Kapriol och andra höga skolor som vi för tillfället tränar på

Ikväll när Ockra och jag red i skogen utförde vi något som i dressyrvärlden heter kapriol. Det är när man samlar all kraft som finns i hästen som hoppar rätt upp i luften och sen kickar rätt ut i luften med bakbenen. Förr i tiden när man stred till häst använde man kapriol till att ha ihjäl fienden och skada hens häst. Kapriol är det svåraste språnget i klassisk dressyr och det ser ut så som i filmen här. Efter levaden kommer capriole:



Man kan tydligen också utföra ett kapriolsprång om man måste gå över en stor vattenpott som är lika bred som stigen man går på. Kapriolsprånget efterföljs av högljudda frust och fnys.

Vi har alltså utvecklingspotential, Ockra och jag.

På flera plan.

Ibland fjantar vi bara till vardagen lite extra för att vi tycker om det.

Lek

Igår trillade polletten äntligen ner för Farbrorn. Dessvärre, om man nu kan säga så i det här fallet, inträffade det på sena kvällen när det var beckmörkt ute. Därför har jag inga bilder från när han lekte med Sindi ute på gården! Och det var katten som började den här gången.

De busade omkring på gräsmattan, den ena lyckligare än den andra. Sedan klättrade Farbrorn upp i en tall en liten bit och hoppade sedan ner framför eller bakom Sindi igen. Han kan nog busa, den gamle räven, om han får välja själv när han tänker göra det.

Idag har jag stannat hemma från skolan. Jag trodde att jag skulle orka dimensionera lite stål men det gick inte så jag har strecksett de senaste åtta avsnitten av Ponnyakuten istället.