måndag 30 mars 2015

Påsken kan komma

Jah! Sista tackan är färdiglammad, dyngan är mockad, Ebba är dräktig, Linett är riden, takstegen är monterad, djuren är stillade och kläderna är våta. Det häver ner snöblandat regn och är mulet och runt 0 grader ute. Mysigt må ni tro. (Åtminstone inomhus!)

Alisa födde ett vitt litet tacklamm idag. Det är en stor rackare, mycket större än alla lamm vi har fått hittills. Hon låg och såg nöjd ut när jag kom ut i eftermiddags. Hon fick tillsammans med sin mamma flytta in i lamningsboxen var Aino redan finns med sina två tacklamm. Ikväll såg jag att Alisa hade adopterat ett av Ainos lamm. Tydligen har hon godare mjölk!

Vi har fått 12 lamm i år. Baggarna Balder, Bore, Birk och Benjamin och tackorna Blixt, Blenda, Belinda, Birka, Ballerina och så tre stycken till som jag inte har tänkt ut några namn åt.

Ebba håller på bygger bo. Hon samlar halm och plockar av sig hår. Det blir nog kaninungar snart, verkar det som!

Nu kan påsken komma, men den har vi alldeles särskilda planer för.

lördag 28 mars 2015

Ny header

Hej! Har ni sett att det har kommit till ett nytt välkomnande på den här bloggen? The header som den heter i Amerika är utbytt mot en ny. Jag försöker tänka ut vad den skulle kunna kallas på svenska. Huvudet?

Nä.

Idag är det så ruttet väder ute så det passade att göra klart den och publicera den. Ibland får man väl lov att pyssla framför datorn också. Någon annat ni önskar er medan jag ändå är i farten?

fredag 27 mars 2015

Det blev inget

Det blev ingen inspektion igår. Vi fick återbud. Så vi är fortfarande lika ovetandes som innan. Men de lär väl återkomma...

onsdag 25 mars 2015

Slit

Milda Matilda så trött man kan vara!

Idag har vi kånkat, burit, släpat, dragit, grejat, skruvat, borrat, städat och då har inte ens höbärgningssäsongen börjat! Allt det här har vi gjort bara för att imorgon sker den omtalade Inspektionen av vår djurgård. (Okej, inte bara. Vi jobbar en hel del annars också.) Matte har dessutom gjort bort sig och jobbat och slitit med migränmedicin i kroppen, så bakslag kan vi garanterat räkna med här. Men det är faktiskt inte mattes fel att tandläkare är av den otrevliga sorten och att de utsätter folk för stress. Och jag måste ta hand om mina djur oavsett hur sjuk jag är.

Hur som helst så får granskarna komma när de vill. Vi har absolut inget att skämmas över. Det skulle isåfall vara skit under naglarna, påsar under ögonen, smutsiga kläder och hästhår överallt - but hey. That's just me. 

Jag har stiftat närmare bekantskap med Ockra den här veckan igen. Den här gången gick det tiofalt bättre än sist och jag är så stolt över mig själv för att jag har faktiskt tänkt på det som instruktören sa om min ridning. Jag hade inte tänkt avslöja det, men faktum är att jag har ridit den hästen mentalt hela veckan för att komma åt känslan. Det var knappt så jag trodde att det skulle fungera, men det gjorde det!

Ja, och så har vi fått lamm också,  i förrgår. Så nu har vi faktiskt tre generationer i vår fårskock!

Jag är skyldig er en del saker, så som bilder på stallskåpet som husse och jag har tillverkat, film på Ockra när det går bra, bilder på Ainos lamm... och säkert en hel del annat. Men nu är det Nukkumatti som gäller!

"Sov, du lilla vide ung
än så är det vinter,
än så sova björk och ljung,
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår
innan rönn i blomma står.
Sov, du lilla vide
än så är det vinter.

Solskensöga ser på dig
Solskensfamn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig,
och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön,
vide liten blir så grön.
Solskensöga ser dig.
Solskensfamn dig vaggar."


- Z. Topelius

söndag 22 mars 2015

Fårnyheter

Kaj fattas mig så det skär i hjärtat.

Jag har inte haft någon motivation alls att uppdatera bloggen med alla våra bravader men kände att det måste uppdateras lite i alla fall så att vi inte stannar kvar på stället. Det var April som lammade i onsdags (nu vet jag att hon heter det) och i fredags lammade hennes syster Amira. Då blev det ett tacklamm som fick namnet Ballerina. Färgen kan ni räkna ut själva vid det här laget. Svart, förstås.

Tackorna fyller ett år om två veckor. Egentligen borde man kanske vänta med att betäcka så unga tackor för att få säkrare lamningar, men eftersom att vi inte kunde styra årets betäckning överhuvudtaget så fick det bli såhär. Men vi hade tur. April sköter om sitt lamm så bra så. Varje gång han bräker springer hon fram till honom och putsar honom och puffar honom på baken så att han ska stiga upp och dia. Amira å andra sidan var en aning chockad över att plötsligt ha blivit mamma hon också, men när hon fick lugna ner sig ensam med sitt lamm kom hon på att hon nog vet vad hon ska göra med det. Lammen är starka, söta och levnadsglada. Dessutom har de alla spenar för sig själva då de saknar konkurrens från syskon.

Aino och Alisa är de enda som är olammade. Det är oklart om Alisa har något lamm i magen för hennes juver är inte så värst svullet ännu. Men det vet ju husse att det kan bli födsel ändå trots det...

I fredags tog vi hästarna på tur till stubbåkern. Jag red Linett och husse körde Lumikki. Förra gången vi var där med Linett fick hon galoppera över åkern och det kom hon ihåg minsann! (Sånt minns de faktiskt rätt så bra, märkväl!) Linett fattade galoppen direkt, bokstavligt talat. Det är en så bra åker för den ligger i en backe så det blir både uppförsbacke och nerförsbacke när man rider där. Sånt är särskilt bra för galopparbete. Hästarna hade så kul så att det till och med blev bocksprång där ett tag. Jag kunde inte vara sur på Linett för det för hon njöt så mycket av att få sträcka ut, leva livet och vara häst.

Det är sånt som vi människor också borde göra lite oftare.

torsdag 19 mars 2015

In loving memory

Min kanin Kaj har dött idag. Hon blev nästan 8 år gammal och har aldrig varit sjuk i hela sitt liv. I morse var allt som vanligt och i eftermiddag hittade jag henne död.



Kaj kom till mig för snart 8 år sedan tillsammans med sitt kullsyskon Ted. Trodde ett tag att det var två hanar varför Kaj fick heta Kaj och inte Kajsa som hon senare visade sig vara. Men då var "skadan" redan skedd och hon fick tre fina ungar. Ungarna sålde jag men Kaj fick behålla sitt namn (medan Ted blev av med sina bollar...).

De här kaninerna har fått flytta tillsammans med mig och de har levt ett minst sagt bortskämt liv med alla godsaker det innebär. Varje sommar har de varit på rymmen och fixat sitt grönbete alldeles själva. Inget djur slår dessa kaniner i överlevnadsinstinkt! Trots rovfåglar, rävar och bilar har de lyckats överleva lösa om somrarna. Äppelkvistar var det godaste som Kaj visste så därför begravde jag henne under äppelträdet.

Nu är det lite synd om Ted som har blivit ensam kanin. Han som aldrig har varit ensammen i hela sitt långa liv. Jag hoppas att han inte dör av hjärtesorg. Om Ebba får en honunge ska jag spara den åt Ted så att han får en ny kompis.

Tack för alla fina år Kaj. <3

Den fina ullen

Varför ska man välja ullgarn? 

Orsakerna är många. Ullgarn är ett material som är 100 % naturligt och fritt från konstfiber. Ull har i alla tider varit ett av de viktigaste materialen att tillverka kläder av i Europa.

Ullgarn varierar kraftigt i kvalitet och är ett mycket levande material. Det finns många olika slags fårraser och därmed också olika slags ulltyper. Våra får är finsk lantras och deras ull är så kallad finull. Ull från finullsfår är silkig, mjuk och finfibrig.

Ullens egenskaper är goda: den är elastisk, vilket gör att man kan forma ullen nästan hur som helst och särskilt när den är våt. Plagg som stickas av ullgarn är varma och lätta. Ytterligare en bra egenskap är att ull värmer fast den är fuktig eller blöt! Obehandlat ullgarn doftar av lanolin, ullfett, som gör att garnet är vattenavstötande. Det är skönt att sticka i obehandlat ullgarn eftersom att händerna blir som smorda. Ull från finullsfår sticks inte, varför garnet passar bra till plagg som ska vara mot huden. Dessutom kan man tova ullgarn vilket är en fördel som öppnar flera nya möjligheter till användning av garnet.

Skötsel av ylleplagg 

Plagg som stickas av ullgarn ska inte tvättas i maskin! (Om det inte är så kallat Superwashgarn vill säga.) Det är handtvätt som gäller. Min egen erfarenhet av ylleplagg säger att ylleplagg inte drar åt sig särskilt mycket smuts. Det är lätt att borsta bort smuts och skräp och eftersom att ull andas så börjar t.ex. tröjor sällan lukta svett. Man kan med fördel vädra plaggen med jämna mellanrum så hålls de också fräsha. Ylleplagg ska torkas liggande.

Efterbehanling av stickade plagg 

Ett plagg som man stickat kan kännas hårt när det är färdigt. Jag brukar blöta plaggen i ljummet vatten, trycka ut vattnet och lägga plagget på en frottéhandduk och sedan rulla ihop handduken. Innan jag rullar ser jag till att plagget är format som det ska. Jag rullar ut vattnet ur plagget och sedan byter jag till en torr handduk som plagget får ligga och torka på. Om man hänger upp en våt stickad tröja kommer den att bli låååååång.

Ibland kan jag också rugga upp det jag stickat. Den tekniken kan passa t.ex. vantar eller sockor. Det går enkelt att rugga ett fuktigt plagg med t.ex. en nagelborste. Man behöver inte ens ta i hårt. Det är skillnad på garnet hur mycket behandling det behöver och man får prova sig fram. Plagg som man ruggar på det här sättet blir riktigt mjuka (men inte längre släta!)

Ibland kanske jag inte vill ha någon efterbehandling alls och då blöter jag bara plagget, formar det och låter det torka. Mönster framträder oftast finare och jämnare om man slätar ut plagget genom att blöta och pressa det. (I alla fall när jag stickar mönster blir det så.) Även den som är dålig på att sticka mönster får till stånd riktigt fina alster med hjälp av det här lilla knepet!

Man kan också tova stickade plagg men då kräver det lite fundering redan i inledningsskedet. Allt man tovar krymper, dvs. man ska sticka plagget större än vad det ska vara efter tovning. Jag brukar sticka vantar av förgarn som jag sedan tovar i tvättmaskin i 60 grader på vanligt tvättprogram tillsammans med handdukar. Självklart kan man också tova för hand.

Har man väl valt ullgarn till sitt favoritgarn så kommer det aldrig att slås ut!

onsdag 18 mars 2015

Lammbambula

Ha! Jag har nyss uppfunnit ett nytt ord!

I morse möttes jag av ett pipande läte från fårkätten och där stod minsann en svart liten Benjamin som tacka nummer 6776 har blivit mamma till. (Jag ska vara ärlig och medge att jag inte ser skillnad på April och Amira, så jag måste logga in i webbtjänsten för att få veta mammas namn.)

Igårkväll stod husse och jag och dividerade om eventuell dräktighet och dess eventuella längd hos aktuella tackor och jag kaverade att det kommer att ske snart och att tackorna borde sättas i lamningsbox, helst idag. Husse å andra sidan tyckte att juvrena och magarna inte alls var så stora så han tyckte att det nog är flera veckor kvar av dräktigheterna.

Gissa om han har fått höra att det var jag som hade rätt den här gången? En bonde känner sina djur, eller hur? :)

Här kommer en utlovad bild på 1,5 veckor gamla Birk och Birka.

Vi är precis så söta som vi ser ut!
Den lille Benjamin får ni se en annan gång.

Och här kommer en liten filmsnutt från igår när jag red Ockra för andra gången.


På dagens tapet står att beställa mera öronmärken och att försöka få plats med mera lammstinna tackor. Samt rita lite hus, rida lite och förbereda en ny sida med mera.

Ha en bra dag!

tisdag 17 mars 2015

Om att lära sig rida

Den krulliga hästen, ni minns, basjkir/american curlhästen, är en riktigt trevlig hästinna. Men jag får rannsaka min ridning när jag försöker rida den. I söndags red jag henne och hittade framåtknappen och bromsen och idag har jag ridit henne för instruktör. Nyckelorden är LESS IS MORE.

Varje gång jag tar mig an en ny får jag fråga mig själv om jag verkligen kan rida. Att det kan vara så svårt fast jag har en repertoar om ca 30 hästar fördelade på 15 år! Varje häst är olika. Inte bara till utseende (även om det finns sådana som man inte ser skillnad på hur man än försöker!) utan också till sinnet. Det är som med människor: endera klickar man direkt eller också tar det en stund att komma underfund med varandra. En del är envisa, en del är pigga, somliga glada, somliga arga, någon skygg, någon känslig. Men alla är hästar och torde därför ridas på samma sätt. Dessutom är de som människor i det avseendet att alla har någon form av utbildning.

Men nej.

Så är det inte.

Man utvecklas aldrig som ryttare om man inte testar olika hästar mellan varven. Det händer så lätt att man snöar in. Ett sätt att rida den ena passar inte den andra det minsta.

Själv ska jag tänka på att:

1. Inte skänkla i onödan
2. Vara försiktig med min tygel
3. Sitta så stilla som det går
4. Inte ha så bråttom
5. Vara tydlig med mina hjälper
6. Vara konsekvent med mina hjälper
7. Och så vidare...

Fast jag har ridit så länge som jag har så finns det alltid mera att lära sig.

Vilken bra hobby man har!

Nyheter, bulor och ben

Nu passar vi på och njuter av Vädret eftersom att det ska bli råskväder i slutet av veckan. När solen skiner är alla glada.

Igår kom den lilla snickaren i mig fram och byggde två skydd för fönstren ute i hagen så att man inte kan slå in huvudet eller foten i glaset... om man är häst alltså. Det har inte hänt men man vet ju aldrig när det slår till i den här världen.

Den lilla snickaren kom också på att ett sadelskåp skulle behövas. Dels för uppbevaring av sadlar (förstås) men också alla andra läderprylar som blir dammiga och fula, som träns till exempel. Skåpet ska ha en storlek om 600 x 1200 mm. Höjden är ännu inte fastställd. I ena sidan ska det finnas sadelhängare uppifrån och ner och på andra sidan ska det finnas hyllplan. På insidan av skåpdörrarna ska det finnas hängare för träns och grimmor. Tillverkningsmaterial torde bli limträskivor. Skåpet ska vara en mikrosadelkammare helt enkelt. Vi filar vidare på den idén.

Ebba har fått flytta tillbaka till sig och Eriksson tycker att det är tråkigt nu igen. Det är en vecka sedan jag flyttade ihop dem så om dryga tre veckor ska resultatet visa sig...

Linett har fått en bula på foten. Den sitter nere på kotbenet på insidan av benet. Den är stenhård, inte varm och hon ömmar inte fast man trycker på och nära den. I lördags levde hästarna till det riktigt ordentligt och sprang runt och kickade bakut i luften så det ligger hemskt nära till hands att hon har lyckats sparka sig själv på foten. Bulan torde vara ett s.k. överben som uppkommer vid slag eller inflammation. Det lär inte vara farligt så länge hästen inte visar på någon smärta från det. Samma fenomen uppkommer på hasen om den utsätts för slag och då kallas åkomman för piphas. Nu gäller det att ta det lite mañana och se ifall det ändrar.

När vi nu funderar på ben så kan jag meddela att lammet som för länge sedan var halt nu är helt återställt efter att ha haft benet lindat och spjälat i tre veckor. Det är en månad sedan vi tog bort stödet och nu har musklerna återvänt och hältan försvunnit och lammet rör sig fint.


fredag 13 mars 2015

Uti skogen finns det smådjur

Hej från skogen!

Nu visar sig Vädret helt plötsligt från sin bästa sida och man kan lätt luras att det är maj och inte mars. I Finland brukar vi skotta snö och skida på isen den här årstiden. Dagens väder kan man ändå inte klaga på för det har varit lagom varmt och riktigt soligt!

När husse kom från jobbet tog vi en terrängtur. Och då menar jag terräng.

Först gick vi på en gräsbeväxt skogsväg, sedan slalom mellan träden i en tät granskog, sedan lite grusväg, sedan lite blåbärs- och lingonris (bilden), sedan snöplums i snårskog, sedan hopp över ett dike (!), sen lite granskog igen och så hem längs vägen. Linett fick gå på långa tyglar hela vägen. Husse promenerade framför med Lumikki som hade hur kul som helst. Den går överallt, den där ponnyn!

Ridning av den här sorten passar Linett perfekt. Linett är en tant som inte riktigt håller koll på sin kropp och särskilt inte hovarna, så det händer hemskt lätt att hon snubblar på platt mark. Det blir bättre genom att sadla någon centimeter längre bak än vanligt (eftersom att hon är framtung) och att ännu till rida halvhalter på vart åttonde steg typ, tänka på att inte luta framåt och ge henne uppgifter så att hon måste tänka. Det är bara det att det blir så fasligt mycket att tänka på. Då är det skönt med den här typen av ridning när man bara behöver tänka på att hållas kvar på hästen så får hon sköta jobbet själv. Hehe.


På söndag ska vi hälsa på en häst som är ny för mig. Det är en korsning mellan basjkir och american curl och jag har aldrig rört en lockig häst förut. Det ska bli spännande. En googlebild på det så blir ni nöjda när ni vet vad jag yrar om.

Källa.



torsdag 12 mars 2015

Hoppsan!

Ooops!

She is mine!

Tänk så det kan gå!

Jag är 23 år och min första egna häst är en shetlandsponny. Det trodde jag faktiskt inte, men det känns jättebra!

(I själva verket är hon bara delvist betald ännu men det är något vi jobbar på. Rent praktiskt är hon vår.)

Kaninkul

Dags för nyheter.

Stinas lamm växer, bräker, äter och skiter. Det är bra. Ni ska få bilder... snart?

Igår släppte jag in belgiska jättekaninen Ebba till belgiska jättekaninen Eriksson så om en månad har vi (kanske) kaninungar vid Antas! Själv vet jag inte om jag behöver fler kaniner men om inte annat så hoppas jag att Hon Med Det Fruktansvärda Temperamentet ska lugna ner sig något om hon får en kull ungar. Så gick det i alla fall med min andra hona som fick ungar för snart 7 år sen. Om det kommer några ungar ska de säljas (eller ätas upp!).

Det är två fina exemplar som vi har så då kan ju ungarna inte bli annat än fina. Erikssons mamma är samma färg som Ted så jag hoppas förstås att just den färgen kan tänka sig att gå i arv. Färgen heter viltgul (tror jag).

Ebba är i alla fall järngrå och Eriksson är viltbrun.

Tedden på en av sina otaliga utfärder.


Det är hon på bilden som har det där humöret, ni vet...
Belgisk jättekanin är världens största kaninras. De väger ca 10 kg men det finns också undantag som gör regeln då kaninen kan väga närmare 20 kg. Rasen har stora och maffiga öron (16 cm eller längre), frambenen är kraftiga och kroppen rektangulärt formad. 

På dagens schema står att försöka göra rent Lumikkis täcke. Jag har nästan gett upp hoppet redan utan att ens ha börjat.


Ha en bra dag!

måndag 9 mars 2015

Helgstrapatser och söndagstrav

Vi har surat. Därför har det varit tyst här i helgen. Egentligen har vi inte surat hela helgen utan gjort en massa annat.

I fredags till exempel. Då bestämde sig min äldsta tacka Stina för att hon skulle lamma. Hon födde ett vitt bagglamm och ett svartvitt tacklamm. De är pyttepyttesmå och jag trodde inte att tacklammet skulle klara sig men det gjorde det minsann. Tuttflaskan med mjölkersättning dög inte då det redan fått smaka på mammas feta råmjölk så jag gick all in och struntade i stödmatningen och höll upp det så att det fick dia så många gånger tills det blev starkt nog att stå själv och äta själv. Nu, tre dygn senare, är hon stadig i benen.

På fredagsförmiddagen fick jag åka på islandshästen Pelle som bar omkring på mig i passgång! Det fick mina sura tankar att passa iväg åt ett annat håll för Pelle var precis vad jag behövde!

Här finns ett gäng fina bilder på bland annat Pelle och Uni. Rasmus Libäck har tagit bilderna.

Lördagen gick åt till ett hovslagarseminarium vid Optima. Jag skulle vilja kunna sko och dessutom vill jag kunna se på hovar om de är bra eller dåliga och likandant med hästskor. Jag lärde mig massor om anatomin och tillvägagångssätt samt en hel del om hovsjukdomar, men jag saknade en praktisk del. (Det får man väl ta på sin egen häst, lätt! Hmm...)

Igår kördes Söndagstravet i Kackur. Starthästarna Linett och Lumikki hade preparerats och peppats på dagen för att köra sitt alla tiders bästa lopp! Lumikki ledde starkt med Husse i sulkyn men Linett med Matte i sulkyn fick segersmak ungefär halvvägs in i loppet och travade starkt in i ledningen på innerspår. Lumikki gjorde ett panglopp och Linett galopperade ut sig strax innan upploppsspurten men kom igen och travade hela vägen över mållinjen. Oklart vem som slutligen vann loppet då det rådde skilda meingar om var mållinjen gick... Båda galopperade ut sig och kommentatorn var så kass (...) så det var nog inte så allvarligt ändå.

Men både hästar, mattar och hussar hade skitkul!

Linett efter sitt lyckade lopp som innebar fartrekord!

... Och Lumikki som är så fruktansvärt oförsiktig med sina täcken!! Suck.
Mor och jag hade också skitkul igår när vi gjorde en varmbänk. Vi grävde och grävde och grävde och mockade och skottade och mockade och mockade och skottade och trampade och packade och trampade och trampade och rörde om och trampade lite till. Sen hällde vi på hett vatten och täckte in med ett lager jord. Sedan isolerade vi lådan utvändigt och satte fönsterglas över. Det var precis så jobbigt som det låter. Jag ska återkomma till det projektet senare.

Nu har matte dragit på sig värsta förkylningen och får lov att vila ordentligt.



onsdag 4 mars 2015

Åskväderhumör

Tack för stödet.

Jag måste förtydliga en sak här: Om någon stör sig på våra djur ber vi å det ödmjukaste den personen att ta kontakt med antingen Jocki eller mig. Man behöver inte skriva ut det på nätet om man inte känner för det, man kan komma hit och säga det eller ringa oss också. Vår avsikt är inte att störa någon.

Men om det inte är okej att det luktar "landet" på landet så är det väl ändå lite... Ja, vad ska man säga? Nymodigt?

Det stinker inte hos oss. Det stinker inte heller i omgivningen. Det vet jag för jag rör mig till fots runt Kackur varje dag, oavsett väder. Vi mockar hagen minst en gång om dagen och den som inte ser skillnad på gödsel och lera kan komma och ta en närmare titt när som helst! Tror bestämt att det inte finns en en endaste vacker hästhage den här tiden på året! Därtill tömmer vi gödselstacken ungefär en gång i veckan så att det inte ska börja lukta och för att vi helt enkelt inte har plats annars. Gödseln placeras på en plats långt från folk, på en icke-grundvattenförande backe och komposteras och används som gödning på åker samt i potatisland, vilket torde vara bra mycket bättre än bigödning. Det stinker inte heller ammoniak eller annat otrevligt. Jag använder DryMaxx i ströet, vilket bland annat är till för att reducera lukt. (Det är helt vanligt kiselgur.)

Om någon tycker att vi ska fällas för att märkbart smutsa ner båthamnen kan ni ju ta en titt på vattenytan när det är högsäsong för båtar. Jag vågar lägga huvudet i pant på att då flyter det minsann omkring bränsle, olja och både det ena och det andra!

Inte heller låter det särskilt mycket om oss. Det enda som låter är tuppar som gal och de bor inomhus både dag och natt. Omöjligt att höra om man inte går precis förbi. Det andra som låter är fåren som bräker på kvällen när de vet att de ska få kraftfodergiva. De tystnar när lamporna släcks och människorna försvinner.

Om någon fortfarande har något att klaga på vad gäller mig eller mina djur så ber jag den personen att läsa detta inläggs första stycke en gång till.

Om ni undrar varför det inte finns flera djurgårdar än vad det gör så har myndigheterna svaret

Vi har ett fundamentalt problem i Finland och det kallas byråkratspöket. Som om det inte räckte med blanketter till kommunens landsbygdsnäringsmyndighet samt till livsmedelssäkerhetsverket Evira har jag nu också (tydligen) missat att jag ska anmäla alla mina djur till hälsoinspektionsmyndigheten också. Till och med kaninernas antal. Och till och med platsen var jag förvarar min ridutrustning! Jag ska också reda ut avstånd till grannar, hur mycket kaninerna bajsar per år, vad jag använder för strö, hur jag hanterar riskavfall och så vidare bla bla bla. Det här avslutas med en inspektion av min djurhållningsplats tillsammans med hälsoinspektör samt veterinär och kostar mig 250 - 300 €.

När jag ringde och frågade varför jag inte fick någon information om det här när jag anmälde mig som djurhållare fick jag inget svar. Man kunde inte heller svara på ifall det finns begränsningar gällande huruvida jag får ha t.ex. mina hästar och mina får på den här platsen. Inte heller vad min ridutrustning har för betydelse i det här fallet...

Men jag förstår ändå myndigheten till viss del. (Det trodde ni inte va?) Det finns folk som håller djur så som man inte borde och det finns folk som håller sjuka djur som plågas. Men jag förstår inte varför man måste ödsla så mycket energi på någon stackars småskalig bonde som sliter för sitt dagliga bröd för att kunna ha sina älskade djur på sin gård så att djuren lever ett så behagligt liv som möjligt och jag förstår inte heller vad min ridutrustning och mina tio balband per dag har med det att göra! Dessutom lyfter jag inga bidrag och jag skickar inga djur till slakt. Det är SÄLLSKAPSDJUR som jag har! Jag har alltså inte fifflat med några pengar och inte har jag heller slaktat och sålt några sjuka djur.

Så mycket är säkert att mina djur är friska och mår bra. Om mina djur inte skulle må bra så skulle jag märka det eftersom att jag sköter om dem morgon, lunch, middag, kväll. Ibland även nattetid. Tror ni att jag skulle kunna bedriva ullproduktion och föda upp lamm ifall att fåren inte mår bra? Eller hantera mina hästar ifall jag vanvårdat dem? Knappast! Om någon påstår annat så får den personen mycket gärna bevisa det. 

Dessutom: Om någon granne störs av våra djur så är det i sin ordning att meddela oss snarast! Jag håller inga djur för att göra livet surt för mina grannar, men jag vill inte heller bli påtrampad för att jag håller djur på min bondgård! 

Varför det inte finns fler gårdar?

Svaret är väl rätt så enkelt nu.

Nu ska jag deppa ihop en aning och skrapa ihop mina undansparade slantar (som det inte finns av i överflöd) och försöka fylla i blanketthelvetet så att myndigheten blir glad. Jag är inte glad. Jag får banta fåren i ett år för att ha råd med det här.

tisdag 3 mars 2015

Blörk

Är lite förargad på byråkratin här. Och inte så lite heller. Vänta er inget trevligt inlägg nästa gång. Jag besparar er dock idag.

Vi saknar hästen och har handlat lam köttfärs.

Hej på er!

Hela djurgården saknar islandshästen Uni som tog sitt pick och pack och flyttade till Kronoby i lördags. Han har det bra, har vi hört, men nog saknar vi honom för det. Något alldeles förfärligt för att vara exakt. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle göra det såhär pass mycket, men tji fick jag! Helgen gick åt till att trösta de övriga två (som tack och lov har blivit bra mycket bättre kompisar nu än vad de var innan).

Idag har Sindi handlat sin mat själv! Jag tog med henne till djuraffären för hon behöver all social träning hon kan få. På hemmaplan är hon modig men så fort vi är någon annanstans än på hemmaplan blir allt så läskigt och alla människor ska säkert slå henne och äta upp henne... Det är ett typiskt sheltielynne att vara reserverad, men att vara livrädd är väl inget det står om i rasspecifikationen. Så nu tränar vi lite. Sindi fick godis av butiksbiträdet. DET var kul! Det går bättre hela tiden och hon blir lugnare. Vackert så.

När vi ändå var i stan och handlade djurmat passade vi på att handla lite människomat på samma gång. Det tenderar rätt ofta vara så att kylskåpet är tomt men aldrig fodersäckarna... Undrar varför? Helt sjukt.

Jag hittade en lapp vid Prisma. Det står: "Karitsan jauheliha, Lam köttfärs". Jag köpte av det för jag ska laga laMMfärsbullar.


Men alltså. Jag tar för givet att det inte rör på sig... Och jag tycker att butikerna skulle kunna se över sina lappar för jag såg flera fel än det här. Konstigt nog är det det svenska som är fel på alla lappar...

Nåväl. Det om det.

Jag arbetar på en sprillans ny layout till den här bloggen. Det tar lite länge för mig bara. Tyvärr.

Nu ska jag ut på en efterlängtad körtur med Linett och Lumikki. Det börjar vara bart land nu lite här och var så nu ska här köras minsann!