Vår

"Som förr om ååre
komber ååter vååre
blååsand ifrån en varmari zon.
Taatse ti dråppar,
all skranglo tåppar
gröönskar på pelargoon.
Fågla ti vääsnas värr än di bruuk,
tsänslona vaal så öim å så mjuuk.
Onga om kvällda svejjttas undi fällda,
knällder å fodrar struuk.

Kanski vi prooar
mang sårters skooa
fönn e vaal tårrt på backa en dag.
Snuvo ska bräck oss,
hoosto ska knäck oss,
bejne vaal mjuuk å svag.
Men om vi gaar åt Fäboda til,
krååko ho slåår i stjyye siin drill.
Tackona lambar,
ejnriisi dambar,
tjälnga vaal yyr å vild.

Driivo ho löisis,
Remso ho pöisis,
vattni he stuuvar upp i all diik.
Iisa ti blåkknar,
pimplare dråkknar
fast i en grunnen viik.
Men saan ti några som lämma kvar
bär ut motoore siin som di har,
lägger döm i bååta
som e roti i nååta,
puustar å svär å draar!

Daga vaal länger,
näätre vaal tränger,
snart siir a duuni ront uuta eld.
Hööger å hööger
soole ho hänger,
ejn meter minst va kvälld.
Gräsi he fröudas rejj vi va knut,
koddona röutar rejj å vil uut.
Stinn vaal i haga, juuri undi maga,
All vaal vi nöjd ti slut."

-Våre i Pedesi