Idag fick vi den där galoppen i knädjupa jungfrusnön som jag längtat så efter. Men så kom en snöskoter och förstörde allt, då galoppen plötsligt övergick i okontrollerbar skengalopp och Ockra bara försvann under mig. Diken närmade sig från alla håll, hala vägar, bilar i allt för hög hastighet och så den där förbannade snöskotern vars förare fattade nada. Vi klarade första diket på håret och första kurvan också, sen tog det äntligen en slidestop i plogkarmen strax före det andra diket. Det kunde ha gått riktigt riktigt dåligt den här gången.
Men jag lever. Och alla Ockras ben är hela. Men jag skakar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar