer som är vattenavstötande samt inre fibrer som är mjuka och isolerande. Då förstår ni att tröjorna blir lätta, varma, vattenavstötande och andas. De drar bort fukt från kroppen och drar inte till sig lukt. Bra va?

Jag har aldrig behövt tvätta mina och då ska tilläggas att de minsann har varit i användning! Det enda jag har gjort med dem är att jag har vädrat dem någon gång efter att jag har eldat brasa utomhus.

OM man måste tvätta tröjan ska man göra det FÖR HAND och FÖRSIKTIGT i vatten som inte är varmare än 40 grader. När man ska torka den ska man låta den ligga plant tills den bara är fuktig och då kan man hänga upp den på en galge. Tvättmaskin och torktumlare är STRÄNGT FÖRBJUDET.

fredag 20 november 2015

Hur man fördriver tiden i köket

Nu har matten kockat halva kvällen. Summan av kardemumman är gubbröra på sik, ett gottgottgott foccaciabröd och blivande tjälknöl på lamm och älg som ska gotta till sig i ugnen under natten och imorgon. Jag kan knappt bärga mig. Lite malaxlimpa, sallad, potatisgratäng och en efterrätt på det så kommer ingen att gå hem hungrig imorgon.

Så lagar man gottgottgott foccaciabröd:

Du behöver ungefär det här:

3 påsar torrjäst
ca 15 dl vetemjöl
6 dl ljummet vatten
1 dl olivolja
2 msk flingsalt
4 msk honung
färsk rosmarin
svarta oliver utan kärna
flingsalt att strö över
olivolja att ringla över

Gör ungefär såhär:

Blanda torrjästen med en del av mjölet. Ha i vattnet (42 grader), oljan, saltet och honungen. Tillsätt resten av mjölet och knåda tillräckligt länge. Låt degen jäsa till dubbel storlek (i ca 45 minuter). Dela degen i fyra bitar på ett mjölat bord och forma till bollar. Kavla ut till ca 1 cm tjocka kakor. Låt jäsa en gång till under bakduk (i ca 30 minuter). Tryck små gropar i bröden. Skiva oliverna och tryck ner dem i groparna. Riv lite rosmarin och strö över. Strö över flingsalt och ringla över ordentligt med olivolja.  Grädda i 225 grader i ca 10 minuter.

Ha en bra dag! Det tänker jag ha.


måndag 16 november 2015

Ledig tjänst

Om någon vill leva ut sin ljusrosa dröm om att ta hand om hästar, får, kaniner, katter, höns och hund på gården så är posten som verkställande direktör vid Antas djurgård lediganslagen från och med nu. Den sökande bör äga stövlar, kunna köra traktor, vara stark, kunna rida (alternativt hitta på något annat kreativt sätt att motionera hästar på), inte ge sig i första taget, ha ett gott tålamod och ett gott sinne för humor (för annars tappar du hoppet på direkten). Lämplig utbildning? Njä.

Nej, det är den inte, men innehavaren av posten skrapar sig igen i huvudet och frågar sig varför hålla på när november i Finland ALLTID ÄR NOVEMBER I FINLAND?? Det blir ljust klockan 10 och mörkt klockan 16. Tillägg att arbetsdagen sträcker sig från 7.30 till 16.00 så blir det inte många ljusa timmar om dagen kvar som man kan ägna sig åt till exempel ridning eller varför inte dyngmockning medan man ännu har en chans att se det man ska mocka. Jag har blivit väldigt bra på att mocka på gehör ska jag passa på att meddela.

Och ridningen... Suck. Det blir inte heller några större utsvävningar. Fast å andra sidan kanske det gör hästarna gott att få ha en liten vilopaus innan det fryser på.

Och jag har inte ens dragit upp regnet ännu men det tänker jag inte göra heller.

En passande bild på temat för det har jag lärt mig att man ska ha.


Ett par ljusglimtar i den annars dystra tillvaron är att åtta tackor paras som bäst, att lammköttet är gott, att jag snart är klar med ett stickprojekt, att mina kanelbullar smakade gott, att jag ska laga lite mat till vår stundande firmafest och att jag har söta små vänner som jag gör allt för för att visa min uppskattning.

Det försöker jag komma ihåg när jag helst vill lägga mig ner i hagen i leran och regnet och böla.

tisdag 3 november 2015

Sy dragkedja i stickat plagg

Den som känner matten här rätt satte kaffet i vrångstrupen och läste rubriken en gång till och undrar hur det gick.

Tadaa!

Igår stickade jag en provlapp som jag skulle öva på (innan jag klipper upp en stickad tröja med mönstrat ok och misslyckas... ja, ni fattar). Jag gjorde så att jag tråcklade ut färdvägen med en tråd i en annan färg innan jag tog sats med symaskinen. Dragkedjan sydde jag över tre maskor så att den mittersta maskan blev den som jag klippte mitt i. När jag hade tråcklat klart sydde jag en raksöm med små stygn i samma spår. Sedan klippte jag upp rätt mellan sömmarna. Sedan sicksackade jag kanterna. Sedan vek jag in kanten och nålade och tråcklade fast dragkedjan så som den skulle komma att se ut från framsidan. Till sist sydde jag fast den med raksöm.

Jag satte ju ingen vikt i färgen så ja, jag sydde med vit tråd fast resten är grått men det är en världslig sak.

Allt ovanstående gjorde jag utan att säga ett enda fult ord och för att vara ett övningsobjekt blev det riktigt bra. Jag var mest rädd över det där klippmomentet för av olika orsaker litar jag inte på att sömmen ska hålla och vem vill ha flera timmars mönsterstickning sönderklippt? Inte jag i alla fall! Men det gick bra. Det kritiska är egentligen att klara av att vika in kanten och få den fin. 

Jag önskar att jag inte vore en sån mes när det gäller att sy saker. Som tur har jag famo som kan lära mig sånt man behöver för husbehovet. Så får jag väl själv börja göra som jag lär och konstatera att den som aldrig har gjort något fel har inte gjort något annat heller!


måndag 2 november 2015

Slakten som blev av

Förra veckan hämtade jag köttet från slakteriet. Mitt alldeles egna lammkött. Min första egenproducerade köttprodukt.

Ni ska veta att jag drog mig för att göra den där arma slaktanmälan, för det var nämligen där och då som jag bestämde vilket djur som skulle dö när. Sen när det var avklarat var det inte det minsta jobbigt längre och när vi förde djuren till slakteriet kände jag mig enbart stolt.

Och det är precis så det ska kännas när man har gjort hela kedjan från början till slut. Inte en gång att jag tycker synd om mina lamm!

Idag är premiären när det gäller tillredningen: Jag steker köttbullar som bäst. Smakar alldeles utsökt! Nu är jag verkligen stolt!

Recept på Antas köttbullar (4 portioner):

500 g lammfärs
1 st gul lök
1 st vitlöksklyfta
½ dl skorpmjöl
ca 1 ½ dl vatten
1 st ägg
ca ½ dl potatismjöl
salt
svartpeppar

Låt skorpmjölet svälla i vattnet. Hacka och bryn löken i smör. Tillsätt hackad vitlök. Tillsätt ägg, salt och peppar i skorpmjölsblandningen. Rör ner löken när den är genomskinlig. Tillsätt färsen och rör om ordentligt. Tillsätt potatismjölet så håller bullarna bättre ihop. Rulla till små bollar och stek ordentligt i smör. Servera med potatis, sallad och sås.



söndag 11 oktober 2015

Spontanitet

Ja, vad säger man? Typ: "Tur att man är bra på och kan vara spontan utan att behöva tänka efter allt för länge innan." För sån är jag ibland. Tydligen.

... Eftersom att vi har dubbelt fler kaniner idag än igår och - som om inte det skulle räcka - även tre värphöns som vi inte hade igår.


Två av värphönsen, fortfarande lite chockade av miljöombytet.

Tyvärr räcker ju inte spontaniteten alltid riktigt hela vägen fram och sådant som borde göras lämnar ogjort och ältas i ur och skur istället. Som det här med fårslakten till exempel. Ni ser ju själva. När dessa föddes stålsatte jag mig och sa att de ska slaktas när de blir stora. Och nu är de det och har varit det alldeles tillräckligt länge. Det hänger på en slaktanmälan som jag som den förståndiga, kloka, vårdande fåramor jag är ska fylla i.

Nu. 

Jag ska göra det efter att jag har publicerat det här inlägget. Jag lovar. Och nu tycker en del av er att jag varken är förståndig eller klok och allra minst vårdande eftersom jag planerar att helt kallt äta upp dem.




Så till er som tycker så:
Närproducerat. Giftfritt. Fritt bete. Utevistelse. Hela vägen från parning till slakt. Jag vet precis vad djuren har levt för liv och var de kommer ifrån och jag har själv varit ansvarig för deras välmående från början till slut. Och om ni riktigt tänker efter så vill ni också äta sådan mat.

Idag passade vi på att pilla på Ronny & Jennys djur när vi ändå fick våra höns. Deras getter är mycket mysigare än den som vi hade (fadern till avkomman längst bak i bild). Dessutom fick vi oss ett gott skratt när Olga smet ur inhägnaden och det kändes så bra att andras djur också kryper ut ur sina hagar på de mest kreativa vis.

Vi är fullkomligt störda, jag vet det.



Tack och förlåt!

P.s. Ni har inte råkat se en vilsen 2,5 kg:s säck med isländskt garn adresserat till mig? Eller en 10 kg:s inhemsk dito? Man kan ha förfärligt kul med nästan 13 kg garn, och jag har väntat rätt länge nu faktiskt. Om ni snubblar i dem så passa hit dem vettja!

söndag 27 september 2015

Johannas fina bilder

För några månader sedan var Johanna Granlund här för tidningen Kurirens räkning. Hon tog en massa fina bilder på oss som jag har fått. Hon är väldigt duktig.

Nu ska jag släta över att jag har försummat bloggen i sommar och i höst och visar därför Johannas bilder.

Belgiska jätten Eriksson

Matten, hussen och havremopederna

Dvärgsilkisarna

Vinterbilden

Sommarbilden

Brahmadam (Mycket snällare än hon ser ut.)

Linett

Matte & Sindi
Tack och förlåt!

lördag 12 september 2015

Vill du beställa garn?

Hejhopp i lingonskogen!

Nu ska matten här beställa garn igen så nu har du möjlighet att förhandsbeställa om du vill ha något särskilt.

T.ex. det mest användbara garnet i denna värld: kardgarnet:

140 tex x3 (jämför Novitas "Nalle") ofärgat/färgat: 46/58 €/kg
180 tex x3 (jämför Novitas "7 bröder") ofärgat: 46 €/kg

Garnet säljs i nystan om 100 g. Färgkartor finns hemma hos mig samt här: http://www.pirtinkehraamo.fi/lankakartatvarivalikoimat?tm=verkkokauppa/yrityksille 

Det går att beställa annat också. Samtliga produkter som finns i Pirtin Kehräämös sortiment, faktiskt!

Nästa vecka skickar jag in råullen.





lördag 5 september 2015

Maja

Jag har försummat min blogg och det vet jag, men det har varken gjort världen bättre eller sämre så det spelar ingen roll. Idétorka kunde man också kalla det.

Vi har gått och blivit med en katt till här i huset. Maja heter spektaklet och är ungefär 11 veckor gammal i skrivandets stund. När vi fick henne var det med namnunderskrift på att hon skulle bli pyytsam i sitt liv, vilket hon visade prov på i en mogen ålder om 9 veckor då hon tog sin första spikmus. En till så har hon gått om Farbror Ernst på den fronten.

Vi är alltså en katt rikare och en spikmus samt två krukväxter fattigare. Det går förfärligt hårt runt knutarna och husse och matte tackar vår lyckliga stjärna för att vi inte tog hem Majas syster också...

Annars har vi hållit på som vanligt. Slitit häcken av oss och mellan varven haft det riktigt skönt.

lördag 8 augusti 2015

Fårmalet nästa

Blir det närmare än såhär så struntar jag i fåraveln och sätter baggarna i frysen utan att grubbla. Staketet är redan uppe i 1,20 meter och LIKVÄL hoppar de ut. Jag vet att de hoppar ut för de hoppar in tillbaka...  efter att de har sprungit omkring och levt rövare med matten efter sig i ungefär en halvtimme! Detta har de hunnit träna på tio gånger den här veckan. Hur man sen ska förfara när man ensam ska få in dem är alldeles för invecklat och består av alldeles för många fula ord för att redovisas här.

Länge sen jag varit så sjuk på fårinnerfilé.


måndag 27 juli 2015

Dojjor

Matten har varken dött eller trillat av hölasset. Matten har varit lite trött och krånglat lite med skorna på sistone. Nej, Ockra har krånglat med skorna. Hon har tappat sin ena framsko två gånger och nu är den fastspikad för tredje gången. Den här gången fick hon två sidokappor istället för en tåkappa - måtte den sitta bättre.

Hovarna är så porösa efter att hon hade fång så de spricker och går i bitar runt sömmen och då lossnar allt. Nu funderar jag på kalcium och biotin. Vet inte om det fungerar och om någon har något bättre förslag så släng hit det för all del!




torsdag 9 juli 2015

Skönt

Ni ska få några rader. Det råder en sorts sällan skådad harmoni på gården just nu. Djuren är ute på bete och vi bara stängde dörren till fähuset när sista kaninen var ute. Där borde någon (verkligen) städa men det är så s k ö n t att alla bara är... borta.

Okej, inte borta. Ute. Fåren har stora fina hagar där betet inte tar slut och hästarna bor i en hage lite längre bort. Hönsen och kaninerna bor i hagar hemma, men helt utomhus - vilket är hela orsaken till varför det är så skönt.

Det närmsta semester man kan komma som djurägare.

Rider gör jag som förr, visserligen, men nu har Ockra faktiskt varit ledig i tre dagar för ovanlighetens skull. Vi motionerade rätt mycket förra veckan och det satte kanske sina spår. Imorgon ska vi köra ett lugnt pass, har jag tänkt. Hästarna är så lugna och beskedliga på betet. De njuter för fulla muggar.

Nu är det bara det att matte är så förfärligt trött. Men det är väl så man blir när man frångår rutiner och gillar läget. Räker mee. En klok vän sa: Sluta gå mot strömmen om dagen blir fel, åk med dit den bär istället.

Bra där.

Nu ska matte definitivt gå och lägga sig, men spana in vår vackra bygd, vetja!


tisdag 7 juli 2015

Kameläventyret

JA! Min idol Kamelmor är snart här! Här som i hemma hos mig! Och oanmäld till på köpet!

lördag 27 juni 2015

Bete och polisen

Vädret gör mig knäpp. Sådär, då var det sagt.

Hästarna ska snart gå ut på bete. Det är faktiskt lite spännande för Ockra har haft fång tidigare och Lumikki blir tjock så snabbt. Nu har vi deras hage färdig och just nu betar fåren av det grövsta innan hästarna ska in dit. Vi har gett hästarna grönt gräs tillsammans med höet i ungefär två veckor nu men ändå är jag lite skakis ifall det är invänjning nog. Kan hända att jag låter dem beta några timmar per dag först innan jag låter dem gå dygnet runt. Ingen av hästarna ska ha någon desto mera semester fast de går på bete utan de ska få röra på sig som vanligt ändå. Det är vad jag har planerat. Hönsmamma här hej.

Igår tog Ockra och jag en barbackatur i regnet. Det blev miljöträning på samma gång då vi fick utstå skylift, motorcykel, gräsklippare, cyklar, bilar, hundskall och mönkijä. Hon börjar småningom tycka att det inte är så farliga saker längre och kan nöja sig med att bara titta utan att behöva hoppa på stället och darra som ett asplöv. Det blir nog bra det här. Någon polishäst blir hon aldrig pga "könsdiskriminering" men hon kan ändå utstå vardagen.

Så här tränas Malmös polishästar:




I väntan på bättre väder,

Dyblöt Matte

onsdag 24 juni 2015

Det lekande vädret

Happ. Det blev ingen fårklippning vid Pedersheim idag... för att det regnade. Det kunde man ju räkna ut att det skulle behöva göra. Tråk-Matte som hade fixat semester och allt (för en halv dag...) tog inte ens ut den. Trivs-på-jobbet-här-hej. Om solen hade skinit hade det kanske varit en heelt annan sak!

Jag skulle gå ut för en stund sen för det var så vackert väder men jag skulle bara plocka undan lite i köket först... och så började det regna igen. Skulle kännas skönt med en ridtur, typ. Fast inte när det häller ner. I trädgårdslandet vill det inte växa som det ska heller för det är så blött i jorden och så kallt i luften. Varför kan det inte bara bli sommar nu när det ändå snart är juli?! Jag blir snart tokig, fast det hjälper ju inte ett dugg.

Men igår. Igår var det så vackert väder på kvällen att man blev alldeles varm. Solen sken och det var vindstilla. Det gick inte en krusa på vattnet i viken. Sådana kvällar ska man ta vara på för de kommer alldeles för sällan.

söndag 21 juni 2015

Midsommar

Midsommaren blev perfekt. Eller så perfekt den kan bli med myggor, regnskurar, snålblåst och förkylning, men det förträngde vi in i det längsta.

Midsommaraftonen spenderades till havs. Vi åt rökt lax och åt jordgubbstårta med grädde ute på Flaskskär. Sen gick vi genom skogen och satte oss på en klipphäll i kvällssolen i Tolvmangrundsviken där vi stekte plättar på muurikka över öppen eld. Sindi kom på att hon egentligen tycker om vatten och hämtade pinnen som vi slängde i havet. Cosmo visste att redan att han inte tycker om att simma så han behövde aldrig testa.

På midsommardagen åt vi rövarstek på får, älg och gris och matte kunde konstatera att originalet på får drog det längsta strået. Älgen smakade förvisso bra, men den var inte lika mör som fåret som dessutom smakade mer.


Midsommarblomster i min rabatt.

Idag tog Linn och jag en ridtur med Linett och Ockra. I början hade vi något smålata hästar (kan kanske ha att göra med gårdagens pass då vi körde och red ikapp?) men när vi vände om hemåt och gav galoppskänkel på en rak vägstump blev det kimppakiva i en väldans fart i full galopp! Det var bara att stiga upp i sadeln och hålla i sig – bromsa hade varit omoraliskt för hästarna hade så roligt när de fick sträcka ut så mycket de bara kunde. När vi kom hem igen gick vi via stranden. Ockra lär tycka om vatten men fast jag har visat henne strandkanten flera gånger har hon aldrig velat gå i. Men idag gick hon först ner och drack, sen ner med framhovarna och helt plötsligt från ingenstans kom hon på att trava rätt ner i vattnet och simma med mig på ryggen. Jag fick blöjto – såklart – men överlevde. Sen gjorde hon det igen, två gånger om.

Lumikken i kvällssolen.
Klibolaget Ab.



Kaninerna har fått flytta ut. Eriksson bor i en bur med tak och solskydd och Ted och Ebba bor i en liten hage under äppelträdet. Teds vänstra öra har börjat hänga på sistone. Med ålderns rätt, antar jag. Hans mamma var en vädurkanin med hängöron, kan hända att det har inverkan. Han är så söt när han har blivit lite dement...


Ebba får bo med Ted. Ted mår så mycket bättre när han får ha sällskap. Ebba vet att när man är stor måste man vara snäll, så hon tar hand om Ted på bästa sätt. Kolla dubbelhakan förresten! It sure is a giant rabbit!

tisdag 16 juni 2015

En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar

Jaha. Vi lever och mår fast det inte ser ut så om man enbart ser på bloggverksamheten. Ingen orkar sitta vid datorn den här tiden på året. Inte hos oss i alla fall. Bara lite grann, nu som då, som i söndags till exempel när vi beställde mer elstängsel och en till vallpojk för alldeles för mycket pengar. Nåja. Nevermind. Vi måste ha hagar. Igår fick vi åter igen erfara vad som händer när maten tar slut i en fårhage - precis som om vi inte redan visste det...

På ridfronten går det rätt så bra, vågar jag säga. Ockra har bott in sig nu och nu har de där små bakslagen börjat inträffa för det är inte nyhetens behag längre att hon bor med sjöutsikt. Hon testar ibland men det har hittills gått att muta henne tillrätta alla gånger. I det stora hela är hon en trevlig och snäll häst.

Igår miljötränade vi. Det var inget vi planerade att vi skulle råka ut för en högtryckstvätt högt uppe i en skylift precis där vi skulle förbi. Vi höll på att gå in någons garage där ett tag men vi kunde behärska oss. Jag hoppade av och stod bredvid en stund tills hon lugnat ner sig och först då hoppade jag upp igen. Sen brydde hon sig inte ett dugg om vare sig högtryckstvätten eller skyliften.

Fast jag har gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle vilja: jag rider på lektion en gång varannan vecka istället för en gång i veckan som jag har gjort konstant i tio år. För dig som läsare spelar det väl ingen roll kan du kanske tycka men det spelar faktiskt en jätteroll för mig just nu. Den där timmen varje vecka har varit det viktigaste lufthålet på hela veckan i tio år. Tro mig nu bara, jag går igenom någonslags trauma här.

Nå, farligt är det väl inte. Men det tar emot lite grann. Snyft!

Jag tycker att tio timmar hästrygg per vecka är alldeles tillräckligt ändå. På sex veckor har jag magrat två hål i byxbältet utan att ens försöka. Och mera muskler har jag fått, lite här och där. Bara bra. Tacka vet jag naturen!

söndag 7 juni 2015

Kommunikation

Matte har upptäckt en sak. Att kommunicera med djur tränar samtidigt upp färdigheten att kommunicera med raka rör människor emellan.

Det ni.

Ett exempel: Ridning är ickeverbal kommunikation. Hästen och jag kommunicerar med hjälp av kroppsspråk och tankar. Jag måste vara tydlig, annars når min tanke inte fram. Jag måste vara lyhörd, annars uppfattar jag inte signalerna som hästen ger mig. Kommunikation fungerar aldrig om det inte finns en signal och en mottagare. Om mottagaren inte fungerar når budskapet inte fram. Tvåpipigt.

Ett annat exempel: Hunden. Den läser mig bättre än någon människa. Den snappar upp alla signaler jag förmedlar, även de jag ger ifrån mig omedvetet. Det syns på hunden hur jag beter mig och mår. Min röst påverkar den genast. Om jag låter glad viftar den på svansen och är glad tillbaka. Ber jag den om ett trick kommer den att utföra det lika glatt som jag bett den om. Om jag istället ropar SITT! så rappt och argt jag kan sker reaktionen lika snabbt och hunden blir paff och skäms för den trodde att jag var arg för det var så jag lät. Om jag kommuncerar på ett attackerande sätt kommer hunden att attackera tillbaka, alltså ifrågasätta, och inte lyda. Precis som folk.

Det ni.

lördag 6 juni 2015

Raindrops keep falling on my head

Idag har vi stängslat halva dagen. När vi var färdiga började det förstås regna. Jag hade planerat ridning ikväll men det blev inget av i ösregnet. Vem vill göra det liksom? Fullt så dåligt samvete har jag ändå inte, för igår red jag Ockra i en och en halv timme (fast jag pratade bort en halvtimme men det säger vi inte). Det är en dag imorgon också och förmodligen regnar det då också.

Det har regnat så mycket i vår att det har varit konstant blött överallt jämt. Stackars storbönder som inte kan så för att det regnar för mycket. Oss är det inte alls synd om i jämförelse. Vi har en liten plätt som vi borde så in men det är så blött så det går inte ens att harva så ingen behöver tänka tanken på några timotejfrön på ett bra tag ännu. Vädret rår vi inte på så det går inte att göra så mycket annat än att vänta ut det.

Fåren trivs på sina beten. Det blir så fint efter dem när de har betat i lövskogsmarkerna. Problemet är bara att vi har så små plättar att det inte tar många dagar innan vi får stängsla på nytt och bygga nya hagar på ett annat område. Baggarna har det bäst: de har en lite mer än en hektar fördelat på fyra stycken, vilket innebär att gräset växer mer än de betar. Bra där, matte! Nu slipper du jaga baggar halva sommaren.


Det här är från förra årets betessläpp. Årets betesbilder blir bara dyngblöta och trista så det blir inget. Inte just nu i alla fall.

Bättre väder, tack! På momangen!

onsdag 3 juni 2015

Gräset växer

Det känns som om det inte händer så mycket på vår gård för tillfället. Vi sitter mest och ser på när gräset växer.

Fåren har (äntligen!) flyttat ut på bete och hönsen bor numera i utehagarna. Vi har lagt ut uppskattningsvis 5 km eltråd och hittills har samtliga djur hållits på rätt sida om sina trådar. Hästarna traskar fortfarande på hemma på gården men snart börjar vi nog fundera på deras bete också. I teorin ska det gå till såhär: När fåren har betat ett område och flyttat till nästa ska hästarna få gå efter. Det för att eliminera det allra kraftigaste betet för att inte utveckla fång och för att fårens parasiter åker rakt igenom hästamagar och tvärtom. Sen om det kommer att fungera i praktiken vet jag ej.

Ockra går bra. Jag som hatar att hoppa har faktiskt hoppat några små skutt med henne och ikväll tänkte jag skutta lite till. Hon är den bästa hoppare jag någonsin ridit, faktiskt.

Linett har börjat bråka med mig. Hon har latat ner sig, tror jag. Hon har gått mycket i terräng på senaste tiden och där är hon alltid pigg men när jag ska rida henne på planen släpper hon inte upp mig på ryggen ens. Istället traskar hon runtrunt tills jag tappar fattningen och ger upp eller någon kommer och håller i henne. Ibland har vi ljusa stunder också och då går det bra.

Nu är det dags att tömma hårddisken på arbetsrelaterat och ta en ridtur istället.


lördag 23 maj 2015

Kakbak och fårklipp

Idag blåser det 20 m/s och regnar så vad passar då bättre än att baka lite kakor så att mina arbetare på jobbet tycker om mig lite extra mycket på måndag? Jag har bakat kolasnittar och cookies med nötter och choklad. Originalcookiesen finns beskrivna i Åsas blogg, Bland mina grytor. Den kan ni läsa, där finns en helmassa gott! Själv har jag gjort en liten receptmanipulation men den håller jag för mig själv... :)

Husse klipper får idag, av samma orsak som jag bakar. Baggarna är redan klippta och utsläppta och har hållit sig alldeles lugna och fina på betet hittills. Hatten av! Jag måste jaga papperssäckar nästa vecka så jag får börja packa ner ullen som ska säljas till spinneriet. Om det finns någon där ute som redan vet att den gärna vill köpa finskt ullgarn så får man höra av sig gällande önskemål. Jag återkommer om närmare datum för beställning.

Senare ikväll när blåsten lugnar ner sig blir det ridning med Ockra. Hon har gått riktigt bra allt sedan hon kom. Jag väntar fortfarande på bakslaget när hon ska börja testa igen. Men det händer aldrig. Hon är hela tiden lika positivt inställd till ridningen.

Jag har hittat ett par flickor i lämplig storlek och med bra ridvana så att Lumikki kan tillridas och det är solsken för själen (och för Lumikki, förstås). Nu jagar jag en sadel till henne för den vi har är en barnsadel som sitter dåligt och som är obekväm. Inte lätt att hitta en liten begagnad ponnysadel men jag letar med ljus och lykta och hoppas att jag ska hitta något förr eller senare. Hör av dig om du vet om någon.

 

onsdag 20 maj 2015

Fel

Jag har bränt alldeles för mycket krut på landsbygds-, hälsovårds- och miljövårdsmyndigheter idag så jag har blivit alldeles tjock i skallen. Någon med ett pissigt arbetsschema har tydligen tagit mycket god tid på sig att först komma fram till att det inte finns några fel i vår djurhållning till att sedan ändra sig och konstatera att det nog kanske gör det i alla fall. Dessutom har personerna inte läst protokollet från senaste mötet och konstaterat oriktigt två gånger i rad. Det ska jag få äran att betala för också, tydligen.

Folk! Skaffa inga djur. Det ställer bara till med besvär. Hejdå Håll Landsbygden Levande. Det var trevligt att råkas!

Ursäkta tonen i detta inlägg som kanske borde ha varit oskrivet men ändå inte.

söndag 17 maj 2015

Vår i luften

Sådär. Nu är baggarna klippta och utsläppta på bete. Det blev mycket lugnare i stallet nu, även om det kostade ett och annat blåmärke... Baggar är inte det mest lätthanterliga man kan tänka sig. Nu betar de i alla fall ungefär en hektar och jag hoppas att de hålls där till hösten. Snart börjar klippningen av tackorna så att resten också kan få gå ut på bete. Det kommer vi att fördröja lite grann med flit så det hinner växa mera gräs att äta.

Ockra har varit duktig i helgen. Hela veckan, faktiskt. Vi börjar komma bra underfund med varandra nu och jag litar mer och mer på henne för varje pass som går. I fredags hade vi det riktigt mysigt när det äntligen slutade regna och blev en väldigt vacker solnedgång för då slarvade vi husse och Linett med oss på en barbackaterrängtur över åkrarna. Det höll på att bli en aning spännande för det involverade visst två hästinnor som gärna hade sträckt ut i full galopp... men vi hölls på. Husse skötte sig finfint! Resten av helgen har jag haft ridsällskap av Mira&Nea som ridit Linett och Lumikki riktigt bra. Lumicken sköter sig alldeles (nåja...) utmärkt och det märks hur hon stortrivs när hon får vara med. Imorgon ska hästarna få en ledig dag för det har de minsann gjort sig förtjänta av.

Vi har hunnit pilla lite grann i trädgården också i helgen. Vi har planterat dahliorna, rensat ogräs, klippt gräsmattorna, rensat i jordgubbslandet och planterat lök. I varmbänken har det också hänt grejer: där finns nu ätbar dill, sallad, och spenat och morötter, rödbetor, persilja och palsternacka frodas för fulla muggar. Snart är det så varmt ute så man kan lämna bort fönsterglasen. Nästa helg (om vi inte hinner före) ska vi ta itu med potatislandet och växthuset. Växthuset har jag på känn att sparkas igång redan innan helgen.

Det är så roligt med vår för det händer massor ute!

Hoppas att ni har haft en bra vecka! Ha det så bra!


fredag 15 maj 2015

Allt som kaplar kan va Raamt

Fast i Larsmo finns inte Raamt utan Häsigubbi och Lövskärsmoora. Jag tror bestämt att han har varit här och busat med mig. För någon annan vettig förklaring har jag inte.

Igår morse när jag skulle ut och mata hästarna mötte jag Linett och Lumikki bakom ladudörren. Utanför hagen, bakom dörren, inne i ladan. Inget underligt i sig; hästar kan som bekant rymma ur hagen. Men hur det sedan gick till när de pillade upp skjutregeln och sedan pillade fast den igen från andra hållet är en gåta och orsaken till att jag misstänker Häsigubben den övernaturlige. Ockra var på rätt sida om grinden. Trägrinden och staketet som skiljer ladan från hästhagen är ungefär 150 cm höga och varken Linett eller Lumikki kan hoppa sådant utan att lämna några spår. Alltså måste det vara Häsigubbi eller Lövskärsmoora som har varit i farten.

Eller Raamt.

Häst är bäst

Hur man sammanfattar veckan som gått? Tja... Regn + häst = sant.


De fyrbenta flickorna har äntligen blivit kompisar och insett att de utgör en Flock.


Det här var innan sjudagarsregnet kom... Med hopp om att kanske få återuppleva stämningen flera gånger i år.


I söndags var Linn och jag på terrängritt med tanterna. Linett drog alla tiders galopp och Ockra (hon med öronen) hann inte ens med!! Det du, Kerstin! Ponnyn har blivit 10 år yngre, tror jag bestämt.


Och i torsdags red vi ut igen, den här gången Mira och Nea på varsin tant. Ockra och jag följde med som ordningsvakter. Lumikki har fungerat ganska bra. Lite envis är hon, men det hör väl till märket på hästen. När en mera erfaren ryttare sätter sig på henne går hon riktigt bra. Synd att jag är en halvmeter för lång.

lördag 9 maj 2015

Litet

Inte tycker jag mig vara någon trött matte men ändå har jag lyckats sova klockan runt. Det har kanske att göra med det mäktiga informationsflödet som min hjärna har utsatts för i två veckor.

Idag ska jag få ridsällskap av Mira och Nea. Ska snart gå ut och sadla vidundren. I eftermiddag ska vi gå på 80-årskalas. Jag gillar sådana. Sen tror jag inte att det behövs desto mera för idag. Ibland får även bonden vara later.

fredag 8 maj 2015

Alldeles sant

En mycket vacker dag har nått sin ända och hur poetiskt det än låter så är det alldeles sant! Jag blev tvungen att ta en paus mitt i höpåsfyllningen och bara titta en stund och föreviga det fina. Det här är en oredigerad telefonbild som står sig finfint utan någon redigering alls! Sämre kunde man ha det.


När vi kom hem från jobbet idag hittade vi vår gamla tacka Stina som hade kastat in handduken. Vi hade i ärlighetens namn tänkt avliva henne i helgen bland annat på grund av hennes leder. Hon skulle ha fyllt 17 år i december och är man ett får så är den mäktiga åldern 16,5 år värt att lyfta på hatten för, då medelåldern för en tacka är 6 - 8 år. Jag kommer att sakna henne och hennes brölande karlabräk som man kunde identifiera på en kilometers avstånd, men det känns bra att hon inte lider mera. Som tur så finns det två Stinagenerationer kvar på gården som har ärvt hennes fina egenskaper.

I eftermiddag har jag ridit både Ockra och Linett. Ockra har gått så fint sen hon kom hit. Innan brallade hon minsann på med en del dumheter men de är som bortblåsta. Nyhetens behag antar jag lite krasst och konstaterar att hon garanterat hinner testa vad mattes nerver går för bara hon får lite tid! Idag tränade vi på övergångar och galopplyft och fick till ett par riktigt fina lyft.

Såhär har denna veckas ridschema sett ut:

Måndag: vila
Tisdag: Ockra plan, ca 45 min. Linett plan, ca 45 min.
Onsdag: Terräng, samtliga, ca 1 h.
Torsdag: vila för de egna, 1 h lektion med Stig för matte
Fredag: Ockra plan, ca 1 h, Linett plan, ca 30 min.
Lördag: Terräng, samtliga, ca 1 h.
Söndag: Ockra plan, ca 45 min.

Nu börjar det däremot bli dags att gå och lägga sig. Långa dagar tär på knoppen. Ha det så bra!

onsdag 6 maj 2015

Däckad

Var är Lumikkis däck?! Leveranstid 3-7 dagar. Det har gått inte mindre än 12 dagar och ingen skymt av några däck. Asiakaspalveluun, kiitos. Emme puhu ruotsia. Kiitos.

Hmm. Matte har fått sån fångnoja och är livrädd att sådant ska inträffa nu när däcken inte kommer. Jag kan inte motionera shetlandsponnyn ordentligt om inte däcken kommer snart så vi kan börja köra igen. Hon har blivit lite småtjock. I höstas var hon i gott hull men i vinter har hon blivit tjockare eftersom att det var så kallt och att det därför gick mer hö. En häst ska ha hö motsvarande 2 - 2,7 % av sin kroppsvikt, vilket för shettisen innebär mellan 3,5 och 5 kg hö om dagen. Hon hade nog frusit häcken av sig om hon hållit sig till 3,5 kg per dag i vinter. Bantningen som vi skulle ta itu med när snön smalt funkar sådär nu eftersom att kärran FÖRSTÅS gick sönder! Allt enligt Murphys lag.

Nåväl.

Ockra går i alla fall att rida. Igår red jag henne så svettig så att hon gick att vrida ur. Ikväll ska vi försöka oss på ett lättare pass för imorgon ska hon vara ledig. Synd bara att det regnar småspik.

Någon som vill byta liv med mig i några timmar?


måndag 4 maj 2015

"Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mig.
Och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dig
Bliv du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd
och låt mig alla dagar 
få leva av din nåd.

Förlåt mig alla synder
och rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå."



söndag 3 maj 2015

Välkommen Ockra

I torsdags kom jag, Ockra. Mitt riktiga namn är Mystery Dream men det är det ingen som orkar säga. Jag är ockerfärgad överallt, förutom manen för den är svart. Jag ska bo här med sjöutsikt en tid medan min lånematte ska rida mig. Jag är 11 år gammal. På torsdag fyller jag 12 år. Jag är störst i hennes flock.

Här är jag.


Det här är mitt namn och min familj.

På vintern har jag lockigt hår över hela kroppen. På sommaren är jag alldeles slät. Jag är till hälften en rysk basjkirhäst och till andra hälften american curly. Jag är allergivänlig.

Det är såhär att jag har haft fång en gång. Det är ett bra tag sen nu, men jag vill inte få det igen. Därför vill min matte och min lånematte att man inte matar mig över staketet fast jag ber om det!

Jag är en snäll häst. Jag är lite rädd för läskiga motorcyklar och stora lastbilar. Man får röra mig var som helst men inte på magen för då börjar jag kicka omkring mig och utför alla karatesparkar som jag kan! Jag är för det mesta snäll att rida. Jag tycker om att hoppa hinder. Jag tycker inte om när man gör för mycket på min rygg. Då blir jag trött i skallen och slutar lyssna, för det är du värd. Kan du så gör jag. Men om du gör fel så struntar jag i dig.

Jag tycker om hö men jag vill ha en vattenhink bredvid. Jag tycker om att doppa höet i vattenhinken för det blir så gott då. Kom gärna och hälsa på mig någon gång. Hälsningar Ockra.

Sagan om den lilla rymningsincidenten

Igår var en sådan kväll som man kommer att minnas när man som gammal tant ser tillbaka på sitt liv som djurhållare. Runt klockan 22.30 skulle vi ut och ge dagens sista hö. Det skulle egentligen ha inträffat tidigare i vanliga fall men husse och matte kalasade på eftermiddagen så det blev så sent med eftermiddagshöet.

Hur som helst så var hagen tom. TOM. Ett par upprivna trästolpar skvallrade om att något utöver det vanliga skett. Som tur så kom våra kollegor förbi just då och åkte hem i en rasande fart och hämtade kläder  inför den stundande skallgången. Husse passade på att väcka storhusse ur sin tv-dvala och helt plötsligt var vi en tropp på sju pinnar som skulle ge oss ut på hästjakt i mörkret.

Var börjar man leta? Tja. Överallt? Hästar som förflyttar sig i 60 pannor hinner rätt långt på 90 minuter om de sätter iväg.

Vi åkte åt sju håll och matte hann förstås befara det allra värsta ungefär tio gånger om men så ringde husse efter ett par minuter och hade hittat havremopederna... PÅ GRANNENS GRÄSMATTA. Linett hade gnäggat åt honom när han skulle hämta cykeln. Hon kunde förstås inte ha tänkt sig att gnägga från buskaget lite tidigare när vi stod på trappan så att vi kunde ha undvikit maxpulsen, nejdå.

Så hämtade vi dem och gick hem igen och stod och skämdes medan husse fick dunka ner stolparna i marken igen, 20 centimeter längre ner den här gången. Linett blev tio år yngre tack vare hennes lilla rymningsupptåg och Ockra och Lumikki gladde sig mest åt gräset. Idag blir det ett straffmotionspass som heter duga, vill jag lova, så att gräset minsann passerar!

Vad lär vi oss av detta? I princip inget. Hästar blir ibland lite enkla i bollen och då kan vad som helst hända. Jag tror att de har blivit rädda för något. Jag vet att Ockra reagerar på motorcyklar som låter och åker i en väldans fart och sent igårkväll hördes oljud av trimmade mopeder som eventuellt kan ha skrämt upp henne. Lumikki brukar inte gå i närheten av elstängsel ens i misstag så hon är nog inte boven i dramat. Linett rymde säkert för att Ockra gjorde det.

Eller så var det bara kimppakiva.




fredag 1 maj 2015

Fodervärd och majkalas

Vilken vecka! Idag är det första maj så nu passar vi på att hämta andan!

Matte har börjat jobba, det är väl den största förändringen och orsaken till varför vi måste hämta andan. Det går nog bra, men det är så mycket nytt att hålla reda på. Det om det, den här bloggen handlar om djur, inte om världsliga saker. Jobb är en världslig sak.

Igår eftermiddag blev vi fodervärdar en gång till när Ockra kom. Den bestämda damen och ordinarie bestämda damerna var lite kinkiga i början men nu när ett dygn har gått börjar det fungera bättre. Lumikki är en diplomatponny som är nyfiken, vänlig och gärna hälsar på nykomlingen medan Linett tror att Ockra ska stjäla Lumikki ifrån henne och därför måste hon försvara ponnyn (som nog minsann kan försvara sig själv men det fattar inte Linett). Utfodringen är det svåraste momentet men även det börjar fungera nu när vi har fått träna några gånger.

Hur det går till när man släpper ihop hästar som aldrig har sett varandra förut är en långrandig, krånglig och spännande historia som är alldeles för komplicerad för att redogöras här och nu. Om någon väldigt gärna vill veta kan man höra av sig i kommentarsfältet så kan jag uppfylla önskan en annan gång.

Ockra ska få en alldeles egen presentation med profilbild och allt bara ni väntar ett tag.

De har inte ihjäl varandra även om det för ett otränat öga kan se ut så när ungefär 1200 kg hästkött fördelat på tre individer störtar omkring.

Idag har Lumikki varit och jobbat på majkalaset vid Bjärgas i Larsmo. I arla morgonstund brummade vi iväg och lånade transporten och klockan 11 befann vi oss vid hembygdsmuséet sadlade och redo för att ta oss an alla ivriga unga ryttare. Lumikki har en sån störtskön personlighet: hon går rakt in i transporten - vilken som helst och när som helst -, kliver ur den var som helst och kan vara precis var som helst utan att jaga upp sig och börja se spöken.

 När det blev mindre rusning i kiosken band vi fast henne i en stolpe, gav henne vatten och lät henne vara ifred ett tag medan vi tog en kaffekopp. När vi kom ut igen lite senare var hon försvunnen med grimskaft och allt. Matte och husse fick lite lätt panik där ett tag men så såg vi en bekant gammal farbror som gick omkring med henne och lät henne beta. Lumikki vet inget om det här med att följa med främmande farbröder, även om det inte var så farligt den här gången..! Hehe.
Thank you!
Eftersom att jag är usel på att visa bilder visar jag nu ett par bilder på vårens nya fårskåck. Amira och April (svart), Alisa (vit) och Aino (svartvit plätt längst fram i bild) med sina barn. Ni är så bra på får vid det här laget så ni klarar av att lista ut vilka lamm som hör vart.






Jag hade alldeles för mycket på lager för att det här skulle bli ett bra inlägg.

Ha en bra dag!

måndag 27 april 2015

Sympati

Man borde vara förstående och inte fnissa åt andras odågor men ibland hjälps det inte då Kamelmor varit i farten. Men för att trösta både er och mig själv kan jag citera henne själv:

"Fantastiskt trevligt att höra om andras odågor!! Då känner man sig inte som ett ensamt pucko;)"

Bara så ni vet.

Igår hälsade jag på hos Ockra som jag red lite. Det går faktiskt ganska bra med tanke på att jag inte har ridit henne mer än fem gånger ännu. Hon är fortfarande speciell på alla sätt och vis men nu har jag hittat framåtknappen och då går hon alldeles trevligt. Det finns saker att fila på men det kommer att bli mycket lättare snart...

När jag kom hem och hade ridutrustningen på tänkte jag försöka mig på att rida Linett också eftersom att hon vilat i snart en månad och eftersom att det småregnade kunde det ju inte flyga omkring pollen. Allt bra, hästen pigg och glad men full av olater och annat otyg. Tänk att det kan hopa sig på det sättet i en hästhjärna som vilat! Hur det nu var med det där att vara bufflig och gå rakt över folk och inte vilja stå still... Tja, det kan hon egentligen om hon bara vill koncentrera sig ordentligt. Att hon vände hemåt inte mindre än två gånger ska vi inte ens diskutera. Arbetsmoralen är på noll. Men målet nåddes i alla fall: vi kunde skritta utan att snubbla.

Snart är ridplanen färdig så då har vi ett ställe att träna på ordentligt utan en massa störande moment. Tills dess får vi försöka uppföra oss så gott det går. Om någon har boken "Hur man tröttar ut ett överpiggt sto med en åsnas envishet" liggandes i hyllan kan jag gärna låna den.

Jag behöver väl inte nämna att småregnet övergick i spöregn under tiden jag sadlade? Och att det gick att vrida ur samtliga kläder efteråt.

lördag 25 april 2015

Naturens gång, hjul, drummelpellar och skor

Naturen gick sin gång och det blev inga jättekaninungar. Det blev en men den hade honan bitit ihjäl. Det sker nästan aldrig att en kaninhona får en unge. Nu vet jag inte om jag ska vänta en tid och para på nytt eller om jag ska glömma det helt och hållet. Hanen fungerar i alla fall, för den andra honan som parades här har fått tio ungar.

Nu har jag beställt nya däck till Lumikkis kärra för andra gången på en vecka. Jag skickade tillbaka de där "barnvagnshjulen" och beställde nya från Savenmaa i hopp om att de passar bättre när de till och med heter "ponikärryn ratas".

Vi verkar också ha läkt ett andra lammbenbrott. Det har tagit ungefär 3 veckor från det att vi spjälat tills lammet går obehindrat på benet. Så även förra gången det hände, men då var det ett annat lamm. Det syns ingenstans att den tackans ben har varit brutet. Nu hoppas vi att vi är klara med benbrotten för den här säsongen och att drummelpellarna inte föds nästa år igen...

Nu ska jag gå ut och leta reda på hästarna som ska träffa hovis idag. Linett ska få sommarskor och Lumikki ska bli barfota. Hon gick barfota hela hösten så jag tänkte pröva med barfota i vår och se om det fortfarande går lika bra.

fredag 24 april 2015

Vi är alldeles OK

Igår var den stora dagen då vår gård blev granskad av hälsoinspektören och djurskyddsveterinären. Det hällde ner vatten som om himlen hade öppnat sig. Trots det fick vår hästhage betyget: "En av de renaste hästhagar som skådats i nejden." även om hälsoinspektören klagade på leran. Undrar vad hen hade förväntat sig egentligen... Asfalterade hagar med ytvattenbrunnar?

Alla våra utrymmen uppfyller de krav som ställs för respektive djurart. Våra djur är friska och välmående och blir väl omhändertagna. Vår verksamhet utgör inga "faror" för miljön och vi räknas inte som störande. Taxan gick ner med hälften så den ekonomiska smällen blir bara hälften så stor.

Myndigheterna fick sig en ordentlig känga för påhoppet och att man inte informerar tillräckligt om paragrafer och tillstånd och allt annat mer eller mindre onödigt. Man lovade utveckla samarbetet med landsbygdsnäringsmyndigheten i samband med att man anmäler sig som djurhållare så att man kanske undviker liknande incidenter i framtiden.

Snart får vi hem ett papper på att vi är OK och - gissa vad - en till BLANKETT som ska fyllas i för näringsverksamheten. Må icke den också vara av FPA-stuk! Det är väl ändå snart slut med blankettflödet på gården, hoppas jag, för de tar livet av oss annars.

Och inga fler anonyma anmälningar i onödan tack!! Sånt tar också musten ur en djurhållare! SÄRSKILT NÄR DET INTE FÖREKOMMER NÅGRA FEL OCH MAN BARA GÖR DET PÅ RENT JÄVELSKAP! Meddelande till anonym: Du kan ange din faktureringsadress så får du betala för granskningen. Det blir inte så dyrt, ungefär 150 €, som du kan hosta upp. Själv hade jag kunnat göra mycket roligt för de pengarna.


tisdag 21 april 2015

Inget nytt

Här är inget nytt under solen. Ebba har inte fått några ungar ännu så jag börjar snart tro att hon luras med mig.

Linett är fortfarande svullen och rinnig men har blivit betydligt piggare. Jag har inte ridit ännu sedan den där vurpan men ska ta upp ridningen på nytt bara den värsta pollenruschen avslutas (hur jag nu ska veta när det inträffar...). Tills dess promenerar vi.

Kärrhjulen till Lumikkis kärra var en flopp. Hur små och pjasoga som helst, ingen chans att de passar. Eller kanske en liten men då måste man svetsa om underredet och gafflarna. Roko! Skulle jag ha råd skulle kärran hamna på skroten och så skulle jag handla en ny, men pengar finns ju inte i överflöd här heller.

Igår var jag på tur med finnhäststoet Ralli tillsammans med Therese och Tristan. Vi hade en galopperande unge tre meter bakom bakdelen i en timme. Hade velat tacka allmänheten för bondvett när det gäller hästar i trafiken, men det går nog inte. För det mesta går det alldeles bra här hemma men igår blev jag riktigt sur. Usch!

Det roliga är att lammen växer och trivs utomhus och att blommorna börjar vakna till liv. Jag har börjat rensa bort fjolårets blomstänglar och blad och har redan hittat en massa liv!