torsdag 4 december 2014

Longering

Tjena mors! Nu är Uni nymotionerad och visade upp bästa galoppen någonsin. Han bar sig själv och kunde galoppera samlat på en för honom ganska liten volt.

När jag longerar honom brukar jag göra så att jag först promenerar med honom längs vägen eller bara någonstans var han går rakt. När vi har gjort det tar vi oss till volten där jag låter honom skritta tills han går bra i skritt och inte spriger på mig. Jag passar också på att kolla så att bromsen och gasen fungerar, alltså ptroo och smack. När det fungerar går vi över till traven.

Uni är ett energikluster som ganska lätt exploderar vid sådana här tillfällen, så det händer att han brallar lite och travar allt han kan. Ibland kan han ta några galoppsprång men han har aldrig stuckit eller sprungit över mig. Det tar inte särskilt länge innan han lugnar ner sig och börjar frusta och lyda mina rösthjälper. Jag brukar låta honom trava på i en ganska rask trav, alltså inte så att han rusar med sidan före typ, utan att han går ordentligt framåt. Sedan brukar jag träna tempoväxlingar i traven.

Allt det här gör jag förstås i båda varven och jag brukar byta varv ofta när jag longerar. Uni kan bli snurrig i skallen annars och det vill jag ju inte. Dessutom vill jag att han ska arbeta likadant åt båda hållen så att han har möjlighet att träna upp sin svagare sida. Jag brukar börja i det varv som han har lättast i och sedan upprepar jag övningen åt andra varvet.

Efter traven brukar jag låta honom galoppera. Han tycker om det och brukar ofta gasa på rätt ordentligt efter lyften. Jag brukar försöka få honom att galoppera samlat, men det är inte alltid det lyckas. Förutom idag då han verkligen visade en bra sida av sig själv!

I longeringen använder jag en longeringsgjord, ett träns, ett långt spö, en 8 meter lång lina samt ett par inspänningstyglar av gummi (egentligen ett gummiband med knäppen i båda ändorna och på mitten en grunka med vilken man kontrollerar tyglarnas längd). Jag brukar ha tyglarna långa ända tills vi har travat åt båda hållen och han är uppmärksam på mig samt själv börjar hitta till sin rätta form. Grejen är ju den att jag ska få honom att sträcka på överlinjen (ryggen, nacken) och att han därmed ska kunna arbetas i rätt form. Skulle jag spänna in honom utan att han först har sträckt på sig och börjat söka sig åt rätt håll så skulle han säkert skada sig i siständan.

Utmaningen hos Uni ligger i att få honom bättre musklad på bakdelen. Det är inte det lättaste eftersom att jag inte rider honom. En annan utmaning är att kunna kontrollera galoppen från marken bättre. Samt att få honom att slappna av på en mindre volt. Just nu stressar det upp honom rätt mycket. När han lärt sig att göra det föregående skulle jag vilja få honom att göra sidvärtsrörelser från marken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar