Nu har jag ridit Linett alldeles själv för första gången. Det gick bra.
Det låter som om jag inte har så mycket erfarenhet av ridning när jag skriver på det där sättet, men det har jag. Jag är inne på mitt nionde år på ridskola och innan dess red jag också lite grann. Faktum är att fast jag har ridit på typ (nu räknar jag här...) 28 olika hästar + eventuellt några som jag inte kommer ihåg så är det ändå lika spännande att sitta upp på en som jag aldrig har ridit förut. Nu har jag ju ridit Linett två gånger förut men första gången red jag bara runt i skritt för det var så dåligt före och andra gången var husse med och körde med Lumikki bredvid. Man vet aldrig vad som kommer att hända. Sticker hästen, går den överhuvudtaget framåt, bockar den, stegrar den sig, hurudana är traven och galoppen, får jag stopp på hästen när jag vill?
Nu lär Linett vara väldigt snäll av sig och det har hon redan bevisat. Det var riktigt kul. Hon har mycket energi och är väldigt pigg just nu, det kände man i traven minsann. Men vart eftersom jag lär känna henne så lär jag mig också rida henne.
måndag 8 december 2014
söndag 7 december 2014
Vallhunden
Sindi ska bli vallhund då hon blir stor. Det tycker hon själv också, verkar det som.
Vad jag gör med kameran vet jag inte ens själv. Ett kreativt sätt att filma kanske... Märks att jag inte är så bra på det här.
Sindi har själv kommit på att klättra in i krubban. Jag har alltså inte lagt dit henne. Hon fyller 11 månader den 21 december och ännu har jag inte ställt några krav på henne när det gäller vallning. Däremot hänger hon hela tiden med när vi är ute hos djuren.
Vad jag gör med kameran vet jag inte ens själv. Ett kreativt sätt att filma kanske... Märks att jag inte är så bra på det här.
Sindi har själv kommit på att klättra in i krubban. Jag har alltså inte lagt dit henne. Hon fyller 11 månader den 21 december och ännu har jag inte ställt några krav på henne när det gäller vallning. Däremot hänger hon hela tiden med när vi är ute hos djuren.
lördag 6 december 2014
Pepparkakshäst
Så har hästarna fått större hage och en bra mycket roligare tillvaro tack vare Linetts inflyttning! Uni är så lugn och beskedlig nu när han har fått en mogen chef som han dessutom tycker väldigt mycket om. Lumikki var lite sur igår. Hon kände sig säkert bortglömd och åsidosatt. Idag är det redan bättre för hon har fått vara på körtur med husse medan matte red Linett.
Linett besitter en aning överskottsenergi för hon har inte blivit riden på ungefär tre veckor. Därför började vi lite lätt med longering först för att eliminera eventuella bockningar eller explosioner. Sedan tog vi en liten terrängtur tillsammans med Lumikki. Hästarna var pigga och Linett kändes lugn.
Eftersom att vi firar Finlands självständighetsdag idag så är det även dagen då det stora Sjölundska pepparkaksbaket inträffar och så även detta år. I år tyckte jag att vi på Lööte-filialen fick till temat riktigt ordentligt!
Det fattas visserligen en hund och en ulltått men man kan inte få allt här i världen så vi får väl nöja oss med det vi fick. Pepparkakorna är åtminstone goda!
Pepparkaksdeg
100 g smör
2½ dl farinsocker
1 dl sirap
1 dl grädde
2 tsk ingefära
2 tsk kanel
2 tsk nejlika
7½ dl vetemjöl
2 tsk bikarbonat
Rör ihop smöret, sockret och sirapen till en jämn smet. Tillsätt grädde och kryddor. Blanda mjöl och bikarbonat väl och rör sedan ner lite i gången tills smeten är jämn. (Jag lät min hushållsassistent göra allt det här blandandet.) Låt degen stå i kylskåp över natten. Grädda kakorna i 200-graders värme i 7-8 minuter.
Linett besitter en aning överskottsenergi för hon har inte blivit riden på ungefär tre veckor. Därför började vi lite lätt med longering först för att eliminera eventuella bockningar eller explosioner. Sedan tog vi en liten terrängtur tillsammans med Lumikki. Hästarna var pigga och Linett kändes lugn.
Eftersom att vi firar Finlands självständighetsdag idag så är det även dagen då det stora Sjölundska pepparkaksbaket inträffar och så även detta år. I år tyckte jag att vi på Lööte-filialen fick till temat riktigt ordentligt!
Det fattas visserligen en hund och en ulltått men man kan inte få allt här i världen så vi får väl nöja oss med det vi fick. Pepparkakorna är åtminstone goda!
Pepparkaksdeg
100 g smör
2½ dl farinsocker
1 dl sirap
1 dl grädde
2 tsk ingefära
2 tsk kanel
2 tsk nejlika
7½ dl vetemjöl
2 tsk bikarbonat
Rör ihop smöret, sockret och sirapen till en jämn smet. Tillsätt grädde och kryddor. Blanda mjöl och bikarbonat väl och rör sedan ner lite i gången tills smeten är jämn. (Jag lät min hushållsassistent göra allt det här blandandet.) Låt degen stå i kylskåp över natten. Grädda kakorna i 200-graders värme i 7-8 minuter.
fredag 5 december 2014
Välkommen Linett
Hej!
Jag heter Tåghusa Linett men kallas Linett av praktiska skäl. Jag är ett 19-årigt norskt fjordsto med alla fyra hovar stadigt på jorden. Jag ska bo på Antas djurgård ett tag tills matte är frisk och kry.
Jag har redan gjort klart för Uni och Lumikki att det är jag som bestämmer här. Gammal är äldst liksom! Jag är väldigt snäll och gullig av mig så klappa mig gärna. Jag har en väldigt vacker man. Däremot vill min lånematte inte att någon matar mig med godsaker över staketet!
Jag kan bära ryttare och dra vagn men jag tycker inte om att åka ensam i transport.
Det blev lite akut med en tredje häst vid Antas, men det fixar sig! Idag ska vi förstora hagen så att de får mera plats.
Lastningen igår gjorde att vi fick gnugga geniknölarna ett extra varv. Linetts kompis hade åkt redan på morgonen och Linett var olycklig och nervös över att plötsligt vara ensam, så hon vägrade att gå in i transporten. (Tack igen Sussy för lånet! Du är en pärla!) Hon frös fast och det hjälpte inte hur vi än smackade, petade med spö, drog, lockade med knäckebröd - inget hjälpte. Hon bara stod och stirrade så långt ögat nådde i Öja. När vi hade försökt med alla våra Ponnyakutenknep så kläckte jag den briljanta idén att åka och hämta Lumikki. När Lumikki anlände en timme senare fick hon gå och hämta Linett ur stallet och traska framför rakt in i transporten. Linett tvekade inte en sekund och klev på hon också - helt lugn och sansad. APPLÅÅÅÅD!
Väl hemma vid Antas började hon med att nafsa Uni i mulen så han skrek och sedan var det bra med det. Inget sparkande whatsoever. (Tur det med tanke på tappskorna.) Uni började fjanta sig istället och gick från att vara en matchoman till att bli en pjasolapp som fjäskade för Linett som gnäggade av lycka. Nu är det Linett som bestämmer.
Jag heter Tåghusa Linett men kallas Linett av praktiska skäl. Jag är ett 19-årigt norskt fjordsto med alla fyra hovar stadigt på jorden. Jag ska bo på Antas djurgård ett tag tills matte är frisk och kry.
Jag har redan gjort klart för Uni och Lumikki att det är jag som bestämmer här. Gammal är äldst liksom! Jag är väldigt snäll och gullig av mig så klappa mig gärna. Jag har en väldigt vacker man. Däremot vill min lånematte inte att någon matar mig med godsaker över staketet!
Jag kan bära ryttare och dra vagn men jag tycker inte om att åka ensam i transport.
* * *
Lastningen igår gjorde att vi fick gnugga geniknölarna ett extra varv. Linetts kompis hade åkt redan på morgonen och Linett var olycklig och nervös över att plötsligt vara ensam, så hon vägrade att gå in i transporten. (Tack igen Sussy för lånet! Du är en pärla!) Hon frös fast och det hjälpte inte hur vi än smackade, petade med spö, drog, lockade med knäckebröd - inget hjälpte. Hon bara stod och stirrade så långt ögat nådde i Öja. När vi hade försökt med alla våra Ponnyakutenknep så kläckte jag den briljanta idén att åka och hämta Lumikki. När Lumikki anlände en timme senare fick hon gå och hämta Linett ur stallet och traska framför rakt in i transporten. Linett tvekade inte en sekund och klev på hon också - helt lugn och sansad. APPLÅÅÅÅD!
Väl hemma vid Antas började hon med att nafsa Uni i mulen så han skrek och sedan var det bra med det. Inget sparkande whatsoever. (Tur det med tanke på tappskorna.) Uni började fjanta sig istället och gick från att vara en matchoman till att bli en pjasolapp som fjäskade för Linett som gnäggade av lycka. Nu är det Linett som bestämmer.
torsdag 4 december 2014
Longering
Tjena mors! Nu är Uni nymotionerad och visade upp bästa galoppen någonsin. Han bar sig själv och kunde galoppera samlat på en för honom ganska liten volt.
När jag longerar honom brukar jag göra så att jag först promenerar med honom längs vägen eller bara någonstans var han går rakt. När vi har gjort det tar vi oss till volten där jag låter honom skritta tills han går bra i skritt och inte spriger på mig. Jag passar också på att kolla så att bromsen och gasen fungerar, alltså ptroo och smack. När det fungerar går vi över till traven.
Uni är ett energikluster som ganska lätt exploderar vid sådana här tillfällen, så det händer att han brallar lite och travar allt han kan. Ibland kan han ta några galoppsprång men han har aldrig stuckit eller sprungit över mig. Det tar inte särskilt länge innan han lugnar ner sig och börjar frusta och lyda mina rösthjälper. Jag brukar låta honom trava på i en ganska rask trav, alltså inte så att han rusar med sidan före typ, utan att han går ordentligt framåt. Sedan brukar jag träna tempoväxlingar i traven.
Allt det här gör jag förstås i båda varven och jag brukar byta varv ofta när jag longerar. Uni kan bli snurrig i skallen annars och det vill jag ju inte. Dessutom vill jag att han ska arbeta likadant åt båda hållen så att han har möjlighet att träna upp sin svagare sida. Jag brukar börja i det varv som han har lättast i och sedan upprepar jag övningen åt andra varvet.
Efter traven brukar jag låta honom galoppera. Han tycker om det och brukar ofta gasa på rätt ordentligt efter lyften. Jag brukar försöka få honom att galoppera samlat, men det är inte alltid det lyckas. Förutom idag då han verkligen visade en bra sida av sig själv!
I longeringen använder jag en longeringsgjord, ett träns, ett långt spö, en 8 meter lång lina samt ett par inspänningstyglar av gummi (egentligen ett gummiband med knäppen i båda ändorna och på mitten en grunka med vilken man kontrollerar tyglarnas längd). Jag brukar ha tyglarna långa ända tills vi har travat åt båda hållen och han är uppmärksam på mig samt själv börjar hitta till sin rätta form. Grejen är ju den att jag ska få honom att sträcka på överlinjen (ryggen, nacken) och att han därmed ska kunna arbetas i rätt form. Skulle jag spänna in honom utan att han först har sträckt på sig och börjat söka sig åt rätt håll så skulle han säkert skada sig i siständan.
Utmaningen hos Uni ligger i att få honom bättre musklad på bakdelen. Det är inte det lättaste eftersom att jag inte rider honom. En annan utmaning är att kunna kontrollera galoppen från marken bättre. Samt att få honom att slappna av på en mindre volt. Just nu stressar det upp honom rätt mycket. När han lärt sig att göra det föregående skulle jag vilja få honom att göra sidvärtsrörelser från marken.
När jag longerar honom brukar jag göra så att jag först promenerar med honom längs vägen eller bara någonstans var han går rakt. När vi har gjort det tar vi oss till volten där jag låter honom skritta tills han går bra i skritt och inte spriger på mig. Jag passar också på att kolla så att bromsen och gasen fungerar, alltså ptroo och smack. När det fungerar går vi över till traven.
Uni är ett energikluster som ganska lätt exploderar vid sådana här tillfällen, så det händer att han brallar lite och travar allt han kan. Ibland kan han ta några galoppsprång men han har aldrig stuckit eller sprungit över mig. Det tar inte särskilt länge innan han lugnar ner sig och börjar frusta och lyda mina rösthjälper. Jag brukar låta honom trava på i en ganska rask trav, alltså inte så att han rusar med sidan före typ, utan att han går ordentligt framåt. Sedan brukar jag träna tempoväxlingar i traven.
Allt det här gör jag förstås i båda varven och jag brukar byta varv ofta när jag longerar. Uni kan bli snurrig i skallen annars och det vill jag ju inte. Dessutom vill jag att han ska arbeta likadant åt båda hållen så att han har möjlighet att träna upp sin svagare sida. Jag brukar börja i det varv som han har lättast i och sedan upprepar jag övningen åt andra varvet.
Efter traven brukar jag låta honom galoppera. Han tycker om det och brukar ofta gasa på rätt ordentligt efter lyften. Jag brukar försöka få honom att galoppera samlat, men det är inte alltid det lyckas. Förutom idag då han verkligen visade en bra sida av sig själv!
I longeringen använder jag en longeringsgjord, ett träns, ett långt spö, en 8 meter lång lina samt ett par inspänningstyglar av gummi (egentligen ett gummiband med knäppen i båda ändorna och på mitten en grunka med vilken man kontrollerar tyglarnas längd). Jag brukar ha tyglarna långa ända tills vi har travat åt båda hållen och han är uppmärksam på mig samt själv börjar hitta till sin rätta form. Grejen är ju den att jag ska få honom att sträcka på överlinjen (ryggen, nacken) och att han därmed ska kunna arbetas i rätt form. Skulle jag spänna in honom utan att han först har sträckt på sig och börjat söka sig åt rätt håll så skulle han säkert skada sig i siständan.
Utmaningen hos Uni ligger i att få honom bättre musklad på bakdelen. Det är inte det lättaste eftersom att jag inte rider honom. En annan utmaning är att kunna kontrollera galoppen från marken bättre. Samt att få honom att slappna av på en mindre volt. Just nu stressar det upp honom rätt mycket. När han lärt sig att göra det föregående skulle jag vilja få honom att göra sidvärtsrörelser från marken.
onsdag 3 december 2014
Matematiska problem man kan tänkas bli ställd inför som bonde, del 1
Hepp!
Inget nytt på fårfronten vad beträffar lamm. Däremot har tackan som stod och drog ihop sig rätat ut sig igen och börjar återgå till fåralivet. Tack vare Axiluret som jag slutligen fick i dem.
Det var något synnerligen konstigt över förfarandet när vi avmaskade våra ulltåttar. Enligt veterinären skulle det doseras 1 gram per får. I ursprungsförpackningen fanns 24 gram medel. Jag vägde alltså upp 1 gram på min digitala köksvåg och vägde sedan sprutan separat. Den vägde 7 gram när den var tom och 8 gram när jag smidigt och utan att klotta förflyttade maskmedlet in i kolven. Så långt stämde matematiken enligt Tors räknebok. Det som senare hände är ett mysterium.
Eftersom att 24 gram isåfall borde ha räckt till 24 får så borde jag ha haft 13 gram kvar när jag var klar. Det hade jag inte. Medlet tog slut vid får nummer 10. Men sprutan med medlet i vägde hela tiden 8 gram.
Jag klottade inget och det fanns inget medel kvar i ursprungsförpackningen när jag var klar. Vi hade alltså minimalt spill.
Inte ens en ingenjör klarar av att lösa det här problemet. Om någon annan har någon bra förklaring så mottas den gärna!
Jag blev tvungen att läsa på ifall att en överdos Axilur skulle vara farligt, men det lär det inte vara. Faktum är att jag inte ens vet om de har fått en överdos eftersom att jag hela tiden vägde och att det då stämde.
Nästa gång tror jag bestäm att vi ska hålla oss till fåramedel och inte till hästmedel och hålla tummarna för att man kan göra det med lite större noggrannhet än såhär!
Apropå häst: Nu ska jag åka och hälsa på fjordstoet Linett.
Det var något synnerligen konstigt över förfarandet när vi avmaskade våra ulltåttar. Enligt veterinären skulle det doseras 1 gram per får. I ursprungsförpackningen fanns 24 gram medel. Jag vägde alltså upp 1 gram på min digitala köksvåg och vägde sedan sprutan separat. Den vägde 7 gram när den var tom och 8 gram när jag smidigt och utan att klotta förflyttade maskmedlet in i kolven. Så långt stämde matematiken enligt Tors räknebok. Det som senare hände är ett mysterium.
Eftersom att 24 gram isåfall borde ha räckt till 24 får så borde jag ha haft 13 gram kvar när jag var klar. Det hade jag inte. Medlet tog slut vid får nummer 10. Men sprutan med medlet i vägde hela tiden 8 gram.
Jag klottade inget och det fanns inget medel kvar i ursprungsförpackningen när jag var klar. Vi hade alltså minimalt spill.
Inte ens en ingenjör klarar av att lösa det här problemet. Om någon annan har någon bra förklaring så mottas den gärna!
Jag blev tvungen att läsa på ifall att en överdos Axilur skulle vara farligt, men det lär det inte vara. Faktum är att jag inte ens vet om de har fått en överdos eftersom att jag hela tiden vägde och att det då stämde.
Nästa gång tror jag bestäm att vi ska hålla oss till fåramedel och inte till hästmedel och hålla tummarna för att man kan göra det med lite större noggrannhet än såhär!
Apropå häst: Nu ska jag åka och hälsa på fjordstoet Linett.
måndag 1 december 2014
I väntans tid
Vi har packat in två stycken lammstinna tackor i lamningsboxen. Ingen av dem har lammat ännu, fast de sett stinna ut i säkert en vecka. Jag kan nästan slå mig i backen på att min vanliga otur slår till en gång till och att jag missar den första lamningen den här gången också! Sist gick jag på tårna måndag till fredag och tittade till tackorna varje timme dygnet runt och när jag slutligen, på fredag kväll, bestämde mig för att lämna gården för första gången på hela veckan - tror ni då inte att lammen hade kommit när jag kom hem tre timmar senare!?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)