Igår gjorde vi ett framsteg Uni och jag. Jag passar på och slår ett slag för findit.fi här på samma gång för jag har köpt ett oanvänt longeringsset för en lagom fin peng och dessutom passade det perfekt. Longeringen passar bra åt honom för han tycker inte om att jag rider honom. Jag önskar att han kunde prata och berätta varför, men det lär ju inte ske så jag kan lika gärna sluta vänta. Istället får jag ta till alternativa motionsformer för den lille rackaren för att hålla igång honom.
Han lär inte ha blivit longerad mycket tidigare av olika orsaker så jag hade nog bara för avsikt att testa. De första fem minuterna brallade han bara på och bockade och förstod inte vad jag ville, men när han lugnade ner sig lite grann gick det plötsligt bra. Inga dumheter alls. Jag tror att ställningen mellan oss jämnade ut sig till 2 - 1 till honom i och med gårdagen. Att det tidigare stått 2 - 0 till honom kommer från att jag har "ridit" honom två gånger och han har slängt av mig lika många gånger.
Skynda långsamt tycks vara känslige Unis melodi.
Han har fått mycket bättre rörlighet redan, fast han bara har promenerat i skogen och i diken (...) under tiden han har bott här. Innan han kom hit var han väldigt styv i framdelen och gick och klampade med framhovarna. Det är borta nu. Bakdelens muskulatur står på programmet framöver. Samt att jag ska vinna så pass mycket tillit att han låter mig rida honom.
Vad gäller Lumikki så har hon legat i träning för att få bort stora magen och hennes kondition har gått upp ordentligt. Det verkar som om både hon och matten tycker lika mycket om ponnytrav.
Igår höll jag på att ha ihjäl getskrället igen. Om någon vill ha honom är det bara att komma och hämta! Han hade haft sönder dörren IGEN och var hemskt arg och hemskt stark. Tänk på det i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar