Mina bräkande fårdamer där ute i stallet ska få en ny karl. Vi ska få en. Det var några likasinnade vänner som tyckte synd om oss (eller mina tackor, förstås) och skänker oss en brun lantrasbäss! Ja! Fred på jorden! Jag står i tacksamhetsskuld till Finnäs gård! Någon Bärtil Silver lär det ju inte vara, för det fanns bara en gullegris av den sorten, men kanske en Pelli eller en Oskar?
Igår var alla mina fårdamer ute och gick med mig på gården. Det är någon fix idé som dom fått. Jag är besviken för att jag inte hade någon filmkamera riggad när de sprang på en isfläck och inte slapp någonstans. De fick knuffas till sidan till strävare mark. Hehe. Man får inte mobba dem som är i underläge... men det kunde inte hjälpas!
Snart är det ett nytt år. Då får vi skaffa hunden, hunden, hunden! Det här med hundforskandet framskrider. Jag sitter och skrattar åt ett klipp var skulden får ett ansikte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar