Idag har en reporter från Larsmo kommuns tidning varit på gården och tittat och fotat. Håll utkik efter en djurnörd i nästa nummer av kommuntidningen! Det kan nämligen vara jag.
Vi har fått besök också. Sindis kompis sheltien Cosmo är här och ska vara här tills fredag då hans husse kommer hem från sin semester. Sindi är i sjunde himlen. Matte har redan hittat den första utmaningen med två hundar: att gå med två hundar i varsitt koppel. Höll på att dratta i diket där ett tag... INTE lätt!
Geten har vi blivit tvugna att avliva. Om ni har läst tidigare inlägg så vet ni att han har varit på kärlekssemester hos Selma & co men Herrman kunde inte bete sig tillsammans med andra getter, inte heller hölls han i sin hage. Han levde rövare och förstörde. Några damgetter förstod han sig inte på alls. Dessutom tenderade han att flyga på folk med all kraft och stångas, och det är inte bra att göra om man väger 80 kg och har två hårda och vassa horn på huvudet. Så när han hade flugit på damgetternas hussbonn ett par gånger och tagit sig ut ur hagen på eget bevåg så fick det vara nog. Några killingar blir det antagligen inte.
Jag tror faktiskt att han aldrig har haft getsällskap. Det är sorgligt men förmodligen sant. Den vi fick honom av hade bara Herrman och tidigare hade han också varit ensam så vitt jag vet. I somras gick han tillsammans med fåren och det gick bra - ända tills han började bete sig elakt mot lammen som var små då. I höst har han gått tillsammans med bässarna som har fått stå ut med både ett och annat. Inte heller då kunde han hålla sig utan att riva sönder och leva rövare.
Gränsen för när vi kan ha ett djur går någonstans där när djuret börjar attackera människor. Det är verkligen inte okej! Så nu bor Herrman i korparnas rike.
Det jag ville komma till är alltså: Håll inte ett flockdjur ensamt!
* * *
Jag har köpt isländskt garn direkt från Island samt lyckats tullklarera det alldeles själv! (Man är väl ingenjör.) Vilken dag som helst nu ska jag få hämta ut mina 2,7 kg Álafoss Lopi. Det var invecklat men jag har faktiskt lyckats välja två bland etthundra tröjmönster att förverkliga. Det kliar i fingrarna något så in i norden! Det fungerar som en ljuspunkt i den för tillfället beckmörka tillvaron i regnet och leran.
Jag har inte kunnat longera Uni sedan förra veckan för att det är så lerigt överallt. Lumikki har jag inte heller kört för kärran skulle nog sugas fast i lervällingen om vi hade försökt.
Usch.
Hej, jag vill kommentera geten en aning, och hpller med om att det är en sorglig historia.
SvaraRaderaEn getbock är en getbock, och kommer så alltid att förbli. Det är inte utan orsak de har ett visst rykte. Jag tror inte att Herrman var anpassad för ett normalt getliv, men vill också påpeka att vi kanske inte utustningsmässigt var riktigt redo för en sådan intensiv kraft som ett djur av hans kaliber har. Våra getdamer är betydligt spädare och beskedligare.
Selma, Olga och Asta har nu anpassat sig till ett liv utan underkastelse, och vi ska hoppas att Herrman hann utföra sin plikt.
Stort tack till Ida och Jocki för att vi fick ha honom, oberoende av slutresultat!
Ronny