Det råder sorg på Antas djurgård. Bruna lantrasbässen Bärtil dog igår efter att han plötsligt blivit hängig och slutat äta. Husfar hade varit hemma och kämpat hela dagen och haft kontakt med säljaren flera gånger, som kommit med alla tips och råd de kunnat komma på. Orsaken till varför Bärtil dog är troligen tarmvred till följd av förstoppning.
Det är väldigt ledsamt och surt och orättvist att det gick som det gick men om man en gång har skaffat ett djur - må vara vilket som helst - så måste man också vara medveten om att djuret kan bli sjukt och att det inte finns några garantier för hur länge det kommer att leva. Självklart är jag egoist och tycker att det var sämsta tänkbara otur av alla onda ting på vår gård idag, men om vi gjort allt vi kunnat och ändå inte fixade det så då måste det bli så som det blev. Det är, om jag ska vara ärlig, riktigt, riktigt ledsamt för hos oss är alla djur som familjemedlemmar.
I allt det sorgliga fick vi ändå mycket mera lärdom om får och hur man reder upp förstoppningar. Att vi inte ringde någon veterinär har att göra med att vi i samråd med andra, mycket erfarna fårbönder, behandlade fåret mot förstoppning. De tyckte inte heller att det är någon idé att ta hjälp av veterinär och vi fick veta att dagens veterinärer vet för lite om får för att kunna hjälpa snabbt. Om det är sant eller ej vet jag inte. Det hade bara kostat oss skjortan och femtio.
Den som säger att får är dumma är nog själv dum. I det ögonblick när Bärtil dog stod alla tackor i ett hörn så knäpptysta att man hade kunnat höra en nål falla i halmen. De förstod helt säkert allvaret i situationen. Idag har de gått omkring och nosat i alla hörn och undrat vart deras kompis har tagit vägen.
Vi hoppas förstås att det som Bärtil hunnit göra kommer att resultera i lamm i april. Om så inte är fallet så har vi blivit lovade beteckning från säljarens gård, vilket vi förstås är tacksamma för. I något skede får vi väl försöka hitta en ersättare i Bärtils ställe, men det blir nog svårt för han var en så gullig liten bagge som kom och stoppade huvudet i knät och ville gosa varje dag. Och någon brun en lär vi inte hitta på nytt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar