Årets julmarknad

Idag har vi firat lillajul på julmarknaden vid Bjärgas. Där var så mycket folk att Lumikki knappt räckte till, trots att hon är väldigt mycket ponny. Husse fick agera hästkarl idag för matte har hostat och hostat och hostat... ja, ni fattar. Länge sedan jag har varit så nära döden.

Vi tog med oss Eriksson också. Han fick sitta i en bur och äta grönt gräs... den 28 november då det borde finnas 30 cm snö på marken. Men han trivdes. Och han lyckades charma in sig hos publiken.

Sindi var också med, förstås. Det gick bra så länge hon fick gömma sig bakom matten när det blev för mycket publik. Hon tycker nämligen inte om när främmande människor dyker ner över henne. Däremot har hon blivit mycket bättre på att bara titta på folk. Hon kryper inte ur skinnet i stökiga miljöer längre. Bra där!

Vi får som vanligt tacka alla som ville rida ponny och pilla på våra djur. Vi trivs i ert sällskap. Tack för i år Bjärgas! Vi kommer på nytt på första maj.

Islandströja nummer fyra

Årets femte tröja och fjärde islandströja är färdig. Tadaa!

Den här gången tog jag tjuren vid hornen och sydde i ett blixtlås. Det tog lika länge som det tog att sticka oket. Okej, inte riktigt, men nästan. Till alla stickare: lyd ett gott råd och tänk efter om du verkligen ska ha det där blixtlåset i ditt plagg. Om du är tillräckligt envis och verkligen ska ha det så går det att sy i det... förutsatt att det blåser från rätt håll.

Men tröjan blev riktigt fin.

Såhär såg resten ut. Den första fick en tokig färgkombination som jag inte alls tycker om. Den mittersta blev fin men oket hade ett taskigt rosmönster som var pilligt. Den sista blev stickad av restgarn och delar favorittiteln med den blåa (som jag har gett bort).

Tröjorna är stickade i Alafosslopi som är 100 % isländsk ull. Isländsk ull är unik för att den består av olika typer av inre och yttre fibrer: långa, glansiga, hårda fibrer som är vattenavstötande samt inre fibrer som är mjuka och isolerande. Då förstår ni att tröjorna blir lätta, varma, vattenavstötande och andas. De drar bort fukt från kroppen och drar inte till sig lukt. Bra va?

Jag har aldrig behövt tvätta mina och då ska tilläggas att de minsann har varit i användning! Det enda jag har gjort med dem är att jag har vädrat dem någon gång efter att jag har eldat brasa utomhus.

OM man måste tvätta tröjan ska man göra det FÖR HAND och FÖRSIKTIGT i vatten som inte är varmare än 40 grader. När man ska torka den ska man låta den ligga plant tills den bara är fuktig och då kan man hänga upp den på en galge. Tvättmaskin och torktumlare är STRÄNGT FÖRBJUDET.

Hur man fördriver tiden i köket

Nu har matten kockat halva kvällen. Summan av kardemumman är gubbröra på sik, ett gottgottgott foccaciabröd och blivande tjälknöl på lamm och älg som ska gotta till sig i ugnen under natten och imorgon. Jag kan knappt bärga mig. Lite malaxlimpa, sallad, potatisgratäng och en efterrätt på det så kommer ingen att gå hem hungrig imorgon.

Så lagar man gottgottgott foccaciabröd:

Du behöver ungefär det här:

3 påsar torrjäst
ca 15 dl vetemjöl
6 dl ljummet vatten
1 dl olivolja
2 msk flingsalt
4 msk honung
färsk rosmarin
svarta oliver utan kärna
flingsalt att strö över
olivolja att ringla över

Gör ungefär såhär:

Blanda torrjästen med en del av mjölet. Ha i vattnet (42 grader), oljan, saltet och honungen. Tillsätt resten av mjölet och knåda tillräckligt länge. Låt degen jäsa till dubbel storlek (i ca 45 minuter). Dela degen i fyra bitar på ett mjölat bord och forma till bollar. Kavla ut till ca 1 cm tjocka kakor. Låt jäsa en gång till under bakduk (i ca 30 minuter). Tryck små gropar i bröden. Skiva oliverna och tryck ner dem i groparna. Riv lite rosmarin och strö över. Strö över flingsalt och ringla över ordentligt med olivolja.  Grädda i 225 grader i ca 10 minuter.

Ha en bra dag! Det tänker jag ha.

Ledig tjänst

Om någon vill leva ut sin ljusrosa dröm om att ta hand om hästar, får, kaniner, katter, höns och hund på gården så är posten som verkställande direktör vid Antas djurgård lediganslagen från och med nu. Den sökande bör äga stövlar, kunna köra traktor, vara stark, kunna rida (alternativt hitta på något annat kreativt sätt att motionera hästar på), inte ge sig i första taget, ha ett gott tålamod och ett gott sinne för humor (för annars tappar du hoppet på direkten). Lämplig utbildning? Njä.

Nej, det är den inte, men innehavaren av posten skrapar sig igen i huvudet och frågar sig varför hålla på när november i Finland ALLTID ÄR NOVEMBER I FINLAND?? Det blir ljust klockan 10 och mörkt klockan 16. Tillägg att arbetsdagen sträcker sig från 7.30 till 16.00 så blir det inte många ljusa timmar om dagen kvar som man kan ägna sig åt till exempel ridning eller varför inte dyngmockning medan man ännu har en chans att se det man ska mocka. Jag har blivit väldigt bra på att mocka på gehör ska jag passa på att meddela.

Och ridningen... Suck. Det blir inte heller några större utsvävningar. Fast å andra sidan kanske det gör hästarna gott att få ha en liten vilopaus innan det fryser på.

Och jag har inte ens dragit upp regnet ännu men det tänker jag inte göra heller.

En passande bild på temat för det har jag lärt mig att man ska ha.

Ett par ljusglimtar i den annars dystra tillvaron är att åtta tackor paras som bäst, att lammköttet är gott, att jag snart är klar med ett stickprojekt, att mina kanelbullar smakade gott, att jag ska laga lite mat till vår stundande firmafest och att jag har söta små vänner som jag gör allt för för att visa min uppskattning.

Det försöker jag komma ihåg när jag helst vill lägga mig ner i hagen i leran och regnet och böla.

Sy dragkedja i stickat plagg

Den som känner matten här rätt satte kaffet i vrångstrupen och läste rubriken en gång till och undrar hur det gick.

Tadaa!

Igår stickade jag en provlapp som jag skulle öva på (innan jag klipper upp en stickad tröja med mönstrat ok och misslyckas... ja, ni fattar). Jag gjorde så att jag tråcklade ut färdvägen med en tråd i en annan färg innan jag tog sats med symaskinen. Dragkedjan sydde jag över tre maskor så att den mittersta maskan blev den som jag klippte mitt i. När jag hade tråcklat klart sydde jag en raksöm med små stygn i samma spår. Sedan klippte jag upp rätt mellan sömmarna. Sedan sicksackade jag kanterna. Sedan vek jag in kanten och nålade och tråcklade fast dragkedjan så som den skulle komma att se ut från framsidan. Till sist sydde jag fast den med raksöm.

Jag satte ju ingen vikt i färgen så ja, jag sydde med vit tråd fast resten är grått men det är en världslig sak.

Allt ovanstående gjorde jag utan att säga ett enda fult ord och för att vara ett övningsobjekt blev det riktigt bra. Jag var mest rädd över det där klippmomentet för av olika orsaker litar jag inte på att sömmen ska hålla och vem vill ha flera timmars mönsterstickning sönderklippt? Inte jag i alla fall! Men det gick bra. Det kritiska är egentligen att klara av att vika in kanten och få den fin. 

Jag önskar att jag inte vore en sån mes när det gäller att sy saker. Som tur har jag famo som kan lära mig sånt man behöver för husbehovet. Så får jag väl själv börja göra som jag lär och konstatera att den som aldrig har gjort något fel har inte gjort något annat heller!

Slakten som blev av

Förra veckan hämtade jag köttet från slakteriet. Mitt alldeles egna lammkött. Min första egenproducerade köttprodukt.

Ni ska veta att jag drog mig för att göra den där arma slaktanmälan, för det var nämligen där och då som jag bestämde vilket djur som skulle dö när. Sen när det var avklarat var det inte det minsta jobbigt längre och när vi förde djuren till slakteriet kände jag mig enbart stolt.

Och det är precis så det ska kännas när man har gjort hela kedjan från början till slut. Inte en gång att jag tycker synd om mina lamm!

Idag är premiären när det gäller tillredningen: Jag steker köttbullar som bäst. Smakar alldeles utsökt! Nu är jag verkligen stolt!

Recept på Antas köttbullar (4 portioner):

500 g lammfärs
1 st gul lök
1 st vitlöksklyfta
½ dl skorpmjöl
ca 1 ½ dl vatten
1 st ägg
ca ½ dl potatismjöl
salt
svartpeppar

Låt skorpmjölet svälla i vattnet. Hacka och bryn löken i smör. Tillsätt hackad vitlök. Tillsätt ägg, salt och peppar i skorpmjölsblandningen. Rör ner löken när den är genomskinlig. Tillsätt färsen och rör om ordentligt. Tillsätt potatismjölet så håller bullarna bättre ihop. Rulla till små bollar och stek ordentligt i smör. Servera med potatis, sallad och sås.

Spontanitet

Ja, vad säger man? Typ: "Tur att man är bra på och kan vara spontan utan att behöva tänka efter allt för länge innan." För sån är jag ibland. Tydligen.

... Eftersom att vi har dubbelt fler kaniner idag än igår och - som om inte det skulle räcka - även tre värphöns som vi inte hade igår.

Två av värphönsen, fortfarande lite chockade av miljöombytet.

Tyvärr räcker ju inte spontaniteten alltid riktigt hela vägen fram och sådant som borde göras lämnar ogjort och ältas i ur och skur istället. Som det här med fårslakten till exempel. Ni ser ju själva. När dessa föddes stålsatte jag mig och sa att de ska slaktas när de blir stora. Och nu är de det och har varit det alldeles tillräckligt länge. Det hänger på en slaktanmälan som jag som den förståndiga, kloka, vårdande fåramor jag är ska fylla i.

Nu. 

Jag ska göra det efter att jag har publicerat det här inlägget. Jag lovar. Och nu tycker en del av er att jag varken är förståndig eller klok och allra minst vårdande eftersom jag planerar att helt kallt äta upp dem.

Så till er som tycker så:

Närproducerat. Giftfritt. Fritt bete. Utevistelse. Hela vägen från parning till slakt. Jag vet precis vad djuren har levt för liv och var de kommer ifrån och jag har själv varit ansvarig för deras välmående från början till slut. Och om ni riktigt tänker efter så vill ni också äta sådan mat.

Idag passade vi på att pilla på Ronny & Jennys djur när vi ändå fick våra höns. Deras getter är mycket mysigare än den som vi hade (fadern till avkomman längst bak i bild). Dessutom fick vi oss ett gott skratt när Olga smet ur inhägnaden och det kändes så bra att andras djur också kryper ut ur sina hagar på de mest kreativa vis.

Vi är fullkomligt störda, jag vet det.

Tack och förlåt!

P.s. Ni har inte råkat se en vilsen 2,5 kg:s säck med isländskt garn adresserat till mig? Eller en 10 kg:s inhemsk dito? Man kan ha förfärligt kul med nästan 13 kg garn, och jag har väntat rätt länge nu faktiskt. Om ni snubblar i dem så passa hit dem vettja!