Hepp!
Inget nytt på fårfronten vad beträffar lamm. Däremot har tackan som stod och drog ihop sig rätat ut sig igen och börjar återgå till fåralivet. Tack vare Axiluret som jag slutligen fick i dem.
Det var något synnerligen konstigt över förfarandet när vi avmaskade våra ulltåttar. Enligt veterinären skulle det doseras 1 gram per får. I ursprungsförpackningen fanns 24 gram medel. Jag vägde alltså upp 1 gram på min digitala köksvåg och vägde sedan sprutan separat. Den vägde 7 gram när den var tom och 8 gram när jag smidigt och utan att klotta förflyttade maskmedlet in i kolven. Så långt stämde matematiken enligt Tors räknebok. Det som senare hände är ett mysterium.
Eftersom att 24 gram isåfall borde ha räckt till 24 får så borde jag ha haft 13 gram kvar när jag var klar. Det hade jag inte. Medlet tog slut vid får nummer 10. Men sprutan med medlet i vägde hela tiden 8 gram.
Jag klottade inget och det fanns inget medel kvar i ursprungsförpackningen när jag var klar. Vi hade alltså minimalt spill.
Inte ens en ingenjör klarar av att lösa det här problemet. Om någon annan har någon bra förklaring så mottas den gärna!
Jag blev tvungen att läsa på ifall att en överdos Axilur skulle vara farligt, men det lär det inte vara. Faktum är att jag inte ens vet om de har fått en överdos eftersom att jag hela tiden vägde och att det då stämde.
Nästa gång tror jag bestäm att vi ska hålla oss till fåramedel och inte till hästmedel och hålla tummarna för att man kan göra det med lite större noggrannhet än såhär!
Apropå häst: Nu ska jag åka och hälsa på fjordstoet Linett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar