En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar

Jaha. Vi lever och mår fast det inte ser ut så om man enbart ser på bloggverksamheten. Ingen orkar sitta vid datorn den här tiden på året. Inte hos oss i alla fall. Bara lite grann, nu som då, som i söndags till exempel när vi beställde mer elstängsel och en till vallpojk för alldeles för mycket pengar. Nåja. Nevermind. Vi måste ha hagar. Igår fick vi åter igen erfara vad som händer när maten tar slut i en fårhage - precis som om vi inte redan visste det...

På ridfronten går det rätt så bra, vågar jag säga. Ockra har bott in sig nu och nu har de där små bakslagen börjat inträffa för det är inte nyhetens behag längre att hon bor med sjöutsikt. Hon testar ibland men det har hittills gått att muta henne tillrätta alla gånger. I det stora hela är hon en trevlig och snäll häst.

Igår miljötränade vi. Det var inget vi planerade att vi skulle råka ut för en högtryckstvätt högt uppe i en skylift precis där vi skulle förbi. Vi höll på att gå in någons garage där ett tag men vi kunde behärska oss. Jag hoppade av och stod bredvid en stund tills hon lugnat ner sig och först då hoppade jag upp igen. Sen brydde hon sig inte ett dugg om vare sig högtryckstvätten eller skyliften.

Fast jag har gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle vilja: jag rider på lektion en gång varannan vecka istället för en gång i veckan som jag har gjort konstant i tio år. För dig som läsare spelar det väl ingen roll kan du kanske tycka men det spelar faktiskt en jätteroll för mig just nu. Den där timmen varje vecka har varit det viktigaste lufthålet på hela veckan i tio år. Tro mig nu bara, jag går igenom någonslags trauma här.

Nå, så farligt är det väl inte. Men det tar emot lite grann. Snyft!

Jag tycker att tio timmar hästrygg per vecka är alldeles tillräckligt ändå. På sex veckor har jag magrat två hål i byxbältet utan att ens försöka. Och mera muskler har jag fått, lite här och där. Bara bra. Tacka vet jag naturen!