Nu går det inte

Vintern har stuckit och lämnat efter sig en massa klingis, vatten och klott. Den får gärna komma tillbaka för det var mycket trevligare när den var här.

Igår städade vi hagen. STORstädade hagen. Det gick inte att mocka särskilt mycket när det var trettio grader kallt så nu är det desto mer att städa bort. Det som göms i snö kommer fram i tö, ni vet, och det är hagen ett praktiskt bevis för. Jag vet inte vilken metod som skulle vara enklast... Dynamit? Enormt sugdon? Den här gången var det traktorer med shaktblad och skopor som gällde och länge. Men det blev bra och jag rev inte ens sönder vindskyddet med frontlastaren fast det hade varit fullt möjligt.

Nu går det inte att rida ut för då ligger hästarna med öronen på marken och benen i vädret snabbare än en matte hinner blinka. Det går alltså inte att göra det som matten gillar allra mest.

Så vad gör man då när man inte kommer åt att göra det man gillar allra mest när man behöver det som mest?

Tja...

Visar varandra kärlek. Det är faktiskt också helt okej. Mattens tillfälliga lösning på samtliga problem: Vi borde helt enkelt bli bättre på att ge varandra kärlek.

Tack och hej! Var rädda om varandra!