Envisget

Geten med envisheten och jag kommer rätt så bra överens. I alla fall på getens villkor. Det är en envis och respektingivande liten rackare. En kväll skulle jag kamma honom för att han har så råddig och tovig päls. Medan matte ännu hade bröd kvar i påsen gick det för sig att bli borstad men när brödet tog slut och borsten borstade så kom vi i otakt. Så stod vi där, geten och jag, och knuffades och spjärnade emot varandra (bra handtag de där hornen). Den ena för att den andra inte skulle komma åt att stångas och den andra för att den ena inte skulle komma åt att borsta.

Happ. Ingen borstning alltså. Och ponnygrimman som jag köpte var alldeles för stor så det gick inte att binda fast honom heller. Det måste vara en fölgrimma eller så får jag väl lov att knyta ihop en repgrimma åt spektaklet.

Spektaklet ska snart träffa några getflickor, bara brunsten infaller. Det är bra med utlåningsbara och funktionsdugliga djur. I betalning ska jag få en killing - om det lyckas.

Så har jag också en del bilder på kaninhanen, Ebbsons blivande pojkvän. Dem får ni en annan gång. Nu behöver jag bara bestämma mig för namnet åt honom, så är saken biff!