Igår började höstens fårklippningsfest vid Antas. Först i kö stod Stina (eftersom hon var den enda som anmälde sig frivillig). Två timmar senare hade vi skrapat ihop 1,5 kg ull. Stina njöt och gillade läget. Det kanske hade att göra med att man i radion spelade "åå KriSTINA, gULLdet blev till sand"... När vi klippte fåren i våras fick vi 1,8 kg ull av fyra får. Stina var klippt när vi köpte henne.
Klippningen sker för hand eftersom vi inte har någon klippmaskin. Har inte köpt någon ännu, för en ny sådan maskin kostar närmare 600 € och det lönar sig inte med enbart fem får. Söker en begagnad, så ifall någon råkar känna till någon till salu så kan ni ju hojta till.
Klippningen går ganska bra nu när jag har fått träna ett par gånger. Lätt är det inte, men särskilt svårt är det inte heller. Det går inte att ha bråttom eftersom man så lätt klipper dem i skinnet. På kroppen går det ganska bra, men när man klipper på huvudet, runt nacken och halsen, på benen och runt juvern så får man nog hålla tungan rätt i mun för där finns så mycket som kan ta skada, ytliga blodkärl och senor och sånt. När man klipper måste man spänna skinnet mot sig för om man håller i ullen så klipper man i skinnet då det är så slattrigt. Dessutom gäller det att få ullen klippt i så långa bitar som möjligt eftersom det är lättare att karda den då. Den skickliga fårklipparen kan också, när fåret är färdigklippt, lägga ut ullen i en sammanhängande bit så som den satt på fåret. Jag är inte där ännu, det kan jag lugnt medge.
Fyra får kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar