Islandströjor och fotografering

Nu har vi engagerat oss här, både matte och husse! Nu är sunkiga mobiltelefonbildseran slut för den här gången och så bjuder vi istället på ordentliga bilder på oss själva och våra havremopeder! Husse förtjänar en riktig eloge för att han ställde upp som modell (inte alltför välbetald, dock).

Jag har nämnt att jag har stickat två stycken islandströjor i höst/vinter. Här kommer bevisen!

Husse med fjordhästen Linett. Islandshästen Uni i bakgrunden. Låter sig sällan fångas när det gäller!

Alldeles utomordentligt vackert!

Och som sig bör ska hunden också vara med.

Om man pjasar tillräckligt länge för Linett så somnar hon i famnen.

... Men det här är hästen som tar priset i att vara famnråtta! Lumikki med sin fina pannlugg och sitt stora hjärta.

Tröjorna är stickade i 100 % ullgarn som jag har importerat från Island. Garnet heter Álafosslopi och säljs bland annat av Lankava i Kauhava. Jag köpte det från Island för att det fanns mera färger att fås plus att det blev billigare även fast jag åkte på frakt och mervärdesskatt innan jag kunde börja sticka. Löjligt att det blev billigare att frakta garnet 3600 km än att köpa det 100 km hemifrån...

Husses tröja heter Álafoss och min Dalur. Mönstrena finns i boken Islantilaisia neuleita av Vedis Jonsdottir. Boken finns än så länge bara på isländska och finska så vitt jag vet men det vållade inga större bekymmer. Jag blev tvungen att läsa två gånger ibland och riva upp någon enstaka men det finns så bra beskrivningar i boken att det är rätt tydligt vad man menar. Helt kass på att sticka ska man inte vara om man ska ge sig på en tröja men med envishet och lite stickvana så går det bra.

Om jag nu ska klaga över något så gick det inte lika mycket garn som det stod att det skulle gå, vilket innebär att jag har köpt alldeles för mycket. Men det är egentligen inget problem för hos oss har inget garn fallit för något bäst-före-datum.

Den andra lilla fallgropen som jag upptäckte var att mönstrena inte passade till alla storlekar och därför blev jag ibland tvungen att lägga upp fler maskor än angivet alternativt ta ihop någon extra maska här och där.

Ridövning och matkörning

Här kommer en liten dressyrövning som ni kan ägna er åt såhär i helgen ifall ni har en stel häst och rikligt med tålamod: Rid på stor volt i skritt, ställ hästen utåt och rid skänkelvikning. Upprepa i kort trav. Det låter väl inte så svårt?

Huh?!

Övningen sätter griller i huvudet på mig varje gång jag försöker mig på den och min ridlärare har tydligen valt den till sin favorit. Det känns som om jag har hästen formad som ett S varje gång jag ska göra det, istället för en bananform som vore det mest naturliga på volt. Dessutom blir det så invecklat att hålla reda på inner- och yttertygel när man ställer åt "fel" håll. Ni fixar det säkert bra mycket bättre än mig!

Det må vara jobbigt men det ger lösgjorda hästar och vackert så.

Idag har vi struntat i allt vad dressyr heter och kört hem vår mat istället. Lumikki fastnade aldrig på bild men ni skulle ha sett henne när hon fick svaret på sitt livs svåraste fråga hittills: Varifrån kommer maten?

Svaret som Lumikki kom fram till: Från ladan.

Ha en skön helg på er!

Nu får ni vara med här!

Från och med nu kommer Antas djurgårds blogg att vara en renodlad träningsblogg!

TRODDE NI!

Nej, verkligen inte.

Däremot kommer undertecknad att se till att det vankas en undersökning om vad ni vill läsa om. På senaste tiden har inläggen mest handlat om väder, hästar och ridning och det är ju för att det är det som är mest komplext/irriterande/avgörande/tidskrävande på det här stället. Därför finns nu (hoppas jag) en undersökning till höger i bild där man får klicka på alternativ som man tycker är bra. Om man har annat önskemål än det som föreslås kan man enkelt kommentera t.ex. det här inlägget (eller något annat inlägg). 2000 människor kan inte ha fel, liksom!

Ni har en månad på er att klicka. Man kan välja flera alternativ på en gång.

Hoppla!

Nu är det faktiskt lite tråkigt på hästfronten här. Jag vet inte om jag törs säga det men det är Vädrets fel nu igen. Det är h a l t längs vägarna och annars också för den delen. Fast hästarna har vinterskor slinter de och slinter och slinter så det passar sig inte alls med någon desto mera ridning eller körning. I lördags var det på gränsen till att vara för halt men det gick med ett visst överseende, men vi kunde inte ha något Finlandia-ajotempo på (precis som om vi kunde det annars...).

Husse plogade en liten plan åt mig för ett par veckor sedan men den har inte gått att använda en endaste gång. Eller jo, så mycket så att jag vet att den också är h a l. Istället har jag ridit lite längs vägarna, även om det också är h a l t.

Det går faktiskt rätt bra att rida dressyr i terräng. Man har den där naturliga framåtbjudningen och slipper banka på med skänkel i tid och evighet och så är det lättare att få hästen rakställd jämfört med på bana. Jag brukar rida skänkelvikningar, öppna och sluta på något ställe var det är lite trafik och jag kan utnyttja mer än bara kanten av vägen och där det är mera trafik satsar jag på att rida rakt och att träna tempoväxlingar. Önskar att jag hade bilder från ridningen, men det har jag ju förstås inte. Ni känner mig.

Men jag hade nog behövt en liten i s f r i plan för galopparbetet som jag aldrig kommer åt att träna. Ingen bra idé att träna galopp på hala vägar, nämligen. Det finns faktiskt andra trafikanter än jag och Linett...

Träningen med Linett har verkligen gått framåt. När hon kom hit snavade hon titt som tätt men efter att ha ridit och tränat mera samling så har snavandet försvunnit helt och hon har blivit mycket mera medveten om var hennes kropp är. (Fast inte när vi kör för då har hon ingen aning om hur lång hon är. Men man kan inte vara bäst på allt här i världen.) Det vi har kvar att träna på är galopparbetet för hon orkar inte bära sig särskilt länge i galoppen. Inte för att jag har gett upp hoppet, för all träning hittills har bidragit till bättre ryggmuskler så tids nog kommer nog galoppen att fungera bra också. Det är jag helt säker på.

Källa.

Flunsig men inspirerad

Idag är det husses födelsedag, hurra hurra! Vi har firat med paket, gäster och tårta.

Det går sakta hos oss den här helgen. Jag hade lyckats fånga en rutten bacill som gjorde så att jag hellre befann mig vågrätt än upprätt igår. När kvällen kom redde det upp sig något och jag kunde till och med åka på körtur med Linett och Lumikki. Idag har jag varit som vanligt men det märktes nog en skillnad när jag skulle mocka lösdriften för jag fick flås och blev riktigt trött. Så nu blir det soffa och ta det lugnt resten av kvällen.

Jag väntar på ett stort paket som ska komma med posten. Det bör innehålla ungefär 4,6 kg ullgarn. En del av det är redan sålt men jag har låtit spinna lovikagarn som jag ska sticka vantar av och tova i maskin. Ungefär som de här fast mycket tjockare. Jag har ett par som jag har gjort av den egna ullen. Jag stickade dem i höstas någon gång och har använt dem varje dag sedan dess och det syns inte ens vara nötta! De håller dessutom mina frusna fingrar varma fast det är -20 grader kallt ute.

I min stickkorg just nu finns en islandströja som ska bli min egen. Jag har oket kvar men det är mönstrat så det lär ta sin tid... Husses islandströja blev klar sent i höstas och han har använt sin när det var som kallast. Han trivs i den och den blev riktigt fin om jag får skryta på mig själv (och det får jag eftersom att det är min blogg). Ni ska få en bild när han är villig att ställa upp som modell.

Under våren ska jag sticka flera par sockor samt några par vantar och så borde jag sticka något som passar till bånakonamat. (Något man ger åt en som just har fått barn.) Tips mottages!

Minus sjutton grader ridning

Nu är det inte att vara vacker som är eftersträvansvärt (precis som om det vore det annars liksom?!) utan att överleva den finska vintern!

Iklädd huvtröja, joggingbyxor, orange vinterhalare (overall, alltså [Försöker hjälpa mina svenska läsare.]) med ordentliga reflex, ullsockor, kängor, vinterhandskar, mössa som bara näsan sticker ut ur, samt en potta på huvudet attackerade jag hästen barbacka och tog en tur. Termometern på utsidan visade -17 grader när vi kom hem från turen.

Och förresten, Sindi fyller 1 år idag!

På fotot är hon 9 månader, men det får lov att duga för det är minsann inte lätt att fotografera en ettåring hund som firar sin födelsedag med fullt pådrag!

Som tur är...

...så finns det andra likasinnade i vårt land och om jag nu får säga det så känns det lite bättre att andra också krånglar. Läs här i Bondbloggen.