Som stickning till exempel. Det är inspirerande. Förutom det här arbetet då som höll på att suga musten ur mig totalt. När jag började med den stickade jag fel och fick riva upp säkert fem gånger innan jag började få kanten under kontroll. Sedan stickade jag den lååååång och sedan stickade jag själva sjaldelen på en rundsticka. När jag sedan maskade av upptäckte jag att den blev ungefär hälften för liten. Dötrist. Men det kunde ju inte jag veta. Så nu vet jag att kanten ska vara närmare fyra meter istället för två meter om man vill uppnå något med detta tunna garn. Det är en pyttipanna och mönstret hittar man här.
Och så hade jag visst lovat att jag skulle visa bilder från djurgården också, så idag har jag gjort ett tappert försök att fotografera i mörkret. Belgiska jättekaninen Ebba växer och mår och är nu fem månader gammal. Igår vägde vi henne och nu är hon 6 kg. När hon är fullvuxen, det vill säga i juni 2014, borde hon väga någonstans mellan 9 och 11 kg.
Ebba har blivit en riktigt mysig kanindam som gärna kommer och hälsar när man kliver in i hagen. De andra två springer och gömmer sig i ett hörn.
På fårfronten ser det ut såhär. Det ser förresten ut såhär varje gång man går in till dem. Larsmos tamaste fårskåck bor på Antas, till kännedom. Den bruna saken i mitten är vårt nyförvärv, finska lantrasbaggen Bärtil (e. John Silver). I registret lovar jag att han ska få ett finare namn, något på B följt av Silver. Han är ju avelsbagge för sjutton! En riktig liten gosegris till bagge är det jag har fått. På en vecka har han gått från att gömma sig i ett hörn till att vilja bli kliad bakom öronen och på huvudet när helst han får en chans. Vilket inflytande mina fårdamer måste ha på honom! Kloka Stina-våro längst till höger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar