"Ja, hej! Är den där geten er farlig?"
Matten anar onåd och blir knäsvag och piper nästan ut svaret som är "Njää, om du lyckas med att han inte stångar dig så är han väl inte det nej. Men släpp inga barn i närheten!" varpå jag ställer frågan som jag redan vet svaret på: "Har den rymt?"
"Han står hos oss och gnuggar hornen mot väggen och äppelträdet."
Man tackar. Getskrälle. Det tog oss tio minuter att komma hem från stan och evakuera den fasansfulle marodören. Den stackars drabbade grannen hade mest bara haft roligt och tyckte att det var exotiskt att ha en getabock i trädgården. Jag lovade ersätta äppelträdet och så fick husse släpa hem Envisgeten som inte alls ville hem. (Det blev fyra stycken bromsspår längs grusvägen, så om någon undrar var dem kom ifrån så har ni nu fått svaret.)
Väl hemma hittade vi dörren sönderstångad. Han är bra på att göra dålig reklam för sig själv den där geten.
Nu är dörren reglad och getskrället på insidan. Tack och lov!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar