Hur så då? Jo, först jagade vi läckage på jobbet hela dagen vilket betyder stövlar och apostlahästar i skog och mark. Men motion är bara bra och matten klagar inte. Sen lyckades vi aldrig hitta läckan så vi ska jaga på nytt inatt.
Idag är första dagen på en vecka som vi inte har glashalt runt omkring oss så matten hade planerat en ridtur med Ockra efter jobbet, och sen sova lite för att orka vara vaken i natt. Gissa vad som mötte i hästhagen när vi kom hem om inte...
Jaha.
Först trodde jag att ögat var söndersparkat för det var så mörkt när vi kom hem. När vi fick ut henne ur hagen och hittade en lampa såg vi att det inte var sönder men att det inte alls var bra, så jag ringde jourveterinären som kom ut två timmar senare. Ögat är helt men det går inte att säga vad som är fel, för allt är så svullet. Något skräp kunde vi inte heller se men det krävdes både lugnande och brems för att komma fram till det. Nu får hon antibiotikadroppar som jag ska lyckas pricka i hennes öga fyra gånger per dag samt värkmedicin som jag ska få ner i strupen på henne en gång i dygnet, helst utan att hon äter upp mig.
Och så räknade ni just ut att det inte blev någon ridning ikväll. Det drog ut lite på tiden kan man säga.
Som om ögat inte vore nog så hade fyra får brutit sig ut ur kätten och levt rövare bakom stängda dörrar i föuse; det vill säga käkat en massa kraftfoder, trampat sönder hinkar, kastat skopor omkring sig och skitit på varenda tillgänglig kvadratmillimeter av golvet.
Ibland är vägen från kätt till frysbox kortare än vanligt.
Nu ska vi på Antas djugård kämpa vidare och försöka hålla ordning på oss själva medan ni firar jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar