lördag 28 december 2013

Klövverkning

Idag har vi verkat Stinas klövar. Det här med klövar är sådant som jag inte har kunnat ett jota om innan jag köpte mina får men om man ska ha klöv- eller hovdjur så måste man i något skede sätta sig in i hur man ska bete sig med djurens fötter för att de inte ska få problem.

Igår när vi synade Stina närmare upptäckte vi att hennes ena framklöv var krökt som en banan och så ska det ju inte vara. Gjorde därför slag i saken och gick ut med en sekatör (en hovtång hade varit det ypperliga verktyget) och lockade ut vår smarta gamla tacka som snällt gick med på manikyren. Särskilt svårt var det inte, men det var lite värre då hornet på den ena klöven hade växt sig runt omkring hela klöven. När vi var färdiga med nagelklippningen skuttade Stina runt på gården som ett lyckligt litet lamm. Jag antar att vi fick godkänt. De andra fårens klövar var inte för långa, men det blir till att titta till dem nästa gång det är dags för klippning. Klövarna slits nämligen inte ner i samma takt som de växer när de går på halmbotten som sommartid när de går i sina beteshagar.

Sommaren skulle förresten få komma när som helst, det är ju ändå +5 grader ute och inte en snöflinga fast det är den 28 december.

söndag 22 december 2013

Kajsa ser dig!

Igår fick damerna sin efterlängtade karl. Han är två år, är brun, har blåa ögon och vitt krulligt pannludd (och en massa hö i ullen)


Prinsen och Bärtils efterträdare.

Alva följer med händelseutvecklingen.








Kajsa följer noga med vad som händer utanför fårhusets väggar. Om man går förbi fönstret kan man bli slickad på från insidan.

Kajsa ser dig!
Vädret spelar oss ett spratt i år. Det ser ut som 22 oktober ute, inte som dan före dan före dopparedan. Det kunde lika gärna bli sommar på nytt. Vädret som vi har nu är så bedrövligt så jag tänker inte förstöra detta inlägg med att fotografera det. Istället visar jag vårt äppelträd som blommade som om det hade fått betalt i våras.

"Sommar, sommar, sommar..."

Naturens underverk.
 

fredag 20 december 2013

Julstök

Julklappsfabriken går med full gång! Varje år detta samma elände som egentligen är rätt mysigt. I år är det lite extra mysigt på grund av nedanstående. Om jag någon gång har en gårdsbutik ska jag tillverka alla etiketter själv. Det var hur kul som helst och jag höll på i timmar utan att veta om att klockan gick.'

Nu ska jag återgå till paketerandet.



tisdag 17 december 2013

måndag 16 december 2013

En lyckans dag på Antas

Mina bräkande fårdamer där ute i stallet ska få en ny karl. Vi ska få en. Det var några likasinnade vänner som tyckte synd om oss (eller mina tackor, förstås) och skänker oss en brun lantrasbäss! Ja! Fred på jorden! Jag står i tacksamhetsskuld till Finnäs gård! Någon Bärtil Silver lär det ju inte vara, för det fanns bara en gullegris av den sorten, men kanske en Pelli eller en Oskar?

Igår var alla mina fårdamer ute och gick med mig på gården. Det är någon fix idé som dom fått. Jag är besviken för att jag inte hade någon filmkamera riggad när de sprang på en isfläck och inte slapp någonstans. De fick knuffas till sidan till strävare mark. Hehe. Man får inte mobba dem som är i underläge... men det kunde inte hjälpas!



Snart är det ett nytt år. Då får vi skaffa hunden, hunden, hunden! Det här med hundforskandet framskrider. Jag sitter och skrattar åt ett klipp var skulden får ett ansikte.


Husmor testbakar Charlotte Russe

Ifjol bakade jag en jultårta som tog mig tre dagar i anspråk och så åt vi alla av den och gick trinda och nöjda från julbordet. Det var en tårta som hette duga (som innehöll syndigt mycket choklad men det var det värt) och receptet hittar du här. I år orkar jag inte baka någon jättemaffig super-chokladtårta så i år testar jag något nytt. Ifjol klarade jag mig utan testbakning för i grund och botten var det en enkel tårta och choklad kan ju inte smaka illa så vi behövde inte ens provsmaka för att vara säkra på att den skulle passa på julbordet. Nåja, årets tårta är... *trumvirvel*... en Charlotte Russe!

Eh.
Va?

Just det. Det tänkte jag också. Det är en tårta som man bygger upp med rulltårta och gräddgelé.

Källa.
Receptet till min Charlotte Russe har jag hittat i  Samarbete Mats decembernummer och det går såhär:

Charlotte Russe med plommonsmak 

Ingredienser

4 ägg
1 ½ dl strösocker
1 dl vetemjöl
½ dl potatismjöl
1 tsk bakpulver

På ytan

Kanelsocker

Fyllning

½ pkt (100 g) naturell färskost
1 burk (300 g) plommonmarmelad

Gräddgelé

5 gelatinblad
100 g vit choklad
2 dl vispgrädde
½ pkt (100 g) naturell färskost
2 burkar (à 200 g) vaniljkvarg
3 msk citronsaft

Vispa äggen och sockret till skum. Blanda samman vetemjöl, potatismjöl och bakpulver och sikta ner det i smeten. Vänd ner den och rör till en jämn smet. Bred ut smeten i en långpanna klädd i bakplåtspapper. Grädda i 7 - 8 minuter i 225 graders värme. Blanda kanel och socker och trasa ut på ett bakplåtspapper liggande på en plan yta. Gör detta medan du gräddar bottnen så behöver du inte erfara att din fina botten går sönder sen för att du inte haft tillräckligt bra med fart på. Under tiden du gräddar kakan kan du också röra ihop fyllningen av färskost och plommonmarmelad. Det ser ut som sk*t men det smakar förmodligen bättre. När kakan är färdig stjälper du upp den galant med ovansidan neråt mot det sockrade papperet. Låt svalna lite grann och dra sedan bort pappret från kakans undre sida som nu har vänts uppåt. Bred över fyllningen och rulla ihop kakan till en rulle. Ställ den i kylen med fogen neråt.

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten och låt stå i 10 minuter. Smält den vita chokladen och låt den svalna. vispa grädden. Blanda kvargen, färskosten och chokladen i en bunke. Lös gelatinbladen i kokhet citronsaft. Häll det i en tunn stråle ner i kvargblandningen. Här kan det vara praktiskt att ha tre händer. Vänd till sist i den vispade grädden. Rör om tills smeten är jämn. Smaka för att mildra den chock du (kanske) fick när du blandade plommonfyllningen och associerade vilt. Citron, vaniljkvarg, vispgrädde och vit choklad smakar GOTT. Det går inte att beskriva i ord.

Täck en bunke (ca 2 liter) med plastfilm. Skär upp rulltårtan i skivor och rada ut skivorna i bottnen och upp på kanterna. Rada så tätt det går! Häll sedan i gräddgelén. Lägg resten av rulltårtskivorna som lock och täck hela med plastfilm. Ställ i kylen över natten (eller minst 4 timmar). Stjälp sedan upp kakan på ett kallt fat.

tisdag 10 december 2013

En sorgens dag på Antas

Det råder sorg på Antas djurgård. Bruna lantrasbässen Bärtil dog igår efter att han plötsligt blivit hängig och slutat äta. Husfar hade varit hemma och kämpat hela dagen och haft kontakt med säljaren flera gånger, som kommit med alla tips och råd de kunnat komma på. Orsaken till varför Bärtil dog är troligen tarmvred till följd av förstoppning.

Det är väldigt ledsamt och surt och orättvist att det gick som det gick men om man en gång har skaffat ett djur - må vara vilket som helst - så måste man också vara medveten om att djuret kan bli sjukt och att det inte finns några garantier för hur länge det kommer att leva. Självklart är jag egoist och tycker att det var sämsta tänkbara otur av alla onda ting på vår gård idag, men om vi gjort allt vi kunnat och ändå inte fixade det så då måste det bli så som det blev. Det är, om jag ska vara ärlig, riktigt, riktigt ledsamt för hos oss är alla djur som familjemedlemmar.

I allt det sorgliga fick vi ändå mycket mera lärdom om får och hur man reder upp förstoppningar. Att vi inte ringde någon veterinär har att göra med att vi i samråd med andra, mycket erfarna fårbönder, behandlade fåret mot förstoppning. De tyckte inte heller att det är någon idé att ta hjälp av veterinär och vi fick veta att dagens veterinärer vet för lite om får för att kunna hjälpa snabbt. Om det är sant eller ej vet jag inte. Det hade bara kostat oss skjortan och femtio.

Den som säger att får är dumma är nog själv dum. I det ögonblick när Bärtil dog stod alla tackor i ett hörn så knäpptysta att man hade kunnat höra en nål falla i halmen. De förstod helt säkert allvaret i situationen. Idag har de gått omkring och nosat i alla hörn och undrat vart deras kompis har tagit vägen.

Vi hoppas förstås att det som Bärtil hunnit göra kommer att resultera i lamm i april. Om så inte är fallet så har vi blivit lovade beteckning från säljarens gård, vilket vi förstås är tacksamma för. I något skede får vi väl försöka hitta en ersättare i Bärtils ställe, men det blir nog svårt för han var en så gullig liten bagge som kom och stoppade huvudet i knät och ville gosa varje dag. Och någon brun en lär vi inte hitta på nytt...