Jag är 23 år gammal... ung. Jag är kvinna. Jag är byggnadsingenjör.
Vad är felet?
Inget, faktiskt.
Förutom den lilla detaljen att jag inte har något jobb. Det finns nästan inga jobb fast Finland stoltserar med att vara ett så fint och framgångsrikt välfärdsland, särskilt när det gäller teknik. Jag vet inte hur många jobb jag har sökt och inte fått. Så här sitter jag med min "fina" ingenjörsexamen som jag skaffat mig genom blod, svett och tårar och ett studielån. På ett papper heter jag konstruktör. Det betyder att jag kan räkna.
Frågan är om jag kommer att kunna räkna längre. Man glömmer så fort. Nu har jag börjat repetera mekaniken för annars kommer den att försvinna fortare än jag anar. När jag bläddrar i mina papper hittar jag ibland sånt som gör mig på gott humör. Jag har nämligen en liten egenhet att rita illustrationer för att förstå t.ex. olika fysiska föreställningar. Förstår ni skillnaden mellan kohesion och friktion nu?
Nåja. Vad är väl en bal på slottet...
Men ett jobb skulle jag verkligen vilja ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar