så mörk är dagen för svalan.
Hon lämnar sitt näste,
hon lämnar sin ro,
att flyga mot himmelens fäste och bo
hon flyger mot ljusnande dagar."
Det här skulle jag kunna ta. Det där svarta där ute börjar gå matten åt huvudet. Det är mörkt, man får blöjto, allt är genomvått, det går inte att rida, det går inte att köra, det går inte att städa hagen, det går praktiskt taget ingenting för det finns ingen inspiration heller.
Men vi har hö och hö går att äta om man är häst, får eller kanin så den delen klarar vi av utan problem.
En sak gick faktiskt: det gick att krypa in till fåren och sitta i halmen en stund.
Sindi önskar sig snö. Nu. Hon fattar inte grejen med det här.
Matten som alltid försöker vara positiv börjar stöta på patrull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar